Är jag FIRE?

För en tid sedan fick jag frågor om vår ekonomi och det slog mig att det var ett tag sedan jag skrev om den ur någon form av helhetsperspektiv. Likt andra som dragit ur pluggen har jag pö om pö förlorat intresset för månatliga sammanställningar och graflaborationer. 

Under yrkeslivet var de däremot min snuttefilt i konferensrummet och jag har ett Excelark med tolv flikar som minne, senast redigerad i oktober 2018. Men jag kan ge en övergripande sammanfattning ändå eftersom kontentan är inympad i mitt centrala nervsystem. Jag kör en FAQ:

Lever jag på min man?

Svar nej. Vi har delad ekonomi vilket innebär att han ansvarar för sin del av räkningarna och jag för min. Vi har ett rätt enkelt upplägg som går ut på att jag betalar allt som har med Hudik att göra och han allt med Stockholm. Fram tills nu har det varit en rätt jämn splitt, men med stigande räntor kommer han att bära ett tyngre lass varför jag under hösten har tagit över föreningsavgiften i Stockholm. Å andra sidan kommer elen dra iväg här så vi får se var det landar. Vi handlar och tankar en gång i veckan och varannan vecka betalar han, varannan vecka jag. 

Min man har sin egen ISK som är mindre än min, men han har inte heller ambitionen att sluta jobba. Däremot vill han inte arbeta heltid och sedan vi flyttade upp till Hudik jobbar han mellan 50 och 60 procent samt har några styrelseuppdrag på distans.

Är jag ekonomiskt oberoende?

Det beror på vilken definition man väljer. Den mest vanliga i den svenska bloggosfären är att man bara räknar med sparande i exempelvis ISK. I så fall är jag inte FI, åtminstone inte enligt fyraprocentregeln. Nu räknar jag visserligen inte med fyraprocentregeln utan med en mer himpavimpa sjuprocentregel. Jag är inte ens fri enligt sjuprocentregeln, utan måste dra in några tusen i månaden, se punkt "vad kostar mitt liv".

I den amerikanska bloggosfären räknar man ofta in allt i sitt nettovärde, det vill säga även fastigheter och pensionsavsättningar. I så fall är svaret ja, jag är FI. Mitt samlade nettovärde, i det fall vi skulle sälja huset och lägenheten samt att jag plussar på pensionsavsättningar och ISK ligger på en rätt maffig summa. Jag har inte räknat på det i detalj eftersom ett sådant scenario är barockt. Att sälja ett hus som varit i släkten i tio generationer? Då ska vi sitta rejält i kläm. Eller en lägenhet med gångavstånd till Riche när våra utsikter att någonsin få bostadslån igen är likamed noll? Tveksamt, åtminstone under de närmsta tio åren. 

Men säg runt tio miljoner för min del och mer för min man då han har haft högre pensionsavsättningar än jag. Men eftersom vi inte vill sälja är det ett ointressant tal. Inte heller känns det som att jag kan räkna med pensionen som en tillgång eftersom den är knuten till ålder, varför jag i min taktiska planering bara utgår från ISK.

Vad kostar mitt liv?

Mellan 13 000 och 15 000 kronor per månad. Det högre beloppet gäller under vinterhalvåret på grund av elkostnaderna i Hudikhuset. Sommaren är i regel också dyrare på grund av aktivitetsnivå. Hösten är min frugala period, då jag drar mig tillbaka i mitt gryt och putsar mynt. 

Anledningen till att min månadskostnad är förhållandevis låg trots att vi har tre barn i dyrålder (ni som klagar över blöjpriserna, kom igen när de äter elektronik, körkort och Ugg:s) är att vi när barnen var små satte undan deras barnbidrag inklusive flerbarnstillägg under sju år. Dessa pengar har göttat till sig bra och vi använder denna barnens frihetsfond till allt som är utöver mat och annat löpande. Språkresor, tandställning, körkort, datorer, mobiler etc. 

Vi har också givit de två äldsta varsin liten ISK som de tvingas föra över 200 kronor till från studiebidraget varje månad för fondköp. De köper då Länsförsäkringar Global Indexnära. Och med det menar jag att det görs en automatisk överföring från konto "Barnbidrag" till deras respektive ISK från vilken jag lagt upp ett automatiserat fondköp varje månad. Men de vet hur man loggar in och kollar läget.

Hur såg min sparresa ut?

