Barnens konstnärsfond får jobba

När barnen var små och vi bodde i dussinförorten minns jag att vi brukade släppa ut dem i närområdet utrustade med en äggklocka. I början satte vi (jag, kontrollfreaket) klockan på 20 minuter för att se att de kom tillbaka som utlovat. Tiden utökades successivt och snart skippade vi klockan helt och hållet. Nu, en blinkning senare, har jag övergått till digital övervakning (Life 360, världens bästa app). Det största barnet, som blir myndigt i år, har på eget bevåg kapat möjligheterna till motherhood stalking så även denna snuttefilt sjunger på sista refrängen.

Det är som småbarnsförälder så oändligt svårt att föreställa sig att man en dag ska släppa dem fria. Eller rättare sagt: Att de en dag gör sig fria. Det är både härligt och lite vemodigt. Men när jag kommer på mig med ledsna tankar försöker jag föreställa mig motsatsen: Barn som aldrig vidgar sina cirklar och som vill bo hemma resten av livet hu. 

Vi är nu inne i en tydlig brytningsperiod. Ett snart myndigt barn som sagt och ett som trots sina 14 år är mer frihetslängtande än 17-åringen. Endast 12-åringen är sådär hemkär och trygghetstörstande än och det bara i korta stunder. Det är med andra ord dags att börja slakta konstnärsfond.

Konstnärsfonden

Jag har ju tidigare nämnt att vi har lite kosing i en ISK som ursprungligen bestod av runt åtta års sparande av barnbidrag. Vi slutade tillföra pengar när jag klev ur ekorrhjulet, men pengarna har fortsatt att växa och det rätt bra. Jag hade kunnat ge er den procentuella avkastningen om det inte varit för att jag sedan mitten av januari har Avanza-ban. 

Tanken med fonden var från början något diffust i stil med "kontantinsats till första lägenhet", men den ambitionen har vi strykt. På sin höjd räcker den till kontantinsats för ett av barnen om hen vill flytta till en etta i Iggesund.

Däremot tänker vi att den ska täcka tonårsomkostnader av typen språkresor och körkort. Jag inser nu en bit in i föräldraskapets andra halvlek att småbarnsåren, säg fram till och med mellanstadiet, är en finansiell promenad i parken. Visst, det är dyrt att skaffa barnvagn och bilbarnsstol. Men inte lika dyrt som att ett barn ska ha King Cab epa (iofs bara en issue om man likt oss bor på vischan). Eller som i vårt fall: Två barn som ska på språkresa samma sommar, parallellt med att vi strösslar iväg pengar på körlektioner som kostar i paritet med lösnaglar, fast en gång i veckan istället för en gång i månaden.

Så här tänker jag. Var sak har sin tid och plats. Visst hade vi kunnat låta pengarna ligga och jäsa några år till. Vi hade kunnat skjuta på äldsta barnets körkort till våren 2023, men då med risk att det dragit ut på det så att uppkörningen skulle ske på barnets eget initiativ efter hemifrånflytt, vilket inneburit en svag länk i processen. Nu kan vi (jag, kontrollfreaket) detaljövervaka att körskolandet har sin gilla gång och om lappen inte är ett faktum till jul har vi våren på oss till försök två och tre. 

Vi hade också kunnat skippa språkresor och istället stuckit till dem några tusenlappar till egen resa efter studenten. Men då hade de inte fått uppleva själva språkreseupplägget. Boende i värdfamilj, ihoptotade med jämnåriga från hela världen. Kanske skaffar de internationella vänner för livet, på ett sätt som är svårt om du stöter ihop som snabbast på ett hostel i Amsterdam. Språkresefönstret stänger nu, liksom körkortsfönstret (looking at you vän 46 år som helt nyligen tog automatkörkort efter 40 lektioner).

För mig är språkresa det utlimata sättet att ta ett första kliv ut i världen. Att under förhållandevis trygga former få testa sina vingar och upptäcka att man är kapabel att resa utan föräldrarna. Dessutom hoppas jag att mellanbarnet både jackar upp sitt betyg i franska och får blodad tand för Frankrike eftersom min ambition är att bära fram åtminstone en frankofil ur detta hem. Hon vet ännu inte om att jag bokat in henne på en intensivkurs och när hon väl upptäcker det ("Va? Ska jag plugga sju timmar om dan!?") tänker jag spela dum i huvudet vilket, bara som en parentes, jag är rätt bra på.

