Spara & Slösa hemmavid

Jag har fostrat två Spara och en Slösa. Jag vet inte om det är en tillfällighet att Slösan är det barn som påminner mest om mig, såväl fysiskt som mentalt. Liksom jag är hon lite himpavimpa, vill gärna ta genvägar och skarva när det går, i allt från skolarbete till renoveringar. 

Så medan de andra barnen är försiktiga och aktsamma med sina respektive ekonomier, bränner mellanbarnet iväg studiebidraget på, bokstavligt talat, en kafferast. Jag betalar ut studiebidraget (minus 200 kr som går till fonder) den 25:e varje månad, och ett par dagar senare ligger där en tia och skvalpar. 

Det barnet drar iväg stålars på är företrädesvis småköp av typen snabbmat och snacks från dyrköp. Ibland inhandlas också lågkvalitativa plagg från ställen som Shein. Sen klagar hon på att hon inte har några kläder att ha på sig och när jag påtalar att hon bara köper struntkläder blir hon upprörd och menar att "hur ska jag kunna köpa dyra plagg med bara tusen kronor i månaden?". Vilket ju är ett problem om man redan dag fyra bränt merparten av månadens inflöde på kexchoklad och sushi.  

Ett tag tänkte jag att jag skulle lyxfälla henne, det vill säga göra en sammanställning över allt småskuff hon köper. Problemet är att de där 14-åringarna rör sig likt en amöba över stan och någon lägger ut för övriga, varpå ett komplext swishande tar vid och det är helt omöjligt att veta vad det är för kostnader som avses. Runt tre fjärdedelar av hennes kontotransaktioner sker via Swish. 

Under sommaren har såväl hon som äldsta barnet fått rätt mycket pengar i samband med språkresorna. Därtill - som man enligt experterna inte ska göra - har vi premierat ett A-betyg med 200 kronor och ett B-betyg med 100 kronor, så de har varit (med betoning på varit) stadda vid kassa. Men nu under hösten är det back to business och då går det åt skogen för mellanbarnet, varje månad. 

Ibland ber hon om att få utföra uppgifter mot betalning. Jag har låtit henne bära ved och städa huset mot en mindre ersättning historiskt, även om det naturligtvis strider mot naturlagarna. Barn ska hjälpa till hemma oavsett betalning eller ej, och det enda jag gör är att likt en medberoende ytterligare facilitera hennes lättvindiga inställning till sin privatekonomi. 

Nu har hon dessutom hittat ett kryphål i systemet genom att skaffa en rik pojkvän. Till skillnad från henne är han flitig och företagsam och har gott om pengar från diverse extrajobb. Gissa var dessa pengar tar vägen nu? I slukhålet mellarnbarn. Det äts ute, det skjutsas hit och dit med dyrbensin i epan och det ges gåvor i alla prisklasser. OMG jag har närt en golddigger vid min barm.

Var ska detta sluta? Hur ska hon lära sig? Hon är helt ointresserad av mina föreläsningar och därtill manipulativ och stundtals gullig så man vill liksom hjälpa henne när hon sitter där i slutet av månaden med fuktiga ögon.


Men att sticka till henne pengar för diverse småtjänster är en björntjänst deluxe. Jag har några exempel från min uppväxt på bekanta som så att säga växte upp med silversked i mun och fick pengar hemifrån titt som tätt när jag själv fick knega ihop slantarna via telemarketingjobb. Det lärde mig a) att hata telemarketing (jag får fortfarande stresspåslag om jag hör ljudet av ett nummer som rings upp som på förr i tiden) b) att...inte att ta hand om min ekonomi för det kom långt senare. Men jag tror ändå att jag blev självständig fortare än de mer bortskämda kompisarna. Jag flyttade hemifrån direkt och stod på egna ben från studenten medan vissa kompisar i bästa välmåga vegeterade hemmavid till 25-26.

Det som kanske är mest beklämmande är att jag anser att man som förälder kan påverka barnens syn på viktiga saker, som ekonomi. Se valfritt avsnitt av Lyxfällan och ”mina föräldrar lärde mig aldrig”. Här har jag gått helt bet, det är som vatten på en gås. Det är hata Sellpy, YOLO, "orka!" och hela consumer sucker-baletten. Att de andra två blivit dygdemönster kan jag således inte ta åt mig äran för eftersom det verkar nästan genetiskt, som att de i handling brås på sin far som aldrig varit särskilt slösaktig. 

