Min mörka hemlighet

Apropå gårdagens inlägg om före- och efterbilder: Beskåda nedan haveri:


Vad är det? Är det en krigszon, en misslyckad loppis eller en hoarders dödsbo? Ingetdera! Det är mitt förräd av memorabilia som jag skickligt gömt från omvärlden uppe på landet, i ett utrymme som fordom troligtvis varit spannmålsförråd. Så länge barnens teckningar och mina gamla kalendrar och uppsatser legat här uppe och vegeterat har de inte funnits i mitt medvetande. Jag har alltså med någon form av trovärdighet kunnat vidhålla att jag är aspierande minimalist och Karen Kingston-apostel när folk förundrat ser vår stadslägenhet och utbrister "Så få saker! Och ni är fem personer!", för att inte tala om det minimala källarförrådet i stan som jag - till skillnad från merparten av folk - gärna visar upp för utomstående med ett själgott leende. Självgott, därför att jag förtiger sanningen, den fula sanningen som är att jag vid varje terminsavslut de senaste 10 åren adderat ytterligare barnkreationer och egna minnessaker till detta tillslutna rum dit ingen ges tillträde. Ingen, inte ens min man eller mina barn. Men, eftersom jag nu i detta kommentatorsfält uppmanat en läsare att skaffa ett oljefat för att elda upp sina egna minnessaker och personliga pyssel, kände jag att det var dags att ta tag i min personliga byk. Ett tillfälle uppenbarade sig förra veckan då alla utom minstingen var på resande fot. Annars kan det bli rätt besvärligt, när mannen undrar varför jag slänger hans CD-skivor barnen vill ha kvar sin gamla Majema övningsbok från ÅK1 eller något märkligt skolprojekt som varken är konstnärligt eller kul. Minstingen blev dessutom genast fast i sin förskolepärm så hon utgjorde inget hot.


Som med all rensning går det trögt först men lättare efter ett tag, kanske för att man själv blir så fysiskt och pyskiskt urlakad att man är beredd att göra allt bara för att få slut på skiten. Exempelvis började jag min rensning med att sålla ut vanliga skolböcker (vi hade tydligen sammanlagt fem "Jakten på Diamanten" hemma) från "övningsböcker" och sparade de senare. Men när jag sedan packade tillbaka grejerna sparade jag varken det ena eller det andra utan enbart böcker av typen anteckningsböcker som de fyllt med roliga berättelser och/eller teckningar.

Jag gjorde mig också av med en del skrymmande pieces of art. Mina barn är så bisarrt produktiva så hade vi sparat ens hälften hade vi behövt leasa en hangar för att förvara allt. Nu gör jag - som ni som följer mig på Instagram vet - en rensning i direkt anslutning till det att jag sätter in teckningarna i deras pärmar och där ryker 90%. I dagsläget har den äldsta cirka 6 knökfulla pärmar med alster - som då är cirka 10% av produktionen.

Förutom teckningar och berättelser sparar jag lite minnessaker av typen actionfigurer och små dockor och prylar som de var väldigt fästa vid när de var yngre. För egen del spar jag gamla brev, några av mina dagböcker från utlandsår etc (men absolut inte de från tonåren - denna pekorala dynga är slängd sedan ett decennium och motsvarade 100 terapitimmar i andlig relief just sayin') och foton från tiden jag var ung och vacker och fri och...ja, från förr helt enkelt. De gemensamma fotoalbumen lade jag i ett skåp där alla har tillgång.


