Restips: Hitta sidospår

När IGMR beskrev sin Europaresa i sommar nämner han bland annat hur han och familjen besöker "Peter Zumthors magnifika spa 'Vals Therme'." Jag bildgooglade och grät en passivt aggressiv tår. Så överjordiskt coolt, sprunget ur ett för den familjen specifikt intresse nämligen arkitektur. Men poängen varandes: Kanske inte högst upp på gemene Schweiz-resenärs to do-list.


Det tangerar en tanke jag haft ett tag och som jag brukar börja idissla framåt avecen på fest nämligen att hitta ett sidospår vid resor, något i periferin. Om du exempelvis åker till London, hoppa över Madame Tussauds och hitta en egen målsättning, vad som helst, ju mer banal desto bättre. 

Taget ur hatten: ”Hitta roliga strumpbutiker". Du behöver inte ens vara särskilt intresserad av strumpor. Men genom att snitsla en bana kring ett udda och randomiserat ämne är du mindre benägen att kliva i redan upptrampade turistspår. Lämna åt populas att skockas likt får kring Big Ben, Buckinghamn Palace och Oxford street. Du, du integreras med naturlig perfektion rakt in i civilsamhället.

I din jakt på strumporna upptäcker du avskilda bostadskvarter, hemliga språng och grafittiväggar. Lummiga parker, sköna caféer och vem vet, en pub med infödingar som inte är turisttrötta. Du hittar marknader och butiker långt bortom fast fashion-kedjorna och de copy/pastade lyxbutikerna. Exempelvis ställen som säljer uppstoppade humlor (nedan verkligt exempel från min Parisresa, dock ej läsartipset Deyrolles).


Jag har emellertid aldrig gjort slag i saken och sökt just strumpbutiker. Men jag har haft andra quests. I New York letade jag independent-biografer (och fick en hel biosalong för mig själv och tre timmar kortfilm - vilket fick mig att för resten av mitt liv dyrka kortfilm) och konserthallar (OMG Metropolitan, kan fortfarande inte fatta att jag fick biljetter till denna lunchkonsert samma dag). 

I Paris slog vi in på spåret simbassänger. Minstingen uttryckte innan avresa att hon ville bada. "För det gör man utomlands". Hennes enda utomlandsreferens är en vecka i Toscana för fyra år sedan och visst, vi åkte till kusten en dag och badade samt hade pool på vår agriturismo. Men bada i närheten av Paris? Det finns absolut intenting vad jag vet. Förutom kommunala badhus.

Lyckligtvis var de öppna i princip allihop. Enligt hotellmadamen för att det var så varmt. Men jag skulle tro att de har öppet sommartid alltid, om än med andra öppettider än vanligt. I vilket fall som helst badade vi alla dagar utom ankomst- och avresedagen fördelat på tre olika badhus. Och nu ska jag för er berätta om magin med detta.

1. 100% turistfritt

Under våra badhusbesök hörde vi bara franska. Vårt absoluta intryck var att simhallarna enbart befolkades av ortsbefolkning. Inte en fet midjeväska så långt ögat kunde nå. Varför är detta viktigt? Tja, alla är vi olika, men jag föredrar att walraffa åtminstone stundtals när jag är utomlands. För att det är kul och ger en genuin känsla. Samt att man slipper att känna sig som den turist man är, vilket är befriande.

2. Du kommer närmare landets själ

Någon klok lär ha sagt: "Ska du lära känna ett land ska du bege dig till dess fängelser”. Jag säger detsamma men byter ut ”fängelser” mot ”badhus”. Regel nummer ett i franska badhus är att det finns många regler. Nummer två är att du måste ha badmössa. Jag har hittills aldrig varit på ett franskt badhus som varit befriat från denna LAG (för jag fattar det som att badhusreglerna lyder under någon form av lagstiftning...kan ha missförstått för det låter helt vansinnigt men i fallet Frankrike så förvånar mig inget). Nedan minstingen med sin stiliga badmössa i fluffigt tyg, som ger god vatteninförsel liksom bakterieutsläpp. Men det spelar ingen roll, det viktiga är Att Bära BADMÖSSAN.


Syftet är antagligen hygien. Vilket är paradoxalt då man duschar med badkläderna på, inte alltid med tvål som ett krav. Varför har man badkläderna på? För att du antingen duschar inför öppen ridå simhall och/eller så gör du det med folk av motsatt kön. Vilket gör att det räcker med att stoppa sitt smutsiga hår i den löst sittande badmössan och ställa sig i en vek dusch några sekunder för att ge sken av att vara blöt innan du kan hoppa ner i bassängen. 