Så mina frågor till er lyder:

1. Hur ser det ut hos dina eventuella barn? 
2. Formades du ekonomiskt under din uppväxt?
3. Hur ska jag hantera barnet i fråga?

Mvh/
FruEfficientBadass

54 kommentarer:

  1. Mycket intressant! Misstänker att det är lika delar genetik och att en måste lära sig själv (förnumstiga föreläsningar gör nog mest att föräldern sover gott).

    Mina svar iaf:
    1. För små för att veta säkert. Verkar dock som en slösa och en spara/ointresserad av att slösa.
    2. I så fall endast genom att observera, inga föreläsningar alls. Växte upp med ordentlig silversked men ramlade ur boet (18) med en övertygelse om att pengar inte skulle konsumeras utan endast investeras och därigenom ge glädje (typ boende).
    3. Tror att du är på rätt spår att låta pengarna ta slut så att hon själv hittar nya vägar. Om pojkvännen blir lösningen så kanske en liten, liten föreläsning om vikten av att vara självständig ändå är på sin plats (än en gång mest för förälderns skull).

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Tror att du är på rätt spår att låta pengarna ta slut så att hon själv hittar nya vägar. " Hon har så smått börjat tala om att skaffa ett extrajobb. Men det händer väldigt lite rent konkret.

      "Vikten av att vara självständig" är en ständigt stående punkt i min repertoar av föreläsningar. Jag måste hitta en twist för att bryta igenom ljudvallen.

      Radera
    2. självständig håller jag definitivt med om. Även om folk blir sura ibland på FIRE blogg när jag försöker påpeka att det är bra om man ser till att bli FIRE utan att det behöver finnas en partner med i bilden

      Radera
  2. 1. Jag har en Spara, två ambivalenta Spar-Slösor och en Slösa. Sparan har alltid varit sådan och gillar att ha med sig matsäck, handla second hand, gå på picknick och ägna sig åt andra gratisaktiviteter. De två ambivalenta är bra på att dra in pengar på extrajobb och spara till det de vill ha, men slänger sen ut stålars på grafikkort, Acne-mössor, dataspel, dyrsmink och gräs. Slösan är som din, 16 bast och drivs helt av Swish för kaffe, sushi, Laserdome och ballonger med lustgas. Hon borde skaffa sig en rik pojkvän (hennes slös-ambivalenta storasyster hade det), men jag är i princip emot golddigger-attityden även om den vore praktisk.
    2. Jag formades ekonomiskt under min uppväxt i att man köper bara saker för pengar man har, skaffar lån enbart för hus och utbildning, det går att roa sig billigt om man har rätt vänner och att köpa kvalitet om möjligt. Detta har hjälpt mig mycket. Det som saknades var dock investeringsinfo, det kämpar jag med nu.
    3. Låt lill-Slösan slösa inom rimliga gränser, men låt bli att vara en total enabler (svårt, jag vet, jag måste också stoppa min Swish-tumme ibland). Min äldsta ambivalenta (21) har blivit mycket mer sparig sen hon flyttade hemifrån och förstod vad ett hushåll kostar och hur man måste prioritera. Hon pytsar in på Avanza från extrajobben! Men som du säger så är det delvis ett personlighetsdrag precis som att vara morgon/kvällsmänniska och förändringen behöver komma inifrån.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lustgas (oftare än var 9e månad...) kan göra en förlamad. Bryter ned nervceller.
      https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/zE7vkw/christine-fran-goteborg-festade-pa-lustgas-blev-forlamad
      Så hindra det. Pengar kommer nya, nervceller är det värre med.

      Radera
    2. OMG var hittar man det? Har bara positiva minnen.

      Jag skojar!

      Radera
    3. Vi har haft många diskussioner om detta, men just nu är det så himla hippt och lättillgängligt i finförorten. Men det är ännu en anledning till att inte ge henne mer pengar.

      Radera
    4. en 37 åring som festar med lustgas - wtf!