Det som också rök var den hemska Nationalencyklopedin som min mormor skaffade mig runt ett år innan man började söka allt på nätet. Snacka om att jag haft problem med sunk cost-fenomenet eftersom den här encyklopedin i nypris (kring millenieskiftet) var apdyr och den var säkert ett praktverk när det begav sig. Men jag kan på rak arm inte erinra mig ett (1) tillfälle då jag nyttjat den. Däremot kan jag erinra mig cirka tio (10) tillfällen då jag kånkat den från en bostad till en annan för att slutligen begrava dem på mitt hemliga Shurgard. This Ends Now. I övrigt: Fyra flyttkartonger med överflödiga "minnessaker" och en stor kasse som för er info innehåller leksaker som mina föräldrar sparat från min barndom. Varför jag slänger dessa? Ja, om mina barn i framtiden vill ge någon gammal leksak till sina barn är det ju deras leksaker de kommer att vilja ge vidare, inte mina. Och chansen att jag kommer att sätta mig och leka med mina gamla nallar och dockor en regnig dag i oktober är rätt små.*


Så, här har vi det alltså, familjens samlade minnessaker.** Barnen har två kartonger var förutom minstingen som bara hunnit samla på sig en kartong så den översta kartongen närmast kameran är faktiskt tom och väntar på framtida topping. Lårarna till höger innehåller mina och min mans saker ink. hans CD-skivor (jag vågade inte slänga dem). Och i det gröna skåpet närmast dörren försvann hela NE vilket gav plats åt prylar som man kanske vill ha lätt tillgång till, exempelvis runt 15 oskrivna block som låg och skrotade i möget. Så slipper man köpa nytt hela tiden. Andra saker jag tog med mig ut i verkliga livet efter rensningen var:

- Två parfymer från min consumer sucker-tid som jag liksom inte "orkade med" eftersom jag hade så många då det begav sig men nu har jag knappt några så det var som lilla julafton.
- En hel bunt fina vita A4, perfekt, det började ta slut i skrivaren.
- En grej man pressar blommor i som jag tänkt mycket på senaste veckan eftersom mellanbarnet börjat intressera sig för detta.
- Ett jättestort snörnystan. Jag behöver av någon anledningn alltid snöre här uppe.
- En rysk docka. Jag har inget specifikt användningsområde för denna men jag gillar den bara.


Dessutom hittade jag en fullt fungerande digitalkamera från tidigt 10-tal med maffigt minneskort som blev perfekt för minstingen som gillar konceptet "kamera".

Samma dag organiserade jag även upp mellanbarnets rum - man måste ju passa på när de är borta - så det var ett slit ska jag säga. Jag höll på i säkert tio timmar enbart avbruten av korta pauser för att mata barnet. Men ladies and gents, ni måste tro mig - det var värt det. Ni vet ju att jag tenderar att bli andlig när det kommer till rensning av fysiska prylar men just nu känns det som att jag renat mitt psyke. Jag har koll på allt. Jag har skurit bort allt oönskat och överflödigt. Jag har optimerat mina resurser gällande såväl lagringsutrymme och det faktum att jag hittat en del saker jag då slipper att köpa framöver.

Har du rensat något i sommar?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Jag kunde emellertid inte med att slänga den handgjorda dockan Maria med hår av lin, hon får ligga och skämmas tillsammans med Panter i en av trälådorna till höger på bilden ovan. 
** Minus en kartong med min mans skoluppsatser som han insisterar på att ha i sin närhet i källaren i Stockholm, antagligen för att kunna visa upp på en potentiell arbetsintervju framöver.

17 kommentarer:

