Hannibal Lecter skrev för några år sedan:
"I och med att du öppet berättat om att ni flyttar från hus till lägenhet, tänkte jag höra mig för om det då vi är på väg till hus från lägenhet. Jag är några år yngre än dig (medicinsk ålder alltså, mental ålder mycket äldre baserat på min bristande humor i jämförelse) med småbarn och vi har länge spanat på villa livet. I valet mellan boende får jag göra lite avkall på sparkvot (känns ok i sammanhanget då sparkvoten är på en bra nivå). Från din erfarenhet av att bo i både hus och lägenhet vad är det stora skillnaderna? Ekonomisk har du berättat en del om att det är dyrare, kan du utveckla det lite så jag förstår vilka delar som kan komma och kosta, samt andra aspekter än ekonomiska du vill lyfta fram som skillnad mellan hus och lägenhet?"
Jag svarade:
Det är så lätt att stå utanför och berätta för någon att gör si och gör så, men så funkar ju inte fölk. Det vore som att jag kunde säga till mina barn att bli inte fulla eller ligg inte med gycklare, de måste igenom skiten själva. Så självklart ska ni ha hus, få det ur systemet bara så att ni kan flytta tillbaka till den undersköna lägenhetstillvaron sedan utan den där gnagande FOMO-känslan sen.
"Jag skulle säga att det stora slukhålet med hus är alla de där "projekten" som kan äta upp precis allt, allt, allt sparutrymme. Man drabbas av kvarterspsykos och ska bygga veranda precis som grannen, isolera förrådet eller skaffa markiser för 80 papp eller annan idioti som en annan höll på med. Kan man köpa ett hyfsat energisnålt hus med lite renoveringsbehov PLUS att man har psyket att avhålla sig från sådan skit, då har man absolut möjlighet att kombinera hus med hög sparkvot. Särskilt om man, till skillnad från 90% av svenne banans, också kan bo i huset under de fina månaderna istället för att imperativt dra på spaniencharter. Jag skulle nog fått panik i somras i vår lägenhet om vi inte haft lantstället eller annan vattennära asyl."
Hannibal svarade:
"Känner igen en del 'fenomen' du nämner. På allt för nära håll tyvärr. Mina föräldrar bor i ett lugnt sommarstugeområde, där det varit lugnt och stiltje under många år. Sen för något år sedan skulle någon bygga garage, och kort efter det börjar nästa granne (eller gubbe, för det är alltid gubbarna) bygga garage, och dennes granne skall ha ordentlig altan, en tredje bygga ut huset och till råga på allt skall mina föräldrar nu bygga attefalls. Why god why!? Fanns inte på kartan för några år sedan, men det vattnas väl i munnen på gubbarna när de ser maskiner och verktyg hos sina grannar. Njut istället av lugnet gamla päron, men näe, här skall byggas. Klart alla måste prova och lära sig själva, eller igenom skiten som du uttrycker. Alltid lär man sig något, hur det än går.
Den intressanta röda tråden igenom husdiskussionen tycker jag är att ju mer pengar du lägger ned, ju mindre tid får du över. Skall det byggas skall det hittas material och snickras, alternativt leja ut det, men det kräver oxå sin tid. Ju mindre pengar man lägger ned på allehanda projekt desto mer tid över för familj och annat man själv väljer. Och ju mer pengar du bränner på semester, desto mindre tid. Billig semester (eller hemester som det modernt heter) ger mer tid. Jag försöker prioritera en del på tid (hus är kanske rent ur den aspekten det sämre valet mot lägenhet, men det finns andra aspekter att bejaka oxå)hur som haver, jag vill inte blocka all tid genom att hålla mig sysselsatt med projekt 24/7 och inte ha tid till annat än jobb, sova, projektera. Men, kanske lätt att säga nu, svårare senare när man väl är där och drabbas av den allt för vanliga kvarterspsykosen."
