Vi får kommunalt vatten

Jag insåg när jag skrev inlägget om tvättmaskinen att jag helt missat att uppdatera er om vårt kommunala vatten. Eftersom det här är ett ämne som intresserar mig mycket (alltså inte "kommunalt vatten" utan "MITT kommunala vatten") tänkte jag ger er en utförlig beskrivning av det hela.

Eftersom jag är född på sjukhus och uppvuxen i lägenhet har vatten under merparten av mitt liv varit en icke-fråga. Ungefär lika intressant att diskutera som leverantör av luft. Det bara finns där, varmt som kallt, närhelst man vill ha det och av exceptionell kvalitet. Det närmsta VVS-trubbel jag någonsin kommit är att då och då behöva rensa en golvbrunn från - ser det ut som i alla fall - tusen råttors samlade hårman. 

Det var först i samband med att mina föräldrar tog över släktgården som jag insåg att vatten faktiskt kan vara problematiskt. Vattnet här på gården kommer från en källa någon kilometer meter bort. Ledningarna delas av en vattensamfällighet om fem hushåll och de (ledningarna) är alltså få se nu...säkert 140 år på vissa dragningar. Faktum är att ursprungsrören borta vid källan är gjorda av trä, det vill säga stockar i vilka man med meterlånga borrar karvade hål, tänk vad man kunde förr. Sen sammanfogades stockarna till en ledning som sträcker sig under en säkert 500 meter lång åker, för att sedan övergå i skarvade nutidsversioner i metall och hårdplast in i respektive hus. 

Rören som leder fram till vårt hus har genomgått flera kriser. En sommar i tonåren brast rören på tomten (troligtvis för att någon glömt stänga av vattnet vinstertid) och vi levde utan vatten och fick hämta hos grannen, allt medan tomten grävdes upp och rören lappades ihop. I samband med att badrummet gjordes om förnyades vissa rör även på utsidan och man la också in en värmeslinga så att vattnet inte skulle frysa. Vilket det ändå gjorde om vi inte var där regelbundet, troligtvis på den sträcka som går under en väg och således inte isoleras av snön.

När vattnet ändå funkar fanns där övrigt att önska. Periodvis var det helt ok, även om trycket aldrig varit särskilt bra. Och ja, vi övervägde pump/hydrofor och allt vad det heter, men det var något med "fallet" som inte stämde, eller hade det med järnet att göra? Att man behövde pump för filter, eller var det tvärt om? Hur som helst, dyra och krångliga ingrepp som ingen orkade ta tag i, så vi har i alla år levt med uselt tryck och ett vatten som i färg skiftar mellan ljusgult och blekt orange. Om rören stått ospolade en längre period har det luktat ruttet ägg i flera veckor efteråt. Ibland såg jag sand i botten av glaset. Ett år tog jag vattenprover, men det menade att vattnet var tjänligt, om än med väldigt hög järnhalt. 

Bara den som levt med hög järnhalt i vattnet vet vilket gissel det är. Inte bara tar allting smak av det: Järnkaffe, järnsaft, järnpotatis. Under många år köpte vi bubbelvatten på Lidl eftersom kranvattnet var så järnigt att barnen (och vi) vägrade dricka det. För en ordningsfreak är det dessutom frustrerande att förhålla sig till de ofräscha avlagringar som bildas i primärt sanitetsporslinet (ett finare ord för muggen). Det ser helt enkelt ut som toaletten hos en hoarder. 

Dylika avlagringar fanns också i handfatet. Våra duschväggar (vit våtrumstapet) var vit i ungefär en dag efter det att jag med stålull gnuggat den med Cif och annan evil shit. Det enda riktigt effektiva medlet (som jag tror att jag skrivit om i ett blogginlägg för flera år sen) är det förvisso kostnadseffektiva men livsfarliga Kalkosan. Jag behövde bära munskydd och handskar vid sprayning och helst inte vara inne i badrummet timmarna efter. Vilket känns mindre bra när man har barn som inte lyder post-its med "Beträd ej badrum!".

Så efter idoga volontärinatser i byn påbörjades för drygt ett år sedan arbetet med att få in kommunalt vatten till runt 30 hushåll. Det hela var naturigtvis frivilligt och jag vet flera som relativt nyligen gjort stora investeringar i eget vatten (borrat ny brunn, installerat hydrofor och filter) som avstod. För oss var det emellertid en no brainer. Klart vatten med ordentligt tryck, min betalningsvilja är nästintill oändlig (vilket visade sig vara en fördel då det kom att kosta skjortan). 

Kommunen drog ut sin ledning några hundra meter från nuvarande sträckning (vi bor strax utanför stadskärnan) och därefter tog den nybildade vattenföreningen över. Det schaktades hela våren och framåt hösten påbörjades arbetet med provtryck, vattenprover och grävning in på respektive tomt. Vi fick vårt vatten en fredag i november och när till och med minstingen sa att det "är som julafton", förstår ni att det var en himmelsk upplevelse. Den första halvtimmen såg dock inte så lovande ut.

