Detta är ett inlägg vars syfte är att raljera över tjänstemannalivet och påpeka det absurda i att efter hundratusentals år på stäpp och i agrikulturell familjeföretagsamhet fösa ihop ett stort antal slumpvis valda människor i samma lokaler mellan nio och fem, fem dagar i veckan för att sedan förvånas över att det inte faller väl ut.
Objektet för min analys är en artikel skriven av fackförbundet Akavia (tidigare Jusek+Civilekonomerna). Fråga mig inte hur jag trillade över den, troligtvis ett automatiserat utskick från den tiden jag var med i någon av dessa. Rubriken lyder: Tydlig försämring för jobbhälsan efter pandemin.
När pandemin precis slog till mådde folk dåligt. Efter ett år började folk må bra igen. Faktiskt bättre än på mycket länge.
Vi har aldrig fått så positiva svar på i princip alla jobbhälsorelaterade aspekter som under 2021. Vi pratar om ”all time high” på cirka 80 variabler, säger Lars Hjalmarsson till Akavia Aspekt.
Vem är Lars Hjalmarsson? Strunt i det, han bara kan om sånt.
Artikeln fortsätter: När studien i fråga släpptes nu i somras (efter det att de flesta återgått till kontorstjänst) visade resultatet att folk mådde sämre igen, det vill säga resultatet gick tillbaka till hur det såg ut innan pandemin. Så långt inga konstigheter, det hade jag kunnat komma fram till utan att tillfråga 10 000 personer.Jars Hjalmarsson uttrycker det så här:
Att många nu har återgått till sina arbetsplatser kan också vara en förklaring till att exempelvis trakasserierna och jobbstressen har ökat. [...] Nu behöver fler åka till jobbet i högre utsträckning och det kan ge mer stress och sämre balans mellan jobb och fritid.Eh ja. Lite svårare att psyka någon via Teams, även om jag antar att man kan backstabba någon med hemlig kopia även på distans. Om jag skulle utgå från hur jag fungerade i kontorsmiljö skulle jag nog säga att den största pandemivinsten nog varit att slippa klä ut sig varje dag för att åka till ett artificiellt vuxendagis och leka tjänsteman. Men så långt vill inte artikeln ta det. Vi talar ju trots allt om Vuxna Människor.
Här trodde jag att slutsatsen var klar. Men icke. Lars tror nämligen att det kan finnas andra orsaker bakom missnöjet:
Samtidigt kan många andra faktorer spela in, till exempel logistikproblem och stigande priser på framförallt energi. Det skapar vånda i organisationerna och kan bidra till jobbstressen.Come again? Jag förstår inte. Jag utgår här från att Lars ej avser privata logistikproblem att ta sig till jobbet utan problem för företagen. Och att de stigande energipriserna leder till pressade kalkyler och minskad vinst?
Ursäkta en cyniker som jobbat nästan uteslutande i pressade branscher med allsköns problem kring affärsmodeller och lönsamhet men: Är det inte en smula naivt att tro att den kollektiva arbetsstyrkan i landet låter företagets EBITA avgöra välmående på jobbet?
Såvida man inte går runt och är konstant rädd för att få kicken mötte åtminstone jag rätt få kollegor som brydde sig om annat än tillbehörsbudget på nästa förmånsbil eller huruvida julfesten skulle bli trist eller kul. De flesta hade nog inte ens koll på vinstmarginalen i procent.
Nu är det här bara spekulationer även från min sida. Men jag tror att anledningen till att man gärna tillgriper alternativa analyser till folks dåliga mående på arbetsplatsen beror på att det är en rätt stor diskrepans mellan tillrättalagda mätningar av typen medarbetarundersökningar (där folk ljuger som en häst travar för att slippa HR-workshop på nästa konferens) och denna typ av anonymiserade masstudie där folk säger vad de verkligen tycker. Vi har under alla år lärt oss att människor stimuleras så vansinnigt av att träffa varandra och de avgudar gott ledarskap och finkaffe, så hur kan siffrorna i Jobbhälsoindex visa tvärt om? Det bara måste finnas en annan förklaring! Enter: Elpriserna.
Med risk att låta foliehatt finns det ju också en och annan som har intresse av att kontoren står pall, åtminstone hybridmodellen. Givetvis alla leverantörer av kontorsmaterial i allt från lokaler och deras underhåll till krukväxter och entrémattor. Sen har vi de själsliga leverantörerna som ska komma in och städa när de antropologiska experimenten spårat ur. Ett missnöjt arbetsliv skapar också efterfrågan på information om själva problemen.
