Jag pratar med min man - igen

Den 14 februari var det dags att ta ett allvarligt snack med min man. Han är ju den "riktiga" ekonomen i vår familj, varför det sedan ett bra tag smärtat mig att se hur han aktivt jobbar med kapitalförstöring genom att ha runt 30% av sitt stash på ett nollräntekonto på Kuckelimuck Bank. Hans försvar liknar det som framförs av exempelvis min mamma: "Det är bra att ha ifall börsen skulle gå ner". Ja okej, jag tycker också att det är bra att ha en kontantbuffert så att man slipper kannabalisera av låg portfölj, men det finns gränser. Eftersom ni som läser bloggen vet att den genomsnittliga börsnedgången ink. vider-scenarios av typen 2008 håller i sig i 200 dagar, känns det inte helt motiverat att ha det dubbla i kontantreserv. Särskilt inte om man som min man har löpande inkomst. Hälften hade varit nog. Här har jag fram tills alla hjärtans dag talat för döva öron och han har klängt fast vid sin kontantstrategi med en dåres envishet. Han applicerar också ofta en av min mamma använd metod nämligen att påpeka för mig när börsen går ner:

- "Jisses, det går dåligt på börsen nu."

Okej. Och?

Därför ser jag det som min plikt att agera motvikt när börsen går upp:

- "Wow, det går bra på börsen nu."

Och sådär håller vi på i vår Shining-liknande tillvaro på gården i norr, sakta nötandes på varandra som droppstenar i en grekisk grotta. Det var i samband med att jag, som ett led i mitt alla hjärtans dag-firande, stack till honom en "Wow, det går bra på börsen nu", som jag gled in på ämnet "Din kontantreserv." Han malde på de gamla vanliga argumenten att "vi som familjeenhet hade en ganska bra börsexponering" (för att jag ligger 95% mot börsen ja) som jag kände att nu var det nog. Efter att ha dragit igenom statistiken för börsnedgång som jag länkar till i första stycket ovan och pekat på det absurda i att vi sammanlagt ligger med typ två årsomkostnader kontant trots att åtminstone han tjänar okej med lön, gjorde jag tankeexperimentet: Vad hade hänt om du under föregående år lagt in hälften av din snuttefilt i Spiltan? Exakt vilken avkastning hade du fått? Jag tvingade in honom i tankeexcercisen genom att spela den dyskalkylektiker jag de facto är. "Ja vad tusan blir 50% av X"?

Det blev tyst i bilen. Det belopp som på nolltid plingade upp i hans savant-hövve var helt enkelt rätt högt. Han försökte med lite lama: "Ja, men det är ju lätt att vara efterklok..." varpå jag kontrade: "Men man kan ju också försöka vara förklok. Som det ser ut nu har du avstått pengar för att istället förlora pengar genom att låta ett ohemult belopp ligga och mögla på vanligt lönekonto. Det kallas kapitalförstöring. Och även om börsen skulle störtdyka nu har vi såväl löpande inkomst som stash att klara oss igenom även en rätt långdragen nedgång, även om du hade lassat in hälften av kontanterna på börsen."

Det blev dålig stämning. Min man gillar inte att bli tillrättavisad, särskilt inte av en som inte gick natuuuur eller läste på Handels. Jag borde ha lämnat det där, för husfridens skull. Men jag är inte bara dyskalkylektiker, jag har också mild tourettes så jag kunde inte avhålla mig från ett tipz: "Jag föreslår att du under det kommande året portionerar ut hälften av din kontantreserv i Spiltan Aktiefond Investmentbolag."

Ett par veckor senare kom coronaeffekten och min man hade ånyo tillfälle att säga "Börsen störtdyker" varpå jag likt en reptil (fast snyggare) replikerade: "Perfekt, investeringsläge för dig." Vad tror ni, kommer han att lyda mitt råd?

Mvh/
FruEfficientBadass

The Art of Frugal Hedonism Del 3 - Var mer nöjd

Vid råd nummer åtta ("Dont't be a sucker") ges detta till synes triviala råd. Lätt att säga, svårare att leva efter på kommando. Men lyss här en smula innan du överger mig och surfar in på tradera:

"The more fun you're having in life, the more satisfied you are with yourself, the harder a target you are to reach".

