Lägenhet vs hus ur ett sparperspektiv

Tack alla ni som gav Gårdsköpare bra råd på förra inlägget. Eftersom jag för tillfället småpanikar över min privatekonomi (alltså, panik av det primala slaget, inte grundat i fakta) är min ryggmärgsreflex att säga åt alla och envar att skaffa en tvåa i förorten, köpa guld och lära sig flå rådjur, varför mitt svar nog hade varit rätt obalanserat. Ni, fantastiska läsare, hittade perfekt avvägning mellan förnuft och känsla och det känns som att Gårdsköpare nu kommer att ta ett beslut som blir det allra bästa. 

Någon efterfrågade vår bostadsresa och om jag anser att det är mer kostnadseffektivt att bo i lägenhet (om än en dyr sådan). Executive summary: Ja, för vår del har det varit mer kostnadseffektivt. Jag börjar från början.

Steg 1: Flytt hemifrån. Ett år som au pair i Paris då boendet var gratis. Eller gratis förresten, jag fick stryka kläder och snyta barn för det. Första egna flyttlasset gick till en förort till Uppsala (Gränby?) och mitt bohag rymdes i bagageutrymmet på mina föräldrars Volvo 240 kombi. Jag och en kompis bodde möblerat andra hand i en lägenhet som tidigare inrymt en kedjerökande man som troligtvis hyrde ut på grund av fängelse. Det var rätt oklart och vi vågade inte fråga. Vi betalade typ 7 000 kronor i månaden i hyra vilket var MYCKET då på den tiden, runt 1996. Men å andra sidan är Uppsala kring höstterminstart rån oavsett hur man bor. Vi var exempelvis på visning i en äcklig 80-talslägenhet som luktade avlopp där mannen (för övrigt klädd i spandexcykelbyxor över ej spandexkompatibel kropp) skulle ha 4 000 för ett rum i sin lägenhet. Med honom i lägenheten, nej tack.

Steg 2: Snabbscroll fram genom samboende i studentrum (billigt men ansträngande för relationen plus helt sjuka händelser i korridor), samboskap i Mälardalskt samhälle, studio i horkvarteren i en sydfransk hamnstad, övergångsboende D-uppsats i garderob i annan Mälardalsk ort (det var på riktigt en garderob), kort session hos föräldrarna under jobbsök och sen...

Steg 3: ...första egna lägenheten, ett 1,5:a nära Brommaplan. Vilken lycka! Jag har för mig att jag stoppade in typ 80 000 kronor och att den kostade någonstans runt 800 000 kronor vilket kändes svindlande. Varifrån fick jag 80 000 kronor? Mina föräldrars sparande till mig under uppväxten (födelsedagspengar från mor- och farföräldrar, listigt placerade i Riksgäldspar och diverse låsta sparprodukter). Men nu var jag inne på bostadsmarknaden och året var 2000, bostadsboomens start. För övrigt samma år jag träffade min man och bara ett drygt år senare köpte vi vår första gemensamma lägenhet på söder med min insats plus en liten vinst från Brommalägenheten.

Steg 4: Runt ett par år senare uppgraderar söderboendet till en tvåa nära Medborgarplatsen. Runt 80 kvadrat med terrass, har för mig den kostade strax under två miljoner. Vi sålde två år senare för betydligt mer, minns inte hur mycket. Men säg att vi redan då hade runt 500 000 att peta in i nästa boende som var...

Steg 5: ...ett parhus i dussinförorten. Nyproducerat, knappt 100 kvadrat, hög avgift på grund av entreprenörens höga lån för projektet. Av ovan skäl var köpeskillingen låg, tror det var 1,7 miljoner, varför vi kunde kapa allt vad topplån hette. Ett barn blir tre och 2008, mitt i pågående finanskris och bostadsprisras, signade vi upp för en ny nyproduktion i samma område med inflytt två år senare, för rabatterat pris som landade på runt 4,4 miljoner. Svindlande summa tyckte vi. Idag går de för det dubbla. Vid det här laget hade vi gjort såpass mycket vinster att vi nog hade ett par miljoner liggande i boendet. I alla fall 1,5 mkr och räntorna var ju låga så det var väldigt mycket hus för pengarna (tre plan, sju rum och 180 kvadrat). 

Bilden är snarlik vårt boende i dussinförorten

Och det är här jag måste stanna upp en smula. Fram till och med första nyproduktionen hade vår boendeekonomi varit rätt slimmad. Ja, vi betalade en hög avgift till samfälligheten i det första huset. Men de kostnader som slog till vid hus nummer två var av helt annan dimension. Man skulle kunna dela upp dem i husrelaterade och livsstilsrelaterade, även om de två kanske överlappar varandra.

