I början av april la vi fem ägg under en "surhöna", d.v.s. en höna som bestämt sig för att bli morsa och därför lagt sig på vårt fejkägg för att ruva. Vi tyckte att det var dags för lite nytt i hönsgården varför vi lät fem ägg ligga kvar under henne. Två dagar före utsatt tid kom så två små kycklingar, fluffiga och fina. Ett par dagar senare var de pigga nog att följa med mamman på små promenader på tomten och övriga ägg lämnades av densamma kvar i redet.
En nästan död kyckling
Av en slump var ett av barnen inne och kollade till äggen och hörde att det kom små pip från ett av dem. Det var också en spricka i skalet. Men eftersom morsan dragit var ägget alldeles kallt (det var "Hudikvår" med tre grader och snålblåst). Minstingen fick hjälp av storingen att ta in ägget och tillsammans räddade de den här lilla skinnslamsan:
När jag kom in i bilden satt de framför brasan och blåste på den och matade den med sockerlösning från en tandpetare. Den rörde sig i princip inte alls. Det kom stötvisa andetag från den lilla kroppen och det kändes som att den bara hade minuter kvar att leva.
Men bara ett par timmar senare hade hen kvicknat till och efter ett par timmar i en mössa på den sortens värmeplatta man ställer under hönsens vattenbehållare (håller ungefär kroppstemperatur) försökte den till och med ställa sig upp. Vi kunde dra en lättnadens suck. En stund efter middagen hade han ullat till sig ordentligt. Även om han fortfarande kändes vinglig så kunde han dricka vatten på egen hand:
Framåt kvällen funderade vi på vad vi skulle göra. Hönsmamman verkade ju mest intresserad av att hänga med sina existerande ungar, men på kvällen bullar hon i regel upp sig inne i ruvnästet med ungarna under sig. Lustig detalj är att ungarna klättrar upp i hönan som om vore hon ett träd med grenverk. Därefter kan man lyfta henne och ungarna följer med, inpaketerade i benhärke. Sen lägger hon sig i något hörn med stjärten i vädret och alstrar värme natten lång. Vi tänkte att om vi petade in lillkycklingen under henne får den moderlig värme och sen löser sig allt av sig självt.
The unfit mother
Det visade sig vara ett felaktigt beslut. När vi kom ut morgonen efter låg kycklingen död vid sidan av redet. Av kroppstemperaturen att döma hade han legat utskuffad ett bra tag, kanske redan från det ögonblick vi lämnat hönsgården. Jag har något vagt minne av att man inte ska röra nyfödda fågelungar eftersom mamman sen vägrar att ta sig an dem på grund av människolukt. Men herregud, tamhöns?
Känslofullt dygn
Under ett knappt dygn hade våra barn gått från förtvivlan när de upptäckte det övergivna ägget till hopp, när kycklingen började repa sig. De var stolta och uppspelta när kycklingen sedan började röra på sig, dricka vatten och äta filmjölk från pensel. De kände sig kapabla och duktiga.FruEfficientBadass
Jag tror absolut det är viktig för barn med djur och livets gång!
SvaraRaderaMen JAG vill inte se gulliga djur dö. Jag har haft exakt 2 katter i mitt liv, den första blev 17 år (dvs fick den som barn och var vuxen med sambo och heltidsjobb när den dog) och den andra lever fortfarande och varje gång den varit sjuk har jag varit helt förstörd.
Ledsamt inlägg f.ö :(
RaderaMinns en dag på landet med min bästis och våra sammanlagt åtta barn, då i åldrarna 4 - 11 år. Grannkatten kom förbi, omåttligt stolt och mallig, och lade ned en nydödad ekorre vid barnens fötter. Stor gråt och förtvivlan, sedan stämningsfull begravning dör vi gemensamt sjöng "Ekorrn satt i granen". Sedan saft & bullar. Ett fint minne och en övning för livets grymhet.
SvaraRaderaDet är lite lustigt att när människor ser djur som lider så känner vi enorm empati och hjälper dem allt vi kan. Litegrann som att vi är "föräldrar" över djuren. Vi ser efter dem och försöker se till deras bästa. Förutom när det kommer till de djur som vi inte ser lida eller dö. Då är det precis som att vi kan släppa allt vad empati är. När man köper ägg så bidrar man till en industri som gör extremt ondskefulla saker mot djur. Manliga kycklingar är till ingen nytta för ägg-industrin, därför mals de ner levande på deras livs första dag. När hönorna inte värper ägg tillräckligt effektivt så slaktas dem. När en ko föder sin kalv, skiljs kalv och ko åt så att inte kalven dricker upp människornas mjölk (big lol på den). Är det en manlig kalv så slaktas den efter några veckor. And so on. Det är verkligen sjukt vad som händer bakom låsta dörrar i djur-industrin. Och vi bara accepterar det och försöker rättfärdiga det på olika märkliga sätt.
