FYI: Detta inlägg är primärt en KBT-behandling jag bedriver på mig själv för att mota min privatekonomiska ångest i grind. För ni har väl hört? Allt går åt helvete. Det är lätt att gripas av panik när man som jag loggar in på Avanza och ser att man gått dryga halva miljonen back på rullande helår och därtill gått ner nästan hundra tusen till på Lysa.
Längst ner syns årsräkningen (1-10) och den streckade linjen går från noll till 3,5 mkr (en bra bit uppe till höger ska tilläggas), det vill säga mitt sparmål. Grafen skapades då jag trodde att jag inte skulle våga dra ur pluggen innan jag var helt FI, varför den antagit ett månatligt sparande på 15 000 kronor hela vägen upp till målet, med en genomsnittlig avkastning på åtta procent.
Redan efter år fyra slutar jag emellertid att jobba och även om man kan tro att dippen då beror på detta ligger det även andra faktorer bakom (jag sammanfattar alla år med några korta punkter eftersom jag är förtidssenil). Jag är inte bara förtidssenil, jag är dålig på att välja relevanta årspunkter varför jag inte kan härleda 2018 års dipp till något annat än seg börs. Annat blev det sen. År 2019 bjöd mig och Spiltan på mer än 40 procent avkastning. Året därefter: Drygt 18 procent. Det är lätt att glömma de här åren när man nu sitter och snörvlar över börsen.
Ni kanske ser den svagt streckade gropen med ledsen gubbe i 2020 och det vet vi ju alla vad det var. Många trodde att pandemin skulle leda till recession och elände, vilket den visserligen nog bidragit med nu. Men kort efter första omgången corona tog sig börsen igen och drog iväg till nya höjder. Förra sommaren nådde min portfölj all time high och låg en bit över 2,5 mkr. Jag vill minnas att jag vid den här tidpunkten skrev några malliga inlägg om att jag tjänade bättre än Skavlan.
Inte så mycket idag. I slutet av februari slog skiten i fläkten och sen har det varit kana ner. Att logga in på börsappen är snudd på motbjudande och kommer nog vara så ett tag till. Men något som slog mig när jag hade denna långsiktiga visual framför mig och började plotta lite i den var nedan:
1. Ja okej, mina innehav har minskat väldigt mycket under året. Men tittar man på grafen ser man att innehaven per idag är ungefär jämnstora med innehaven från efter coronadippen. Och om jag minns rätt var jag glad som en lärka då. Sen kom en helt bisarr ökning som ingen hade kunnat förutspå (röd cirkel). Jag menar, vad handlade det där om egentligen? Jag är usel på fundamenta och analys utan bara en glad amatör, men även jag fattade att en utveckling likt den vi såg under 2021 inte var helt sund. Samma gäller bostadsmarknaden, som en duracellkanin med spatt. Jag minns att jag återkommande tänkte att "så här kan det omöjligt fortsätta". Och rätt fick jag i det.
2. Grafen ovan, och då menar jag speciellt den streckade blyertslinjen, är min år 2015 estimerade ökningstakt givet ett månadsspar på 15 000 kronor. Jag har inte månadssparat sedan jag slutade jobba 2018. Är det då inte smått otroligt att jag i början av 2022 till och med låg över initial prognos? Kanske rentutav lite ohälsosamt? I samband med att jag slutade jobba borde jag ha gjort en ny graf med en ny tidslinje, baserat på att de månatliga insättningarna skulle komma att utebli. I så fall kanske den grafen varit som den gröna linjen i ovan, eller till och med ännu lägre. Och i så fall känns nuvarande läge inte längre lika katastrofalt.
3. En annan faktor jag inte tagit med i beräkningen ovan är att mina innehav dränerats en smula på grund av avsälj vid toppar för att finansiera exempelvis takbyte och sommarens resor. Om man tar med dessa i ekvationen är det ett under att jag ens håller ovan tempo. Eller under, det har ju med de abnorma börsåren sedan 2015 att göra.