Husrelaterade

Alla som någon gång flyttat in i nyproduktion vet att huset säljs med en sorts standardutförande som absolut noll procent av köparna låter sig nöjas med. I det här fallet bjöds vi in till entreprenören på "inredningskonsultation" (more like säljmöte, i syfte att hämta hem den förlorade marginalen från prisreducerade hus) där vi fick välja och vraka i deras showroom på temat kakel, kranar, belysning, tapeter et cetera. När man pungat ut 4,4 för ett hus är det lätt att bli fartblind så här drog det iväg. Säkert 150 000 på takdusch (istället för dusch på stång), rektangulär designdiskho (kändes livsnödvändigt), spotbelysning, sandfärgat kakel istället för svart på hallgolv, extraisolering på vindsplan, naturligtvis designerkranar, extra finurligheter i köksförvaring och så vidare. 

Efter inflytt inträffade också kollektiv psykos i vad som skulle skapas på de små tomtplättarna. Givetvis anläggande av häckar (för de som entreprenören tillhandahållit var ju SÅÅÅ trista var alla överens om), plantering av fruktträd, utbyggnad av terrasser och montering av markiser på längden och tvären. Jag vill minnas att markiserna på våra tre plan inklusive en mastodontvariant över terrassen ink. gardin gick loss på närmare 80 000 kronor. Vissa slog på stort och glasade in sina gigantiska terrasser men här tog vansinnet slut för vår del. Jo just det, spaljéer och insynsskydd av olika slag. Det var som sagt ett nyproducerat område med små tomter och även om man som jag är rätt obrydd kring insyn var det rätt skönt att känna att man inte satt i knät på grannen när man hade folk över på grillning. I det av min man byggda uteköket för x tusen kronor.

Det är märkligt det där med tomtprojekt. Det känns inte som en så stor kostnad när det sker. Man tar en tur till Byggmax och sen en tur till Fredells. Sen en tur till Ikea för att skaffa krukor och möbler och sen är repa eller fem till Blomsterlandet för att skaffa grönt. Men det adderar ihop till hiskeliga belopp i längden för projekten tar ju aldrig slut. På den tiden hade vi ju ingen koll på vår spending, men eftersom vi hade noll sparutrymme gissar jag att en rätt stor del av våra tjänstemannalöner plöjdes ner på baksidan av vårt hus under de fem år vi bodde där.

Dessutom skulle ju själva huset inredas eftersom vi nu nästan dubblat vår boyta. Jag var på Ikea säkert en gång i månaden. Vi har aldrig varit särskilt designmöbel-intresserade och redan då köpte vi en del på Blocket eller av grannar som uppgraderade och slumpade bort sina hopplöst omoderna möbler (säkert fem år gamla). Men icke desto mindre stack det iväg en del där. 

Livsstilsrelaterade

För att vardagslogistiken skulle ha en chans att gå ihop behövde vi två bilar. Behövde och behövde förresten, klart vi inte behövde det. Vi hade naturligtvis kunnat streta barnen till dagis och skola med dubbelvagn med ståplatta för att därefter ta buss och tunnelbana till våra jobb. Det hade uppskattningsvis tagit dubbel så lång tid så med det sagt: Det var inte ett alternativ. 

Därtill hade vi barnvakter som hämtade på skolan ett par dagar i veckan och där rök några tusen till per månad. Eftersom vi var så busy anlitade vi också Hemfrid och köpte hem färdiga matkassar. Eftersom huset hade såna artsy partsy fönster på tre meters höjd fick vi också anlita extern fönsterputs ett par gånger per år med män med periskopskrapor (tanken slog oss inte ens att skaffa en egen, vi var för viktiga för att tänka på sånt). 

Eftersom våra liv var så hektiska att vi knappt hann ses i vardagen, kände vi oss manade till kompensaion under helgerna då vi gick på badhus (inget ont i det, våra barn älskar än idag vatten) men även artvidrigheter som BUSHUS, bio och popcorn för fem, krogbesök etc. Därtill åtminstone två gånger per år åka på dussincharter för att få kvalitetstid (för det kan man ju inte få hemma, se valfri reklamfilm från Tui). 

Ja, ni ser ju, ekorrhjulet. Klipp till...

Steg 6: Flytt in till stan. Det kändes kontraintuitivt att skaffa bostadsrätt för sju mille när vi bara fick ut knappt sex miljoner för vårt hus. Öka på lånen med en miljon, för halvering av boyta? Men vilket genidrag detta var och på så många plan. Tilläggas bör att vi nu sedan något år hade börjat få bättre koll på vår ekonomi, även om vårt möte med MMM inte skedde förrän efter ett år i lägenheten. Följande hände:

- Vi hade mindre behov av bil eftersom dagis och skola var på fem-tio minuters gångavstånd. Dagis och skola låg också minuten från kollektivtrafik varför hela vardagsapparaten lättade upp. Min man, som jobbade i innerstaden, hade en helt annan mobilitet och kunde vara på förskolan en kvart efter snuv-alert (mot tidigare tidigast en timme). Jag jobbade dessvärre i förorten och förbannades dessutom med en dyr och svårparkerad firmabil, varför vi fortfarande hade en rätt saftig bilkostnad men en bil lyckades vi bli av med. Ovan smidighet, i kombination med att barnen började bli större, gjorde att vi slutade anlita barnvakter. Jag har för mig vi hade en tjej första året, men sen ströp vi även den. Inte tjejen, kostnaden.