  1. Håller sedan två år parallellt på med tre (!) rensningar/utsorteringsprojekt. Projekt 1 som är vårt eget downsizing projekt (flytt ifrån ett stort hus till ett radhus) vilket innebär att även jag har slängt NE och barnens alstrar. Åtskilliga kartonger med prydnadsgrejer och kläder har lämnats till den lokala valgörenhetsorganisationen och gett oss VIP status, typ high-five, kommer ni igen med prylar? Projekt 2 och 3 går i varandra, eftersom det handlar sig om ett dödsbo som ska tas hand om samt att en nära anhörig donerade "några" matserviser o.s.v (o.s.v. är omfattande) när denne flyttade från lägenhet till äldreboende, och hur förhåller man sig gentemot donationer/gåvor) Jag talar alltså om heavy rensning... Och när ska den sker? Som sagt, håller på sedan två år och regniga semesterdagar är guld värda, för då sker effektiv rensning.. Hur som helst, dödsboet innehåller bl.a. omkring 300 cd-skivor, riktiga pärlor vill jag påstå. Och jag erkänner att dessa cd skivor är min achilleshäl. Skulle aldrig trodd det, men filosofin börjar med förundran. Kan det vara så enkelt att dem är förknippade med minnen som jag vill hålla kvar i mitt liv (men samtidigt slänger barnens teckningar)? Bad mother sympton? Mitt i dessa tankar säger mitt rationella jag att det även finns ett ekonomiskt värde i dem (vilket försvarar elimineringen av barnens alstrar?). Vid besök i äldreboendet uppmärksammade jag att det fanns cd hyllor ifrån det "blå-gula varuhuset" i hallen. Maken undrade, by the way, hur i alla herrans namn jag kunde lägga märke till dem.. Svaret är nog att jag nästan omedelbart betraktade dessa hyllor som lösning på mitt problem.. (Äldreboendet har nog samma problem som jag - vad gör man av alla kvarlämnade cd skivor). Dessa hyllor tar faktiskt väldigt lite plats, för de är smala och höga och sväljer lätt en mängd cd skivor, som underlättar sortering efter genre. Det som jag tycker intressant i rensningsprocessen är att jag obarmhärtig kan skiljas från vissa ägodelar men även kan stanna upp och känna efter om det finns ett visst värde. Mötet med essensen... Deep shit, alltså./Andrea

    SvaraRadera
    Svar
    1. "och hur förhåller man sig gentemot donationer/gåvor" Skitsvårt. Själv har jag använt mormors finporslin i nästan 20 år och bara rester återstår, perfekt. Det är så fina gåvor ska användas. Eller så ska de ges vidare om man inte vill anvädna dem."dödsboet innehåller bl.a. omkring 300 cd-skivor, riktiga pärlor vill jag påstå. " CD-skivor har i dagsläget ungefär samma värde som DVD-skivor eller böcker dv.s. ingenting så hiva skiten (säger jag som behåller min mans men det är ju för att inte behöva skiljas).

      Radera
  2. Herregud vad jag kånkat runt på den där uppsättningen av NE! Var en lättnad att lämna in den på second hand för några år sedan. Höll nog kvar i den då den kostat så mycket i inköp och insikten att värdet sjunkit likt ett bil-lik var svår att processera. Som som alla processer så finns det bara två utvägar, förändra det man kan eller acceptera det som inte går att förändra. En banankartong med gamla Cd-skivor fick jag dock 1600kr på tradera för!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jävla NE, skönt att höra att även du dragits med dilemmat. Men jag frågar mig om någon köper den på second hand...Är det inte bara att skjuta på problemet till tredje part? Att du fick 1 600kr för gamla CD:s är däremot en bedrift, fantastiskt!

      Radera
  3. LP-skivor med Louis Armstrong?! Vad är du för en slags människa egentligen?

    SvaraRadera
    Svar
    1. En 85-årig man i en 43-årig kvinnkropp.

      Radera
  4. Imponerande och inspirerande! Inomhus kan jag komma fram till att i samband kasta papper och glas stapla lite virke i garaget för att få bättre plats för alla cyklar. Ute fortsätter jag att underhållsrensa i landet och fixat två stigsträckor:) Inte så imponerande!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Stapla virke är inte att förkasta, jag gör det regelbundet i min man cave.