Vad vill jag ha sagt med detta? Våga göra grafen. Kartlägg dina innehav över tid, gärna med noteringar kring ett specifikt års avkastning samt faktorer kring ditt sparande det givna året. Jag har inte vågat uppdatera grafen sedan i mars eftersom jag hela tiden har känslan av fritt fall och elände. Men på samma sätt som deltagarna i Lyxfällan känner en lättnad när de blir konfronterade med budgettavlan, kände jag mig lugnare efter att ha plottat in oktober i grafen. Och konstaterat att läget visserligen är oglatt, men ändå inte helt oväntat.
Kraftig uppgång varken kan eller ska ske under obegränsad tid, marknader korrigeras med jämna mellanrum och så har det alltid varit. Jag insåg när jag såg grafen att jag inte (åtminstone inte ännu) har skäl att lägga mig under en filt och böla utan min utveckling har varit oförtjänt bra, givet mina magra bidrag de senaste åren.
Samma sak med värderingen på vår bostad. Visst var det kul i vintras när Booli tyckte att den var värd 14 miljoner. Men någonstans kändes det också lite skavigt. Nu har priserna gått ner rejält och helt ärligt vet jag inte ens om vi hade fått den såld om vi gått ut på marknaden idag eftersom alla sitter still i båten. Vi kanske hade fått ut tio av någon spekulant mot strömmen. Men vadå tio, det är tre miljoner mer än vi gav för den för bara sju år sen? Rätt bra ROI.
Vi talar ju ofta på bloggen om att filtrera börsappen på flera års tid för att inte tappa modet. Jag vill slå ett slag för grafen. Inte bara ser du hur du rör dig framåt över tid, du får också en påminnelse om faktorer som ledde till plus respektive minus. Du kan snabbt jämföra dina nuvarande (låga) innehav med förra gången dina innehav var vid samma läge. Inte sällan drabbas man då av insikten att det som idag anses vara katastrof var en framgångssaga sist det begav sig. Vidare påmindes åtminstone jag om att jag har väldigt mycket av att vara tacksam över gällande historisk avkastning. Att ett år ha 41 procents avkastning för att tre år senare sura för minus 30 är inte rimligt. Berg-och-dalbanan är priset man betalar för börsavkastning.
För dig som liksom jag behöver kognitiv privatekonomisk beteendeterapi vill jag ännu en gång lyfta
det stapeldiagram från fondbolagens förening som Jan B har på sin sida, som visar genomsnittlig börsavkastning på ett till 40 års sikt på olika marknader (Sverige stapel längst till vänster i varje grupp, längsta tidshorisont = vänstraste gruppen).
Det vill säga: På tio års sikt har den svenska börsen avkastat i snitt 16 procent per år. Varför femårsperioden (näst sista stapelgruppen) är lägre än ettårsperioden har med tabellens tillblivelseår att göra eftersom den tar avstamp i 2012 och femårsperioden således inbegriper finanskrisen då OMX30 gick ner nästan 40 procent bara under 2008.
Översta tidslinjen är avkastning varje enskilt år. Runt en tredjedel av åren har gått minus. Men redan när man tittar på tabell två med rullande femårsperioder tar det gröna över. Vid rullande tioårsperioder får man ta fram förstoringsglaset för att hitta de perioder som gått minus och det rör sig om perioder som inbegriper kraschen 1929, oljekrisen på 70-talet, IT-bubblan vid millenieskiftet och finanskrisen 2008. I dagsläget finns emellertid ingen 20-årsperiod som gått minus. För att citera rapportmakaren:
Long-term investors can see that as long as their time horizon is measured in the decades, you can take the odds of making money in the stock market to the bank.
Med det sagt: Låt oss tillsammans knäppa våra händer i en stilla bön för krigsavslut, coronakalibrering, inflationsdämpning och mer modesta elpriser.
Har du koll på dina investeringar över tid?
Mvh/
FruEfficientBadass