      Radera
  3. Jag ser framför mig att jag om 12-14 år kommer vara i samma sits. Redan nu är det ju svårt att säga nej när 3 åringen och jag är på lokala loppisen och hon hittar ett litet gosedjur för 10-20 kr och sätter sig ner, kramar det, vaggar, pussar och klappar det. Sedan tittar hon lite försynt på mig och småviskar "Mamma, kan vi köpa den?".... De där stora ögonen som blinkar är ju svåra att säga nej till. Tack och lov accepterar hon (och förstår?) när man också säger nej. Jag brukar säga att det ju måste räcka till alla andra barn också, vi kan inte köpa alla saker. Än så länge går hon på det men det är väl bara en tidsfråga...

    2. Jag formades väldigt mycket av min pappas mantra, det är inte de stora inkomsterna som gör en rik utan de små utgifterna. Båda mina föräldrar är läkare och vi växte upp i ett finare område i en mindre storstad. Vad saker kostade hade jag ingen aning om fören jag flyttade hemifrån och såg att mina favoritäpplen kostade 39kr/kg medan andra kostade 15 kr/kg. Men jag har alltid varit sparsam (vet ej om det kommer från pappa eller kanske mormor/morfar som bodde i Tyskland på 1920-talet och framåt. Där sparades det på ALLT.) Eller om det bara är intresset, jag har aldrig varit intresserad av att köpa saker - lägg därtill en klimatångest som jag utvecklade redan i högstadiet.

    3. Jag vet inte hur man ska hantera det? Men att ge obehindrat med pengar efter studiebidraget tror jag absolut inte på. Sen vill man ju inte att den stackars (?) pojkvännen ska bli ruinerad heller. Låta pengarna ta slut och sen kanske pusha för ett jobb? Vet faktiskt inte..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ååh, de dagar man kunde trolla de små liven. Nu är dessvärre smartare än en själv och djäfvulska på manipulation. Exempelvis sa jag till 14-åringen (som ju nu är 15, skriver med viss fördröjning) att hon tjänade på det upplägg som innebar liten månadspeng och att jag betalade kläder löpande. Det var mer än ett år sen. Nu när hon sitter i skiten vill hon återgå till tidigare upplägg, men det vill inte jag (dels för att det kommer att stå mig dyrare plus att hon inte lär sig ta pengaansvar). Tror du inte hon KOMMER IHÅG det jag då sa? "Det blir ju mycket dyyyrare för mig att ha det så här???" trots att hennes stående argument innan övergång till studiebidrag var att hon skulle kunna köpa så oerhört många plagg om hon själv fått disponera pengen.

      Radera
    2. De är lömska de där tonåringarna… måste vara på sin vakt på jobbet med så de inte spelar ut mig … ”varför får vi inte kolla på film på dina lektioner??? Alla andra lärare gör ju så”.. mitt svar ”ja men om ni får kolla film på alla andras lektioner behöver ni ju inte gör det hos mig” följt av 45 min genomgång av valfri kemiteori!!

      Radera
  4. 1. Stålsätt dig: ge inte pengar! Men jag brukar tänka att allt som man minimum måste klara i ett hem det hjälps alla i familjen åt med (sopor, diskmaskin, tvätt, städa sitt rum… men: städa huset, klippa gräset, rensa ogräs, måla och liknande är ju mer valbart så det kan de få betalt för.
    2. Viktigaste av allt: Gör dem självständiga!!!!! Min mor stannade med sin man (som hon fick mig med) pga att hon inte hade råd att lämna. Han hade pengar och det var himla härligt i början så klart, hon var en slösa, men till slut, hemma med barnen, ”du behöver inte jobba så mycket… jag tjänar ju pengar… bla…” och där satt hon i misären, nedbruten, tills vi syskon var vuxna och kunde hjälpa henne.
    Låt aldrig barnen bli beroende av någon annan!

    SvaraRadera
  5. Jag som är syster Spara har fått en del tillskott eftersom mina syskon Slösa har ibland lånat pengar från föräldrarna som sedan övergått till gåvor. Mina föräldrar har alltid gett till övriga också om de gett till en för att mamma hade syskon som fick bidrag medan hon inte fick det. Så om ny barnet Slösa får mer pengar till skänks se till att syskonen Spara också får samma summa.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sant. Svårt i praktiken dock. Om jag lassar över pengar till 13-åringen kommer hon inte lyckas göra av med dem vilket gör att hon köper onödigt dyra presenter till kompisar (och skapar presentinflation) alternativt bete sig pengavidrigt. Som i somras när vi var på loppis och hon inte ville ha växeln på en hundring trots att prylen kostade 70 kronor. "Jag behöver inte växeln, vet inte vad jag ska göra med pengarna" överhörde jag i kassan.

