Min mörka hemlighet

Apropå gårdagens inlägg om före- och efterbilder: Beskåda nedan haveri:


Vad är det? Är det en krigszon, en misslyckad loppis eller en hoarders dödsbo? Ingetdera! Det är mitt förräd av memorabilia som jag skickligt gömt från omvärlden uppe på landet, i ett utrymme som fordom troligtvis varit spannmålsförråd. Så länge barnens teckningar och mina gamla kalendrar och uppsatser legat här uppe och vegeterat har de inte funnits i mitt medvetande. Jag har alltså med någon form av trovärdighet kunnat vidhålla att jag är aspierande minimalist och Karen Kingston-apostel när folk förundrat ser vår stadslägenhet och utbrister "Så få saker! Och ni är fem personer!", för att inte tala om det minimala källarförrådet i stan som jag - till skillnad från merparten av folk - gärna visar upp för utomstående med ett själgott leende. Självgott, därför att jag förtiger sanningen, den fula sanningen som är att jag vid varje terminsavslut de senaste 10 åren adderat ytterligare barnkreationer och egna minnessaker till detta tillslutna rum dit ingen ges tillträde. Ingen, inte ens min man eller mina barn. Men, eftersom jag nu i detta kommentatorsfält uppmanat en läsare att skaffa ett oljefat för att elda upp sina egna minnessaker och personliga pyssel, kände jag att det var dags att ta tag i min personliga byk. Ett tillfälle uppenbarade sig förra veckan då alla utom minstingen var på resande fot. Annars kan det bli rätt besvärligt, när mannen undrar varför jag slänger hans CD-skivor barnen vill ha kvar sin gamla Majema övningsbok från ÅK1 eller något märkligt skolprojekt som varken är konstnärligt eller kul. Minstingen blev dessutom genast fast i sin förskolepärm så hon utgjorde inget hot.


Som med all rensning går det trögt först men lättare efter ett tag, kanske för att man själv blir så fysiskt och pyskiskt urlakad att man är beredd att göra allt bara för att få slut på skiten. Exempelvis började jag min rensning med att sålla ut vanliga skolböcker (vi hade tydligen sammanlagt fem "Jakten på Diamanten" hemma) från "övningsböcker" och sparade de senare. Men när jag sedan packade tillbaka grejerna sparade jag varken det ena eller det andra utan enbart böcker av typen anteckningsböcker som de fyllt med roliga berättelser och/eller teckningar.

Jag gjorde mig också av med en del skrymmande pieces of art. Mina barn är så bisarrt produktiva så hade vi sparat ens hälften hade vi behövt leasa en hangar för att förvara allt. Nu gör jag - som ni som följer mig på Instagram vet - en rensning i direkt anslutning till det att jag sätter in teckningarna i deras pärmar och där ryker 90%. I dagsläget har den äldsta cirka 6 knökfulla pärmar med alster - som då är cirka 10% av produktionen.

Förutom teckningar och berättelser sparar jag lite minnessaker av typen actionfigurer och små dockor och prylar som de var väldigt fästa vid när de var yngre. För egen del spar jag gamla brev, några av mina dagböcker från utlandsår etc (men absolut inte de från tonåren - denna pekorala dynga är slängd sedan ett decennium och motsvarade 100 terapitimmar i andlig relief just sayin') och foton från tiden jag var ung och vacker och fri och...ja, från förr helt enkelt. De gemensamma fotoalbumen lade jag i ett skåp där alla har tillgång.


Det som också rök var den hemska Nationalencyklopedin som min mormor skaffade mig runt ett år innan man började söka allt på nätet. Snacka om att jag haft problem med sunk cost-fenomenet eftersom den här encyklopedin i nypris (kring millenieskiftet) var apdyr och den var säkert ett praktverk när det begav sig. Men jag kan på rak arm inte erinra mig ett (1) tillfälle då jag nyttjat den. Däremot kan jag erinra mig cirka tio (10) tillfällen då jag kånkat den från en bostad till en annan för att slutligen begrava dem på mitt hemliga Shurgard. This Ends Now. I övrigt: Fyra flyttkartonger med överflödiga "minnessaker" och en stor kasse som för er info innehåller leksaker som mina föräldrar sparat från min barndom. Varför jag slänger dessa? Ja, om mina barn i framtiden vill ge någon gammal leksak till sina barn är det ju deras leksaker de kommer att vilja ge vidare, inte mina. Och chansen att jag kommer att sätta mig och leka med mina gamla nallar och dockor en regnig dag i oktober är rätt små.*