Sen gjorde vi ett uppehåll i vår konversation i några år och för några veckor fick jag följande uppdatering:
"Update några år senare. Vi flyttade till hus. En granne frågade två veckor efter vi flyttat in: ”vad blir första projektet, bygga ut altan eller byta kök?” :)
Än så länge inget av det som frågades om gjort. Har målat några rum inomhus i samband med inflyttning. två rum kvar att måla, men de kommer kanske inom 2-3år. Förstår mycket väl de du nämnde om kvarterspsykos. Har ett par nyinflyttade på granngatan som redan (2 månader in i sitt ny hus) tagit in ritning på utbyggnad. Andra gör nytt golv i badrum, någon byter kök på löpande band. Får väl ha insikten att man behöver renovera någon gång, men som jag skrev tidigare så prioriterar jag tiden allt för högt för att sysselsätta mig med slentrian projekt, eller projekt för projekterandes skull, det äter så mycket tid. ”House renovate eats time for breakfast”, för att parafrasera på corp bullshit frasen ”execution eats strategy for breakfast”. Jag skall fortsätta prioritera tid så långt det går. Alla får energi från olika saker, vissa från att lägga ned energin i att fixa det som ej är trasigt, andra från att ha tid att välja vad man vill göra eller bara vara. Så tack för tipsen. Att få fallgroparna utpekade var toppen. Och igenkänningen i det du varnade för är ju ändå väldigt rolig."
Igenkänning någon?
Mvh/
FruEfficientBadass
Väldigt vanligt i de flesta villakvarter. Detsamma gäller bilar, grannen tog ny V90 på leasing, tar inte lång tid förens grannen skaffar en likadan eller dyrare bil.
SvaraRaderaJag tycker renovering är oerhört kul, givande och lärorikt då vi gör allt själva. Om det inte vore för det skulle vi förmodligen bo en lägenhet där man inte kan förändra så mycket. Alltid med mottot att vi ska trivas och nyttja det till max, snarare än vad Bianca har för kakel i sitt badrum.
Utmaningen är var det tar stopp? om det tar stopp? Jag tror inte det tar stopp, men det blir nog mer frugala renoveringar när de stora roliga projekten är klara. Kanske mer utav att åka till tippen och hämtar brädor för att bygga sittmöbler, eller nya odlingslådor, det är utmaningar med det också.
Har ganska nyligen (i mars) flyttat till radhus (bostadsrätt). Byggåret är 2021 men jag har redan fått förslag på saker som kan uppgraderas (antingen som grannar har gjort/ska göra eller som grannar eller bekanta föreslår): markis (kommer ej hjälpa mot kvällssolen ändå (som när det är 25-30+ C besvärar), så det kommer vi inte skaffa), andra typer av häckar (istället för de som ingick i boendet), byta ut köksskåp (för att byta en besticklåda som är konstigt placerad - håller med om detta men man vänjer sig :p + skaffa inbyggd mikrovågsugn i samma veva), bygga ut altanen för att få plats med mer grejer, isolera förrådet och skaffa frostvakt, skaffa bensingräsklippare (vi kör handjagare för att tvingas till fysisk aktivitet - sedan låter det mindre och är bättre för miljön också) och "ni måste skaffa bil nu när ni har barn".
SvaraRaderaTror risken är större att man utför projekt om man är händig eller har fallenhet att intresserad av byggjobb och sånt. Ingen av oss är händiga eller har särskilt intresse av sånt :p
Istället för markis blir det nog en pinne/stolpe, ett rep och ett lakan man kan dra för så att kvällssolen blockeras vid behov. Resten får nog vara kvar som det är.
Är väldigt osugen på bil då jag generellt inte gillar att köra (min sambo har ej körkort), det kostar pengar oavsett användning eller ej, det är bättre med cykel för miljön och det är lätt att bli lat (att tvingas till fysisk aktivitet tror jag är en nyckel i nutidens miljö).
Samtidigt vill jag inte att vi ska känna oss begränsade för att åka på utflykter till t.ex. badställen (som det är brist på här). Det är klurigt att ta sig till ställen som är lite "off" utan bil, speciellt när man inte får/bör cykla med en 2-veckorsbebis :p
Får nog bli att hyra bil via SnappCar ändå för vissa utflykter, även om det kändes lite dyrt i närområdet (kan lätt bli 800 kr för en dag med drivmedel). Kanske får cykla in till stan och hyra ifrån någon billigare istället.
/Arbetsplanen
Det är väl alltid billigare att bo i eget hus än i hyresrätt i alla fall? (Nu kanske det skiljer mellan t.ex. Stockholm och Sverige, men oavsett så brukar både hyror och värdet på husen stiga). Bostadsrätt är säkert ekonomiskt vettigt i storstäderna, men påminner för mycket om corporate life med regelverk och styrelser hit och dit.
SvaraRaderaJag är inne på mitt andra egna hus (på 14 år) och har inte köpt för spekulation, utan bara för att trivas med boendet.
