Stilrapport Paris

I förrgår kom jag hem från Paris hélas, hade gärna stannat där några dar till eller år. För att summera upplevelsen: Helt underbart. Både jag och min man blev som nyförälskade i stan och min närvaro på Seloger har eskalerat i veckan ("Vad tror du om den här - studio 9 kvadrat, 195 000 Euro?"). 

Det är plågsamt dyrt att ens andas så vi får se om jag lyckas prestera ett inlägg på temat "Paris på en budget". I väntan på det, en stilrapport. Executive summary: Fransyskorna är precis så stilfullt eleganta som de alltid varit. Några reflektioner:

1. Svart som sommarfärg

Jag tillhör väl dem som inte direkt ser svart som en färg för sommaren. Jag har visserligen mer eller mindre bott i min playsuit i svart från Uniqlo den här sommaren, mest för att den är så vansinnigt bekväm. Men se hur väl fransyskorna bär upp svart sommartid. Inte bara svart, nyanser av svart mot grått till, som hos Charlotte Gainsbourg-kopian till höger. 

Kvinnorna till vänster visar också att den lilla svarta funkar till vardags. Varför skulle den inte? Observera avsaknaden av de bulliga badtofflor jag skrev om i förra inlägget. Denna "trend" verkar helt ha hoppat över Paris. 

Det verkar för övrigt gälla även för resten av det vår- och sommarmode vi sett på den svenska marknaden i år. Jag skriver ”vi” eftersom jag fick bifall i kommentatorsfältet. Fast fashion, ner på Monoprixnivå (tänk Ica), är avsevärt snyggare än vad som står att finna i svensk butik vilket är mycket märkligt då man borde styras av samma övergripande trender. Nu hängde jag i och för sig inte så mycket i butik (annat än på just Monoprix), men det som skymtade förbi i skylten på exempelvis Promod och Camaïeu var överlag stilfullt. 

2. Unisex

Unisex är en integrerad del av den franska stilen och jag såg återkommande exempel på hur man parat företrädesvis marinblå slacks med ljusa skjortor i linne och bomull. Skor i könsneutral modell. Kvinnan till höger i bild (Ines de la Fressange, är det du?) har gjort något stiligt med en scarf som liksom böljar ner från höger axel vilket mjukar upp den annars strama klädseln. 

3. Den hetaste modedetaljen just nu...

...är något så enkelt som tygkassen. Ni vet, den simpla kassen i beige eller svart eller med motiv. Jag såg dessa kassar överallt. Ibland i kombination med handväska, men ofta som enda väska. 

Det är genialiskt på flera plan. Dels är den anspråkslös, vilket är en hygienfaktor. Try hard har aldrig varit en fransk paradgren. Tvärt om, det ska vara diskret (exempelvis inga synliga loggor på märkesvaror) och lite rufsigt, som att stilen bara blev till utan någon som helst ansträngning. När resten av världen tävlar i att köpa dyra märkesväskor, ju dyrare desto bättre, gör fransyskan tvärt om: Köper kasse för fem Euro. 

En annan fördel som jag faktiskt tänkt på ett tag är att den inte förstör en outfit på samma sätt som en crossover-väska av messengertyp. Du kan liksom putta den bakom axeln så syns den knappt. 

Sist med inte minst är den praktisk. Du kan börja dagen med den i princip tom. Jag lassade i Paris i lite pappersmuggar och bestick, mobilen och en vattenflaska. Under dagen kunde det slinka ner lite allt möjligt, men den var fortfarande lätt att bära. 

Barnet invände att kassen skulle vara lätt att stjäla. Jag vänder på resonemanget och menar att en väskryckare eller ficktjuv rimligtvis lägger resurs och risk på något som ser ut att innehålla dyrbarheter (som en turistig midjeväska sprängfylld av Euros eller en tote värd en månadslön) än en sjavig dussinkasse vars konturer avslöjar papptallrikar. Jag blev heller inte väskryckt, men vid två tillfällen approcherad av ”petition”- damerna. Det vill säga folk som vill att man skriver på någon oklar namnlista och medan man gör det plockar side-kicken av dig prylar. 

Vi körde kassar alla tre och 13-åringen förstod inutitivt att hon skulle vränga sin motivkasse med Eiffeltornet på ut och in för att få den rätta neutrala looken. Parisiskor integrerar EJ Eiffeltorn i sin look. Ej heller ordet ”Paris” på sina plagg. 