- Med hälften så stor bostad och fönster i fönsterhöjd kunde vi insourca allt vad städning hette. Inte heller kände vi efter vårt ekonomiska uppvaknande något behov av färdiga matkassar och jag kunde veckohandla på Willys ute i förorten där jag jobbade. På lunchen givetvis. 

- Det aldrig avslutade trädgårdsprojektet i förorten gick omintet eftersom vi i stan bara har en tre kvadrat stor balkong på vilken man, ens om man anstränger sig, knappt kan slösa mer än några hundra om året i nya växter till blomlådan. 

- Med liten lägenhet och nyfunnen kärlek till frugalt leverne och asketism försvann all form av inredningsshopping. Min i snitt tusenlappstora Ikeapost gick upp i rök. Tvärt om sålde vi ju en massa prylar innan flytten till stan, vilket på Lyxfällanvis inbringade ett antal tusen. 

- När vi nu levde mitt i stan öppnade det upp sig fantastiska möjligheter till helgumgänge av mer sparsamt slag. Bort, Andys lekland, in med gratismuséer och cykelturer på Djurgården. Visst kunde man cykla i dussinförorten också, men det var så förbenat tråkigt. Det blev liksom: Cykla längs en villagata, ut på en trist väg, sen vända och ta samma väg tillbaka. Djurgården är mer som en snitslad bilfri bana full med äventyr (exempelvis strosa i Rosendal eller "råka" springa på Benny Andersson utanför villa Lido) och skiftande miljöer i fulländad estetik. 

I samband med flytten in till stan slutade vi också med restaurangbesök och charter. Jag och min man hade i förorten som vana att någon gång i halvåret sprätta loss ett par tusen på Bistro Ruby i Gamla stan, eftersom vi var så törstande efter storstadspuls. En gång tog vi av misstag en obrandad taxi hem och fick betala 1 200 kronor. Men nu, boende mitt i smeten, kunde vi finna minst lika stor tillfredsställelse i att plocka ihop lite vin och charkuterier och slå oss ner på smygbryggan bakom Junibacken (den som de dessvärre har byggt bort nu såg jag). 

Jag önskar att jag haft lika bra koll på våra utgifter som exempelvis IGMR för att kunna ge er en exakt bild av kostnadsbesparingen hus vs. lägenhet. Men det har jag inte. Dessutom inträffar mätfel då vi i dussinförorten var consumer suckers och i stan rätt snart blev frugal weirdos. Men om jag ska försöka mig på en gissning hade våra liv, allt annat lika (d.v.s. vi hade inte blivit frugal weirdos), blivit billigare ändå. 

Den största orsaken varandes logistiken som kapar bil- och barnvaktskostnader. Den andra varandes bostadsyta vilket omöjliggjorde överkonsumtion samt minskade elkostnader. Och visst, det tillkom avgift till föreningen, men vi kapade samtidigt samfällighetsavgift, vatten etc. Den tredje och kanske tyngsta biten är emellertid det jag beskrev i ett stycke längre upp: Vi slutade helt hälla ner vårt konsumtionsutrymme i diverse husrelaterade hobbyprojekt

Jag var på besök i nämnda område i somras och slogs av att projekten fortsätter än idag, tolv år efter att husen stod klara. De som var först med terrassutbyggnation hade nu inglasning. Jag såg växthus, nya förråd, lekstugor, carports, elstolpar och ännu fläskigare tjänstebilar. Genom de massiva fönsterpartierna skådade jag uppgraderade köksmöblemang och flatscreens stora som duken på vår biograf i Hudik. Det enda som inte verkade ha fått genomslag var pooler, vilket nog enbart beror på att man inte kan klämma in så mycket pool på 200 kvadrats tomt. Badtunnor fanns såklart på var och varannan terrass, utan människor i.

Idag har vi runt tre miljoner i lån, vilket fram tills nyligen (looking at you dumma ränta) varit en löjligt bra affär. Vår månadskostnad ink. allt för vårt fina läge inne i stan har legat på kanske nio tusen per månad. Du får inte en kallhyrd etta på andrahandsmarknaden för det priset i storstadsregionerna. 

För tillfället är värdet på vår lägenhet i en svacka, men för inte så länge sedan menade optimistiska Booli att den dubblat sitt värde sedan inköp vilket är en siffra att ta med en stor nypa salt. Men säg så här: Nio tusen i månaden för ett objekt som ökat i värde och därtill givit tak över huvudet för fem pers i fem år är rätt bra. Efter de fem åren blev lägenheten dessutom en kassako som andrahandsuthyrningsobjekt. Att vi nu kommer upp i högre räntesatser framöver är priset vi får betala för alla dessa år av nästan gratisboende (om man räknar in värdeökningen). 