I maj 2015 trillade jag via Jan Bolmesons blogg in på MMM och blev frälst. Efter en månads sträckläsning och frenetiskt excellande släggade jag skiten ur min privatekonomi. Jag fick vid den här tidpunkten ut runt 34 000 kronor i månaden samt då och då bonus. I och med MMM började jag fimpa utgift efter utgift och eftersom många av dem var rent consumer suckerae (städhjälp, barnpassning, dussincharter, matkassar, fönsterputs, frisör- och restaurangbesök, ansiktsbehandlingar etc) gick det ganska fort. Men det tog ändå drygt ett år innan jag var uppe i sparkvot 40 procent. Räknar man in barnbidraget var sparkvoten högre.

Dessa år var gynnsamma för firman och i egenskap av försäljningschef fick jag två år i rad en ganska fläskig bonus (hade inget med mig att göra, men valutadiffar ledde till svarta siffror) som gick rakt in på ISK:en. Flytten från huset in till stan gjorde också att vårt liv blev billigare, trots att vi ökade lånen. Det kostar att ha hus, även nyproducerade sådana eftersom det florerar diverse kollektiva smittor i villaområden i storstadsmiljö (terrasstillbyggnadsvirus, markissjukan etc). Vi sålde också en bil som gick in på våra ISK:ar.

När jag i juni 2018 drog ur pluggen var jag halvvägs mot sparmålet 3,5 mkr. Vi flyttade då upp till Hudik och hyrde under de två första åren ut vår lägenhet i Stockholm vilket gav 20 000 i månaden efter skatt. Under den här tiden läste jag på heltid och tömde bidragsdelen i CSN vilket med barntillägg gav 4 500 kronor i månaden. Jag behövde alltså inte röra ISK:en under dessa år.

Året därpå jobbade jag deltid som reporter med samma resultat. I slutet av förra året var jag på god väg mot nästa miljonstreck (3) men sen slog skiten i fläkten och nu är jag nere på samma nivå jag var före corona buä buä. Men jag gör som ni andra, filtrerar på 5 år när jag behöver göra ett uttag. 

Gör jag uttag ur ISK:en?

Ja. Lyckligtvis sålde jag av en del förra hösten som, tillsammans med mina inkomster från boken och ledsagarjobbet, hållit mig flytande under året. Jag ser mig alltså mer som Flamingo-FI än som FI. Med det menar jag att jag har pengar nog att hålla mig flytande fram tills pensionsuttag (åtminstone om jag börjar ta ut tjänstepension tidigare än ordinarie pensionsålder), men om jag vill ha guldkant på tillvaron får jag gigga. 

Hur tänker jag framåt?

Det är naturligtvis svårt att sia om framtiden, men om jag utgår från en inflationsjusterad tillväxt på i snitt fem procent per år samt antagandet att jag inte kommer att dra in en krona till, ser det ut som nedan.

Tabellen är från Ultimate Retirement Calculator och det syns dåligt, men kontentan är att även om jag säljer av för 180 000 kronor om året kommer jag att ha drygt 1,6 mkr kvar på ISK:en det år jag kan börja plocka ut tjänstepension. En tjänstepension som täcker mina mest basala utgifter. Men samma sak här: Vill jag göra extravagant skit får jag antingen jobba, sälja fler fondandelar, sälja lägenheten (och flytta till en hyresrätt SKB vilket är görbart eftersom barnen inte bor hemma längre) eller...ingenting, det är de alternativ jag har. 

Nu finns det många if:s and but:s med ovan. Klarar jag mig på 180 000 om året med ökad inflation? Vet ej. Det jag vet är att vi nog kommer att leva lite billigare när barnen ett efter ett flyttar hemifrån och det drar ju igång redan nästa år. 

Det finns också en möjlighet att barnen hinner flytta hemifrån innan de slukat hela frihetsfonden och då tänker jag ta mig friheten att disponera över den i samråd med min man. Han gillar havskräftor se.

Å andra sidan är det inget som säger att vi om ett tag inte går tillbaka till högre börsavkastning. Tvärt om indikerar historien att så kommer ske. Och jag kanske äntligen får min thriller i kemtvättsmiljö utgiven och då är jag hemma. Den som lever får se och den som är flexibel i tanke och handling har en fördel. Och jag vill gärna tro att jag är flexibel i tanke och handling.

Vad sparar jag i?

Innan jag hittade FIRE-bloggosfären hade jag mitt blygsamma sparande på ett fasträntekonto med typ två procent ränta. Jag vill minnas att jag ett år gjorde 700 kronor efter skatt. Sen övergick jag i samråd med min säljare banktjänsteman på Kuckelimuck till deras egna fonder. Först aktiv förvaltning, men efter att jag hittat MMM bytte jag till de som etiketteras Robur med drygt 0,2 procent i avgift. De var väl helt ok, men av ideologiska skäl var jag tvungen att flytta över till Avanza och där blev jag förälskad i Spiltan Aktiefond Investmentbolag som fortfarande är min största post. Jag har också Länsförsäkringar Global Indexnära.