Vi byggde till vårt förra hus och fick med råge tillbaka pengarna när vi sålde det. Sedan bytte vi ort och köpte vårt nuvarande hus, som stigit i värde ungefär en miljon på tre år, enligt vår bank/fastighetsförmedlare. Vi har lite lån, men ligger långt under amorteringskraven och vi amorterar ganska mycket, för att vi vill göra det.
Tar man bort amorteringskostnaden och behåller driftkostnader och ränta, plus sparande i husbuffert så bor vi mycket billigt. Förmögenheten ökar också iom att fastighetsvärdena stiger, så sparkvoten påverkas väl möjligen i positiv riktning för vår del.
Vi är väldigt bra på att inte "låna på huset", vilket nog är en förutsättning. Köper man bilar, båtar, resor och annat genom att belåna ytterligare så är det ju en helt annan kalkyl. Jag tror att många hamnar där, tyvärr.
Vet inte riktigt vad jag ville säga med detta, men för oss är hus inte en belastning av ekonomin.
Det beror helt på när man kom in på bostadsmarknaden.
RaderaPersonligen tycker jag att påståendet att det alltid är billigare att bo i hus jämfört med att hyra inte stämmer alls. Åtminstone inte om man som vi inte kommit in på bostadsmarknaden ännu.
Idag bor vi i en bra hyrestrea för under 7000 kr. Om vi skulle köpa motsvarande bostadsrätt så får vi dels betala 2.5-3.5 miljoner i insats, med en månadsavgift på 4500-6500 kr. Totalkostnaden för att "äga" en lägenhet blir därmed dyrare. Ett radhus med renoveringsbehov kostar ca 5-5.5 miljoner. En liten villa här kan lätt gå på 6-8 miljoner om inte mer. Därtill kommer räntekostnader och löpande kostnader för boende (plus amortering). Hur jag och min familj än försöker räkna på det, så får vi månadsavgifterna (trots 15-20 % insats) till minst runt 13-17000 kr med amortering. Plus den höga risken som kommer med så pass höga lån på en av världens mest dysfunktionella bostadsmarknader.
Vi vill inget hellre än att flytta till hus eller större boende, men vi får helt enkelt inte ihop kalkylen. Vi bor inte i Stockholm, utan långt därifrån. Vi tittar inte enbart i de dyraste områdena utan även långt ut på landsbygden och i mindre orter. Men även små hus mitt ute i ingenstans och utan kommunikationer och skolor, med renoveringsbehov, går på 4-5 miljoner. Som ung känns det tröstlöst att kunna köpa och äga på dagens nivåer, när det dessutom blir billigare att hyra.
Jag har svårt att se hur mycket till bostäder kan öka i pris utan motsvarande löneökningar. Den historiska ökningen har skett pga lånade pengar. Utan de stora subventionerna på bostadslån, den utebliven fastighetsskatten och med låga räntor,så hade priserna på bostäder inte kunnat vara på de nivåer som vi har nu, trots bostadsbrist. Det finns en gräns för hur mycket folk kan betala bara för att bo, och med dagens priser har unga och de i familjebildande ålder väldigt svårt för att ta sig in på bostadsmarknaden. Risken för att köpa och gå in på bostadsmarknaden har heller aldrig varit så hög som den är nu.
"Hur jag och min familj än försöker räkna på det, så får vi månadsavgifterna (trots 15-20 % insats) till minst runt 13-17000 kr med amortering. "
RaderaMan brukar inte räkna in amortering i månadskostnaden. Amortering på hus och brf brukar ses som sparande.
Bra poäng att räntesubventionen driver upp priserna. Det borde vara ett perfekt läge nu att fasa ut det där. Det borde gå att få till en bred uppgörelse? Det kanske säger en del om hur populistiskt nervöst det blivit nu i politiken,
RaderaAno 00:47, din hyra är helt enkelt för låg "under 7000 kr" för en trea. Den dryga 70-åriga hyresregleringen har ställt till det ordentligt på hyressidan.
RaderaVisst var det väl en regering som föll alldeles nyss för att de ville justera just detta?
Det lutar mer åt de nivåerna du indikerar, dvs 15-20 tusen kronor som en hyra för en trerumslägenhet, utom i just de mest oefterfrågade och/eller nergångna områdena.
Ekonomiskt kan du själv glädja dig åt att ha ett hyresboende som är (indirekt) kraftigt subventionerat, men där det i långa loppet får tydliga konsekvenser. Dvs negativa konsekvenser som nog alla som läser här är väl medvetna om.
