Konsten att klaga

Innan jag börjar vill jag bara lyfta ett bra inlägg från bloggrannen Frihetsmaskinen från tidigare i veckan. Det är en sorts Mustachiansk slap-in-the-face för dig som står i startgroparna och inte vet hur du ska tackla uppgiften att bli mer ekonomiskt medveten. En favoritfras från inlägget: "För att sammanfatta det här inlägget tänkte jag bara lysa upp det uppenbara. Om vi vill få en bättre ekonomi så enkelt som möjligt behöver vi bara göra tvärtemot vad alla andra gör, det är så systemet är uppbyggt." I love it! Ett tips är att spara inlägget till i helgen för det är rätt omfattande och jag vill inte att du slarvar igenom det. 

Jag tycker generellt inte att man ska klaga på sakers tillstånd, inte så länge du bor i himmelriket  det vill säga ett utvecklat land där man sedan 150 år vetat söva patienter innan kirurgiska ingrepp och där man inte heller riskerar att dö i tuberkulos, en sjukdom som idag dödar fler fattiga än HIV/Aids.

Med detta sagt anser jag att man ska klaga på företag som inte sköter sig. Jag har haft problem med detta historiskt. Dels på grund av konflikträdsla (ja, jag är en mes, man vill ju inte framstå som "töntig" genom att ta kontakt och complinypantsa), men också på grund av tidsbrist. Eller som min man brukar sammanfatta det: "Orkar inte". Men nu, gott folk, har jag såväl badass mentality som tid och ork och jag kan utan att blinka lägga timmar på ett reklamationsärende i syfte att få rätt. Ni som följer mig på Instagram vet att jag vann mot Göteborgspolisen i ett P-botsärende vilket gav mig sådan känsla av oövervinnerlig njutning att jag önskar att man kunde fabricera't och sälja på burk. På sistone har jag gjort följande:

Exempel 1: HALLON
Hallon, som jag avgudar i övrigt eftersom de tillåter min WiFi-depraverade familj att surfa rätt billigt utan att behöva lägga 20 laxar på att "gräva fiber" och skaffa bredbandsabonnemang à 350 spänn/månad.* När jag blev kund fick jag, förutom det redan förmånliga abonnemanget à 149 kr/mån (8GB/mån) en startpott på 25GB att använda fritt (den jackar också i om jag en månad förbrukat mina 8GB innan månadsbryt så jag har aldrig driftsstopp). Denna startpott har sakta tickat ner under året och var i början av sommaren nere i typ 11GB. Då får jag ett sms som säger att "Den pott du fick när du påbörjade ditt abonnemang är nu slut." Dessutom var min månadssurf slut. Min uppkoppling upphörde alltså i samma sekund. Förvirring. Jag hade ju 11GB kvar av min uppstartspott? Och inte kunde jag gå in på min kundprofil för att kontrollera detta eftersom jag inte hade någon uppkoppling. Så jag fick köpa till några gig via sms och mycket riktigt: Jag hade 11GB kvar. Lång historia kort: De hävdade att det måste ha varit ett felaktigt sms som gått ut och en slump att min surf bröts just då. Jag hävdade att det nog inte var det. Det slutade med att de bjöd på 25GB. Jag misstänker ju att det är något fel på deras inställningar som gör att jag, även nästa gång jag når 11GB, kommer att få samma meddelande ("potten är slut"). Men skit samma, jag fick 25 extra GB till ett värde av nästan 600 spänn som kommer att räcka för mig fram till jul.

Exempel 2: GRANNGÅRDEN
Jag köpte en värmelampa för höns på Granngården och tog hit en elektriker för montering. Han hävdar att det i brandfarliga utrymmen - så som en hönsgård - ska finnas en plastkåpa som täcker en värmelampa, annars gäller inte försäkringen. Han var inte jättesugen på att montera den eftersom han då skulle hamna i dålig dager hos f-bolaget i det fall brand skulle uppstått. Jag kontaktar Granngården i mitten av juni och ber ber om ett ok på att lampan funkar för brandfarliga utrymmen (det är ju de facto en hönslampa av en producent som jobbar med utrustning till bondgårdar). Jag får svar att de inte kan få något svar av leverantören då denne är på semester. I mitten av juli hör jag av mig igen. Jag vill ju ha svar, eftersom elektrikern står och stampar och vill skicka en samlingsfaktura för detta jobb samt ett par andra han redan gjort för oss under sommaren. Jag får samma svar: "De är på semester".** I Augusti hör jag av mig igen och får då en tidsangivelse på när leverantören behagar börja jobba igen. Vecka 34. Tisdag vecka 34 hör jag av mig, för nu börjar elektrikern boka upp sig på andra jobb och jag måste haffa han. När jag då återigen får svaret: "De är fortfarande på semester" - jag är inte stolt över detta men det är ett faktum - ballar jag ur. Jag blir så djävelusiskt irriterad och svänger ihop ett mail som luktade svavel ink. fraser som "Vänligen vb detta mail till din chef, annars hänger jag ut er på min blogg" (vilket jag nu gör, men lugn nu, jag är inte klar). Och DÅ blir det fart. De får av någon oklar anledning fatt på leverantören som menar att armaturen ska fungera för brandfarliga utrymmen. Inte bara det, nu imponerar de på mig för de hittar en publikation från Jordbruksverket med rekommendationer kring montering i ladugårdar. OCH de ringer mitt försäkringsbolag för att höra hur de ställer sig till armaturen i fråga. DET kallar jag kundservice. 