Det öppnar upp för att driftigt folk kan leverera studier, undersökningar och utredningar. Exempelvis ovan nämnda Lars Hjalmarsson och hans Jobbhälsoindex, en studieidé som enligt Lars tillkom vid kaffeautomaten på jobbet vilket enligt honom är det utlimata beviset på att arbetsplatser behövs. Nedan ett axplock från de senaste årens rapporter från nämnda organisation:
- Trakasserier i anslutning till jobbet, delrapport
- Är jobbet meningsfullt ? delrapport
- Är det meningslöst på jobbet?
- Psykisk ohälsa
- Chefer i offentlig sektor trivs mindre med jobbet än vad chefer i privat sektor gör
- Fortfarande inga trakasserier i anslutning till jobbet, delrapport
- Jobbet är meningsfullt! delrapport
- Det är inte meningslöst på jobbet!
- Psykisk hälsa
- Chefer i offentlig sektor trivs lika bra som chefer i privat sektor gör
Bi Puranen sa i Kvartals Fredagsintervju för ett tag sen: "Dåliga nyheter är nyheter, goda nyheter finns ju inte". Vem vill köpa rapporter om ett arbetsliv i harmoni, där människor trots att de inte sitter på kontoret levererar bättre än någonsin?
Hur skulle ditt perfekta arbetsliv se ut?
Mvh/
FruEfficientBadass
Jag jobbar mycket hellre på kontoret än hemma, dels för att vi har trångt, men också för att jag tänker på allt kul (sömnad, stickning) jag skulle kunna göra hemma om jag inte behövde jobba. På kontoret är det jobbfokus, och fint och lugnt och gott om plats. Det ändrar dock inte att jag helst inte skulle vilja jobba alls... Det perfekta arbetslivet för mig vore att jobba i 6 - 8 veckor på en ny arbetsplats som EA / kontorschef och styra upp rutiner, processer och hanteringen av kontrakt och avtal. När jag är klar är hela arbetsplatsen / kontoret dokumenterat, alla kontaktpersoner på företag finns att hitta, olönsamma avtal är uppsagda, Nespresso-maskinen och kopiatorn servade, dokumentförstöraren oljad och jag behöver inte komma dit igen. Detta skulle ge mig bra betalt i mitt då egna företag. Sen skulle jag vara ledig i lika många veckor och ägna mig åt annat. Skulle någon betala mig för detta?
SvaraRaderaDet här hade varit fantastiskt! Det som sliter mest på mig är att upprätthålla relationer till kollegor och intresse för arbetsplatsen efter några månader. Just nu löser jag det med att vara konsult, men det kan ju ändå bli långa uppdrag där man behöver engagera sig.
Radera@Isadora: Du måste helt enkelt starta eget. Känner också igen mig i ovan. Första året = yihaa. Därefter = snark.
RaderaHar du kollat på interimtjänster? Jag pratade med ett företag som förmedlade sådana och konstaterade att jag med det timpris som jag skulle kunna debitera via mitt företag skulle behöva jobba 25% för att få ut min nuvarande lön och ca 50 % för att få min lön från min förra arbetsplats där jag jobbade minst 125 %.
RaderaHar en kvart att cykla till jobbet, ett eget kontor och gott kaffe. Skulle dock helst vilja jobba hemifrån så mycket det går och åka till jobbet en stund lördag , söndag för det jag inte kan göra hemifrån, då det inte är någon som är på plats på helgerna. Lugnt och skönt.
SvaraRaderaFöredrar att alternera mellan att jobba på kontoret och jobba hemifrån. Gillar att prata skit med kollegorna och dricka kaffe. Tycker däremot att det är jobbigt att vara tvungen att släpa utrustning och inte ha en fast plats att jobba på.
SvaraRaderaDet finns många lösningar på släpproblemet. Själv har jag stationär dator stående i en skrubb på jobbet. När jag är på kontoret, tar jag fram min arbetslaptop och loggar in på den stationära. Hemifrån kopplar jag upp mig (från min privata dator) dator mot den stationära och loggar in där. Det går att sätta upp säkert och smidigt. Jag bär aldrig någon dator mellan jobbet & hemmet.
RaderaMåste bara kommentera detta 9 till 5? Känns betydligt mer USA med låter om det och alla som nämner det i olika serier etc. I Sverige är det snarare 7-16 eller 8-17 alltså en timme mer än 9-5..
SvaraRaderaPerfekta jobbet för mig är att någon gång då och då kolla till investeringar na (aktier, uthyrning, nån dropishiping eller vad det nu kan vara) o se att det går bättre än förväntat o sen fortsätt umgås med familjen eller någon hobby i stället ^^
Mvh Kemoko
Undrar också om detta med 9-5? Även i USA jobbar de väl vanligtvis längre än 9-5?
