"Post-Hudik-depp. Ljuvlig julhelg med brasor, julmiddag i varm matsal, egenhuggen gran och rimfrost på fönstern. Det känns artvidrigt att lämna och som grädde på ångestmoset sura/anklagande/problematiska mail från kollegor och kunder. Och efter att ha dumpat granen bakom härbret slår det mig: 'Jobb handlar bara om att lösa problem'. Aldrig att det går bra, att man har flyt, saker rullar på, man har kul. Det är bara och enbart problem, vilket är skumt då vi lever i världens bästa land med världens bästa förutsättningar. Vi borde high-fivea oss igenom tillvaron och njuta av spektaklet. Men istället ska det pekas finger, tillrättavisas, gnällas och kravställas. Sucks! När man kan få se solen gå upp över frostiga täkter och höra stormarna vina runt knuten medan man tänder dagens andra brasa. Nio år kvar! (det här var på den tiden jag räknade med exit 2025). Nyår om nio år är det adjöss med skiten."
Vid nästa besök under påsken gör jag en ny notering:
"Saker jag inte kommer att sakna. OBS! Dessa minnen kommer att blekna. På samma sätt som jag i skrivande stund inte riktigt kan erinra mig hur vidrigt det var att jobba med [tysk chef på ett av mina första jobb] eller [vd på efterföljande dysfunktionella arbetsplats], kommer jag inte att minnas den vidriga känslan av att öppna ett mail från [kunden från helvetet], en osannolikt vidrig människa. Jag kommer heller INTE att sakna följande upplevelser: Att känna mig jagad, att känna mig kränkt och känslan av att man kan ha gjort fel och att felet kan få massiva konsekvenser. Lika lite kommer jag att sakna omöjliga arbetsuppgifter, uppfylla allt enligt intern audit, fatta compliance-mailen från [kollegan från helvetet, för övrigt bipolär och det var ju inte hans fel men det påverkade de kollegiala relationerna], få rätt accesser i SAP och kunna jobba i SAP. Överlag kommer jag inte att sakna att jobba för någon annans mål - alls! Jag kommer, de dagar jag av någon anledning känner mig jobbnostalgisk och bara minns stundtals trevliga jobbresor och projekt som vid enstaka tillfällen genererade lite adrenalin/dopaminpåslag, att påminna mig följande: Jobbet sög! Så utomordentligt mycket. Och när [fancy kollega på fancy bolag] närmar sig sin flådiga pensionsavtackning, fortfarande fylld av bristande självkänsla parat med prestationsångest, då gräver jag ner vårlökar i Hudik och planerar sommarens tågluff. Och när [kunden från helvetet] kämpar på för att utstråla pondus och intelligens under det sista decenniet av djävelskap, håller jag kanske om min strävhåriga tax och sniffar i hennes nacke för att till fullo dra in den där taxdoften som bara taxar har, utan att för en sekund låta upplevelsen kontamineras av något av ovan."
Några brottstycken ur min bokföringsbok. Jag hittade också ett avsnitt om drömmar, men det får bli nästa gång. För du bok?
Mvh/
FruEfficientBadass
Fint skrivet, jag kanske borde börja jag med för att ha något att minnas med. Men viktigaste frågan. När kommer taxen?
SvaraRaderaOm 25-30 år. Jag ska vara helt osugen på att resa, barnbarnen ska vara stora, och jag ska hasa runt med taxen på Gärdet som huvudsaklig sysselsättning.
RaderaDer var verkligen helt fel bransch för dig!
SvaraRaderaHög igenkänningsfaktor, så jag drabbades av ett visst ångestpåslag. Sedan, när jag läst klart, insåg jag att jag kan låta allt det där gamla rinna av. Nådde FIRE för nästan 20 år sedan, så när alla ärenden är avklarade kan jag fortsätta med dagens läsning, för närvarande Doris Lessings "The Golden Notebook".
SvaraRadera/Max
För inte direkt bok. Men idag föreslog FB ett 5 år gammalt minne som kan sägas vara början till mina funderingar om att inte jobba fram till normal pensionsavgång.
SvaraRaderaDet lär nog dröja 5 år till innan jag vågar göra slag i saken (särskilt nu när börskurserna inte bara stannat av, utan också backar). Jag vill gärna ha både hängslen, livrem och flytväst.
Spargrisen
Man undrar så vad det var för minne. Postar du trauman på FB?
RaderaJag skriver dagbok varje dag (på datorn) men tror jag har mycket lite skitsnack om jobbet i den. Bara klagande på att överhuvudtaget vara tvungen att gå dit (och förlora min dyrbara tid). Men det hade jag väl känt oavsett vilket jobb jag haft. Fick mig att känna att jag nog har ett ganska bra jobb ändå.
SvaraRaderaVänligen, Hanna
LÅNEBJUDANDE FRÅN "NOVELTY FINANCE INC"
SvaraRaderaHej!!! Är du i behov av ett lån? Om ja, kommer jag att rekommendera dig att ansöka om ett lån genom Novelty Finance Inc.
Jag heter Davina Claire, jag är finanschef för Novelty Finance och du kan ansöka om ett lån hos mitt företag och ha ett lån på ditt konto inom 24 till 48 timmar. Det har kommit till min kännedom att många människor har så svårt att få ett lån från sina lokala banker eller andra finansiella institutioner på grund av hög ränta, otillräckliga säkerheter, skuldkvot, låg kreditpoäng eller andra skäl.
På NOVELTY FINANCE tillhandahåller vi finansieringslösningar. Vi erbjuder alla typer av lån (Personlån, Företagslån och många andra). Vi erbjuder flexibla och flera lånealternativ, inklusive säkrade och osäkrade lån, lång- och kortfristiga lån som är skräddarsydda för dina ekonomiska behov.
För frågor/frågor? - Skicka ett mail till [noveltyfinances@gmail.com] eller ring / WhatsApp via: +447915601531]
Vi strävar efter att göra lån enkelt, bekvämt och prisvärt.
Vår tjänst är mycket snabb, pålitlig och pålitlig och du kan låna upp till 5 miljoner euro till en subventionerad ränta på 3 % per år. Vi är rätt företag att kontakta när du är i akut behov av ett lån.
Inga fler väntetider eller stressiga bankbesök, vår tjänst är tillgänglig 24/7. Du kan ansöka om ett lån när som helst och var som helst på din egen bekväma plats med din telefon eller din bärbara dator, allt du behöver göra är att skicka oss din låneförfrågan via:
E-post: (noveltyfinances@gmail.com)
WhatsApp/ Telegram: +447915601531
Telefon: +447915601531
Vi är alltid glada över att ge ekonomiskt stöd.
Skriver inte själv men kanske borde börja. Det är ju bra på många sätt. Själv slås jag igen av att jag valt fel bana yrkesmässigt, men kanske hade det inte spelat någon roll. Jag ser fram emot den dagen jag slipper jobba med andras problem och bara kan ägna mig åt mina egna. Meningen om känslan av att ha gjort fel träffar mig. Det är mitt största bekymmer i arbetslivet att känna mig otillräcklig, att känna att jag gjort fel och att andta ska granska och tycka. Samtidigt som det inte finns resurser att hinna allt så saker blir bortprioriterade och missade. Vilken rävsax. Jobbar sedan en tid tillbaka 75 procent vilket ger mer tid med familjen och mer energi. Men jag funderar på om det verkligen är värt den förlängda tiden i arbetslivet med tanke på just de negativa känslorna.
SvaraRadera/Socionomen