Så, här har vi det alltså, familjens samlade minnessaker.** Barnen har två kartonger var förutom minstingen som bara hunnit samla på sig en kartong så den översta kartongen närmast kameran är faktiskt tom och väntar på framtida topping. Lårarna till höger innehåller mina och min mans saker ink. hans CD-skivor (jag vågade inte slänga dem). Och i det gröna skåpet närmast dörren försvann hela NE vilket gav plats åt prylar som man kanske vill ha lätt tillgång till, exempelvis runt 15 oskrivna block som låg och skrotade i möget. Så slipper man köpa nytt hela tiden. Andra saker jag tog med mig ut i verkliga livet efter rensningen var:

- Två parfymer från min consumer sucker-tid som jag liksom inte "orkade med" eftersom jag hade så många då det begav sig men nu har jag knappt några så det var som lilla julafton.
- En hel bunt fina vita A4, perfekt, det började ta slut i skrivaren.
- En grej man pressar blommor i som jag tänkt mycket på senaste veckan eftersom mellanbarnet börjat intressera sig för detta.
- Ett jättestort snörnystan. Jag behöver av någon anledningn alltid snöre här uppe.
- En rysk docka. Jag har inget specifikt användningsområde för denna men jag gillar den bara.


Dessutom hittade jag en fullt fungerande digitalkamera från tidigt 10-tal med maffigt minneskort som blev perfekt för minstingen som gillar konceptet "kamera".

Samma dag organiserade jag även upp mellanbarnets rum - man måste ju passa på när de är borta - så det var ett slit ska jag säga. Jag höll på i säkert tio timmar enbart avbruten av korta pauser för att mata barnet. Men ladies and gents, ni måste tro mig - det var värt det. Ni vet ju att jag tenderar att bli andlig när det kommer till rensning av fysiska prylar men just nu känns det som att jag renat mitt psyke. Jag har koll på allt. Jag har skurit bort allt oönskat och överflödigt. Jag har optimerat mina resurser gällande såväl lagringsutrymme och det faktum att jag hittat en del saker jag då slipper att köpa framöver.

Har du rensat något i sommar?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag kunde emellertid inte med att slänga den handgjorda dockan Maria med hår av lin, hon får ligga och skämmas tillsammans med Panter i en av trälådorna till höger på bilden ovan. 
** Minus en kartong med min mans skoluppsatser som han insisterar på att ha i sin närhet i källaren i Stockholm, antagligen för att kunna visa upp på en potentiell arbetsintervju framöver.

Frugal Wins "Före/efter"

Ni som följer mig på Instagram vet att jag ibland lägger upp kvalitativa före/efter-bilder på hushållsnära arbete. Varför? För att jag själv älskar sådana bilder och jag bara utgår från att det finns en handfull därute som också gillar dem. Och ni stackare lever allt som oftast en tynande påver tillvaro eftersom samhället erbjuder så vansinnigt få före/efter-bilder (undantaget viktreduktionspreparat i dampress).

Det här är min egenhändigt framtagna tes: Livet blir roligare och mer tillfredsställande med före/efter-bilder. Jag blir uppriktigt förbannad om jag lånat en bok om, säg städa och rensa, och den saknar före/efter-bilder. Otyg! Skulle då tro att de fuskat och inte ALLS haft stökigt innan och då faller hela idén. Nedan ett par före/efter jag delat på Instagram det senaste året:

Vardagsrum efter "fredagsmys", fotat lördag morgon.

Vardagsrum efter mitt raseriutbrott med dammsugaren.

Tvätthög före vikning.

Tvätthög efter vikning.

Frugal wins: Jag får på riktigt dopaminpåslag av dessa foton, vilket troligtvis egentligen tärvar terapi. Men terapi är dyrt och att ta bilder är gratis, så jag fortsätter. När jag får dessa små lyckorus känner jag inte samma behov av att skaffa nytt eller måla om, jag kan bara scrolla i mitt Instaflöde och påminna mig mina storverk och sen är det klart och bra. Plus att det ger ett incitament i stunden att ta tag i skiten, på samma sätt som jag fordom vid lönecava betingade mig själv att bli nöjd varje gång jag fick sätta en plupp på grafen över mina tillgångar. "Du får vad du mäter" som någon floskelchef sa någon gång (eller var det jag själv?) och det är sant. Att bara gå runt och träska vardagssysslor utan någon form av positiv feedback är dömt att bli glåmigt och trist, med risk för att du hemfaller att på mekanisk väg medelst plånbok skapa dig "spänning" i tillvaron. Att glädjas åt sina vardagliga åstadkommanden är att krama essensen ur tillvaron - det är deep year, året om.

Och nej, så länge folk fortsätter att lägga ut dagliga snyggselfies och bilder på tår i motljus tänker jag inte skämmas över mina före/efter-bilder på Insta. Gillar du före/efter-bilder och om nej - vad kan jag göra för att få dig på rätt bana?

