Ner i gruvan - jag börjar jobba

Jag har ju sedan jag lämnade gängse yrkesliv 2018 jobbat till och från. Deltid som reporter, en kort karriär inom fast fashion (där man trots sin på ytan miljömedvetna profil var besatt av dagens försäljning och obekymrat slängde emballageplast i brännbart eftersom ”vaktmästar’n tyckte det var enklast”, läs mer om greenwashing inom modebranschen här) för att avrunda med en ledsagartjänst på timbasis. Det har försett mig med en skön krockkudde och det man hos svenne banan refererar till som Guldkant på Tillvaron. 

Under sommaren började det emellertid stå klart för mig att guldkant inte skulle täcka smör för 60 kronor paketet eller el för fem spänn kilowatten. Jag kunde visserligen valt att öka upp timmarna som ledsagare men det hade gjort marginell skillnad givet den låga timlönen. 

Rent teoretiskt hade min ISK även i detta läge kunnat brygga över till tjänstepensionsålder. Det känns bara så trist att sälja i låg börs och se sitt nest egg krympa för varje månad. I september började jag söka. Och mötte ett par utmaningar. 

1. Det kryllar inte av jobb i Hudik. Såvida du inte är montör eller sjuksyrra. 

2. Det är, upplever jag, fler som söker per tjänst idag än när jag var inne i cirkusen sist. Jag har sökt jobb både i Hudik och Stockholm och en del Stockholmsföretag avslog redan dagen efter skickad ansökan med motiveringen att de "redan fått 200 ansökningar och tvingats stänga intag". Och det handlar då inte om prestigefulla uppdrag utan typ Key Account på limbolag i Jordbro.

Jag kom ganska långt i en process i Stockholm. Ett så kallat hybridupplägg där jag kunnat veckopendla några dagar i veckan, men där föll jag på mållinjen. Väl tillbaka var jag på intervju hos ett Hudikföretag och i mitten av oktober blev jag erbjuden jobb. 

Hudik är stort som en ärta så jag säger pass på typ av företag och tjänst. Lönen är helt ok för att vara ej Stockholm och arbetet erbjuder personligt svängrum.

Så. När ni läser detta är jag igång igen. Mitt första heltidsarbete på drygt fyra år. När jag 2018 berättade att jag skulle dra ur pluggen höjdes varnande fingrar: "Tänk om du måste börja jobba igen, då är det inte helt lätt att ta sig tillbaka med ett håååål i cv:t!" Facit: Det gick ändå.

Tricket är att motivera sitt hål. Jag har ju de facto pluggat under drygt två år (motiverat av gröna vågen-drömmen som ju är sanning) för att därefter extraknäcka. Jag har också egen firma för att kunna redovisa bokintäkten och den går lätt att haussa. 

Så betänk detta om du står i begrepp att sluta jobba: Det går att återvända. Se gärna till att ha en livlina som kan användas till att kitta igen cv:t om situationen så kräver. En fempoängare på högskolan (du behöver ju inte göra tentan), ett extraknäck? 

Eller kanske firma: Verklig eller fiktiv, ingen kommer att kontakta bolagsverket för att kontrollera att du verkligen har en. Om det mot förmodan blir besvärliga följdfrågor på egen verksamhet kan du säga att du för enkelhetens skull gått via Cool Company eller annan frilansfaktureringstjänst. Ska de då begära ut din senaste inkomstdeklaration för omsättning, don't think so. De orkar ju knappt läsa ditt cv.

Så nu går bloggen in i en ny fas: Den där jag är åter i yrkeslivet. För hur länge vet jag inte. Tills saker har lugnat ner sig på världshaven. Ett par-tre-fyra år? Jag kommer inte jobba heltid till ordinarie pensionsålder, det är en sak som är säker. IGMR sa att han såg fram emot bloggen i work mode, hoppas ni gör detsamma. Vi ses i gruvan!

Mvh/
FruEfficientBadass