Det enda jag saknar nu är den bruksanvisning det hänvisas till på själva lampan som inte kom med i leveransen. Men jag orkar inte bråka längre, plus att de skickade värdecheckar på 150 kr med posten vilket motsvarar 6 veckors hönsfoder från samma firma. Kort sagt: Jag är mycket nöjd och gick in och gav dem fyra stjärnor. Alla kan inte lyckas på första försöket, men det är den samlade ansträngningen som räknas. 

Är du bra på att klaga?


Mvh/
FruEfficientBadass

* En rätt modest kostnad om man betänker att det häri också ligger fria samtal och sms så vi inte behöver separata mobilabonnemang * 5 som annars hade legat jämte den löpande bredbandskostnaden.
** Ordningsfråga här. Tyskar (för det är ju ett tyskt företag) har väl semester från mitten av juli och framåt? Således hade de kunat besvara min fråga i mitten av juni. Hell, inte ens svenskar tar semester i mitten av juni och vi har midsommar och Almedalen. Dessutom, när jag levererade till grossistled, var jag alert som en räv när det kom kundmail. Jag kollade mailen varenda (eller åtminstone varannan) dag på semestern och om det uppstod problem plockade jag fram datorn och löste dem. Att helt nonchalant säga "Sorry, har semester, be kunden vänta X antal veckor" hade varit professionellt självmord. Liksom: "Försäljningen är inte så viktig för mig. Jag livnär mig ju bara på den så...dra."

Gratis glossy mags

I somras tipsade Maria om appen PressReader som gör att du som har ett anslutet bibliotek kan läsa mängder och mängder och mängder av tidningar och magasin från världens alla hörn helt gratis. Antingen loggar du in på ditt biblioteks hemsida och letar upp "Tidningar" för att få åtkomst, eller så kopplar du upp dig mot bibliotekets WiFi och laddar ner via PressReader-appen. Enligt mitt bibliotek ska dessa nedladdningar ligga kvar i tre dagar och jag ska inte göra någon stor sak av det här men det stämmer inte, de ligger kvar typ 4 evva'.

Jag har redan tidigare ondgjort mig över glossy magazines och tycker väl att det finns bättre sätt att sätta sprätt på 59 spänn på än att betala för att läsa reklam och varianter därav som kallas plocksidor. Vidare tycker jag att man hittar mer intressanta stilförebilder på andra ställen, exempelvis genom att läsa gamla modeböcker eller gå på stan. Anyheuw, det var faktiskt med viss tillfredsställelse jag laddade ner tidningar till värdet av flera hundra. Helt nya var de också! 


En fördel är också att det likt nedan finns en innehållsförteckning så att man, betydligt smidigare än om läser analogt, kan scrolla fram till de 5-10% som utgör redaktionellt material.


Väl på plats där man vill läsa kan man både se nuvarande uppslag samt sidorna som kommer.


Jag fångade bland annat upp den här bilden som jag genast gjorde till min stilförebild hösten 2019. Jag älskar allt med den. Den är androgyn, den har klass, den har marint och beige - som råkar vara mina favoritfärger på kläder - och den vågar kombinera mörkblått och svart vilket är en hyllning till YSL som var först med att bryta den moderegeln.


Nu har jag ju ingen Burberrytrench längre. Inte heller jag har den där modellens 20-åriga kropp eller professionella ljusättning, men jag tycker mig ändå vara något på spåret när jag kombinerar mina Stadsmissionenfyndade blå chinos med svarta stövlar (använda för evigt), min mans beiga tunntröja, cognacsfärgade skärp och min egen variant på krämfärgad tunnkappa. Om inte annat kan jag trösta mig med att jag inte behöver punga ut med 14 000 kronor som är fallet för den som söker efterlikna modebilden till punkt och pricka.


Ett tips är att försöka göra dessa copy cat-övningar. Dels är det rätt kul och dels kan det ge dig en känsla av att faktiskt vara ett med tiden. Om dina tweenies skulle smäda dig i hallen och säga "mamma du är så uuuteeeee" (nu säger kidsen inte så längre, de bara himlar diskret med ögonen och skickar något spydigt på SnapChat till en vän) kan jag i trygg förvissning säga: "Back off bitch, det här är hur man bär plaggen i Paris i detta nu."