Förresten finns det tydliga regler kring vilken sorts badkläder du får ha. Såväl jag som min man bär vanligtivs badshorts (jag med bikinitopp till). Mina badshorts är av märket Adidas och från en "swimwear"-kollektion, så det är inte några slumpvis valda shorts, det är riktiga badkläder. 

Men inte i Frankrike. Det tog inte mer än fem sekunder i omklädningsrummet vid Piscine Berlioux i Hallarna innan omklädningsrumsmadamen ilsket röt till att "Det där går inte! Ni måste bära baddräkt!" 

Jag förklarade att detta var helt rena badshorts och inte några bermudas jag gått och slasat i några veckor i sträck men det spelade ingen roll. Som kvinna bär man tight sittande baddräkt alternativt bikini och som man bär man åtsittande badbyxor. "Cela, c'est pour la plage!" ("Det där är strandkläder!") (och problemet med det är..?)

Min man lyckades köpa ett par godkända badbrallor direkt från 70-talet i receptionen medan jag hänvisades ut i köpcentret Hallarna där jag efter sju minuters gångväg hamnade på någon sorts sportbutik där jag rafsade åt mig första bästa baddräkt som jag hastade med till kassan utan att prova (det var 35 grader ute och det enda jag ville var att kasta mig i poolen).

Hettan gjorde att jag helt förträngt att en fransk 40 är som en svensk...32:a? vilket gjorde att jag tillbringade badhusbesöken i något som närmast går att likna vid Borats mankini. Lyckligtvis finns inga regler mot mankinis så jag fick hoppa i.


3. Du lär dig om ett lands vansinne

Eller hoppa i förresten. Det är inte helt säkert att du kan göra det. Franska badhus har som sagt en extensiv regelsamling. För vad? För allt! Lite beroende på vilket badhus du är på. Nedan är ett foto från badhuset nära Eiffeltornet. Det var med största sannolikhet fotoförbud så betänk vilka risker jag tar för er.


I det finstilta under den pedagogiska bilden kan man bland annat läsa att man ska byta om i omklädningsrummet (what?), att man ska använda toaletterna (mind blowing), att man inte får bära smink (mäh?), att man måste gå via ett vattenbad innan man går in till bassängerna (vilket är svårt att undvika eftersom vattenbadet är runt tre meter långt så såvida man inte är en jätte lär man gå i vattenbadet med eller utan pedagogisk skylt), att man ska tvåla in sig och att man "inte får röka vid bassängkanten" (den överkryssade gubben med cigg i munnen). 

Den sista punkten gjorde mig brydd. Man får alltså inte röka vid bassängens kant. Men får man röka i bassängen? Eller i omklädningsrummet? Medan jag grunnade på detta var jag på väg att stoppa en medhavd kaka i min mun ute på soldäcket på berört badhus men lyckligtvis blev jag hejdad av en påpasslig vakt vilket var tur eftersom det hade kunnat sluta i katastrof (?).

Vakten i fråga var en glad skit som efter den bryska tillsägelsen höll oss gisslan i gott och väl en halvtimme med anekdoter och sin anti vaxer-ideologi. Efter en stund tillät han oss också att ta av våra badmössor eftersom vi var på soldäck vilket gjorde att vi kände oss utvalda. Då tog jag tillfället i akt och frågade honom om rökningen. 

Nej, man fick inte röka någonstans. Formuleringen var kvar från någon generell lagstiftning "du 19 Julliet bla bla bla" som gällde såväl inomhus som utomhusbassänger varför den kunde verka förvirrande i just denna kontext då vi var på ett mestadels inomhusbad. Vid utomhusbassänger får man nämligen bolma på, exempelvis på tillhörande gräsplan (dock inte på det soldäck vi vistades på under samtalet med vakten, själva gräset var tydligen avgörande), men man får inte ta med sig ciggen till närheten av själva bassängen. Vilket är logiskt, man kan ju tappa den i vattnet och då släcks den vilket borde vara mot såväl fransk lag som etik.

Att rökning är tillåtet på gräs (rent informellt även av gräs, under min studietid i södra Frankrike var jointar lika vanliga som cigaretter, även på skoltid i själva skolan) blev vi varse när vi några dagar senare badade vid äventyrsbadet i Versailles där det pågick än det ena än det andra (kakätning, hångel och rökning samt en man som låg och solade sig till döds mörk som en bränd pepparkaka med hjälp av någon form av olja han smorde in kroppen med).

Badhuset i Versailles

Den mest bisarra regeln hittade vi i badhuset i Hallarna som hade upprepade varningsskyltar där man förbjöd folk att hålla andan under vattnet. Ursäkta en novis men alternativet, att andas under vattnet, låter inte särskilt säkert. Men jag har lärt mig att inte ifrågasätta. Är det förbjudet så är det, un point c'est tout.