Jag kan inte nog gratta oss själva till att vi tog beslutet att lämna förorten för boende i stan. Jag hade nog inte varit lika förtjust i tanken att byta hus mot lägenhet på samma ställe, eftersom det kändes som förorten Gud (och Stockholms Lokaltrafik) glömde. 

Jag är själv visserligen uppväxt i lägenhet vilket säkert spelar in. Jag gillar när det hörs att det lever människor omkring mig. Att det spolar i rör, folk som kommer och går. Är man uppvuxen på landet eller i hus har man säkert lärt sig uppskatta andra livskvalitéer av typen lugn, stillhet och privatliv. Mig gör det inget att en troligtvis avhoppad Stasiagent bor i lägenheten ovanför oss och har stenkoll på när vi har besök. Låt henne hållas, en vacker dag tar hon en inbrottstjuv (d.v.s. ännu en besparing i larm).

Där har ni den, vår bostadsresa. Och ja, jag förespråkar lägenhetsboende, även om jag på hycklarvis även huserar på en lantlig gård. Kanske hade jag tänkt annorlunda om vi inte haft vårt vattenhål i Hudik. Men kommentatorns fråga kring vår bostadsresa var nog mer ämnad åt den ekonomiska aspekten så därför säger jag: When in doubt, bo i lägenhet. Roligare att lägga terrassutbyggnationspengarna på att hyra ett pittoreskt boende längs en kust en sommarvecka. 

(Parentes men jag hade en gammal chef som byggde terrass, pool, the works, men sen alltid reste bort med familjen under sommaren?)

Man behöver givetvis inte bo inom ringmuren, men ur ett marknadsperspektiv slår det lite högre givet att det inte finns nå mycket mark att bryta och bygga på i exempelvis Stockholms innerstad varför jag tror att de bostäderna nog står pall bättre genom ras (sa jag precis innan totalkollapsen).

Det här är min resa och mina slutsatser baserat på vår familjesituation och konsumtion. Finns det någon som har motsatt erfarenhet, att det blivit billigare att flytta från lägenhet till hus?

Mvh/
FruEfficientBadass

42 kommentarer:

  1. Har inte en alls så intressant bostadsresa som ni, började med att jag bodde hemma hos föräldrarna i två år under tiden jag fick mitt första jobb inom IT (månadslön 16000 kr brutto, som IT-tekniker jippii) direkt under IT-kraschen år 2001. Efter tre års sparande köptes ett begagnat hus för 1,7 miljoner då det knappt gick att få tag i en vettig lägenhet här nere. Ett mindre hus på 120 m2 inköptes för sparpengar + lån till 4% ränta. Hade då 2004 en månadslön på 23000 kr som systemutvecklare. Hade väl 3000 kr över när alla fasta räkningar var betalda. Det sparades i fonder på den tiden, tyvärr såldes allt under 2007-2009. Huset (och jobbet) behöll jag.

    2010 flyttade Fru Snålgris in och hon tog diverse ströjobb innan hon pluggade på universitet i 3 år innan hon fick jobb inom vården 2016. Det blev bättre inkomst med det jobbet och vi började slösa. Fram tills dess hade vi inte gjort något med huset, men det var lite smårisigt redan när jag flyttade in. Känner igen det där med att hus kostar pengar, ja man måste skilja mellan värdeskapade och icke värdeskapande renoveringar. Kvadratmetrar och fler rum skulle jag säga är alltid värdeskapande. Bjäfs och glam inte så mycket.

    Nu är huset värt ca 3,8-4,1.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lätt att glömma att 4% var helt normal ränta vid milleniets början.

      Radera
  2. Kul inlägg!

    Vi bodde i en underbar hyresrätt inne i Stockholm. Vi fick tag i den på rivningskontrakt och sen renoverades den och vi fick tillbaka den i första hand. Nya hyran låg då på 9000 kr. Detta var 2010. 2013 hittade vi ett renoveringsobjekt i en nära förort som vi köpte för 5 miljoner. Renoverade i sort sett allting själva. Renoveringen gällde allt så som tak, fönster, rör, el, dränering, fasad, allt invändigt utom, fiskbensparketten och den öppna spisen. Gick på 1,5 miljoner. Vi byggde också en uthyrningslägenhet som täcker drift och en del av lånet (inte längre). Huset är idag värderat till mer än det dubbla. Och vi betalar mindre än i hyresrätten. För oss blev det en bra flytt då vi inte lägger några pengar på trädgård (den var fin som den var) och ständigt nya utsmyckningar. Men det bor också många pensionärer här i hus och området är inte så flådigt vilket gör att vi aldrig känner stress över något sådant.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som en bra affär, och en bra bit dit. Många jag känner till köper, renoverar, säljer men med hantverkarhjälp vilket äter vinstmarginal och resultatet att man oftast har stora lån p.g.a. de ständiga renoveringarna.