Det äldsta barnet ska till England. Inte primärt för att engelskabetyget behöver bearbetas (de går i regel om mina av högskola frammejslade engelskakunskaper i åk 5) utan mer som en erfarenhet. Det här barnet har haft det tufft och tidvis haft social fobi, varför jag blev otroligt glad när jag förstod att det fanns intresse för att åka utomlands själv. Inte en dag för tidigt, ett år kvar till studenten och det fria livet.

Var sak har sin tid

Min poäng varandes att de saker vi nu häller iväg pengar på vinner på att genomföras nu och inte senare. Därför tycker jag att det är värt att offra avkastning. Jag får tvinga mig att minnas att det likaväl hade kunnat vara så att vi överhuvudtaget inte avsatt pengar i en barnfond (som för övrigt består mestadels av avkastning) och inget av ovan hade kunnat realiseras. 

Jag minns att jag någon gång gjorde en lista på saker jag tycker att barnen ska få med sig hemifrån. Typ bordsskick (semi-fail på den), kunna grundläggande hemmafix (fetcheck), åka skidor etc. Vad mer tycker du att ett barn ska ha med sig hemifrån? Jag är på riktigt intresserad, har bara 1½ år kvar nu med äldsta.

Mvh/
FruEfficientBadass

30 kommentarer:

  1. Att lära de små liven betydelsen och innebörd av uttryck som "tack, förlåt" men också att våga stå upp för sig själv. Var tacksam när du får något; mat, julklapp eller en komplimang. Be om ursäkt eller förlåt om du gör någon illa eller klantar till det. Om någon behandlar dig själv illa, påtala att det inte är ok. Blir så mycket enklare i slutänden.
    Mer diffust, att inte vara alltför godtrogen. Jag vill ge dem insikten att vara sunt försiktiga/vaksamma mot andra människor eller situationer. Mycket pga av att det tagit mig lång tid att komma till denna insikt. Godtrogen är ett fint ord för det, men kanske naiv dumhet är mer rättvisande vad gäller mig. Gång på gång...
    Det är så innerligt lätt att skapa sig en uppfattning utifrån ett första intryck, och ibland har man tagit fel. Vissa nitar går inte att undvika, men jag önskar att på något milt sätt kan överföra denna livserfarenhet utan att för den saken måla fan på väggen och skapa rädda själar som aldrig vågar lämna hemmets vadderade trygga borg.
    /Viggo

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller verkligen med om tack och förlåt. En annan sak jag nött in i dem är att hålla upp dörren för folk som kommer efter. Eller ännu hellre: Hålla upp dörren för folk och låta dem gå före in. Det här gick överstyr ett tag när mellanbarnet knappt hann till skolan i tid på morgnarna eftersom hon stod och släppte in folk i entrén.

      Radera
  2. Grundläggande matlagning är ovärderligt. Få saker ger lika mycket value for money som det. Och livskvalitet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oh yes. Och att handla på Sellpy, något mina barn excellerar i. Två får ju numera studie/barnbidraget och ska sköta sina klädbestyr själva (med ett jack- respektive skobidrag på 500 kronor vardera per år). Jag blir så stolt när de hämtar ut sina paket, provar och returnerar saker som inte passar. Till en bråkdel av nypriset. Hade jag haft vintagekunskap redan från start hade jag sparat ziljoner.

      Radera
  3. Ibland blir man förvånad över vad de trots allt får med sig. Äldsta dottern flyttade till studentbostad för ett år sen. Första året var som en fortsättning av stökiga ungdomsrummet hemma och mycket utemat och ingen koll på pengar. Hon har nu flyttat ihop med pojkvän i gemensam studentlägenhet (som är både städad och har gardiner). Vi hälsade på förra helgen och jag tappade hakan flera gånger. De ville ha bilskjuts för att köpa några saker. De hade gjort efterforskningar och hittat vilka affärer som hade bäst pris på det de ville ha. De ville ha skjuts till stormarknaden för de hade nu börjat med veckomatsedel och lagade alltid 4 portioner för då kunde de ha lunchlåda dagen efter för "man spar ju jättemycket pengar om man inte behöver äta ute". Vi behövde inte ha med oss fika för de hade t.o.m bakat tills vi skulle komma. Hon hade även fått pojkvännen att börja med automatiskt månadssparande till isk på Avanza. Det verkar som om de små liven uppfattar mer än man tror av hur vi har levt hemma när de verkade både döva och stumma ett tag.

