Flik "drömmen"

I samma bok som jag refererade till för ett tag sedan har jag skapat en flik kallad "drömmen". Här presenterar jag en punktlista på saker jag vill göra i en framtid utan tjänstemannajobb. 

• Inget fast jobb.
• Udda påhopp av typen hundvakt, uthyrning, gigg.
• Laga all mat från scratch.
• Bio minst en gång/månad och filmfestival varje år, antingen Stockholm eller Göteborg.
• Simma en km/vecka.
• Läsa massor.
• Perioder av vita nätter (d.v.s. dygna under kreativ process).
• Djurgården varje dag.
• Hudik så ofta jag känner för det.
• Ta tillvara allt, exempelvis äpplen och bär med hjälp av stor frys.
• Hjälpa barnen att flytta hemifrån.
• Börja förbereda för renovering lägenhet.

Jag läste upp listan för familjen under en middag och vi kunde enas att den i stort sett implementerats. På vissa punkter med råge. Exempelvis är jag ju i Hudik typ hela tiden. Kanske mer än jag vill på grund av mans depression. Det gör ju att jag varken kan gå på Djurgården eller fysiskt åka på filmfestival. 

Däremot har jag ända sedan jag slutade jobba rört mig ute i dagsljus minst en timme per dag oavsett ort samt åtminstone streamat filmfestival. Simningen har det väl gått sådär med, men efter att ha upptäckt ett förhållandevis fräscht badhus i en grannby tänker jag ta tag i det under året för det är en sak som verkligen boostar mitt välbefinnande. Oklart vad jag menade med den stora frysen. Skulle jag frysa in äpplen eller vad? 

Jag formulerade den här listan i oktober 2016, för drygt fem år sedan. Målet var satt till 2025, mitt ursprungliga exitår. Men redan i juni 2018, inte ens två år efter listans uppkomst, blev jag fri, om än inte 4%-regel-fri. Dessutom fick jag med mig hela familjen på en flytt upp hit, något som inte ens fanns på kartan när FIRE började slå rot. 

Poängen varandes: En konkret och tydlig dröm ger dig extra energipåslag att genomdriva förändringar. En förändring leder till en annan och eftersom du kanaliserar din energi på ett målinriktat och ändamålsenligt sätt, kommer du att avancera i en rasande takt. 

Men början på det hela består av två saker:

1. Att övertyga sig själv om att det är möjligt. Här kommer troligtvis Excel in i bilden.

2. Att ständigt ta små steg i rätt riktning. Det kan handla om att en dag byta utelunchen mot matlåda. För att nästa dag byta spa mot kommunala simhallen. Eller att köpa vinterns rock på Sellpy istället för i vanlig butik. En enstaka förändring inspirerar till ytterligare en som i sin tur inspirerar till ännu en stjärnstopp rakt ner i kaninhålet. Och plötsligt en dag, är du där. Snabbare än du hade kunnat föreställa dig. 

Där

Har du satt din dröm på pränt?

Mvh/
FruEfficientBadass

Preferensaktier bu eller bä?

Ni kanske minns att jag har en bekant i Stockholm som blev med cash efter en bostadsförsäljning. Nu bor han med familj i hyresrätt och han har sedan förra vintern väntat på att "börsen ska dippa" för att gå in igen. Han har nu gjort bedömningen att vi befinner oss i den efterlängtade nedgången och har äntligen satt sina slantar i arbete. Jag avstår här från att påpeka att han trots rådande nedgång gått miste om nästan ett års avkastning och värdeutveckling (för börsen är ju trots allt högre värderad nu än i februari 2021) utan gläds åt att han äntligen tagit sitt förnuft till fånga och därmed flyttat pengarna från lönekontot. Det rör sig om runt en miljon och dessa har han investerat i två innehav:

- Corem Property Group Pref

- Fastpartner Pref

Jag vet ingenting om ovan bolag mer än att de är fastighetsbolag med betoning på kommersiella lokaler. I mina öron låter det inte så lite riskfyllt att ha alla sina innehav i samma bransch, även om bolagen vid nedgång säger sig dela ut som vanligt. Det som också förenar de två är att de är så kallade preferensaktier. Jag var tvungen att googla och så här skriver Avanza:

En preferensaktie beskrivs ofta som en hybrid mellan en obligation och en aktie. I grund och botten är det en aktie som ger ägaren rätt till utdelning före stamaktieägare.