      Radera
  3. Två Månadslöner10 oktober 2022 kl. 10:21

    När vi köpte huset hade 1 mkr i lån, amort.2% = 1666 kr och räntan 1,5% =1250 kr. Totalt kostade huset 2916 kr sen tillkommer vatten sopor el på 2000 i månaden. För oss blev det lite billigare eller samma att flytta till hus. Värd varenda krona. Dom flesta har ju dyra hyresrätter, det är bara att flytta utanför stan så kan du hitta fina hus för 1-1,5 mkr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hyresrätt känns som regel inte värt, även om även jag kan se de praktiska fördelarna.

      Radera
  4. Javisst är det skillnad att bo i lägenhet jämfört med hus. I lägenhet upplever jag att det är mycket lättare att hålla koll på utgifterna (de är ju i princip desamma varje månad). Det behövs ju inte heller lika stor buffert med tanke på underhåll och renoveringar. För att inte tala om all tid som frigörs från tråkigt måste-jobb och onödig piffning av hem och trädgård.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "I lägenhet upplever jag att det är mycket lättare att hålla koll på utgifterna (de är ju i princip desamma varje månad)." Bara en sån sak.

      Radera
  5. Vi gjorde också en bra bostadskarriär i början. Köpte en 2:a i närförort till Stockholm när vi bara varit ihop i 2 månader. Alla avrådde oss men vi var ekonomiska redan då och såg att vår kostnad blev lägre än 2 st andrahandshyror eller om vi skulle hyra något i andra hand tillsammans för att provbo. Vi chansade, köpte och flyttade ihop och det gick ju bra. Fortfarande ihop efter 35 år och 2 barn. 2 år bodde i vi i lägenheten och sålde sedan med 500 000 i vinst och köpte huset vi nu bott i 33 år i. Så kan bara gissa om det skulle varit bättre ekonomiskt att istället köpt en lägenhet istället för hus. Visst har vi lagt en del pengar på renovering och utomhusmiljö. Men en händig man så där har det iallafall blivit billigare än om vi anlitat hjälp. Fast att vi har en trädgård och härliga uteplatser har också gjort att vi spenderar mycket tid hemma istället för att ge oss iväg. Ungarna leker med alla andra grannungar i trädgårdarna så väldigt få dyra helgutflykter. Vi vuxna umgås på altaner och trädgårdar istället för dyra restaurangbesök. 200 meter till skogen där också mycket tid tillbringas. Denna helgen har 2 dagar tillbringats i skogen. En dag själv i lugn och ro och 1 dag med lunchpicnic med goda vänner. Många trattkantareller som bonus denna helg också. Jag har svårt att se mig i en lägenhet på min lediga tid, vill vara utomhus nästan jämt och då är det mycket enklare i ett hus inbillar jag mig, att inte göra av med pengar på sin fritid.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har en poäng. Om man gillar området och tomten och tillbringar stor del av sin tid där är det absolut värt. För oss var det tvärt om, vi ogillade såväl område som tomt och längtade ständigt bort (mest jag förvisso men min man har i efterhand givit mig rätt). Nyckeln är väl att hitta ett kostnadseffektivt boende som möter ens behov på helhetsnivå. Men som den f d chefen jag nämner i parentesen dels ha ett topprenoverat hus ink. pool OCH sommarhus i skärgården OCH ständigt företa sig utlandsresor är inte receptet på FIRE.

      Radera
  6. Känner flera som låtit sig ”luras” av att köpa hus till lågt pris en bit utanför stan i tron att spara pengar. Visst, själva boendekostnaden kanske blir lägre men den besparingen äts upp av att behöva två bilar samt all tid som går åt till transporter av både vuxna och barn.

    SvaraRadera
  7. Jag har inte gjort någon bostadskarriär! När jag och min partner flyttade ihop så var det i ett hus som blev vårt HEM. Visst, av tur, slump eller skicklighet så råkade ett hus inom släkten bli ledigt när vi var i sluttampen av våra respektive utbildningar. Övriga som skulle kunna vara intresserade var inte det då. Vi bodde i några år som "hyresgäster till 66%" tills det blev läge att köpa ut delägare 2 och senare även delägare 3. Dessa fd delägare använde pengarna till lägenhet inom Stockholms tullar respektive i annat land.
    De större utgifter vi haft i huset är följande: Först kom en gigantisk tomträttshyreshöjning från ett par hundra kr per år till ca 45000! Det här var på 90-talet och det var en ganska saftig summa. Särskilt som vi ändå var tvungna att betala fastighetsskatt (alltså för något som vi själva inte ens äger) på ungefär lika mycket. Detta gjorde att vi, som de flesta andra i området, köpte ut tomträtten.
    När vi flyttade in så var huset väldigt omodernt. Vi gjorde endast akuta, nödvändiga, renoveringar som viss el vvs samt kök och badrum. Några år senare blev det nya ytskikt (tapeter alltså) och slipning av trägolv. Därefter installerade vi bergvärme. Det var när oljepannan verkligen spelade på övertid.
    Familjen växte och planlösningen var halvkass. Vi byggde ut så att vi fick ett stort kök (innan var det arbetskök med liten jungfrukammare bakom) och ett extra sovrum.
    Ytterligare några år senare så fick vi fiber in i huset (sista området i Stockholm, tror jag, för det är bara ett par år sedan).