Mvh/
FruEfficientBadass

Sparpodden med Joel Dahlberg

För någon månad sedan lyssnade jag på Sparpodden med Joel Dahlberg, ni vet, mannen som är en nagel i ögat på alla marknadsförare av finansiella produkter a.k.a. banker och finansinstitut. Jag har tidigare skrivit om hans bok "Bankbluffen" där han på ett näst intill virtuost sätt gör en kejsarens nya kläder på allt vad aktiv förvaltning hos storbankerna heter. Som jag nämnde i det inlägget är han en av bankfolket respekterad person eftersom han fattar vad han skriver om (till skillnad från andra ekonomijournalister då? Han har i alla fall själv jobbat på bank i sin ungdom). Jag förstår efter detta sparpodden att han även är fruktad eftersom han är väldigt envis och ofta får igenom sin vilja till slut, d.v.s. får banksnubbarna att bekänna färg efter 43 mailpåtryckningar. Han är lite som finanspressens motsvarighet till Janne Josefsson och jag älskar honom. OT men om man plockar bort ögon och hår, är han inte förvillande lik Göran Greider?


Nej det var inte snällt. Men jag vill visa att jag inte skriver på uppdrag av Joel för jag kan nog lätt uppfattas som en groopie kind-of supporter här. Joel ligger bakom avslöjanden av typen Swedbank Roburs "aktiva förvaltning", pensionsbolaget Allras PPM-scam och ifrågasättande kring hur storbankerna försöker förvilla kunderna kring rörliga vs. fasta bolåneräntor och mixen därav i syfte att stärka sitt eget förhandlingsläge gentemot kund (Joels key learning: Om bankerna har möjlighet att blåsa dig genom ett starkt förhandlingsläge kommer de i 10 fall av 10 att göra det).

Jag fastnar för en sak Joel säger kring sina avslöjanden. Varenda gång han börjar gräva i något tänker han: "Om detta verkligen är på riktigt måste ju  någon redan ha ifrågasatt det och skrivit om det." I princip varenda gång kommer han fram till att a) Det är verkligen så lurendrejigt som han initialt har trott, exempelvis höga bankchefer som tvärsäkert uttalar regelrätta lögner utan att blinka b) Ingen har ifrågasatt det eller skrivit om det, han är i regel först på bollen.

Det är intressant tycker jag, att vi (som i samhälle/populas) är så sena att ifrågasätta just bank/finanssektorn. Jag menar, om ett vårdbolag väger blöjor blir det media och folkstorm.* När en busschaufför visar vuxenfilm för skolbarn på en buss blir det drev utav bara helvete.** Men när en väldressad direktör från Swedbank utan att blinka står och påstår att de ägnar sig åt aktiv förvalning, trots att ett dyslektiskt barn kan göra en habil jämförelse med sagda fonds faktablad och ett random indexfondinnehav och komma fram till att det inte föreligger någon större skillnad, då hörs inte ett ljud. Är vi blott fortfarande ett gäng bönder som står med den luggslitna mössan i hand på banken för att nådigast be om ett litet lån av Herr Direktörn?


Jag tänker på en bekant som har en rätt ansenlig summa hos en av de största fondförvaltarna och när jag vid något tillfälle försökte övertala henne att göra slut med sin 2%-relation säger hon: "Men...de säger att de ägnar sig åt proaktiv förvaltning". Okej det är Söderberg & Partners, ett bolag som knappast kommer att gå i kånken för att jag förhåller mig med viss skepsis kring deras investeringsfloskler, med tanke på att de är så stora att de kan glupa i sig Wassum i en enda tugga. Men WTF, proaktiv förvaltning?

Låt mig komma upp med några dito floskler och låt mig veta om det är någon av dem jag kan ta med mig vidare när jag skissar på min affärsmodell:

FruEB:s Assessment Bureau -  Wealth Promoting Management för den initierade investeraren som bryr sig om sina pengar. Såväl idag som imorgon.  

Trött på trög förvaltning? Ta del av FruEB Inc:s laxerande förvaltningslösningar redan idag. Vi jobbar med faciliterande lösningar med många bottnar, inte bara en. Vi bryr oss, helt enkelt.

Att inte kunna förutsäga framtiden är för losers. Investera hos FruEB Ltd. och ta del av den unika Wealth Forecasting Formulan. Aldrig mer kommer du att ha så mycket information om parametrar som skulle kunna komma att påverka din förmögenhets värdeutveckling över tid. More Money is Better Than Less. 

Mvh/
FruEfficientBadass

* Blöjexempelet håller i sig än trots att det var baserat på ett missförstånd hör gärna mer i Medierna här.
** Även detta visade sig vara ett missförstånd - det var en av de tonåriga eleverna som hade satt på en romcom, men det hela fångades girigt upp av dagligmedia och chaufförens liv blev aldrig mer detsamma.