Sen föll mitt nordvästra på ett gäng väskor. Så här säger man:


"Trapetsväskan - elegant och i rätt storlek. Dess symmetriska form påminner om en kappa eller en jacka." (?) Väskorna på bilden kostar mellan 3 500 och 13 000 kronor. Men se, jag har redan symmetriska väskor i rätt storlek så jag är klar inför hösten, utan mankemang.

Jag och min vän som sa upp sig och sen fick jobb igen, låt oss kalla henne Lukas, var ett tag kollegor och var då besatta av kläder och mode. Det var i början av millenniet. Bland annat minns jag att vi läste Ebba von Sydows spalt om mode och sög i oss som svampar. Min vän sa vid något tillfälle att "Man behöver ju inte haka på alla trender. Men man kan ju plocka ut någon sak från en säsong, bara för att visa att man hänger med." Så sant! Inte för att jag längre har samma behov av att visa att jag "hänger med". MEN det skadar frugal weirdo-rörelsen att gå runt och se ut som en slabbedabb. På samma sätt som suffragetterna vinnlade sig om att se korrekta och borgerliga ut innan de kastade sten i skyltfönster, är det vår plikt att se hållbart snygga ut.

Ironin är att jag tror att en frugal weirdo har bättre förutsättningar att ge ett stilfullt intryck. Varför? Genom att hålla sig med en säsongsuppdaterad capsule wardrobe med väl omhändertagna, kvalitativa [vintage] plagg, blir det lättare att hålla stilen i vardagen. Dessutom visar undersökningar att folk som har en över tiden sammanhängande och enhetlig stil anses som såväl tryggare som snyggare. Ni har väl inte glömt Renata Briggman? Utöver den stilfulla beklädnaden har vi i sekten något annat som vanliga fast fashion addicts inte har: Ett "million dollar grin" som kan lyfta vilken outfit som helst.


Mvh/
FruEfficientBadass

Jag ansar min man

I slutet av augusti skulle min man på ett fancy event i Stockholm och om man betänker att min man historiskt inte varit någon utpräglad Fab5-anhängare, kan ni tänka er vad fem månaders ledighet i rural miljö gjort med honom. Långt hår, spretande ohipstrigt skägg, skrynkliga shorts parat med reklam-T-shirts, kort sagt stilhaveri. Jag insåg att någon var tvungen att göra något och denna någon var jag. Han behövde klippas och ekiperas.

Jag rådfrågade därför den läsare som delade med sig så frikostigt med sina klipptips (med vidhörande bilder) i detta inlägg om hon hade några YouTube-tutorials på herrklippfronten att rekommendera. Och det hade hon:


Jag kollade igenom filmen och sen hade jag den uppe medan jag klippte honom.

Före

Efter
Om man bortser från den lilla flärpen vid örat tycker jag att det blev rätt bra. Jag följde nog inte videon till punkt och pricka eftersom jag tyckte att hon klippte mannen i filmen för kort. Jag tycker att min dito klär i lite längre framtill och jag har i alla år bett honom ge denna instruktion till sin frisör utan framgång. Det är som vanligt - man får göra det själv. Men själva principen att klippa genom att dra ut hårparti efter hårparti på olika ledder med en kam var toppen, likaså att använda håruttunnaren för att få naturlig gradering snarare än den Gustav Vasa-cut jag gjort vid ett tidigare tillfälle.


Efter klippningen trimmade han ner skägget och under tiden plockade jag fram en värdig outfit bestående av ett par mörkblå chinos, en midnattsblå skjorta i lite grövre bomull (Båda från favoriten A Day's March), cognacsbrunt skärp med matchande skor samt en beige tröja från samma märke att hänga över axlarna. Det är detta jag gillar med A Day's March, allt kombineras perfekt. Jag är inte sponsrad, bara gillar't.


Han skulle ta tåget till Staden så jag skickade med honom hans gamla jobbväska att ha sin Krig & Fred och ostmacka i. På det hela taget är jag mycket nöjd och det kändes precis som när jag lekte med min budget-Ken (han hette Mark) när jag var liten.

Så med detta uppmanar jag dig man som har en närstående som kan hantera en frisörsax* att vidarebefordra denna video och från och med nu låta klippa dig själv hemma. Om du har samma priser som i Hudik och därtill klipper dig var sjätte vecka sparar du 4 150 kronor på ett år vilket på 20 år blir mycket pengar. OCH du spar tid och tid är som bekant, pengar.

Mvh/
FruEfficientBadass

* Fast ärligt talat behöver hen inte vara så skicklig med saxen. Jag klippte mig i fingret, fick hår i halsen, tappade den sylvassa saxen på min man och frågade ej-frisör-kompatibla frågor som "vilken sida av trimmern ska vara närmast huvudet" så: vilken idiot som helst kan klippa dig hyfsat efter att ha sett videon. Som tipsande läsare sa: Efter lite vax är det ingen som ser skillnad.