    SvaraRadera
  4. Jag måste hålla med dig här. Körkort och språkresa prioriterade jag också åt dottern. Har inte ångrat det. Och eftersom hon inte tillhörde gruppen "vill flytta till en etta i Iggesund" så hjälpte jag även till med lite insats till första lägenheten. Ett etta förvisso, men lite närmare Stockholm än just Iggesund.

    //Louise

    SvaraRadera
  5. Med två urflugna döttrar och en tolvåring kvar i hushållet så är det stor igenkänning. Jag har fortfarande lyckats hålla kvar hitta mina vänner appen på 21 åringen som flyttat då jag betalar (billigt) telefonabonnemang för henne. Då kan jag se att hon kommit hem säkert från krogen:-). Mina har fått med sig körkort innan de flyttat och de kan laga mat men det är nog inte min förtjänst utan mer trender på Tik Tok eller så. Språkresa har dock ingen gått på kanske det är något att satsa på för 12 åringen framöver!

    SvaraRadera
  6. Tack och lov vill inget av mina barn ha vare sig mopedbil eller EPA. Det märks att du inte är i stan så ofta numera, förutom King Cab så dräller det av Audi A6 och Cayenne med röd triangel i norrort! :-o

    Jag håller med dig om att småbarnsåren verkligen var billiga i drift. Den tuffa tiden är i mellan- och högstadiet när de fortfarande behöver diverse hjälp med tex skjuts till tävlingar (med eget körkort så får de köra själv, och skjutsa yngre syskon så att logistiken funkar), klädköp (dvs man får vara med för att betala) och läxor (men vi kan faktiskt hjälpa även på högskolenivå).

    För vår del så har vi sluppit plundra "konstnärsfonden" för körkorten, det har fått plats i vanliga budgeten. Vad vi däremot funderar på är hur vi ska göra utbetalningen så rättvis som möjligt för barnen. En har ett väldigt dyrt fritidsintresse, en annan med mycket lägre kostnader. När en är helt ointresserad av tex språkresa så vill vi hitta på något annat som uppskattas och att alla blir nöjda.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja inte helt lätt att vikta rätt. Det kanske inte behöver vara millimeter-rättvisa. Viktigt dock att de inte känner sig förfördelade och att det råder någon form av rättvisa. Men det kan ju handla om att föräldrarna är lyhörda inför det enskilda barnets behov och stöttar därefter (med någon form av fix grundplåt/gåva som är lika för båda). Jag har flera gånger förvånats över att barnen resonerat i stil med "det är ok att syskon får x, jag är inte så intresserad".

      Radera
  7. Att klara av körkort innan flytt är nog bra, om nu tonåringen är intresserad. Har precis hjälpt ett grann-par i helgen att vara chaufför i under flytt, par i 30-års åldern som flyttar från lägenhet till par-hus i en stockholms-förort, visserligen nära tåg. De hade visserligen bra stöd från vänner i att bära, packa men saknade någon som kunde köra.

    Sedan allmän vett och ettiket, vänta i kö, inte alltid "jag"...vora nog bra.

    Kunskap i att betala räkning, räkna inkomst/utgifter och "SPARANDE" !!! Och att mamma inte kan lösa alla problem när man flyttat vore också bra att förstå.

    Pandan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Menar du att de/vänner saknar körkort för lättare lastbil eller att varken de eller folk i deras närhet har vanligt körkort?

      Gällande den sista punkten: Mycket bra. Att försöka lösa sina egna problem. Har för övrigt slutat väcka äldsta barnet på morgnarna. Jag avskyr snooze-beteende och blev så provocerad när jag hörde det första larmet gå typ två timmar innan relevant väckningstidpunkt, sen ytterligare 3-5 larm varav samtliga stängdes av och det var först vid hot om "nu åker jag" som barnet klev upp och gjorde sig iordning (på uppskattningsvis 4 minuter). Varför inte bara ställa larmet på relevant tid och då gå upp? Spar så mycket tid och energi. Men när jag slutade väcka och bara drog med sena ankomster som resultat tog barnet tag i morgonrutinen. Ett larm, en halvtimme innan vi måste åka, och så var det bra med det. Ingen kommer ju att med len mammaröst komma in med kaffe och böna och be i studentrummet.