Men även ett subventionerat hyresboende är ju oftast dyrare än att äga. Jag tänkte mig att hyresgäster skulle få skatteavdrag på hyran på 1-2% per år när folk med ägda bostäder/lån kan få räntesubventioner. Vore det inte mer rättvist? Jag som hyresgäst bidrar ju till någons (privatvärds eller stat/kommuns) vinstaffär och till samhällsekonomin genom att bara bo, något alla måste göra, det gör ju inte en villaägare på samma sätt. De är ju oftast bidragstagare i sitt boende istället. Låter lite udda, men så kan man ju faktiskt se det också. /INTE samma som Ano00:47
RaderaFast är det verkligen "oftast" dyrare att hyra än att äga? Hyrde tills nyligen en trea i Sthlm innerstan tillfälligt och hade precis som personen som kommenterade, knappt 7000kr i hyra. Nu har vi köpt en lägenhet i sämre område som är lite mindre, sämre planerat, och har en boendekostnad på flera tusen mer i månaden. Trots att vi lagt flera miljoner i kontantinsats. Så ja det är inte alltid självklart att köpa. Vi har inte stått tillräckligt länge i bostadskön för att få hyra en sån lägenhet permanent.
RaderaAtt köpa ett boende är ju att investera (alltså förvänta sig någon form av avkastning i framtiden), till skillnad mot att bara betala en hyra som du aldrig ser röken av igen. I vårt fall (drygt 20 mil från Stockholm) har vi i princip bott gratis i det senaste huset, om vi skulle sälja det idag efter värdeökningen.
RaderaVad är det för människor som köper sommarhus på Gotland utan att först se det men glatt budar upp det från 3,5 till 5 miljoner?
SvaraRaderahttps://www.aftonbladet.se/nyheter/a/JJkx5J/gotland-i-topp-pa-bostadsmarknaden-folk-koper-utan-att-titta-pa-huse
Min förutspåelse: Den här artikeln signalerar peak bostadsbubbla.
Det har varit många "signaler" från media bostadsbubbla senaste 20åren. Senaste skrattretandet var förra året när analysdårarna spådde -15% på bostadsrätter under 2020.
RaderaAntar fundamenta kvarstår att folk behöver någonstans att bo, låga räntor och börsen går bra.
Höj räntorna kraftigt så kommer "bubblan" spricka. Men det vill inte riksbanken.
Ränteavdragen borde ju fasas ut också, om man vill dämpa lånekarusellen och prisstegringarna.
RaderaJag flyttade från lägenhet till hus för tre år sedan. För mig har det blivit billigare. Men det beror ju dels på att jag köpt ett litet hus i ett område som inte är det mest populära och på att jag inte renoverat. Nog känner jag igen den där kvarterspsykosen och själv har jag känt ångest över att inte kunna delta. Man känner sig liksom annorlunda. Samtidigt är jag glad över min "karaktär" att jag kunnat stå emot. För jag har kunnat spara massor av pengar på min ISK. Jag sparar till min frihet, till min alldeles egna tid. Fördelarna med hus är för mig trädgården. Dit kan jag förpassa busiga barn och hundar när det behövs. Där jag kan själv ligga och påta i rabatter och träna mig i mindfulness. Det måste inte vara dyrt att ha hus. Det beror på hur man väljer att göra. Jag avstår renoveringar. Jag tänker så här: mitt hus är mitt basläger. Härifrån utgår mina äventyr ut i livet. I mitt hem vill jag kunna vila, hämta kraft och få möjlighet att vara kreativ. Mitt hem är inte ett porträtt av mig som person. Mitt hem är inte en måttstock på hur lyckad och framgångsrik jag är. När jag tänker så blir det lättare för mig att avstå renoveringar till förmån för mitt sparande. En sak som jag noterat den här sommaren är en annan masspsykos. Den låter så här på stranden bland alla småbarnsföräldrar: "Vad har ni gjort i sommar då?" och "Vad ska ni mer hitta på?". Det nämns badland, lekland, äventyrsland, nöjesparker och allt däremellan. Det är snudd på samma som den där kvarterspsykosen. Jag har lite svårt att förstå det. Tänk er själva att ta barnen till badland. Först ska allt packas in i bilen. "Ska vi inte åka snart?" hörs barnen. Väl i bilen fortsätter barnen "är vi inte framme snart?" Sedan står man i kön och känner benen värka och än mer värker det när inträdet ska betalas. Äntligen är det så dags för bad och alla har roligt en stund. Men så blir det dags att åka hem. Barnen börjar på nytt "jag orkar inte gå". "Är vi inte hemma snart". När man istället kan cykla till närmsta sjö och bada helt gratis, för den enda delen som är rolig med ett badland är ju själva badet. Det finns nog många psykoser i vårt samhälle och man får välja själv om man vill haka på eller om man vill välja sin egen väg att gå.