Här är en snabbguide i vad som utmärker en preferensaktie:

• Ger en fast utdelning
• Företräde till utdelning före stamaktier
• Ej rätt till högre utdelning än den på förhand fastställda utdelningen
• Ökar ej skuldsättningen i företaget
• Ger företaget större flexibilitet vid betalning jämfört med vanliga lån
Jag har väl inget särskilt problem med utdelningsaktier per se och preferensaktier låter onekligen stabila. Jag har bara svårt att förstå poängen då du ju får utdelning även i en indexfond. Med skillnaden att du slipper mecket med att återinvestera avkastningen eftersom det sker per automatik. Det jag däremot har problem med är bolagsrisk, det vill säga att man helt förlorar sina pengar i det fall ett enskilt bolag går i konkurs. Om ett bolag i en indexfond kånkar trillar det ju bara ur fonden, ersätts av en rising star och du kan fortsätta sova gott om natten. 

Jag pratade lite med min vän om saken och han menade då att dessa bolag var så solida att den risken var obefintlig ("Det kommer aldrig att hända!"). Jag undrar vad aktieägarna till Facit, Agfa, Enron et al tänkte då det begav sig? "Jag investerar i dessa bolag för att de är instabila och jag gillar spänning"? Min poäng varandes att ingen vet hur framtiden kan komma att se ut. Så kallad marknadsdisruption, att tekniker och affärsmodeller ändras och ersätts av andra tekniker och affärsmodeller, sker i snabbare takt idag än någonsin tidigare i börsens historia. Inte ett enda av de bolag som fanns då Dow Jones slog upp portarna i början av 1900-talet ligger kvar i Dow Jones Index över de största bolagen idag. 

Istället har nya bolag poppat upp som svampar ur jorden och dessa har man som trogen aktieägare gått miste om, såvida man inte i ett upplysningens ögonblick förmått handplocka just Amazon, Netflix eller Facebook (som nu verkar inleda motsatt resa). Som indexinvesterare kan man bara luta sig tillbaka och se på när dessa stjärnskott tar plats i portföljen. Slappt? Absolut. Men med låg risk och helt okej avkastning. Fastighetsbranschen har varit en bra investering under ett antal år, men vem vet vad som väntar runt hörnet. Historiens värsta fastighetskris, fokus butikslokaler, med ett stort antal konkurser som konsekvens?

Min bekant menar att den stora förtjänsten är att han får en stabil avkastning i form av utdelning fyra gånger per år. Som en lön som trillar in på kontot. Och jag förstår det önskemålet, det måste kännas bra i det fall man vill ha förutsägbarhet och i det fall man ogillar känslan av att sälja av innehav. Men är det värt risken? Med lång sparhorisont, i det här fallet 30, kanske 40 år, kan man lita på att företag av den typ min vän valt att investera i finns kvar? 

Eftersom jag själv är dålig på enskilda aktier vänder jag mig till er. Vad anser ni om ovan allokering, d.v.s. 500 000 kr i Corem och 500 000 kr i Fastpartner?

Mvh/

FruEfficientBadass

Vi är Ankeborg

En vän till mig berättade att hon köpt en bunt inredningstidningar för en krona styck på bibblan. De var två år gamla, men redan kändes bilderna obsoleta. ”Minns du när allting skulle vara grått, grått, grått?”. Njae, jag läser ju inte dylika reklamprodukter men jag har ett vagt minne av att ha sett café- och restauranginteriörer i den skalan. Perioden följde på den med marmor/mässing och följdes upp av ”minimalismtrenden” på företrädesvis youtube där amerikanska flickeflarn visade upp sina uniformt omstylade rum som nästan alltid innebar:

- Nätt skrivbord i ljust trä

- Vit kortluggad matta med svart mönster

- Ljusa trähyllor med krukväxter och aroma diffuser

Trender kommer och går, ISK:en består. Nej, ISK:en bulkar på är kanske mer korrekt, trots den för TILLFÄLLET låga börsen.