      17-åringen skulle göra av med pengarna men får också rätt dyra presenter på födelsedagar och jul på grund av konstnärsintresset som kan dra iväg rätt rejält.

      Men i princip håller jag med dig och vad gäller de lite större pengarna (ex. när de i hyfsat mogen ålder får disponera varsin ISK) är det millimeterrättvisa. Likaså kommer det bli så med alla pengatillskott när de flyttar hemifrån, blir inte tal om annat.

      Radera
    2. Prylen kostade 30 kronor, växeln var 70.

      Radera
    3. wow det där med växeln :D

      Radera
    4. Kanske kan du lassa över det på ett konto och ge senare när behovet uppstår. Dessutom låter det som hon också behöver en kurs i pengars värde. Att ge bort 70 kr för att hon inte behöver dem kanske inte hade skett om hon hade behövt jobba för dem eller så kan hon ge bort dem till välgörenhet. Och en diskussion om presentinflation och att det kanske inte uppskattas som hon har tänkt sig.

      Kiva har t.ex. en möjlighet att investera i mikrolån till olika projekt. Du får inte ränta men förhoppningsvis förlorar du inte heller pengarna.

      Radera
  6. Åh, hög igenkänning! Jag har hela livet varit en Slösa, som dessutom varit plågsamt medveten om att jag borde spara... Vissa av oss behöver fler dopaminkickar än andra, och det mesta som ger snabba härliga kickar kostar pengar. Spara är ett otroligt segt sätt att nå kickar. Hitta orsaken till hennes beteende och inse sen att du inte kommer att kunna påverka henne just nu. Sluta för guds skull ge henne pengar!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Vissa av oss behöver fler dopaminkickar än andra, och det mesta som ger snabba härliga kickar kostar pengar. Spara är ett otroligt segt sätt att nå kickar. " Amen.

      Radera
  7. Ett förslag är att ge studiebidraget i mindre portioner, men med tätare intervall. Kanske börja med att betala ut 1/30-del av månadsbeloppet varje dag. När ni märker att hon kan hantera det, så kan ni ju öka intervallen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är en bra idé faktiskt! Jag gjorde så nu på höstlovet när hon och sugardaddy var i Stockholm. Hon fick 150kr/dag till mat och SL. Det gick mycket bra, kanske främst för att hon tappade bort sitt kort och killen betalade det mesta...Har emellertid svårt att se hur hon skulle lyckas köpa kläder med detta upplägg. Om hon får 250 kr/veckan krävs det ju att hon sparar pengar flera veckor i sträck om hon exempelvis ska köpa en vinterjacka. Denna vinter löste hon det med att sälja den av mig köpta jackan (2 500 kr) från förra året för 1 000 kr och köpa en billig på hm. Gnissel.

      Radera
    2. Oj då! Well, hennes kreativitet verkar väl utvecklad iallafall. Om hon nu är lik dig så kommer väl det ekonomiska tänket också när tiden är mogen. Fast jag fattar om du skulle vilja påskynda det hela.

      Radera
  8. Hög igenkänning! Hade kunnat vara mina slösor du beskriver. Skönt ändå att höra att det finns fler - för man hamnar ju lätt i att undra vad man gjort för fel?