SvaraRaderaDet du skriver innehåller direkta faktafel - t.ex. slaktas inga manliga kalvar efter några veckor.
RaderaMen att våran livsmedelsproduktion har förbättringspotential är helt sant, även om vi i Norden har världens bästa djuromsorg, minst utsläpp etc.
Samtidigt har vi konsumenter ett enormt stort ansvar och makt inför vad och hur något ska produceras.
Men med allt längre avstånd (fysiskt och intellektuellt) mellan producent och konsument är det inte konstigt att inlägg som dessa uppstå.
/Lantbrukare i nionde generationen
Jag skrev fel, kalvarna slaktas efter ett till två år. På vilket sätt är det bättre tycker du?
RaderaAnonym: Jag tänker inte gå in i nån debatt kring moral kring att vi äter djur. Däremot kan jag varmt rekommendera REKO där många (såklart inte alla) har djur som har ett naturligt liv och ett snabbt slut. Jag köper uteslutande ägg och kött från REKO numera. Mjölk köpte jag förut också, från producenter som lät kalven gå kvar hos mamman och bara tog en del av mjölken från kalven (nutida kor är avlade så de mjölkar mer än kalven behöver i vilket fall).
RaderaHär på gården har vi kalvar/ungnöt och även om de inte har någon bestämmanderätt om sitt liv, så tror jag säkert att de hellre vill ha ett par härliga år med lek och god mat, än att aldrig existera.
Fri2032: varför kommentera om du inte vill diskutera? Byt ut djur mot människor i dina exempel så förstår du varför det är knäppt. Jag har förståelse för att man har ett stort bias i frågan om man har en egen gård. Det hjälper dock inte.
RaderaAlltså kannibalism är rätt onaturligt för oss... Jag kommenterade om REKO för att det kanske finns andra som läser och vill få tips om hur man kan främja djurens välfärd, naturens mångfald och lokala bönder fast man fortfarande väljer att äta kött.
RaderaOnaturligt? För det första finns det naturfolk som är kannibaler. För det andra, vad spelar det för roll vad som är naturligt? Det blir inte automatiskt moraliskt rätt bara för det. Jag tror inte välfärd hjälper. Det som krävs är grundläggande djurrättigheter. Som att tex inte utnyttjas och inte dödas i onödan.
Radera@Anonym: Vad tusan yrar du om? Det finns grundläggande djurrättigheter, men djur är inte människor. Och din moral kring djur är inte andras moral.
Radera/Vegetarianen
Håll diskussionen städad, inga personangrepp tack.
RaderaJag har aldrig sagt att djur är människor. Dock har de rätt till grundläggande rättigheter, precis som människor har.
Har aldrig påstått att min moral är andras. Hitta inte på. Men när ens moral påverkar andra varelser tycker jag att man kan syna den i fogarna.
Bra att det diskuteras.
RaderaDe rättigheter som djuren har är något som vi har valt att tillskriva de, inte rättigheter som det själva har valt. Den skillnaden är viktig att komma ihåg. De rättigheter de har fått är det vi anser att vi kan ge djuren utifrån hur vi vill ha våra liv.
Sen kommer inte alla att sluta äta djur, men om alla som äter ägg gjorde som fru EB så skulle det iaf bli en klar förbättring för våra djur med mer rörelse och möjlighet till mer naturligt beteende. Ett steg åt rätt håll
/Lotta
@Lotta
RaderaVi har tillskrivit dem rättigheter, precis som vi tillskriver rättigheter till barn, dementa, personer med viss funktionsnedsättning etc. Varför tillskriver vi dem rättigheter? Jo för att de varken kan uttrycka eller försvara sina rättigheter själva. Vi har gett dem dessa rättigheter för att vi kan förstår deras situation, och om vi själva var i deras situation skulle vi själva vilja ha dessa grundläggande rättigheter. Detsamma gäller djur. Det är ur ett moraliskt perspektiv ingen skillnad mellan en ko, ett lamm eller ett barn. Alla tre har rätt att leva sina liv utan förtryck. Det betyder inte att alla tre kommer ha rätt att rösta eller köra bil.
Efter ett år är en nötdjur inte en kalv längre utan ett vuxet nötdjur vilket beror på djurets anatomiska egenskaper.
RaderaVad är ditt förslag Anonym - att vi inte håller och föder upp djur för mänsklig konsumtion?
@Kristoffer om vi kommer fram till att det är moraliskt fel att döda och äta djur om vi inte behöver det, så är väl en naturlig följd av det att vi inte föder upp djur för mänsklig konsumtion. Eller hur tänker du?
RaderaÄr det också moralist fel att äta ett djur som självdött enligt dig?
RaderaDu svarade inte på min fråga.
RaderaNej det tycker jag inte är moraliskt fel. Det är heller inte fel att döda ett djur i självförsvar, precis som det inte är fel att döda en människa i självförsvar. Vart vill du komma med din fråga?
Den frågan var självförklarande - jag tycker absolut man ska följa sin moral i största allmänhet.