      Radera
  5. Imponerande att du tagit tag i en sån surdeg. De har ju annars en tendens att bli liggande som ett återkommande dåligt samvete men inte bli så mycket av.
    Men visst är lantlivet härligt, och ledigheten. Det ger så mycket energi så man orkar ta tag i sådana saker som annars bara skjuts upp till ”en annan dag”. Synd du inte flyttade mot skåneland istället för till Hälsingland. Här lyser solen dag efter dag, så inomhusfotboll blir uppskjutet till någon regnig dag och istället får trädgården lite uppmärksamhet. Igår körde jag massa bös till tippen (bös, ja har ju bott i Gbg i över 20 år 😄). Så skönt att åka med en full bil dit och när jag kommer hem titta på de tomma ytorna dom blivit kvar. Rensa, rensa, rensa istället för jobba, jobba, jobba. Var också på den eminenta inrättningen biblioteket igår och det första jag såg var Lucy Dillon 100 omistliga ting

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lucy Dillon är inte det skönlitt?

      Radera
    2. Ja det är en skönlitterär bok. Efter en separation bestämmer hon sig för att spara 100 saker som är saker som hon älskar (lite Marie Kondo) och göra sig sv med resten

      Radera
  6. Vad kul att läsa det här inlägget, blev inspirerad att fortsätta med mitt eget! Jag har precis börjat ta tag i nostalgi-grejer, men tagit lite semester från det... Jag önskar att jag hade börjat skriva digitalt mycket tidigare! Nu har jag så mycket dagböcker, skisser på berättelser, idéer m.m. i fysisk pappersform att jag aldrig kommer att orka skanna in det. Det värsta är anteckningsblocken med en blandning av små dikter, små serie-rutor, en skiss på hur jag ska sortera om mina böcker och ett boktips från en vän i ett enda kaos. Jag vill inte slänga det, men jag önskar att jag hade det i mobilen istället, allra helst i några slags mapp-system så jag hittar det jag letar efter. En lösning blir att från och med nu kommer jag börja anteckna mer i mobilen och skriva dagbok på datorn, men det löser inte den mängden tungt papper jag redan har (ska snart flytta). Tillskillnad från dig så tycker jag om att läsa i mina gamla dagböcker - känner en sån ömhet för mig själv som yngre när jag gör det. Varför känner man alltid mer förståelse för misstag man gjorde för några år sedan (då jag också var vuxen), än misstag man gjorde nyss? Distansen ger perspektiv? Om jag bara hade kunnat omsätta den ömheten till mig själv i nutid hade jag varit en ännu lyckligare person, tror jag!

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Nu har jag så mycket dagböcker, skisser på berättelser, idéer m.m. i fysisk pappersform att jag aldrig kommer att orka skanna in det." Ursäkta en gammelmodig kommentar men dessa är de enda minnesfrågment som åtminstone jag lyckats hålla kvar vid, resten ligger på gamla disketter, USB:s, hårddiskar sedan länge förlorade. Samma med bilder, allt som sparats på USB:s, externa hårddiskar etc. väck medan det ag gjort fotoböcker av = kvar och blädderbart. Så jag tycker inte att du ska sörja ditt analoga memorabilia.

      Radera
  7. Mycket imponerande! Blir inspirerad då jag för tillfället håller på att rensa ut ett hus inför flytten till Sverige. Vet inte hur många gånger jag bara blir sittandes stirrande på berget av saker på vinden. Idag så gick det ganska bra ändå! Körde pomodoro metoden (sätta en timer) och bra musik i lurarna. Rensade säkert två kubikmeter med gamla prylar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tycker det alltid är lättare att rensa inför en flytt för då kan man alltid tänka om man vill betala för att frakta det från A till B, packa ner den och upp den igen. Då blir det plötsligt mycket lättare att göra sig av med grejer. Varje flytt gör det lättare att göra sig av med grejer. Sådant som kändes omöjligt att göra sig av med för några år sedan är inget problem idag.

      Radera
  8. OM vi har rensat? Två släp till återvinningsstationen (mycket trädgårdsavtall förvisso). Som gräddet på det moset har vi börjat sälja av en massa bra-och-ha-saker och fått 15.000-mycket-bättre-att-ha-kronor-i-utbyte. Första semestern ever som gått +++++.

    SvaraRadera