    1. Har två utflugna barn (21 o 24) som har utvecklats till Sparor. Under tonårstiden hade de sina studiebidrag och klarade sig skapligt på det. Med två mindre syskon fanns det liksom inte utrymme för något annat. Båda jobbar nu och sparar på Avanza.
    Sen har vi två slösor (14 o 16) som uppvisar precis det beteende som du beskriver. Allt bränns direkt som att det inte fanns någon morgondag. Mest på godis och mat. Dottern på 16 har provat att helgjobba för att möta sin levnadsstandard men tyckte det blev för tungt och slutade. Grät inför varje pass så det var ju inte en optimal matchning. Här finns också en pojkvän som stöttar med pengar till tågbiljetter för att de ska kunna träffas eftersom vi vägrar skjuta in med pengar. Inte en optimal situation. Men med minus på kontot söker hon nu åter igen jobb så kanske att drivkraften är starkare nu.
    2. Jag är uppvuxen med en far som sa "pengar växer inte på träd" och ägnade mina första 45 år åt att raljera över hans fattigmanstänk tills jag med 0:- på sparkontot stötte på dig och FIRE rörelsen och över en natt förstod att jag hade missat nåt...
    3. Kämpar dagligen med detta och att bara stötta med pengar till det nödvändiga som barn/studiebidraget inte förväntas täcka. Ger inte en krona till utemat eller skönhetsprodukter. Blev lättare efter att vi gjort en lyxfällanintervention (har gjorts för bägge slösorna några månader efter att de fått ansvar att få hela bidraget höstterminen 7:an och de gnällde på att pengarna inte räckte) De har då fått skriva ned varje transaktion med papper o penna för att förstå var pengarna tagit vägen. Bägge hade sjukt många småtransaktioner - med en snittsumma på ca 10:- men med 3-4 stycken per dag så är pengarna snart slut. Det blev en ögonöppnare- både för dem och oss och jag tror det har hjälpt dom förstå hur små summor ackumuleras. Men vi är som sagt inte i mål- så jag tar tacksamt emot tips!
    /Frugala hedonisten

    SvaraRadera
    Svar
    1. HUR fick du dem att under en månad skriva ner alla sina transaktioner? Min hade bara himlat med sina söta ögon och sagt något i stil med "Men åååååååååååååååååååååå mamma du är så jobbbbbiiiiiiiigg!".

      Radera
    2. Ja- det är jobbigt! Men de var så övertygade om att de inte hade gjort något fel utan att slukhålet var orsakat av någon snnsn- typ banken? Så drivkraften var nog snarare att bli rentvådda.
      Hursom, vi gick tillsammans in på deras bankapp och de fick sen skriva ned alla transaktioner på ett papper och sen kategorisera dom i lämpliga kategorier (vilket blev typ mat, godis och kläder om jag inte minns fel). Det gick på mindre än 1 timme. Sen fick de räkna ihop alla transaktioner och slå ut på antal och även per dag. Har kvar sammanställningen än. Blev 2 sidor på en månad för minstingen! Känslan att se när poletten började falla ned!

      Radera
  9. Vid 16 års ålder tycker jag det börjar vara dags att prata om vad de vill med livet och hur man uppnår det.

    Det var nog den största vändpunkten för mig själv (dock leta jag själv reda på kunskapen). För mig var det mycket viktigt att fundera kring och sätta ett mål, utan mål varför spara (lika bra att bränna på sånt som är kul o kanske spara lite för att kunna göra kula spontana saker). När man sen insåg att man kan få i princip allt och vara ledig och göra allt vad man vill genom att spara och investera (en viss tid) då tog det mera fart på spar och investerings delen. Skall nämnas att först var jag ganska skeptisk (men det skadar ju inte att ha lite mer pengar så inte mycket att förlora på att försöka) först efter ett tag så började jag inse att det skulle på riktigt fungera då tog det ännu mera fart.

    Sedan på vägen har jag lärt mig att det finns så otroligt mycket roligt man kan göra som inte kostar mycket/inga pengar alls. Just nu börjar vi planera för en skidsemester en eller två gånger nu till vintern under några dagar vardera. Kostnad 10, 20, 30k? nope, brukar gå lös på en tusenlapp eller så:
    Skidutrustning 0kr "hyrs" från fritidsbanken en eller 2 veckor i stöten.
    Skidkort? 0kr i barnbacken med mattlifftar, det är det ända som fungerar för barnen nu medan de lär sig åka och i princip frugan med och jag lär dem någorlunda ^^.
    Ute mat? Nej vi brukar ha med oss något kött, lite ägg, +lite purjolök samt nudlar i en kopp och i bara med varmvatten från en termos i backen samt brukar det finnas tända eldar för att grilla korv för dem som vill, då är så gott med något varmt i backen i stället för kalla mackor.
    Boende någon hundralapp om dagen, då vi bor i våran husvagn som vi köpte begagnad (den har tyvärr till och med varit bättre än våra aktieinvesteringar sista åren... ska nämnas att vagnen inte sjunker speciellt mycket i värde och sparar en hel del om man vill resa lite). Brukar ta camping eller ställplats med el samt dusch.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jo 16 är ju en brytpunkt, ett minivuxen. Då har jag ett år på mig att låta henne göra sina egna misstag så kan vi ta ett omtag av mer seriöst slag då. Något som impade mig dock var att jag erbjöd henne att även få tillgång till de 200 kr som idag sparas i fonder. Det ville hon inte. Så det finns hopp.