    Trädgården då? Ja, man gör så mycket eller lite man orkar. När vi flyttade in så fanns det ett hallonland. Den hade vi inte ork att pyssla om så den tog vi bort. Grannen ärvde alla plantorna som vi grävde upp och de lever och mår väl där (vi får faktiskt plocka där om vi vill). När vi flyttade in så fanns det ingen vettig uteplats. Vi ordnade en i lagom soligt/halvskuggigt läge nära ytterdörren. Nu har vi ett par till som används vid olika årstider och beroende på sällskap. Äppelträden är gamla men har fantastiskt god frukt. Jag åker till ett musteri ibland, men inte varje år. Då blir det en hel del must som tack och lov håller länge.
    Vi vägrar gräsklipprobot för vi gillar våra vår- och sommarblommor. Då får man stå ut med att gå med gräsklipparen (eller tvinga tonåringarna).

    Ja, det är en del att göra med hus och trädgård, särskilt när det är gammalt. men jag skulle känna mig väldigt instängd i en lägenhet. Bara att gå ut i solen verkar vara ett helt företag, särskilt när barnen var mindre (mina kompisar packade alltid som om de skulle resa bort i en vecka minst, med filtar, dryck, nåt att läsa, en varm tröja, solglasögon....). För oss är det bara att kliva ut och vara där så länge man vill.

    Men visst, det är ett ansvar och man är inte sysslolös. Men man bestämmer själv vad som ska göras och inte.

    Spargrisen

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Bara att gå ut i solen verkar vara ett helt företag, särskilt när barnen var mindre " Det är sant. Jag vill minnas att studsmatteperioden var en välsignelse. De var inspärrade både en (studsmattenätet) och två (staketet) gånger och man kunde sippa sin martini i fred. I den ålder de är i nu är trädgård ytterst bortkastat. Ibland tittar de ut, men likt vampyrer drar de sig snabbt tillbaka i sina hålor för att sedan piggna till vid mörkrets inbrott då febril utomhuslust uppstår och det ska åkas kors och tvärs över stan.

      Radera
  8. Min bostadsresa är desto kortare, min lilla 2:a i Hammarbyhöjden såldes med 900 000kr i vinst efter 6 år. Tack vare den och idogt sparande hade vi pengar så vi kunde stoppa in ca 1,8 miljoner i vårt hus 2019. Huset är än så länge (iof i våras) + 1miljon värderat.

    För min del har jag primärt köpt boende för att leva i, inte för att göra bostadsresa. Mitt trädgårdsintresse gör att jag mår så mycket bättre i vårt hus än i en lägenhet. Vi är inte heller intresserade av att blåsa ut allt och "fräsha" upp. Utan det vi gjort i huset är ommålning av ytskikt (jag själv), inköp av ny kyl&frys (pga att de gamla gick sönder), ommålning av fasad (inhyrt) samt grävning av fiber. Klart det kostat, men av det som inte var "nödvändigt" (kyl&frys samt fasad) har vi ändå värderat att det är värt kostnaden.

    Sedan har det ju kostat pengar för möbler att gå från 35 kvm till 125kvm, visst basutbud har inköpts till trädgården, men det mesta är ändå begagnat och mycket av växterna köper jag på tradera, driver upp från frö och nu har jag miljoner knölar som jag måste sälja av lite i vår för att få plats i trädgården!

    Jag tror mycket handlar om hur man är som person. Har vänner som bor i hyresrätt som sprätter iväg betydligt mycket mer pengar i månaden än vi på barngrejer/lekland/kläder/utemat m.m. Våra helgnöjen brukar innefatta gratisbuss med barnvagn till biblioteket, skogspromenader, lekplatslek eller på sin höjd en sväng till lokala loppisen!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Glömde skriva! Så roligt inlägg att läsa!

      Radera
    2. "Våra helgnöjen brukar innefatta gratisbuss med barnvagn till biblioteket". Aah those were the days. Jag har väl berättat om när min man skulle ta bussen med vårt äldsta barn (då bebis) och gick på bussen i mitten. Då kliver busschauffören ur sitt bås, går bakåt i vagnen och kikar ner i vagnen för att "försäkra sig om att det låg ett barn där". Så många följdfrågor som aldrig kommer att få något svar. Var han chockad att min man var en man med barnvagn? Såg min man ut som en uteliggare som drar sitt bohag i vagn? Eller var det ett skämt?

      Radera
    3. Alltså, det sjuka är att jag misstänker att det finns en person i mitt närområde som utnyttjar detta. Jag har nämligen sett henne med samma barnvagn (alltid fullt neddragen sufflett) i minst 4 års tid (och aldrig äldre syskon...) Nu är det en kvinna (så jag tror inte din man är skyldig)...