SvaraRadera"Mitt hem är inte ett porträtt av mig som person. Mitt hem är inte en måttstock på hur lyckad och framgångsrik jag är."
RaderaDetta går helt emot normen. Det finns många som tjänar pengar på den. Om tjänar man inte pengar så tjänar man ihop anseende och bekantskaper/vänner.
Har inte renoverat i mitt hem nästan något alls på 25 år. Varje besök av nya människor blir oftast den sista gången också. Tror folk är chockade över standarden trots att jag alltid har rent, städat och väl genomtänkt möblering och noll utmärkande krafs och konstigheter hemma. Vissa kan inte relatera till en verkar det som. När jag kommer hem till dem finns alltid renoveringar och prylar att samtala kring. Köksprylar, gymprylar, ny inredning, ja alla möjliga saker. Men det blir också sista besöket, man har liksom inget riktigt gemensamt och båda parter känner ju det. Trist. Men det sorterar ut människor ur mitt liv blixtsnabbt, utan att jag själv ens behöver göra något!
Vårat första hus kostade under 1mille, bodde där i 3 år tills vi vuxit ur det (perioden då vi skaffade fler barn) nästa hus strax under 2mille som vi fortfarande bor i 4 år senare. Sista huset har stigit med ca 1mille på dessa år vilket vida överstiger våra investeringar i huset + amortering och ränta samt drift, även första huset steg betydligt sett till köpespriset vilket gjorde att vi levde i princip gratis de åren.
SvaraRaderaProjekt i husen har främst varit sådana som betalar igen sig och höjer värdet. (täljsten kamin, luftvärme pump, solceller, sedan kom litelyx så som infrabastu o en skvätt färg till ett litet torkrum).
Kemoko
Vi bor i lägenhet och "borde" vilja flytta till hus enligt normen. Men både jag och min sambo gillar att njuta av livet och ogillar att fixa och bygga. Det kunde eventuellt bli billigare med hus för oss, men fördelen i bostadsrättsföreningen är att de sparar åt oss i reparationsfonden så att vi inte behöver hålla koll på det själva. För i hus så måste förr eller senare tak, fasad, värmepanna, hängrännor och mycket annat bytas, inget håller för evigt. Ni som har hus, sparar ni separat för de kostnader som kommer att dyka upp?
SvaraRaderaVi har ett litet separat likvidkonto för saker som kan hända med huset, men det täcker inte ett takbyte eller nytt kök. Däremot så är det ju bara att sälja av lite aktier om man behöver göra något större, både huset och aktieportföljen är ju investeringar som sannolikt kommer fortsätta att stiga i värde över tid (man ändrar bara risken och fördelar om mellan tillgångsslagen).
RaderaJag har varit delägare i tre hus under mitt medelålders liv och inget av dem har renoverats i särskilt stor utsträckning, bara ytskikt och sånt. Vinsterna från varje husförsäljning ligger till grund för mina goda finanser.
SvaraRaderaHar faktiskt inte upplevt den där kvartershetsen på något ställe men det beror kanske på att jag inte haft hus i regelrätta villakvarter utan mera rymliga områden med olika hus utanför stan.
Jag har inte heller sett kvartershetsen, men vi har en relativt ny granne som är perfektionist och som har renoverat för minst samma belopp som han köpte huset för. Det har en avskräckande effekt när man ser det.
RaderaÄlskar att bo i hyreslägenhet. Proffs sköter allt underhåll, behöver knappt någon buffert så alla pengar kan gotta sig i en ISK, ingen ber mig sitta i en bostadsrättsstyrelse och jag betalar 5 tusen i månaden för 70 kvm med en lagom stor trädgård. Visst missar man värdeökning på hus, men vi som var med på 1990-talet vet att sådan inte är garanterad.
SvaraRaderaHelt otroligt, det är ju löjligt billigt. Hur fick du en sån lägenhen? Hur länge stått i kön? Det är sånt som gör att jag tycker det är så svårt med hyresreglering, det blir så orättvist. Har liksom ingen möjlighet att få en sån billig hyresrätt pga för kort kötid. Vi betalar 4000 kr bara för vår månadsavgift för vår lägenhet som är mindre.
Radera