      Radera
  8. Något som vi alltid har prioriterat är böcker och att röra på sig. De har fått alla böcker de velat ha och några till. Vi betalar gladeligen för de olika sporter de velat prova på. De har visserligen inte fastnat för något men de har fått chansen. Yngsta styrketränar nu på Friskis och fast han har egna pengar nu så fortsätter vi att betala det. Äldsta som fortfarande bor hemma betalar vi när han och kompisar ibland vill spela paddel eller åka och klättra. När de går ut och dricker öl får de betala själva. Vi har varit mycket ute i naturen på helgerna med picnicar och vandringar och grillade korvar osv. Inget de uppskattat jättemycket men förhoppningsvis inser de att det är lättåtkomligt den dagen de vill ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hmm låter bekant detta med carte blanche böcker. Antingen har du skrivit förut eller så är det flera som kör så. Där har vi misslyckats. Trots sjukt mycket högläsning och min bakgrund i förlagsvärlden med mängder av freebes läser de jättedåligt på egen hand. Jag betalade till och med ett barn 500 kr för att läsa Factfulness. Jag vet inte hur jag ska bära mig åt. Vi går på bibblan och jag har även jag erbjudit mig att köpa nytt om det nu skulle vara en trigger, men nej. Mycket ledsamt.

      Radera
    2. Ena barnet har blivit en läsare, den andra vill varken läsa eller lyssna bara spela. Men jag har iallafall försökt.

      Radera
    3. Det ändras med läsningen. Min bror läste inte en bok frivilligt under hela skoltiden. Som vuxen hände något, han läste först Brott och straff och sen andra riktigt tungrodda böcker. Han läser fortfarande inget normalt. Men läser det gör han.

      Radera
    4. Det kan ändras ska det stå.

      Radera
  9. Jag tänker att det ultimata föräldralyckandet borde vara att barnet efter flytt vågar be om hjälp i en knivig situation. Alltså innan man skuldsätter sig eller gör andra snedsteg. Utöver att kunna laga mat, städa, ha bjudning.

    Mina föräldrar lät mig vara väldigt självständig och jag är av åsikten att man ska låta sina barn klara av saker tidigt. Gå till affären, åka buss, laga mat osv. Nu är situationen att mitt eget barn har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning så det är lite oklart hur det kommer te sig för honom. Han verkar dock lika frihets- och självständighetstörstande som sin mor, så förhoppningsvis kan vi få till något. Än så länge är han bara 4 år och vi har precis börjat med veckopeng för att slippa att han tjatar om sånt som kostar pengar.

    SvaraRadera
  10. Vi är fortfarande inne i de billigaste småbarnsåren (tycker varken barnvagn - 1300kr beg eller bilbarnstol - också beg från en kompis som vi litar på) är speciellt dyrt. Kläder och leksaker fullkomligt kastar bekanta på oss vilket gör att det enbart är enstaka saker som behöver köpas och då kollar vi primärt på lokala loppisen. Därför åker hela barnbidraget in på en ISK (KF) och får göra det så länge vi kan. Är medveten om att det kommer andra tider där det inte är möjligt, men då finns förhoppningsvis en betydande mängd som kan växa till sig ett par år till.

    Angående kunskaper så ser jag vanligt "hyfs" som viktigt, att vara snäll och tänka på andra, att kunna laga mat, basal ekonomi och basic hemmafix som viktigt.

    SvaraRadera
  11. " Därför åker hela barnbidraget in på en ISK (KF) och får göra det så länge vi kan. Är medveten om att det kommer andra tider där det inte är möjligt, men då finns förhoppningsvis en betydande mängd som kan växa till sig ett par år till." Strålande upplägg.

    SvaraRadera
  12. Hmmm Claudia. Lån 24/7 låter inte som ekonomisk frihet i mina öron.

    SvaraRadera
  13. Hej!
    Blir nyfiken på vad det är för Avanza-ban du har och varför? Låter inte som en dum idé men vill veta mer :)
    Vänligen M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag TROR förvisso att jag är mogen nog att gå in på Avanza och se minustal motsvarande ett par nettoårslöner utan att kasta mig på säljknapen men man VET aldrig. Därför har jag bett min partner in crime IGMR sms:a mig när vi är tillbaka (tillbaka = nyårsnivåer).