Samma badhus hade också regler mot att krama ur badkläderna i omklädeshytterna. Tips: Om man likt resten av världen instiftat duschar med skymd sikt mot badhall hade man kunnat ta av sig sina badkläder och vridit ur dem i duschen. 

Men nu är det tydligen viktigt att duschning sker publikt så fransmännen har hittat en lösning även på det problemet (våta badkläder). Man har nämligen installerat små små centrifuger i anslutning till hårtorkarna för ändamålet. 

Dessvärre var de trasiga (boef…c’est comme ça quoi) så jag begick brott och vred ur på gölva. Som tur var hade de tre (3) stadigvarande personal som enbart ägnade sig åt att torka golv i damernas omklädningsrum så fadäsen var strax ur världen.

Badhuset i Hallarna

Det var också i Hallarna vi hade några av våra mest stimulerande badhusupplevelser. Bland annat vid åsynen av den grupp uppskattningsvis 40-åriga män som försökte lära sig simma och gång på gång behövde bli uppdragna av badvakterna men lika glatt gav sig ut på djupt vatten igen, tills det att badvakterna spärrade av vid 1,4 meters djup med strikta förhållningsorder att hålla sig på grunt. 

Eller synen av de franska män - i tron om att de är atleter - utförandes märkliga gymnastiska övningar bredvid bassängkanten. Det var skuggboxning och olympiska övningar med käpp men nota bene: Aldrig mer än några minuter eftersom det enligt fransk praxis räcker med 60-120 sekunder för att kunna hävda att man har "gjort sport". 

En kvinna i min ålder vadade i grunt vatten fram och tillbaka i runt fem minuter innan hon gick upp igen och bytte om. Jag menar någon måtta får det vara med frisksportandet. Ytterligare några låg bara och flöt vid bassängkanten. Vi ska väl i och för sig inte säga något, vi simmade max ett par längder. Men det var ju för att vi var på antroplogisk utflykt och var tvugna att fokusera.

Tillfredsställelsen att vid tredje besöket på badhuset i Hallarna se hur en fransman intet ont anande beträdde bassängområdet i badshorts. Jag och min man utbyter menande blickar; han kommer inte att passera. Sagt och gjort, utskjutsad av vakterna (hur kunde han ens komma förbi vakten i omklädningsrummet?). En stund senare kommer mannen in igen, iklädd tighta badbyxor. Men med en pizzakartong! Vi himlar med ögonen, sprickfärdiga av skadeglädje. "Han kan ju ingenting bon dieu!"

Det är den här typen av kickar vi jagar under våra badhusbesök. Att få känna oss som en del av den tuktade befolkningen. Det, och under den här resan, svalka. För hur ljuvligt var det inte att efter badet träda ut i den kvalmiga hettan, fast med gåshudssvalt skinn, blött hår och med en air av klor runt sig. Den fräscha känslan höll i sig i flera timmar efteråt, särskilt om vi lyckades finna skugga.

Kostnad: Lite olika beroende på badhus. En initial investering i badmössor för 7 Euro styck och därtill tyvärr badkläder (mankinin har jag redan lämnat till Myrorna men min man vill av outgrundlig anledning behålla sina badbyxor). Inträde för oss låg i regel på 4-5 Euro och för minstingen 3-4 Euro. Inga lås behövdes eftersom de alla hade ett komplext kodsystem för skåpen som är helt omöjligt att förstå om man inte behärskar franska i skrift (ytterligare belägg för att badhusen enbart är för infödingar).

Men kort sagt: Ett besök kostade för oss runt 14 Euro och var så värt på alla sätt och vis. Inte bara för den uppfräschande effekten och för att vi fick lära oss lite mer om den franska folksjälen utan för att vi fick ta del av Paris off road. Bland annat fick vi se ett helt annat Versailles än de horder av turister som flockades kring slottet. Vi kom bakom kulisserna på ett av Paris största köpcenter och vi fick en helt unik utsikt över Eiffeltornet.



Har du några exempel på lyckades sidospår från dina resor eller: Om du skulle bestämma ett, vad skulle det vara?

Mvh/
FruEfficientBadass

20 kommentarer:

  1. Härlig läsning! När jag var i England senast så letade jag efter möjliga platser som inspirerat Enid Blyton att skriva femböckerna. Det innebar att jag fick ta kontakt och prata med många engelsmän jag mötte och jag fick så många härliga samtal! De hade svårt att förstå mitt intresse men hjälpte mig gladeligen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket roligt sidospår! Enid Blyton, det var länge sedan man hörde det namnet. Vet engelsmännen ens vem hon var? Tänker att det likt Dallas kan ha varit ett sådant fenomen som blev stort i Sverige men ingen annanstans, ens i hemlandet.