För några månader sedan blev jag emellertid grupptryckad av IGMR att testa Lysa och jag förde över en mille dit, ganska precis innan vårens stora dipp. Det var ett bra tillfälle för ett alfabeta-test och jag kunde konstatera att Lysa gör precis det de säger sig göra: De presterar med kudde åt båda hållen. De kommer inte att vara bäst i klassen i uppgång men inte heller sämst i klassen i nedgång. Det är som indexfondernas indexfond, i form av en fondrobot. När jag i förra veckan gjorde ett uttag tog jag från Lysa eftersom värdet där minskat med åtta procent sedan köp. Att jämföra med mina Avanzainnehav som gått ner med 30 dito YTD. 

Sen jag hjälpte en bekant med köp av utdelningsaktier blev jag även lite sugen på att testa. Jag är så vansinnigt förtjust i klirret i mobilen vid utdelning. Men jag har bara några tusen där eftersom utdelning som bekant faller ut även med fonder. Med fonder (särskilt av indextyp) slipper man också bolagsrisk, det vill säga risken att helt förlora ett innehav på grund av konkurs, eftersom indexfonden är självrengörande. Men som sagt, utdelningsljudet i Avanzaappen är kul.

Varför en sparblogg?

När jag påbörjade min sparresa fanns det rätt många investeringsbloggar men få sparbloggar. Det är ju jättebra med folk som exempelvis Jan Bolmeson som inspirerat mig mycket, som skriver om hur du ska placera pengarna. Men utmaningen för mig, som sparade runt tusen kronor i månaden när jag hittade MMM, var att veta hur jag skulle yxa loss pengarna som skulle in i investeringarna, fast i hedonic treadmill som jag var. 

Jag minns att jag, pre MMM, googlade spartips och hamnade på en sajt som tipsade om att man kunde späda ut duschkrämen i en blomduschflaska med vatten för att få den att räcka längre och liksom...bläk, vad är det? Inte tar det mig till ekonomisk frihet i alla fall och låter dessutom obehagligt. 

Nu har ju sparbloggarna poppat upp som svampar ur jorden och det tyder ju på att många upptäckt ett annat sätt att se på såväl privatekonomi som livskvalitet (för det är ju KUL att hitta smarta sparlösningar). Jag tror att många som fått upp ögonen för sparande och den tillhörande sköna nattsömnen gärna vill "ge tillbaka" genom att blogga. Själv skulle jag kunna donera en njure till MMM.

Mina kom-igång-tips

För dig som är ny på bloggen har jag samlat mina topp tio spartips i fliken med samma namn (du når den i webbläge, d.v.s. från datorn). Vill du ha mer rekommenderar jag Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende där jag plockat ut de bästa spartipsen från bloggen. Tipsen går att applicera oavsett inkomstnivå.

Jag är helt övertygad om att den stora utmaningen vad gäller hög sparkvot är psyket. Man måste vara motiverad (ha ett tillräckligt attraktivt mål) och vara uthållig. 

För att uppnå det förstnämnda tror jag på att hitta sin community och dela erfarenheter (vår fantastiska bloggosfär såväl i Sverige som utomlands). 

För att uppnå det andra behöver du spelifiera sparandet. Lönecava är en sådan sak. Din hjärna ska tycka att det är kul att spara, annars kommer den att försätta dig i knipa. Att ha en frihetsgraf motiverar också, så att du visuellt kan se dina framsteg månad för månad.

Det jag däremot inte tror på är självspäk. Det kan funka ett tag och jag uppmanar alla att åtminstone i början av sparresan ta en köpfri eller restaurangfri period, gärna ett helt slaktår för att komma igång och se resultat som i sig motiverar. Men därefter måste nog de flesta integrera några element som får det att kännas lite härligt och stundtals lyxigt.

För man behöver inte vara sparsam precis hela tiden eller på alla fronter för att kunna vidhålla en frugal livsstil. Kolla Fri2032, som trots hästar lyckats finfint. 

Jag hänger gärna med mina vänner ut på finkrog. Men jag gör det kanske en gång per år och övrig tid äter vi all mat hemma. Jag och min man har förvisso börjat med otyget att äta lunch tillsammans ute någon gång per månad men det är äktenskapsunderhåll.

Jag köper dyr parfym, men jag klipper sedan sju år mitt eget hår och lägger i princip inga pengar på kläder. Und so veiter. För som Paula Pant säger: You can afford anything, but not everything. 

Mvh/
FruEfficientBadass