      Radera
  9. Skrattade gott åt Stasi-agenten till granne! När min åldrade far blev änkling hade han som tur ( för min bror och mig ) en nyfiken granne som hette Karin. Hon ringde oss genast hon misstänkte att allt inte stod rätt till med farsan. Vi kallade henne KGB.

    SvaraRadera
  10. Alltid en fröjd att läsa dina tankar o betraktelser, detta med att strypa kostnaden o inte barnvakten var dock inte bra, det orsakade någon slags ohejdbar skratthosta som höll på mig att kosta ett revben.

    Nå, mina bostadsaffärer då: Första kåken, så så, köpte med sambon för 510 000 med övertagen ränta på 12.8% tills sambon visade sig ha en affär på jobbet. Lämnade kvickt och försäljningen gav nästan 100% vinst då lånen då var helt andra.

    Kåk två: Den jag bor i, så tråkig är jag. 485k men en del att rusta upp så där gick kanske 100k. Sedan div småfix över tio år, separation o jag tar över kåken till rimligt pris, lånar upp till max, 780k o lever loppan.

    Sedan får jag stor vattenskada som försäkringsbolaget ej vill ta o lever i två plastpåsar 1,5 år tills jag pga vänner får rätt mot Tre Kronor.

    Inser hur med aschlet i hacklådan jag sitter o jobbar övertid allt jag kan o kör 80timmarsveckor. Efter dryga 4 år är kåken avbetald. Nu är man bara arbetslös o har uppvämningen att lösa, o en sambo utan inkomst. Livet är dock inte enahanda.
    /Jonas B

    SvaraRadera
  11. Missade visst skriva ang kåk 1 att jag lämnade innan försäljning så all vinst gick till min bättre hälft.

    SvaraRadera
  12. Har bott i lägenhet, hus, radhus, hyresrätt, bostadsrätt, studentrum, inneboende, på landet, i småstad och i storstad. Varje ställe har haft sina fördelar och alla flyttar har skett utifrån behov och inte med tanke på ekonomisk vinst. Nu har jag landat i en mindre bostadsrätt i en större stad och har allt jag behöver och håller med om att livet blir ganska enkelt med lägenhet i stan. /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Anonym 19:54: Du har givetvis helt rätt. Var sak har sin tid. Exempelvis hade det varit rätt stressigt att bo med tre barn i en garderob.

      Radera
  13. För mig blev det billigare med hiss. Jag bodde i hyreslägenhet först. Köpte ett litet omodernt hus för 800 000. Jag har med en släktings hjälp renoverat ett av badrummen, det kostade 25000. Jag lät installera fiber. Några tapeter har samma släkting bytt. Resten av mitt lilla hus på 90 kvadrat är anno 1974. Jag har inga planer på att renovera något som är helt bara för att det är omodernt. Trädgården pysslar jag om själv. Plantor har jag fått sticklingarna och revor gratis från bekanta. Staket till hundarna byggde jag själv av material jag fann på en vind. Älskar att ha trädgård. Nu är huset värderat till 2 miljoner och jag har i princip inte gjort något mer än att låta mina grannar tokrenovera sina hus så värdet på mitt också steg… jag har bara åkt med den allmänna prisökningen. Om man bara lagar sånt som är trasigt behöver hus inte vara så dyrt. Jag älskar att ha ett litet hus. Jag skämdes jättemycket för några år sedan och kände att jag ville tokrenovera jag med för att bo lika fint som alla andra. Men jag var för snål. Nu när väninnorna börjar skilja sig och flyttar till lägenhet så avundas de mitt lilla billiga hus. Tänk så andras förändringar kan påverka ens egen perspektiv på det man har utan att man gjort någon förändring.

    SvaraRadera
  14. Svar
    1. Det hade varit jättekul om du faktiskt hade menat hiss.

      Radera
  15. Själv på ärvd gård i Småland. 7:e sparsamma generationen. Värde ca 12M. 0 lån. Sparar ~20 av 28 netto/ månad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. You say what? Gård i Småland värd 12 mille? Nästa Camp FI blir hos dig Drängen.

      Radera
    2. Ha ha ja FI har jag ju uppnått med 3M diversifierad portfölj enl 4%-regeln. Känns skönt att försörjning och boende är säkrat för min framtid.
      Målet är att jobba 5 år till då är jag 45. Därefter ta dagen som den kommer.
      Välkommen på Camp :)

      Radera
    3. har ni varit bara ensambarn i 7 generationer eller hur har det funkat med arv?

      Radera
    4. Genom sedvanligt utköp. Det är främst mina föräldrar som ackumulerat flera släktställen därav mina syskon har liknande situation.

      Radera
  16. Tack för välskrivet, roligt och intressant inlägg som vanligt!

    Jag och min man stod för ett par år sedan, med första barnet på gång, i valet och kvalet mellan att söka ny hyreslägenhet, köpa en bostadsrätt eller köpa villa. Vi vill leva frugalt och roligt, med fokus på det vi tycker är viktigast i livet: familj och vänner, kultur, skapande och natur. Vi vill inte lägga tid på pendling eller pengar på onödig konsumtion.