Att nås av vad frågar vän av ordning? Av kommersiella budskap. Det är mer pengar i reklambranschen idag än någonsin tidigare i mänsklighetens historia.* Detta bokavsnitt handlar om att kasta skit på denna bransch. Inte mig emot - jag är en avfälling, en dissident och en desertör. Mig äger ingen, allra minst ett producerande bolag, varför jag kan tillåta mig lyxen att delge er att samtliga idag verksamma marknadsförare är medvetna om att en produkt inte säljer med hjälp av fakta (tänk reklam från 50-talet: Bild på ciggpaket. Text: "Tobak från Virginia"). Du måste ladda produkten med värde och känslor. "Homewares that have a whiff of sturdy farmhouse simplicity (because that more honest way of life really resonates with you), super cute socks (because you're a playful girlish type of woman), huge plasma screen TVs (because you take entertainment seriously), or Catalan beers (because you appreciate that European dedication to quality produce and regional specialties)."

Jag känner så väl till detta. Inte främst för min bakgrund inom marknadsföring (jag var aldrig kreatör - jag följde mest upp vad kreatörerna kreerade) utan för att jag själv intalat mig de här sakerna. Longinesklockan - för att den utstrålade sval elegans och klassisk stil. Elegance is an attitude you know.

Burberrytrenchen - för att den är ännu mer klassisk. Den uppstod i skyttegravarna - the trenches. Det är originalet. Och du ser ju på bilden - det är ju jag i Paris...på väg från Bain Douches till frukost på västra stranden en söndagsmorgon i maj. Nästan. Men för 10 000 kronor kan jag få känna mig som att det vore så, trots att jag bara går och skuffar kundvagn på Willys med griniga barn i släptåg.

Jag har varit en consumer sucka och jag är fortfarande en - om än i en ständigt pågående nedrustningsprocess. Men staden Rom byggdes inte på en dag och den tar ett tag att demontera också. Jag har fortfarande svårt att föreställa mig en tillvaro utan Longchamps-väskor eller nagellack från Chanel. Men det förra eftersom jag redan har dem, de är perfekta och håller i evigheter. Och det senare för att jag är medveten om consumer suckeriet i att ha dem, men jag väljer att ha dem ändå. Chanel är ändå...Chanel, och även om dessa lack tillverkas i samma fabrik som L'Oréals gäller placeboeffekten. Loggan liksom spiller över på mina Beiersdorf-artiklar i badrummet så snittkostnaden för min kosmetiska vagnpark bibehålls låg.

Författarna belyser en annan intressant aspekt av marknadsföring nämligen den som skenbart tar avstånd från marknadsföring; "get-away-from-the-hype aesthetic". Det självmedvetna tilltalet som driver med traditionell marknadsföring och därmed låter påskina att den har en mer rättfram och ärlig agenda. Jag kommer osökt att tänka på Oatlys reklam som jag ofta hajar till över och ler lite uppskattande åt. Jag ska ärligt säga att jag tycker om den. Den är charmig och får mig, som sagt, att le, vilket inte hör till vanligheterna.**

Du ser - jag är fortfarande bara ett slaktlamm på väg upp på lastbilsspången. Och det står "Slakteri" på lastbilen, inte "Gröna ängen på andra sidan kullen." Tänk efter med din hjärna - hade det inte givit effekt att lägga sju gånger nazipropagandapengarna på tysk onlinemarknadsföring hade man naturligtvis inte gjort det. Man hade inte gjort det. Man hade inte gjort det. Om du vill bli av med dina pengar förförd och upphånglad - by all means - låt dig förföras. Men vänta dig inte att ditt feststrul kommer att ha något som helt intresse för dig den dagen kreditkortet spärras.

Konsumentvärlden är cynisk och brutal och ger dig mycket lite tillbaka i längden, utom möjligen en mängd bröte med taskigt andrahandsvärde. Naturen - i detta inräknat relationer med människor - fungerar tvärt om. Den ber inte om betalt. Den behandlar dig på samma sätt oavsett storleken på ditt kapital. Även om du inte känner för att bli en lika rabiat motståndare till konsumtion som undertecknad, försök ändå att begränsa ditt intag av reklam. Sätt upp en "Ej Reklam"-skylt på dörren, uteslut reklamfinansierad TV, lyssna inte på kommersiell radio,***försök om möjligt kisa dig igenom utomhusreklamen, avsluta alla "nyhetsbrevs"-prenumerationer och om du fortfarande får kataloger - bort! Du kommer med största sannolikhet inte bli helt reklamfri, men mängden blir kanske inte lika grotesk. Minns - bara onlinereklamen i Tyskland idag är större än när nazitysklands propagandamaskin peakade (inflationsjusterat). Och vi pratar enbart online hur skruvat är inte det? Så var inte orolig för att reklam kommer att fattas dig i ditt liv. Fundera istället på vad Epicurus sa:

Nej, det är inte han, men bilden kom upp när jag googlade honom. Jag tyckte den här bilden var gölliare.