      Radera
  14. Tack för ditt svar!
    Vänligen M

    SvaraRadera
  15. Angående körlektioner så tänker jag finns det möjlighet att övningsköra privat? Epan kanske kan bli en begagnad moped, man kan ju inte få allt, och till sist vad som barnen bör få med sig hemmifrån: flera saker har redan tagits upp som hemmafix/meck och matlagning, privatekonomi är väldigt viktigt såklart.

    SvaraRadera
  16. LÅNEBJUDANDE FRÅN "NOVELTY FINANCE INC"

    Hallå!!! Är du i behov av ett lån? Om ja, kommer jag att rekommendera dig att ansöka om ett lån genom Novelty Finance Inc.

    Jag heter Davina Claire, jag är finanschef för Novelty Finance och du kan ansöka om ett lån hos mitt företag och ha ett lån på ditt konto inom 24 till 48 timmar. Det har kommit till min kännedom att många människor har så svårt att få ett lån från sina lokala banker eller andra finansiella institutioner på grund av hög ränta, otillräckliga säkerheter, skuldkvot, låg kreditpoäng eller andra skäl.

    På NOVELTY FINANCE tillhandahåller vi finansieringslösningar. Vi erbjuder alla typer av lån (Personlån, Företagslån och många andra). Vi erbjuder flexibla och flera lånealternativ, inklusive säkrade och osäkrade lån, lång- och kortfristiga lån som är skräddarsydda för dina ekonomiska behov.

    För frågor/frågor? - Skicka ett mail till [noveltyfinances@gmail.com] eller ring / WhatsApp via: +447915601531]

    Vi strävar efter att göra lån enkelt, bekvämt och prisvärt.

    Vår tjänst är mycket snabb, pålitlig och pålitlig och du kan låna upp till 5 miljoner euro till en subventionerad ränta på 3 % per år. Vi är rätt företag att kontakta när du är i akut behov av ett lån.

    Inga fler väntetider eller stressiga bankbesök, vår tjänst är tillgänglig 24/7. Du kan ansöka om ett lån när som helst och var som helst på din egen bekväma plats med din telefon eller din bärbara dator, allt du behöver göra är att skicka oss din låneförfrågan via:
    E-post: (noveltyfinances@gmail.com)
    WhatsApp/ Telegram: +447915601531
    Telefon: +447915601531

    Vi är alltid glada över att ge ekonomiskt stöd.

    SvaraRadera
  17. I vår familj har det, förutom gott bordsskick, hälsa, tacka och vara allmänt artig, åtminstone för mig som frankofil, varit viktigt att barnen läst franska. Sonen hatar idag franska men dottern är fascinerad. Dessutom har vi ägnat en stor del av våra liv åt hästeriet. Barnen har haft egna hästar och på så sätt har vi idkat mycket friluftsliv, som man får på köpet när man ska rida hästar. Sen har de tävlat och tränat och det har kostat oceaner av pengar, men har varit värt vartenda öre. Idag är de vuxna och rider inte, vilket gläder mig, då det är dyrt och i grunden farligt. Men de har fått en bestämdhet med sig, som man måste ha när man handskas med stora djur.

    SvaraRadera
  18. Om det är till någon tröst kan jag säga att körkortet och språkresan i tonåren är något av det bästa jag fick av mina föräldrar (förutom kärlek och sånt!) Körkortet är jag oändligt tacksam över att jag tog medan "fönstret" för att lära sig var öppet (a.k.a innan man flyttar hemifrån) och språkresan alltså, HERREGUD så roligt jag hade. Ökade mina språkkunskaper? Ja så klart men framförallt var det som om hela världen öppnade sig för mig. Faktiskt inte alls en överdrift.

    När det gäller vad barnen tar med sig kan jag rapportera att det till 65% kommer visa sig vara hur ni har levt era liv. Har ni varit sparsamma, artiga och snälla så kommer barnen (efter 5-10 mer prövande år) landa i att det ändå låg något i era livsregler.

    SvaraRadera
  19. Hur jag fick ett lån från Christy Walton Finance, har hamnat i händerna på bedrägerier tills jag träffar denna trogna långivare som gav mig ett lån på $50 000 dollar nu tror jag att det fortfarande finns riktiga långivare online, här är e-postmeddelandet (christywalton355@ gmail.com) hos långivaren om du är i behov av ekonomisk hjälp kan du kontakta honom för hjälp: christywalton@gmail.com

    SvaraRadera