      Radera
  2. Underbart skrivet!
    Har också besökt lokala badhus på några tågluffar i Europa. De har säkert lika många (men oskrivna) regler i t ex England. Eftersom jag blev utstirrad av fortfarande oklar anledning.
    Många länder har ju bås för både omklädning och dusch eftersom nakenhet är hysh-hysh. Vill man uppleva lite kontinental badhuskänsla i Sverige kan man bege sig till Holiday Club i Åre.
    När vi tågluffade och barnen var förskole- och lågstadieåldern letade vi upp helt vanliga lekparker och hängde där några timmar per dag. Nöjda barn, billigt och intressanta studier av barnuppfostran. Att handla i vanlig mataffär/marknad och besöka det lokala biblioteket är också heta walraff-tips. Och att hyra Airbnb, små B&B eller liknande i ett område som ligger utanför turiststråken och gärna i småstäder. Ett tips är t ex Würzburg i Tyskland. Då får man också nöjet att prova åka kollektivt. Alla dessa tips bidrar till att hålla nere reskostnaden OCH möjliggör en något mer genuin känsla för landet. Höll på att glömma: res med tåg och/eller buss. Aldrig får man väl liknande chans till att småprata med random personer (både andra turister och lokala). Speciellt om det krånglar. Gud vad många trevlig möten jag upplevt tack vare tågförseningar. I Frankrike är de sjukt effektiva på att ordna mat åt dig på någon restaurang på tågstationen vid tågstrul. Sen att fixa en ersättningsbiljett var de inte så fokuserade på... Men vad gör det om det innebär att man blir bekant med två franska damer i 60-års åldern som tvärt växlar mellan fnissighet och dramatiskt allvar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Gud vad många trevlig möten jag upplevt tack vare tågförseningar" Snacka om att vända på stegen. Istället för att klaga, upptäcka det magiska i off road. Det är den här egenskapen som skiljer agnarna från vetet vad gäller resekompetens. Liksom IN med dig i den luftkonditionerade bussen fantasilöse resenär.

      Radera
  3. Så härlig läsning! Verkligen fina minnen att ta med sig hem från resan. Tänker att sinnena också är på helspänn eftersom man inte vet vad man har att förvänta sig.

    När vi var på en spansk ö i två månader under vår första föräldraledighet åkte vi tidigt på morgnarna till olika små byar längs kusten och hade med oss frukost som vi åt på en bänk på byns stora torg eller vid hamnen och fick uppleva hur byarna vaknade till liv. Det var som att se en långsam film om varje by och jag minns dem alla fortfarande efter 10 år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Tänker att sinnena också är på helspänn eftersom man inte vet vad man har att förvänta sig." Intressant, så är det verkligen. Man får så levande minnen från resor, saker etsar sig fast på näthinnan och lagras på ett helt annat sätt än när man följer sin dagliga rutin. Jag skulle nog kunna skissa upp en lika bra bild av de omklädningsrum/hytter jag varit i kontakt med under denna Parisresa som omklädningsrummet på GIH-badet som jag besökt en ziljon gånger.

      Radera
  4. Du är bäst! Så roligt skrivet!

    SvaraRadera
  5. Skriver denna kommentar från en kritvit sandstrand utanför Kiel, där vi tillsammans med lokalbefolkningen njuter av 32 grader.

    För att komma till playan tog vi lokalbussen, vi köpte varsin 9-eurosbiljett som gäller på all kollektivtrafik i Tyskland i en hel månad.
    Igår tog vi tåget till Hamburg på samma biljett och i förrgår åkte vi färja till en annan strand i närheten av den vi är på nu, också på samma biljett, den har verkligen lönat sig att köpa.

    I picknick-korgen har vi nygräddad croissanter och furgalt snabbkaffe i termosen, tillsammans med ägg-mackor som tillreddes i air-bnbet vi hyr för 90 € natten, helt okej pris för en trerummare i centrala Kiel som rymmer oss fyra.

    Försöker förklara för barnen att det är tack vare att vi inte bor på tjusiga hotell, som dess vänner, som vi har råd att bila ner i Europa och unna oss en glass på den lokala glasserian ibland.

    Älskar att jag har möjlighet att ge kidsen upplevelser som jag själv inte fick som barn.

    /Sara i Värmland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Är ni kvar i Kiel så prova glassen på Giovannis, finns i gallerian Sophienhof bland annat. Den är magisk! Särskilt smaken "Kinder" (efter Kinder-överraskning).