Min man löpte linan ut och drog hela veckan runt med en skrynklig Franprix-kasse i plast vilket fick oss att nästan se ut som en fransk familj på väg hem från affären. Ett par vitryska turister frågade oss om vägen i metron så lite lyckades vi ändå. Parentes men nu är 13-åringen en mästare på att öppna de två typerna av tunnelbanedörrar i Paris så check på den; efter simkunskap, skidåkning och köra bil den obligatoriska kunskapen att ta med sig hemifrån.

4. Platta skor

Vart jag gick såg jag platta skor. Sneakers, remsandaler, ballerinaskor. Jag kan faktiskt inte erinra mig att jag såg ett enda par högklackade skor, möjligen med undantag för espadriller med kilklack. Jag tror att det handlar om såväl praktiska som estetiska aspekter. 

Praktiska eftersom Paris är en ojämn stad. Kullerstenar, ojämna trottoarer och behov av att snabbt kunna lubba på när man hör sitt tåg susa in på perrongen. 

Estetiska för att man - återigen - uppskattar det enkla och chosefria. Att trippa fram med ministeg på tio centimeter klackar andas ängslighet. "Är jag snygg nu?". Fransyskorna på bilderna ovan vet att de är snygga och de behöver inga klackar för att känna det. 

Alltså, kvinnan längst till höger är från och med nu min stilguru. Så relax i sin ljusa kavaj, sina sneakers och en enkel svart canvasväska. Bilden togs i en för mig ny park - Jardin du Palais Royal. Ett stenkast från debaclet vid Louvren respektive Hallarna men helt stilla och inte en enda turist. Jätteskum butiksmix också - Manolo Blahnik samsas med en presentbutik från - uppfattade jag det som - en myndighet som värnar om den franska konstitutionen och som sålde saker av typen strumpor med yttrandefrihets-taglines på "Vive la pensée!".

5. Gammal är äldst

Fransyskorna vet att stil är ett livsfundament och som sådant följer den henne genom livet. Se hur kvinnan med käpp ovan vet att klä sig en trettiogradig sommardag i Parc Monceau. Inga beige poplinbyxor med storblommig syntetblus från Axelsson där inte. Nej, en glatt mönstrad kort klänning, bekväma sandaler och c'est parti! Hon ska säkert på ett otrohetsmöte. 

Bilden till höger föreställer två kvinnor i 70-årsåldern som tar bilder på varandra i Le Marais. Bilden gör inte scenen rättvisa, de var så oerhört stilfulla och verkade ha så roligt när bilderna togs. Stilglädje!

Själv tillbringade jag veckan i tunna men soltäckande plagg. Mina 2nd hand-fyndade beige linnebyxor och Eccosandalerna blev grunden till vilka jag skiftade lite olika toppar. Den vita tunna blusen med clownkrage från Uniqlo blev en hit. Precis innan avfärd hittade jag en vit lång kjol från Noa-Noa på Röda Korset för 20 spänn och den passade perfekt till och hanterade sol och hetta. 

En gång såg jag ett modereportage från Luxembourgträdgården med en kvinna och hennes tre barn. Min dröm har sedan dess varit att lyckas klä upp oss alla och ta en liknande bild. Nu fick jag 13-åringen att posera med mig så nu är det kryssat från min bucket list (även om det fanns mer att önska vad gällde stylingen särskilt för en - host ungen - av oss). För protokollet är vi inte sådär bleka, jag försökte mig på någon sorts filter.

Vad som däremot smugit in på listan är att någon gång framöver gömma mig i en stor buske vid stängningsdags för att sedan ha fri tillgång till parken nattetid. Då ska jag ströva runt och sippa på iskallt vitt vin (får klura ut hur jag ska kunna hålla det kallt där i busken) och vada i dammarna. Om man undrar hur fransyskorna kan vara så stiliga får man börja nysta i denna park. Men så kolla på det då:

Anlades för övrigt av samma person som trädgårdsplanerade Versailles. Vi tillbringade timmar varje dag här eftersom hotellet bara låg ett stenkast bort. Jag har många fina minnen från Luxemburgträdgården från förr och den är enligt min mening vackrast tidig höst, men det är något med sommaren också. Stilstram men ändå praktisk. 

Folk joggar, spelar tennis, barn går på dagverksamheter, leker med de radiostyrda båtarna, det visas konst och senaten med sitt politiska liv ligger i princip inbäddad i parken. Folk sitter och läser, riktiga böcker, även unga. Nytt från förr är att man öppnat upp ett par gräsmattor för allmänheten så att man kan ha picknick. Min poäng varandes, har du denna livsmiljö måste det ge avtryck på din person och dina stilmässiga preferenser. Vacker miljö föder vacker stil.

Ni bloggläsare som bor i Frankrike alt. du som varit där nyligen, vad har jag missat?

Mvh/
FruEfficientBadass