      Radera
  10. 1. Har inga
    2. Formades på så sätt att det inte fanns några pengar och därför aldrig har förväntat mig att någon annan ska rädda mig. Tycker det har varit en bra grund, det jag saknar är samma någon annan skrev, att lära sig att spara tidigare.
    3. Skulle ge rådet att göra samma sak som min mamma gjorde, när jag behövde jag pengar hade hon alltid någon bekant som behövde arbetskraft. Förstår om det inte är så lätt att fixa dock. "Mamma, jag vill pierca mig, kostar 500kr." Svar: "Jag ringer Johan, så får du jobba för honom på lovet tills du får ihop dina pengar" och så stod jag där med någon bonde och slängde ris tills piercingen kunde betalas.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var föredömligt av din mamma. Få saker får en att förstå pengars värde som om man själv måste svettas ihop dem. För henne är ju pengar bara siffror som trillar in på hennes konto från mitt (i hennes ögon oändliga). Ska fundera på om vi har någon bonde som kan tänkas behöva hjälp. Vänta nu! Jag kan BETALA bonden hennes lön, bara hon får jobba. Diskret alltså.

      Radera
    2. Genial lösning!!!

      Radera
    3. Genialt! Så skulle jag göra! Välj ett hårt jobb och stå för lönen i hemlighet! /Frihetsmamman

      Radera
    4. En riktig win-win-win
      som man säger bland säljare

      Radera
  11. Åh, herregud vad jag känner igen mig. Min lilla Slösa är precis på pricken som din. När pengarna är slut ska det betalas av med tjänster (sitter lapp på kylskåpsdörren med antal tjänster/skuld men av någon anledning inte ett kryss..."jag gör det i morgon"). Just detta swishande mellan kompisar, "Kan du swisha xxxx för hon betalade min macka på rasten". Hon har också träffat en kille (dock utan epa) -där kom en finurlig lösning en gång när de skulle på bio; "kan vi betala bion och maten ikväll för xxxx föräldrar bjöd ju faktiskt med mig på xxxx konsert"...öhh..jaha...okej..jo, det känns ju fair. (Man blir ju glad att de har lite social kompetens men konserten hade hon ju inte direkt bett om att få gå med på.) Hon bränner allt på fika, shein, smink, mackor i skolan och bio. Försöker också predika "Lyxfällan" mm. men det går inte. Buhu....
    Storasyster är dock totala motsatsen, den mest ekonomiska/snåla personen i vår familj.
    Tycker också det är lite jobbigt när hon träffat en kille, det är nytt läge för familjen liksom. Vi har stash, so to speak, men väljer det enkla livet. På något sätt har jag lite svårt att stå upp för det när det kommer en utomstående in i familjen (eftersom han kommer från en familj med bra ekonomiska förutsättningar). Dock ska tilläggas; en supergo kille och en mycket trevlig/vettig familj så jag ska absolut inte klaga. Problemet är hela tiden, att det är kompisar/kille inblandat och att det är svårare att stå upp för sina ideal då. Kan tillägga att hennes bästa kompis (hela familjen) är Slöööösa...så mycket att t.om. min Slösa reagerar. Men hon jämför ändå, och tycker ju då att hon inte får någonting...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjälp, så långt det blev...sorry

      Radera
  12. Jag blev en Spara, min lillasyster en Slösa. Jag märkte tidigt att mammas och pappas pengar gick till henne, hade hon slut fick hon mer. Själv extrajobbade och sparade jag, så jag fick inget extra tillstucket. Det behövdes inte, jag klarade mig ju, sade min pappa. Det fortgick hela barndomen, ungdomen och vuxenlivet tills hon fick pojkvänner och sedan en äkta man.