"Three things are essential for a happy life: friendship, freedom, and time for contemplation." Alain de Botton, mer nutida filosof, har noterat att reklam ofta fokuserar på någon eller några av dessa värden i utformningen av budskapen. Kan du komma på någon sådan reklam lille vän?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Du vet väl att du inte skattar vid försäljning av aktier och fonder om du har dem i en ISK? Det är redan gjort löpande. D.s.

* Om du bor i USA, England eller Australien lades år 2013 runt 1 000 dollar (i skrivande stund 8 888kr) per invånare på reklam. I Tyskland läggs idag sju gånger mer pengar på enbart onlinereklam än motsvarande de pengar som pumpades in i hela nazipropagandaapparaten under andra världskriget. Och som författarna lakoniskt konstaterar: "And few of us would deny the power that expenditure had to persuade people into a rotten value system".
** I normalfall ser jag ut så här:

*** Bortsett från att reklamen i sig är störande finns det forskning som visar att >30 minuters reklamradio om dagen fördummar dig med 3%.****
**** Nej det gör det inte, men det beror enbart på att ingen har intresse av att finansiera sådan forskning mycket beklagligt.

The Art of Frugal Hedonism Del 2 - Omkalibrera dina sinnen

"Adapt a Lean-Lavish-Lean Consumtion Rythm"

Avsnitt sex i boken gifter sig väl med det tankegods jag fick med mig efter att ha läst William Braxton Irvines "A Guide to the Good Life - the Ancient Art of Stoic Joy." Det var ju denna bok som fick in mig på potatisveckan, som av karaktärsbristskäl bara blev en potatisdag. Jag kanske inte är så bra på stoicism i praktiken, men i teorin är jag svårslagbar. Jag köper helt och fullt att vi medelst hedonistisk anpassning snabbare än blixten anpassar oss till en ny högstanivå men kort därefter känner oss redo att konsumera oss ytterligare uppåt. Uppåt uppåt, aldrig är det annat. Det går att applicera på allt från boende, kvalitet (och mängd?) på viner till storlek på läppar. Det finns emellertid ett sätt att bryta den onda cirkeln på och det är medelst omkalibrering. När du byter vindrutan på din bil behöver eventuell kamera (i det fall du har en modernare bil med lane assist e d) kalibreras så att kameran ska kunna skjuta rätt på vägbanan igen. På samma sätt kan vi nutidsmänniskor med en överdos av lekmannavälfärd behöva styras tillbaka i rätt spår då och då. Inte som ett straff, utan som ett sätt att finna uppskattning i alla de utomordentligt fantastiska saker som erbjuds oss även på de lägre nivåerna (och kanske spara lite miljö till på köpe). Det här vet förstås du, läsare av denna blogg, men jag tar med den här punkten för dina osnutna kompisar och din brackiga svärfar.

"Avoid sugar for a week, and suddenly the juicy explosion of a ripe peach is transformed into the most gorgeous ambrosia your taste buds could imagine. Don't watch TV for a month, and disappearing into a book soon becomes the most captivating escapism conceivable."

Du känner säkert någon /kvinna/ i din omgivning som uteslutit socker under en kortare eller längre tidsperiod. Jag kan dessvärre inte sålla mig till den skaran, men vad jag förstått upplever dessa personer efter några veckor utan socker att saker som de tidigare inte reagerade nämnvärt på (exempelvis äpple) smakat mycket mer än tidigare. Tips. Sluta med socker.*

Boken ger även andra tips på omkalibrering:
- Stäng av elen ett par dagar och njut av tystnaden när alla hushållsapparater tystnar och av hur vackert ljuset faller i skymningen. På samma sätt; njut av att få tillbaka elen så att du slipper dra igång spritköket för att göra en pulverkaffe.
- Gå en lång, lång promenad i naturen och njut av en medtagen smörgås.
- Ta en iskall öl efter ett gediget trädgårdspass i solgasset. På tal om det - en av de bästa filmscenerna på temat:

- En dusch eller ett bad kan kännas som ett vardagligt måste, en halvtrist rutin. Men efter några dagar ute på kall camping, i vind och blåst, känns den där duschen som "a steamy Shangri-La". Jag skulle kunna gå ut och campa bara av denna anledning - för duschen efteråt.**
- Låtsas att du är på krigsransonering en vecka. Köp hem ingredienser till enkla måltider som alla lagas till hemma. När veckan är slut klär du upp dig och går ut och köper en stor glass. Njut av varenda tugga (eller säger man "slick?").
- Ta med lunchlåda men gå ut och ät någon gång då och då.
- Avhåll dig från skärm en hel helg (eller en hel vecka om du är på semester?). Att bara kunna ta del av väderappen kommer därefter att kännas lyxigt.