RaderaNio till fem snarare att betrakta som en metafor för det kontorsbundna arbetet. För att citera Dolly P:
Radera"Jump in the shower
And the blood starts pumpin'
Out on the streets, the traffic starts jumpin'
For folks like me on the job 9 to 5"
Inte metafor. Symbol?
RaderaIllustrasjon er kanskje ordet? Eg forstod iallefall kva du prøvde å illustrere:)
RaderaJag har fortfarande samma arbetssituation som under pandemin, tog ett remote-uppdrag hos kund i Gbg för att slippa pendla varje dag till Lund. Det är så skönt - jag kan lämna barnet ganska sent på förskolan, sitta hemma i tystnad eller vara social på konsultkontoret (15 min cykeltur). Ingen chef som hänger över axeln! Skulle må piss om någon tvingade in mig på ett kontor mån-fre igen.
SvaraRaderaDet skulle ordnas på så vis att man var eviga arbetsdag slapp att späda ut sitt inre universum, exponerad inför människor och löjeväckande arbetsuppgifter, gentemot vilka man förväntas uppträda gäcksamt, skojsamt och käckt, medan man egentligen dör litegrann inombords allt eftersom.
SvaraRaderaEnklast vore ett fluffigt utvecklingsprojekt drypande av egenansvar och frihet. Fysisk närvaroplikt kan de bara fetglömma. Med en gnutta rävighet kan då anställningen omvandlas till en fristad med oceaner av tid, där livsuppgiften, DEN INRE RESAN, kan pågå med endast smärre störningar av stillheten.
/B
Underbara formuleringar.
RaderaJag har aldrig trivts så bra på mitt jobb som under corona med kortidspermitering och 60% arbetstid hemifrån.
SvaraRaderaJag kan tänka mig det - samtidigt vet jag inte om man ska känna sig 'entitled' till att kräva att det alltid ska vara så. Jag är lite old school men tycker att inom rimliga gränser så gör man som arbetsgivaren säger man ska göra, annars väljer man ett annat jobb eller start eget, tex
Radera"samtidigt vet jag inte om man ska känna sig 'entitled' till att kräva att det alltid ska vara så". Om arbetsgivare får svart på vitt att anställda i regel a) presterar bättre om de själva får välja var de ska sitta och b) mår bättre om de själva får välja var de ska sitta, vari ligger motivationen att ha folk på plats?
Radera"vari ligger motivationen att ha folk på plats? " Jag vet inte - antagligen kolla dem på hur företaget som helhet presterar istället för hur en individ presterar. För att överdriva lite - anställda skulle säkert mår bättre av en 100% lönehöjningen men det skulle inte nödvändigtvis vara bättre för företaget. Jag kanske kommer från en annan vinkel med denna - jag håller med egentligen och även om jag trivdes som anställd förut ville jag inte riktigt vara bunden på det sättet så jag blev frilansare/startade eget för runt 15 år sedan eftersom jag mådde bättre av det - men det är klart det blir uppoffringar som att inte har en fast inkomst, inte får betalt när man är på semester och inte har en tjänstepension - att få de sakerna krävs att man mer eller mindre 'gör som man blir tillsagt av arbetsgivaren.' Så jag menar jag tycker man själv har ett ansvar för att se till att man mår bra och inte ska lägga det för mycket på någon annan (dvs arbetsgivaren) - jag menar tar inte eller stannar inte i ett jobb som är fel eller för stressigt osv - byt jobb eller start eget tex - har lite svårt för att det bli mest gnäll åt situation och man inte tar ansvar själv (jag menar inte att någon här gnäller så - bara em allmän kommentar). Om man jämför med att har eget så får man ändå rätt mycket som anställt tex betald semester, tjänstpension, många försvinner tidigt på en fredag när de anser att de har gjort tillräckligt, inget jobb på helgen osv. Jag säger inte att man inte ska förbättra sin arbetssituation genom att kräva saker, men tycker man ska ta ansvar genom som sagt att ta ett annat jobb som man trivs med eller starta eget
Radera"Jag har aldrig trivts så bra som när jag slapp gå till jobbet, fick nästan lika mycket betalt men behövde jobba mycket mycket mindre".
RaderaFixade till meningen åt dig :)
Kommentatorsfältet är som indexfonder: Självrengörande.