Jag rekommenderar i ”Sparboken” att man ska göra en ”frihetsgraf” där man plottar in sitt börsplacerade kapital ett par gånger per år. Trots att jag inte pytsat in en spänn sedan juni 2018 taktar jag över estimerad tillväxt. Detta trots att grafen bygger på ett kontant månadstillskott på runt 15 000 kr. Det är börsutvecklingen, ränta-på-räntan, som fixat biffen. Om jag idag plockat ut 2021 års avkastning att leva på under 2022 hade jag kunnat leva high-life på Rivieran på heltid.

Hur blev det så här lyxigt? Svar: Under fyra års tid ströp jag all onödig konsumtion, renoveringar och dussincharter. Jag satte varje överskjutande spänn i arbete på börsen. Inredningsmagasinen fortsatte att pumpa ut plocksidor med ”höstens måsten” men jag slog dövörat till. Resultatet är:

1. Slack och rörelsefrihet

2. Omoderna kök. Det på landet är så omodernt att det faller utanför alla tillgängliga jämförelsemått. Det i stan är svenne banan-skämmigt på riktigt, eftersom alla kan relatera till det hopplöst omoderna med mörkgrå glansig granit, svart glas bakom spisen och blanka vita IKEA-luckor (som börjar bli lite fuktbubbliga i kanterna).

Ändå upplever jag att ISK:en skänker mig mer tillfredsställelse än vad köken ger mig otillfredsställelse. Jag misstänker att många av er som läser skulle känna likadant. Ett nytt kök är bara nytt ett tag. ISK:en fortsätter till nya höjder (med gupp på vägen, idel action).

För merparten av oss är drivkraften att pimpa sitt hem emellertid så stark. Så stark så stark att även om vi någonstans VET att vi kanske vore betjänta av att göra saker i omvänd ordning (spara först, försiktig renovering sen) klarar vi inte av att stå emot. Köket måste ut, badrummet måste uppgraderas, golvet läggas om och helst igår.

Jag har sett så många potentiella frihetsfonder tillintetgöras på detta vis. Högavlönade människor med fet bonus som löpande plöjer ner allt överskott i hemmet. ”Det var ett måste att flytta köket till andra sidan huset” eller ”Vi behövde verkligen få upp tvättstugan ett plan för att klara vardagslogistiken”. 

Bland forna kollegor och existerande bekanta är det uppskattningsvis bara jag som tänkt: ”Jag måste så snabbt jag kan få ihop ett rejält stash på banken så att jag kan få leva mitt liv med större frihet.”

Varför är det så, relativt sett, oattraktivt med frihet? Varför anses det finare och mer legio att bränna sparutrymmet på snart otrendiga renoveringar (eller resor)? 

Retorisk fråga. Jag har själv varit på andra sidan och jag minns själv hur jag såg på sparnördarna. Trista, ej livsbejakande egoister. Ja faktiskt, jag associerade sparande med Joakim von Anka. Självcentrerade personer som gillade att roffa ihop en hög pengar de kunde rulla runt i medan deras fellow citizens i Ankeborg levde livet så som det skulle levas (vilket i nio fall av tio betydde resor till Ankapulco vilket får mig att tro att Kalle Anka är en socialantropologisk studie av mänskligheten).

Poängen med detta inlägg? Ingen, förutom min vanliga uppmaning till dig, frugal weirdo, att fortsätta på inslagen bana. Anstå onödig konsumtion, renovering och resor ett tag till. Låt ränta-på-räntan få något att arbeta med. Därefter kan du återgå till en något mer spendersam livsstil. Men gör det i rätt ordning: Spara först, konsumera sen. 

Mvh/
FruEfficientBadass