"It was a bit of a revelation actually, the point at which your authors realised that sitting around doing things with our hands while talking to people felt about twice as nice as just sitting around talking to people. Talk travels extra well when the hands are busy. Perhaps the shapes we are making with our fists and fingers help to spawn sympathetic shapes in the brain, sending thoughts off into more novel direction. Perhaps the sense that there is a background activity also narrating the space, removes just the perfect amount of pressure from conversation to allow a more luxuriant rythm to develop. Perhaps it is the simple fact that for a fair chunk of human history, much of our conversational time must have been associated with long evenings of whitting, sewing and weaving - all the small manual tasks of DIY human culture that can be brought inside once the day has dwindled and done by fire or lamplight in a companionable fashion."
Alltså, läs stycket ovan och läs om det igen. För mig var det som en total aha-upplevelse. Jag må suga på handarbete, men jag har alltid älskat att sitta och knåpa med något samtidigt som jag pratar med folk. Skiva grönsaker, lägga pärlplatta, fila naglarna, sy i en knapp. Det finns, precis som författarna skriver ovan, något befriande och lugnande i att fokus inte ligger helt på det sagda utan att samtalet liksom pågår lite i bakgrunden. Det finns de* som menar att det kan vara skönt att slippa ha ögonkontakt hela tiden man talar och att man då lättare kan ta sig an mer känsliga ämnen. Jag har tidigare hört att det är bekvämt att ha känsliga och potentiellt upprörande diskussioner i bilen. Båda sitter med ansiktena framåt och händelserna omkring bilen tar udden av konversationen. Jag vet inte, tycker att det låter lite farligt. Däremot tror jag verkligen på att promenera när man ska ha ett "snack". Det var under en promenad jag sådde FIRE-fröt i min man. Han vet bara inte om det än.
Men apropå de här gammeldags nöjena; jag och ett par vänner hade för några år sedan "pysselkvällar" dit man tog med sig allehanda projekt. Det kunde vara allt från ett par salladsbestick som skulle målas i ett never ending intrikat mönster (looking at you C) eller pärlor som skulle bli armband. Jag minns inte exakt vad jag sysslade med under de här kvällarna, men jag minns lugnet då vi satt ute på min väns terrass och småpratade allt medan timmarna rann iväg och högen med armband blev större. Har du några tips på hur man kan förena hand och konversation?
Mvh/
FruEfficientBadass
P.s. En dumbom kan tjäna pengar, men det skall till en klok person att spara (svenskt ordspråk). D.s.
P.s. En dumbom kan tjäna pengar, men det skall till en klok person att spara (svenskt ordspråk). D.s.