    För oss landade det i att vi köpte ett sommarhus på landet och bytte till en ny större, billig hyresrätt i centrala stan. Såna finns att få i Göteborg om man stått länge i bostadskön. Betalar ca 8000 inkl. allt för hyresrätten. Kostnaden för sommarhuset är ca 5000 i månaden, med amortering och ränta. Vi har valt att ha ett högre lån än vi behöver för att låta pengarna växa på börsen istället (vilket varit lönsamt fram tills nyligen).

    Vi har varit i sommarhuset i ca två månader de senaste tre somrarna och inte gjort några resor. Med småbarn har det varit underbart att ha en fast plats att vara på under semestern, mitt i naturen, dit familj och vänner kan komma och hälsa på. Dessutom har vi fått utlopp för vårt intresse att påta och dona, lära oss byggnadsvård och odla trädgård.

    Att det blev hyresrätt och inte bostadsrätt var inte självklart. Rätt lägenhet dök upp. Vi tänkte att bostadsrätt nog hade varit ett klokare beslut ekonomiskt med tanke på prisutvecklingen. Samtidigt resonerade vi som så att det kan bli en annan konsumtionshets även i en bostadsrätt. När man har möjligheten att byta kakel, dra upp golvet, renovera badrummet etc. kan det bli något man går och stör sig på medan man i hyresrätt kan avskriva sådana tankar på ett annat sätt med att det ändå inte är en möjlighet. Förhoppningsvis får man fokus på annat. I min mans bostadsrätt som han ägde när vi träffades var det alltid någon som renoverade och det var ett konstant borrande i betongväggarna.

    Nu har vi barn två på ingång och kollegorna frågade igår vid fikan om vi hade börjat förbereda oss för barnets ankomst. Jag började prata om att vi har köpt lite kläder men kollegorna menade tydligen att det var dags att flytta. "Två barn i en trea?" Ja, vi tänker att det ska gå bra. Och gör det inte det så tar vi beslutet när behovet uppstår.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är såklart en bra hybrid - mysig liten lättuppvärmd lägenhet på vintern (då man ändå inte kan hänga på soldäck) och sommarhus för semester och lov. Och när du säger fem tusen för sommarhuset får man räkna in att ni a) spar pengar på att leva tight resten av året och b) spar dyra semesterresor, precis som du skriver. Det finns väl också möjlighet att hyra ut någon semestervecka då och då och på så vis tjäna in ett par månaders omkostnader?

      Radera
    2. Hyra ut huset i framtiden är absolut ett alternativ, om vi orkar böket med det. Kanske kommer kräva att vi höjer standarden något eftersom huset är väldigt basalt i dagsläget, med utedass och inget rinnande vatten. Å andra sidan finns det väl andra som precis som vi uppskattar enkelheten i det, när man har fjärrvärme och varmvatten till vardags.

      Radera
  17. En fördel med hus jämfört med bostardsrätt är att man slipper risken som föreningen medför. Du äger ju en del av föreningenslån och om föreningen inte sköter sitt, så spelar det ingen roll hur välskött ekonomi du har. ca 40-50 föreningar går i KK varje år, i år lär det bli fler och nästa år ännu mer. Då blir din bostadsrätt såld och du äger helt plötsligt en hyresrätt men med samma lån..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Valid point. Handen upp ni som verkligen läser mäklarprospektets finstilta! (inte jag i alla fall). Om jag har förstått det rätt är det främst nybildade föreningar, särskilt i nybyggda fastigheter, som står hög risk med höga lån. Bor man som vi i en förening från 70-talet i ett hus från 1890-talet tror jag risken är mindre. Eller rättare sagt, min man (fd ordförande i nämnda förening) säger att det är så. Tydligen har fastigheten bara några miloner i lån och risk vs ränteökningar kan naturligtvis resultera i ökad avgift (som idag är låg).

      Radera
  18. Hyrde hus först, köpte ett när barn två hade kommit eftersom de kvadraten vi hyrde varför få. Köpte huset för 2,2 , bodde där 10 år, sen ärvde vi ett hus och hyrde då ut hus 1 för 12000 i månaden i 13 år, (räkna på den) men började bli oroliga för tak mm, så sålde för 7,5 förra året.
    Bor fortfarande i det vi ärvde, med noll i lån, långt ute, långt borta från kollektivtrafik mm, men det är ju här man ska bo om man har hästar, höns, kossor….

    SvaraRadera
  19. Min familj har nyligen flyttat från stort hus i förorten till mindre lägenhet i stan. I samband med att äldsta barnet flyttade hemifrån. Bästa vi har gjort på länge! På det stora liknande kostnader men så mycket mindre som ska renoveras eller gå sönder.
    Tack för en jättebra blogg! Läser just nu också Sparboken och den har många bra tips även för en liten snåljåp som jag :-) Rekommenderas!

    SvaraRadera