Somliga går i slitna strumpor

Jag exempelvis. Nedan syn mötte mig för ett tag sedan och den gjorde mig sorgsen. Vad är vitsen med att ha ett stash på ISK:en om man ser ut så här?

Strumporna i fråga inhandlades i bulk för drygt två år sedan då ett barn samlade in till klasskassa via strumpkatalog. De har fyllt sin funktion och varit bra på alla sätt och vis, men dagligt nötande tar ut sin rätt. Och även om jag är en stor anhängare av att satsa på vardagslyx ("hellre en ny kashmirtröja än en ny festblåsa") har jag negligerat just strumpbiten. Detta trots att jag för inte alls länge sedan läxade upp er i frågan och jag i samband med detta förespråkade konceptet bambustrumpor (trots att jag aldrig själv testat dem fniss).

Men en torsdag i början av februari fick jag nog. Det var efter ännu en obehaglig promenad med hålad häl över dragiga vintergolv som jag insåg att något behövde göras. Jag var emellertid mycket osugen på att röra mig i butik eftersom det i stan knappt finns några butiker samt att jag ville ha just bambu. Efter en snabb sondering på nätet klickade jag hem ett åttapack och gick in i väntans tid. 

Jag vet att det här låter fånigt. Men ni är ju vana vid fånerier vid det här laget: Jag kände förväntan och pirr i magen i väntan på mina nya strumpor. Jag tog våghalsigt för vana att efter användning av ett par hålstrumpor skippa tvättkorgen och istället sortera ner dem direkt i kassen för textilåtervinning, vilket kändes extravagant på renässansfurstevis. 

Och så kom då äntligen dagen (runt tre dagar senare) då jag kunde hämta ut mitt kolli på utlämningsstället. Det var med yttersta ansträngning jag lyckades avhålla mig från att likt ett djur slita upp emballaget redan på Coops kundparkering. Väl hemma snittade jag upp den eleganta vita plasten och fick fysisk kontakt med de fotplagg som från och med nu skulle komma att bli en del av min vardag. 

Å, så mjuka och lena. Sådan perfekt passform. Den mjuka men ändå fasta resåren. Vetskapen om att det här köpet inte enbart skulle generera kortvarig lycka i köp- respektive utlämningsögonblicket, utan även förgylla min vardag under åtminstone ett och ett halvt år framöver. Satisfaction. Jag fick nu plötsligt lust att rensa i underklädeslådan. 

Jag har rätt få artiklar på den fronten, samma svarta trosa från Twilfit i ett tiotal exemplar. Ett par långkallingar. Mina mammalinnen från HM. Några aparta strumpor att ha i sommarskor. Ett par nylonstrumpbyxor och ett tjockare par varav ett med oerhört obehagliga hål i grenen (ni vet när det putar ut lårfett i ett hål med tre centimeters diameter, inte vackert). Så det blev till att sålla ut. 

I boken "Städa hållbart med ekotipset" lärde jag mig dessutom att man kan klippa till en avlagd nylonstrumpbyxa att bli gummisnoddar. Gud så fiffigt!

Bild från boken - jag har inte testat än

På Kondovis har jag smålådor i byrålådan så att sakerna håller sig hyfsat på plats. Nu la jag strumpor och linnen i en låda. Långkalsonger, säsongsstrumpor och strumpbyxor i en låda, och trosorna löst vid sidan om. Se så vackurt.

Som vid all rensning, även den mest banala (tänk: besticklådan) uppnås flera positiva effekter:

1. Du känner dig som en doer.

2. Du får koll på det du har vilket minskat felköp.

3. Du sorterar upp i användarvänlig ordning.

4. Du spar potentiellt pengar eftersom du med högre nivå av tillfredsställelse över sakernas tillstånd inte blir lika sugen på att ränna i butik.

5. Vardagen blir enklare då du alltid har tillgång till det du behöver.

Övningen ovan var viktig för mig även på ett annat plan. Med risk att låta pretentiös handlar det om egenvärde. Jag behandlar mig själv som en person som är värd bekväma och snygga strumpor. Möjligen har jag blivit lite inspirerad av en av mina kunder på nya jobbet, eftersom hon är väldigt noga med alla sina nyttjade material. Från porslin till skoputs och allt däremellan. Inte på ett snobbigt vis, att det måste vara märkesvaror eller fancy pancy. Men att det ska vara exakt rätt saker för henne. Åratal av utprövning ligger till grund för konsumtionsbeteendet. Lite som Bergman, med sina flanellskjortor från en specifik leverantör eller tyska strumpor i ullblandning. Jag gillar det. Ögona på bollen, istället för att randomiserat ströva runt i digitala shoppingmiljöer och klicka hem lite på känn. 

Går du i trasiga strumpor?

Mvh/
FruEfficientBadass