RaderaBara intressera av att förstår gränsdragningarna i andras perspektiv och ståndpunkter i allmänhet. Speciellt intresserad blir jag när dem formulerade åt det fanatiska hållet och dessutom innehåller rena objektiva faktafel.
Jaha.
RaderaEn sorglig berättelse. Vi har själv hanterat diverse smådjur (fåglar, möss) som hittats i trädgården som Lilla Snålgris har tagit hand om. Vissa har vi lyckats få liv i, andra har dött. Men visst är det sorgligt att se den lilla döda musen nedbäddad i en liten låda med en dockskåpstäcket över sig, som dottern omsorgsfullt har letat fram och fixat och grejat med. Det tyckte jag i alla fall. Vi har en liten smådjurskyrkogård i ena hörnet av fastigheten.
SvaraRaderaJa, livet på landet lär en verkligen en del hårda läxor. Jag hade många kaniner som lämnade mig genom åren. Jobbigast var nog den lilla rastypiska hermelin som grannkatten trodde var en råtta... Usch vad jag grät!
SvaraRaderaSamtidigt tror jag att det är nyttigt att lära sig att livet inte är någon dans på rosor och att man inte kan styra över vem som ska dö och när. Men att man tillåts sörja och säga farväl oavsett om det är en humla (mitt först djur) eller mormor. Att alla känslor är legitima (även om sorgen efter mormor såklart satte sig djupare).
Jag är ju på väg att "skapa" liv nu och även om det kan gå snett längs vägen, är det en otroligt häftig upplevelse att få vara med om!
Även om det är jobbigt så är det i längden såklart bra, det är verkligheten vi pratar om och den är viktig att se.
SvaraRaderaNär min dotter gick i andra klass fick de kycklingklubba i skolan, en av hennes klasskamrater undrade på riktigt varför det låg skelett i hennes kyckling..... kanske mest ätit chicken nuggets och kycklingfile? :)
Jag tycker inte det är någon konstig reaktion. Vi är från födseln inlärda att det är okej att äta och döda djur. Hade vi inte haft den uppväxten tror jag vi hade mött djurätande med stor avsky.
RaderaJag tror att om 50 år kommer människor att se på den industriella djuruppfödningen med samma avsky som vi i dag ser på slaveriet - som också sågs som helt naturligt på sin tid.
RaderaJag tror precis samma sak som du Karin. Precis som vi idag ser med avsky på homofobi, kvinnoförtryck, usla villkor för arbetare etc, så kommer de flesta i framtiden se med avsky på hur djur behandlas idag.
RaderaJag skulle säga att det är nyttigt att se livets gång. Både döden och att man är medveten om var maten kommer ifrån.
SvaraRaderaTyvärr allt för många som aldrig mött döden innan i livet förrän någon anhörig ligger på sjukhus. Kan ibland bli konstiga diskussioner när anhöriga inte förstår varför 98åriga mormor inte kan bli frisk.
Detta beteende kommer aldrig från folk som bor på landet utan bara individer som varit helt skyddade från döden. De lever i en värld där man "köper nytt" om något går sönder och undermedvetet tror att samma sak gäller med hälsan och det egna eller anhörigas liv.
Jag tror att ett av problemen i samhället är just att vi inte är i "fas" med verkligheten alla gånger.
Vi tror att vi kan planera med 100% säkerhet flera år i framtiden.
Vi vet inte hur maten hamnar på bordet
Vi har aldrig sett någon sjuk eller död (eller ens gammal...) De låser man in någonstans.....någon annan får ta hand om det.
Vi vill inte att det skall vara det minsta jobbigt. Minsta motståndets lag
Vi tror att man alltid skall vara lycklig, vacker, roligt jobb, mycket fritid, många trevliga vänner och en bostad i centrala X.
"Life sucks and then you die" är kanske lite väl dystopiskt. Det finns ju ett par trevliga saker med att leva. Men ALLT är inte kul! och det är normalt!
mvh
THZ
Precis så, brukar tänka på det när bestörtningen är så stor över att människor dör på våra äldreboenden p g a Corona. Visst kanske det kunde ha varit bättre skydd, men ibland kan man inte förbereda sig för allt som människor tycks tro idag. Är man uppåt 80 år och över med underliggande sjukdomar så är det naturligt att man dör, det är meningen.
RaderaAmen to that!
RaderaI egenskap av psykolog skulle jag säga att det är bra att barn får komma i kontakt med alla sina känslor, i hanterbara doser naturligtvis, t.ex. i form av sorg över förlusten av ett djur. Det är min erfarenhet att många föräldrar idag verkar vilja skydda sina barn från obehagliga känslor, i all välmening förstås (eller för att de själva inte står ut med att se sina barn ledsna/missnöjda), men det kan göra barnen sämre rustade att hantera känslorna längre fram i livet.
SvaraRaderaEn fin och rörande berättelse (förutom slutsatsen att städer är hemska)
SvaraRadera