    Nu är hon 48 och nyskild. Har ett deltidsjobb eftersom hon inte velat jobba heltid och "klarar sig" fortfarande inte. Våra föräldrar, pensionärer efter ett yrkesliv inom fabrik och städ, skjuter till pengar. Jag hoppas att hon snart träffar en ny karl, för hon återgick med lätthet till att låta mamma och pappa finansiera. Det skulle aldrig falla dem in att neka henne något, det skulle aldrig falla henne in att avstå något. Det är inte charmigt alls med en 48-åring som viftar med lösögonfransarna för att fortsätta konsumera.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter inte kul alls. Odlar väl lätt bitterhet både mellan syskon och syskon och föräldrar.

      Radera
    2. Till Anonym 15:46. Samla på dig så mycket bevis du kan på allt hon får nu. Det kan räknas som förskott på arv! Den som säger "jamen det är ju så lite" inser inte hur fort det tickar på, till exempel att era föräldrar betalar hennes hyra, köper en bil (eller tar räkningen på bilverkstaden).
      Och fråga dina föräldrar rakt ut varför du inte får samma stöttning! Att du klarar dig ändå hör inte hit. Du kan också börja jobba deltid, plugga ett år något som inte ger studiemedel eller köpa ett renoveringsobjekt till hus (som exempel).

      Spargrisen

      Radera
    3. Haha, jag undrade om bitterheten kunde anas! Det bäddar verkligen inte för några varma känslor oss systrar emellan. Jag förstår mamma och pappa bättre - för dem är hon lillflickan som aldrig kommer klara sig själv (vilket de också uttalat), och hon spelar på deras rädsla att hon ska ha det dåligt, må dåligt. Jag har själv barn så jag _fattar_ men håller inte med. Syrran har förstås valt bort barn och tycker det är självklart att hon ska stå i centrum och daltas med.

      Radera
  13. 1. I samma ålder var min son en oerhörd slösa av liknande sort som din. Min erfarenhet är att 13-16 är den absolut dyraste åldern.
    2. Fanns inte jättemycket pengar men alltid så det räckte. Uppfostrad med att man måste vara självständig och ha en buuuuffffert.
    3. Mitt råd är att chilla. Den nu 20-årige sonen har jobbat 1 år efter gymnasiet, sparat ihop nästan 200k och pluggar nu på universitetet o gör knappt av med en spänn. De ändrar sig, och de hör vad man säger även om det inte verkar så.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Min erfarenhet är att 13-16 är den absolut dyraste åldern." Yes. Grattis till sonen, låter ju strålande!

      Radera
  14. Har alltid varit en spara och FIRE-rörelsen har bara gjort mig mer medveten om varför det är så bra att spara.
    Lustigt att det är så olika bland syskon. Mina syskon är slösa och har hela vår barndom pressat föräldrarna på pengar och gör det än idag som vuxna med egna barn. Tragiskt tycker jag. Har även en barndomskompis som vid 35+ och förälder själv var helt beroende av ekonomiskt stöd av föräldrarna tills kontakten helt bröts mellan föräldrarna och det vuxna barnet. Jag vet inte riktigt vad det beror på att det blir så olika, kanske att vissa har en känsla av "entitlement"?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den eviga arv och miljöfrågan.

      Radera
    2. Fast med helsyskon som bor under samma tak så är det ju SAMMA arv och SAMMA miljö. Ändå får de ofta helt olika intressen. Hur förklarar man det?

      Radera
    3. De har ändå olika förutsättningar tycker jag - jag har tre barn och nummer 1 fick av naturliga skäl mer tid själv med mig än är fallet med nr 2 och 3, till exempel

      Radera
    4. Till Anonym11 november 2022 13:41
      Det är definitivt inte samma arv även om man har samma föräldrar. Du har dragit en lottsedel från din mor och en från din far. Kombinationen av de båda dragningarna är ditt genetiska arv. Dina syskon har dragit andra lottsedlar från samma "urnor", d v s din mor och far.