Men ser ni vilket tryck det är? Tidigare rann det bara en ledsen liten stril. När jag senare på kvällen tog en dusch - och nästan började gråta av lycka - insåg jag en annan sak. Vi har alltid haft problem med duschen. Inte bara för att trycket varit så dåligt att man knappt fått ut schampot ur håret. Utan för att temperaturen hoppar hit och dit. Iskallt, skållhett, ljummet. Iskallt i två minuter. Skållhett. Det hela accompagneras av ett knastrande läte från rören. 

Det slog mig nu att anledningen till temperaturtortyren är att en modern blandare måste ha ett visst tryck. Är det för dåligt blandas inte vattnet som det ska utan levereras i otäcka batcher. Nu, med prima tryck, har vi perfekt temperatur hela tiden. Enda nackdelen är att vi gör slut på varmvattnet betydligt snabbare på grund av det generösa vattenflödet, varför vi får planera duschandet en smula och helst stänga av vattnet under intvålning (vilket är lättare sagt än gjort när man efter åratal av lidande äntligen får duscha som en nutidsmänniska).

Det var också en ynnest att kunna hälla upp ett glas kallt vatten i köket och dricka på en gång, utan att passera nedan filterkanna.

Det var alltid tjafs om vem som skulle "göra vatten" eftersom vår familj konsumerar bubbelvatten som om funnes det ingen morgondag. Tröskeln för att fylla på en ny flaska i soda streamern var hög eftersom man först skulle fylla på ovan kanna (vilket tog ett par-tre minuter på grund av det dåliga trycket). Därefter vänta på att vattnet skulle gå igenom filtret (ytterligare fyra-fem minuter) för att därefter fylla på bubbelvattenflaskan och streama. Och det var bara en av två flaskor. Nu ba: I med vattnet, rätt ur kran, och in i soda streamern. Ljuvligt!

Ett annat gissel med vattnet var att diskmaskinen diskade dåligt. Jag fattade aldrig att det hade med vattnet att göra utan trodde att maskinen liksom samlade på sig vatten i början av programmet som sen användes till att spruta in på disken i ett av tillverkaren stipulerat tryck. Tydligen inte. Vi fick exempelvis aldrig kastruller eller skålar rena på nedre plan. Men nu, efter nytt vatten: Inga problem.

Ytterligare ett problem var den i ett tidigare inlägg nämnda vittvätten som blev allt annat än vit under vissa perioder. Särskilt om man hade svettats i plaggen. Så kom det sig att samtliga vita T-shirts sommaren 2018 (då det var så helvetiskt varmt) fick orange ränder runt halsen och dito fläckar i armhålorna. Det gick inte heller att handtvätta dessa plagg såvida man inte först filtrerade tvättvattnet i ovan beskrivna vattenkanna. 

Kommunalt vatten kommer förvisso med en del nackdelar. Det uppenbara är installationskostnaden på runt 80 000 kronor. Därefter kommer vi att betala en årsavgift till byns vattenförening samt löpande kostnad för vattnet på runt sju kronor kubiken. En betydligt värre nackdel är emellertid att planen var att helt fimpa vårt källvatten. Eftersom jag är prepper och medveten om att det kommunala vattnet kommer att sluta tryckas fram i kranarna efter ett antal timmars strömavbrott, ville jag gärna ha kvar detta självtrycksvatten parallellt med det kommunala vattnet. 

Privat vatten får emellertid inte samsas i samma ledningar som det kommunala eftersom det senare räknas som livsmedel och därför är föremål för rigorösa kontroller och krav. Det går således inte att ha ett tvåvattensystem där man själv kan välja vilket vatten som för tillfället ska pumpas in i huset. 

Det som däremot gick var att låta gårdskranen (som vi vattnar från) fortsatt ha tillgång till källvattnet, för att sedan täppa till röret och ansluta med kommunalt vatten längre fram. Så nu har vi finvatten i i huset och preppervatten på gården, en optimal lösning. Om ryssen kommer är det ett billigt pris att betala att behöva gå ut med kaffekannan på gården för att fylla på, jämfört med alternativen, d.v.s. köpa vatten i butik i den mån de ens har öppet under strömavbrott, alternativt vänta på att kommunen kör ut tankbilar med vatten till de med kommunalt vatten.

Så ja, det blev en rätt kostsam historia, även om vi nu slipper köpa för filter till vattenkannan och ersätta förstörd vittvätt. Den stora vinsten är emellertid livskvalitet att slippa slöjda bort beläggningar i badrummet, kunna duscha utan 30-tals-mentalsjukhus-vibbar och att kunna dricka vattnet direkt ur kranen. 

Har du kommunalt eller eget vatten?

Mvh/

FruEfficientBadass