"Exploiting this generous agility of your body and mind is exactly what Frugal Hedonists do on a life-long basis. Just as the dedicated debauchee**** is renowned for seeking out increasingly depraved experiences to satisfy an ever more demanding appetite, frequently making frugal choices furnishes us with a more sensitive pleasure palate."

Å vad jag älskar citatet ovan. Det visar hur vi medelst vårt medvetande själva är i stånd att avgöra vad som ska ge oss känslor av lycka och tillfredsställelse - helt oberoende av budget. Om du vänjer ditt psyke med fancy pancy lunch ute på restaurang varje dag så kommer detta att kännas normalt och det kommer att krävas lyxigare och lyxigare lunchkrogsupplevelser för att du ska få någon som helst dallring i lyckocentra framöver. Men om du tar det medvetna beslutet att fimpa lunchrestaurangerna och istället tar med dig knäckebröd och pålägg några dagar till jobbet, kommer du innan du vet ordet av att börja sukta efter rester av gårdagens middag. Genialt!*****

MMM talade också om detta i ett av sina fåtaliga framträdanden. Om du inte orkar se hela klippet, gå till 10 minuter in och ta del av streckgubbarna. Som vanligt slutar hans resonemang om bortskämda västerlänningar i bäcken och katetrar. "Want a bedpan with that?".

I "The Art of Frugal Hedonism" nämns en episod där ett flygplan lyfter och i planet sitter en grupp barn som inte flugit tidigare och de är exalterade som få. När planet lyfte tjoar de högt och när planet gick igenom molnen: "We're going inside a clouuuuud!!!" medan de vuxna satt och irriterat vred på sig åt oljudet, otåligt väntande på sprit- och taxfree-vagnen. Jag satt faktiskt och läste just det avsnittet på flyget med mina barn i samma modus - den längst till höger har inte flugit på sju år d.v.s. tekniskt sett inte alls eftersom hon omöjligt kan minnas charterresan vid två.

Bilden togs precis innan start och man kan riktigt se hennes förväntan inför detta mirakel som var på väg att ske. Att jämföra med den äldre man på vägen hem från samma resa som gång på gång vände sig om till barnfamiljen bakom får att klaga på att deras barn sparkade på hans stolsrygg.******

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Fokusera på det du kan påverka (ex. att leva ett hållbart liv i vardagen) framför att hetsa upp dig över alarmistiska budskap. D.s.

* Jag tänker inte göra det, någon måtta på präktigheten får det vara. Plus att det kommer att sluta med att jag står och häver i mig direkt ur strösockerpaketet nattetid. Har med min maniska person att göra, kan inte hantera frånvaro av saker.
** Jag tror att jag berättade om den gången jag var på landet utan vatten och efter en vecka lånade grannens dusch. Family Fresh kändes som världens ljuvligaste spa-produkt. Jag minns än idag den här duschen som en av mina topp tre vattenupplevelser (och då har jag ändå badat skumbad med delfiner i miniregnbågar).***
*** Nej, det har jag inte. Men nästan - jag har varit på många span, hamams och dylikt. Det enda jag inte hann med som consumer sucka var vin-spa i Bordeaux - när man får vin och kärnor sprutade på sig medelst högtryckstvätt. Att jag inte kunde prioritera bättre då det begav sig.
**** Nej, jag vet inte heller vad jag betyder och google translate vägrar samarbeta på denna. Gissningsvis något i stil med "bortskämd person".
***** Ett annat tips är att läsa Jerker Virdborgs "Sommaren, syster". En "Mitt Sommarlov" du sent kommer att glömma. Låt mig säga som så att du nog inte kommer att klaga över din kosthållning framöver. Särskilt inte efter huggormsepisoden. 
****** Ja jag vet, det är sjukt enerverande med någon som sparkar en i ryggen. Men eftersom jag själv varit den där föräldern vet jag att det inte alltid är så enkelt att få ett barn att sluta göra något genom att säga till barnet att sluta göra det och eftersom det inte anses politiskt korrekt att sammanföra barnahänder och ben medelst buntband är det en svår nöt att knäcka. Däremot fattar jag inte varför flygbolagen inte skapar barnfamiljssektioner i planen, med vattentäta skott till vuxensektionen. Jag hade betalat mer för de biljetterna både om jag åkt som barnfamilj (ångesten i att ha ett skrikbarn på en långflygning) och om jag åkt som vuxen utan barn (ångesten i att vara i samma kabin som ett skrikbarn på en långflygning).