      Radera
  15. Testa att ge henne kontanter istället för pengar som går att swisha. Med kontanter kan hon inte handla överallt. Kontanter är jobbigare enligt forskning att lämna i från sig (de är mer på riktigt medan Swish inte känns). Blir jobbigt för vännerna som säkert inte är lika benägna att låna ut om de får en papperstjuga tillbaka. Sen tänker jag att du ju skapar ett tankeproblem som inte finns när du skriver att hur ska hon kunna köpa en vinterjacka om hon bara får 150kr om dagen, då får hon ju spara i veckor. Ja. So? Det kan man väl göra? Och om hon fick en ny jacka förra året behöver hon ingen jacka i år. Jag tror inte hon behöver särskilt mycket alls. Men hon vill säkert ha en hel del. Ge henne x summa i kontanter. Var sedan tyst och lägg dig inte i. Hon kommer komma på vad hon måste göra. Jag hade avstått att prata pengar helt just nu. Du sätter punkt med summan du ger henne en gång per månad. Vill hon käka sushi tre dagar i rad och sedan inte ha några pengar resten av månaden så ja, det är inte ditt bekymmer. Ni servetters ju middag hemma så svälta lär hon inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Kontanter kan vara värt att överväga. Dessvärre är hon en slarver och de där pengarna kommer nog att hamna både i tvättmaskinen och på trottoaren.

      Radera
  16. Jag tänker att en vinterjacka för 2500 till en ungdom är väldigt dyrt. Min mamma hade alltid en ”rimlig” summa (enligt henne) för vad en vettig jacka eller vad som fick kosta. Ville jag ha något tjusigare fick jag spara ihop själv till det. Många gånger sparade jag själv ihop till det jag ville ha, men när jag väl kämpat så för att spara ihop till något köpte jag det sällan för det kändes jobbigt att bli av med pengarna jag fått jobba så hårt för att spara ihop till.
    Tänker även att man lär sig pengar genom egna misstag. Minns en gång som ung då jag köpte en hamburgare. Tjejen i kassan tappade den, skrapade ihop den och gav mig den. Jag vågade inte protestera eller be om en ny. Jag grämde mig så galet mycket av det och ville aldrig känna mig så ”lurad” el överkörd igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "ag tänker att en vinterjacka för 2500 till en ungdom är väldigt dyrt." No kidding? Jag kanske bör utveckla här att detta var en anomali. Hon hade tjatat om en täckjacka från North Face (heter det så?) i flera månader och till slut kom hon med ett förslag: Att få jackan som en tidig julklapp. Och att hon därutöver inte ville ha några julklappar. Jaja, den har man ju hört förut och vi hade flera samtal om vad detta innebar. Att det de facto inte skulle bli några som helst julklappar. Hon verkade fine med det så jag köpte jackan och hon var mycket nöjd (fram tills i år när hon insåg att det blir rätt kallt att ha en navelkort täckjacka).

      Och ja, jag köpte några symboliska julklappar också...sucker moi.

      Skrattar högt åt hambugerincidenten.

      Radera
  17. Lite tråkigt att lära sig i så ung ålder att mannen står för det mesta och att pengar och bil ger 'makt' över kvinnan. Och lustgas låter inget vidare heller

    Jag lärde mig bara att man ska kunna försörja sig själv inkl om man ville ha större saker som bil osv

    Tydligen har jag uppfostrat en rätt tråkig 15 åring än så länge.... Hänger mest hemma med kompisar och äter skolmaten så hen blir inte av med så mkt pengar - och är inte så intresserad av kläder. Hen får studiebidragit på eget kontot först när hen är 16. Får ser hur det gär med 9 åringen och 4 årigen sedan

    SvaraRadera
  18. "Lite tråkigt att lära sig i så ung ålder att mannen står för det mesta och att pengar och bil ger 'makt' över kvinnan." Patriarkatet ska inympas i tid.

    Jag pratade med henne senast igår om att sluta vara gold digger och då sa hon att det var hon som var sugar mummy eftersom "hon hade köpt fika till honom igår". Jag undrade försynt hur hon gått till rent konkret eftersom hon för tillfället saknar kort på grund av slarv. Då blev hon tyst, så jag antar att han fick betala men att hon hafsat ur sig något diffust om att swisha framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. hon verkar driftig i alla fall - lite kul :)

      Radera