RaderaJag är egenföretagare med semester, tjänstepension, friskvårdsbidrag och julklapp precis som när jag var anställd. Nu är tom friskvårdsbidraget högre och jag behöver inte låtsas att jag gillar julklappen. Dessutom har jag betydligt fler semesterdagar. Min chef är också betydligt bättre än den förra. Jag driver ett företag så det är självklart att företagandet finansierar ovan. Annars är det en dyr hobby. Den dag det inte kan finansiera t.ex tjänstepension så lägger jag ner företaget och skaffar ett jobb hos någon annan.
Radera"Tillrättalagda mätningar av typen medarbetarundersökningar (där folk ljuger som en häst travar för att slippa HR-workshop på nästa konferens)"
SvaraRaderaHahahaha! Dagens bästa!! Och det stämmer ju dessutom!!
I likhet med Isadora ovan vill jag hellre vara på jobbet när jag jobbar. Hemma vill jag VERKLIGEN inte hålla på med idiotiska möten, jobbiga mail eller tertialuppföljningar. Hemmet är min egen zon och jag vill freda det från allt hemskt som det moderna kontorsarbetslivet för med sig.
SvaraRaderaNumera är jag ju helledig så det är mera en teoretisk fråga men om jag blev tvungen att jobba igen så skulle jag absolut inte göra det hemifrån.
Hmm, jag har hört att skatteregler ställer till det om man jobbar hemifrån mer än halva tiden. Något med att man då kan kräva ersättning för pendling etc. Har inte satt mig in i det då jag har en arbetsgivare som inte bryr sig.
SvaraRaderaDet stämmer. Den plats där du arbetar mer än 50% av tiden ska räknas som ordinarie plats. Det betyder att du kan kräva av arbetsgivaren att de gör en arbetsmiljögenomgång hemma hos dig och därefter måste de se till att alla krav på ljus, värme, ergonomi mm uppfylls. Dvs de måste lägga massor av pengar på saker hemma hos dig. Och varje gång du åker in till kontoret så räknas det som tjänsteresa, dvs arbetsgivaren måste stå för alla kostnader då.
RaderaVissa företag har ju ändå sett till att arbetstagarna fått hem bra kontorsmöbler mm under pandemin. Andra har varit väldigt noga med att man MÅSTE jobba hemifrån 2 dagar i veckan, inte mer och inte mindre. Just för att de ska slippa miljöansvaret hemma hos dig. Samtidigt som de uppfyllt kraven på att folk ska hålla distans.
Det stämmer inte. Det påstods av flertalet arbetsgivare som motargument till mer hemarbete än 50 % när det var läge att gå tillbaka till kontoren igen. Däribland min egen arbetsgivare. Skatteverket har dock sedan dess kommit med rättslig vägledning i frågan. De menar att utgångspunkten är att kontoret är arbetsplatsen förutsatt att den anställde får jobba därifrån. Hur mkt jag som anställd själv väljer att arbeta hemifrån är inget som man ska ta hänsyn till. https://www4.skatteverket.se/rattsligvagledning/400351.html
RaderaMen så bra, tack för info!
RaderaTack så jättemycket för infon!
RaderaJag tänker att alla dessa aktiviteter som arbetsgivaren hittat på för att ”locka” tillbaka folk till kontoren ligger bakom missnöjet. Läste ngn som gjort om kontoret och skröt om sina spelbord. Det är komiskt för de flesta sett har sett hemarbetet som en fördel under pandemin eftersom de hunnit göra annat än jobba, dvs ha ett liv vid sidan av. Nu försöker arbetsgivaren locka tillbaka dem till kontoret med mer aktiviteter som gör att de spenderar mer tid på jobbet eller efter jobbet i jobbsammanhang. Vem har tid att spela om man ska hinna få jobbet gjort inom rimlig tid. Det är totalt tondövt!
SvaraRaderaFör att inte glömma konferenser på helgerna till t.ex Vadstena. Jag sa till min förra arbetsgivare att om de ville att jag skulle delta på en konferens på min fritid så fick det vara lite mer spännande destination än Vadstena och som inte krävde att ett antal tågbyten som fungerade när jag skulle ta mig hem under helgen. Dessutom efter att ha varit på några sådana konferenser så var en del av programmet grupparbete om hur företaget skulle bli ännu bättre. Kul första gången men sedan efter att man insåg att inget hände med allt detta mellan konferenserna så blev det snabbt meningslöst.
Att slippa sitta i trångt och stökigt kontorslandskap med NOLL arbetsro. Ja tack. Hemmajobb sparar mig två och en halv timma varje dag fixtid plus restid, trängselskatt, bränslekostnader och en jävulskt massa energi. Kan inte ens förstå hur detta är en diskussion nu. Alla jag känner vill kunna ha möjligheten att jobba hemma.
SvaraRadera