      Ett annat tips är att ta tåget till Lubeck, nära och löjligt fint.
      /Kristina

      Radera
    2. Tusen tack för att du tog dig tid att tipsa om glasserian, det blir ett bra avslut på vistelsen här!

      /Sara i Värmland

      Radera
    3. Så coolt. Tack för att ni är bästa kommentatorsfältet.

      Radera
  6. Härlig story! För egen del kan jag inte nog rekommendera att ta sig fram med lokaltrafiken. Speciellt bussar. Förr tyckte jag det var krångligt men sen jag lärde mig att använda kollektivtrafikfunktionerna i Google maps så är det busenkelt och stämmer för det mesta.

    Överkurs är annars förstås att skaffa sig ett hus. Jag skulle kunna berätta länge om vårt projekt att skaffa oss en ungersk soptunna (fast med hus är man ju knappast turist längre...).

    PS. Ser fram emot söndagens picknick som jag hoppas kunna komma till. DS.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du får berätta om din ungerska soptunna imorgon. Jag tänkte att jag bär hatt så är jag lätt att identifiera (särskilt som det inte kommer att vara sol).

      Radera
  7. Åh, nu blir jag nostalgisk... Minns när jag var i London och skulle ta mig till nåt ställe, men fick fel anvisning av en förbipasserande. Gick totalt vilse och hamnade vid British Museum. Som just då råkade ha en gigantisk utställning om hästens historia. Jag gick omkring helt salig i flera timmar där inne.

    En annan gång var jag i NY och det hade kört ihop sig med boendet (åkte med kompis som bokat rum och missförstått hur litet rummet var, vi skulle dela på en 90-säng), så vi irrade omkring tills en person förbarmade sig över oss och guidade oss till vad som numera är mitt favorithotell i NY.

    Nu blir jag sugen på att hamna på ett sidospår nånstans...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hästar låter iofs som ett genomgående bra sidospår oavsett var du reser. Träffa andra intresserade, botanisera i hästbutiker etc. Du borde kunna komma under ytan på vilket land som helst, eftersom alla har hästfölk.

      Radera
  8. Hej EB! Har du läst denna artikel? Jag tycker att den var väldigt intressant, tipsar! Skulle gärna vilja höra dina tankar kring den. https://www.sydsvenskan.se/2022-07-31/pensionar-fore-40-darfor-vill-sa-manga-lamna-ekorrhjulet

    SvaraRadera
  9. Har inte läst. Kanske läser jag den och då skriver jag kanske om den.

    SvaraRadera
  10. Nu har jag läst. Bra artikel som vänder och vrider en del på FIRE. Gillade följande två passager:

    "På psykologisk nivå representerar Fire ”en ny kritisk orientering mot kapitalism”, skriver forskarna. Aktivisterna genomför stora livsstilsförändringar som att minska sin konsumtion och sina utsläpp, genomskåda reklam och avstå från riskabla lån. Många intervjuobjekt i studien är tidigare anställda inom tech- och finansbranscherna. De har vänt ryggen mot ett arbetsliv som framstod som ohållbart, inte mot arbete överhuvudtaget."

    "När BBC nyligen gjorde en kortdokumentär om Fire-rörelsen framgick det tydligt att många ser Fire som en lösning när välfärdssystemen fallerar. En pappa pratade om möjligheten att vara föräldraledig med sin son. Ett par påpekade att tre ekonomiska kriser bara gjort det ännu tydligare för dem att det är mer stabilt att förlita sig på börsen än på arbetsmarknaden."

    Det sistnämnda är intressant då det ofta i krissammanhang anses vara mer riskabelt att leva FIRE än som knegare, något jag inte riktigt förstått. Det skulle vara om börsen kraschar på obestämd tid men arbetsmarknaden står pall, ett scenario jag inte riktigt kan få grepp om.

    SvaraRadera
  11. Hallet helt med om sidosparet och älskar tipset om simbadet! Vi spenderade en vecka i New York för nagra sommar sedan. Otroligt nog, blev resan en av vara billigaste semester veckor- sa mycket man kan göra i staden om man tar del av utbudet för "de lokala" - gratis konserter, hänga runt i nagon park och titta pa folklivet med medtaget picnic, besöka öar med "pendel färjan" istället för "turist baten". Sist men inte minst besökte vi ocksa en gratis pool i Central Park (där tom gratis solkräm ingick) där vi definitivt var dom enda turisterna... Efter det har just simbad och bad i allmänhet blivit en staende punkt i vara (stads)resor!

    SvaraRadera