"Men vad händer med ekonomin om alla slutar konsumera?"

Rubriken anspelar på den ängslan man ser lite då och då i vår bloggosfär och jag har väl själv raljerat åt det hållet någon gång så MeToo (eller "jag också" för er som har svårt för anglo...angli...ankograffer). Hade det stannat vid halvskämt hade jag inte brytt mig nämnvärt men eftersom detta är en inte helt ovanligt förekommande återkoppling från vanligt fölk (olika varianter på "om vi slutar konsumera Kinaplast stannar hjulen och alla får svälta")* känner jag att jag av bekvämlighetsskäl vill skapa ett gå-till-inlägg som jag kan snabel-a-skicka den som är intresserad och framför allt den som inte är intresserad. Några citat från de källor jag trillat över de senaste 18 månaderna varav det första avser rädslan för att robotarna tar över våra jobb och de övriga mer handlar om hur vi ska kunna ställa om till ett mer hållbart konsumtionsmönster utan att ekonomin kraschar.

McKinseyrapport från november 2017:

"Tekniken i sig själv och dess bidrag till produktiviteten kan skapa jobb. Dessa jobb skulle delvis kunna härledas till ökad efterfrågan på existerande produkter och tjänster, men de skulle också kunna vara helt nyskapade jobb som vi ännu inte känner till." 

Min kommentar: Om vi undantar länder med stor andel invånare kvar på den fattigaste nivån d.v.s. på nivå 1 (exempelvis delar av Asien och Centralafrika där traditionell tillväxt av typen ökad industrialisering är håven som lyfter dem snabbast ur extrem fattigdom) finns det rätt goda skäl att anta att den jobbtillväxt som kommer att ske i det som svenne banan kallar "västvärlden" (ett uttryck som myntades på 60-talet men som idag är obsolet givet att de flesta länder idag har en rätt stor andel välmående medelklass, med undantag av de nämnda inom parentes inledningsvis i detta stycke) kommer att ske inom tjänstesektorn. Många jobb kan automatiseras, men det finns i dagsläget inga övertygande belägg för att läkare, sjuksköterskor, övrig vårdpersonal, lärare, säljare, kroppsterapeuter, begravningsentreprenörer, nagelskulptriser, psykoterapeuter, managementkonsulter, psykopater etc. helt kommer att ersättas av robotteknologi**. Även om det givetvis kommer att förekomma robotrelaterade lättnader i dessa yrken men det tror jag inte att någon opponerar sig emot.

Ekonomihistorikern Johan Norberg i Filosofiska rummet 12 januari 2019:

"Om tillväxt förutsätter att vi alltid använder mer resurser, mer ingredienser hela tiden, ja då kommer de att ta slut och vi kommer att orsaka väldigt mycket miljöproblem som vi redan har sett på olika områden. Och det är ju därför ekonomer som Paul Romer (som 2018 mottog Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne, min anm.) menar att den mer intressanta tillväxten inte handlar om att få in mer ingredienser i köket utan om att få in smartare recept som gör att vi kan få hälsosammare, bättre måltider på olika vis som löser våra problem och tillfredsställer våra begär. Det tycker jag är en bra metafor för en ekonomi som är funktionell och hållbar och tillfredsställer människors behov i framtiden. Man kan definitivt se detta i 'kollaborativ ekonomi', delningsekonomi och annat där vi använder de resurser vi redan har på ett bättre, effektivare sätt, men använder mindre resurser än vi annars skulle ha gjort. Och det kan vi ju se på andra områden också. Även om vi verkligen inte är hela vägen fram så kan vi ju se att vi faktiskt minskar den mängd resurser vi använder för att tillverka varje enhet av välstånd, hela tiden. Alla företag sitter och tänker stenhårt på 'hur kan jag producera den här mikrofonen, eller den här muggen' med lite mindre resurser, lite mindre användning av energi. Det är ju också ett sätt att skapa framsteg."

Min kommentar: Människan, och i viss mån även golden retreivers, har en rätt usel förmåga att föreställa sig framtiden (mer än apokalyptiskt sådan, där är vi väldigt bra). Därför väljer vi att ta ett givet scenario (exempelvis: Idag) och multiplicerar det med X. "Idag slösar vi fossila bränslen på att tillverka Kinaplast och eftersom antalet människor ska växa med fem miljarder kommer vi att behöva slösa ännu mer fossila bränslen på att tillverka dagens nivåer av Kinaplast + 60%." Ungefär som att hästföraren i 1890-talets Stockholm hade sagt: "Så mycket hästskit på gatorna, man kommer ju ta mig fanken inte fram. Och fler Stockholmare ska det bli får en anta, det betyder ännu mer skit!" Entré: Bilen. Ridå: Hästskit. Kanske ett dåligt exempel med tanke på vad just bilen ställt till med, men ni fattar.*** Skiften och omdaning är en del av vår historia och kommer så att förbli tills zombisarna kommer. Jag tror varken på en duplicering av det vi har idag eller någon form av mirakulös revolt då vi går från ett utmanat klot till en verklig version av Pingstvännernas införsäljningsfolder. Världens tillstånd har alltid pendlat mellan fred och konflikt, bra och dåligt och i regel tar vi två steg fram och ett steg bak i vår ständiga strävan uppåt och framåt. För ett tag sedan fick jag ett klipp skickat till mig av min vän Ankan med ekonomen Tim Jackson som skrivit boken "Prosperity Without Growth" som kom ut 2009 med nyutgåva 2017.

Jackson snuddar vid (men är inte nödvändigtvis synonym med) den rörelse som kallas Degrowth som handlar om att maximera lycka utan att för den skull konsumera skiten ur jorden.

"Degrowth thinkers and activists advocate for the downscaling of production and consumption – the contraction of economies – arguing that overconsumption lies at the root of long term environmental issuesand social inequalities. Key to the concept of degrowth is that reducing consumption does not require individual martyring or a decrease in well-being.[2] Rather, "degrowthers" aim to maximize happiness and well-being through non-consumptive means—sharing work, consuming less, while devoting more time to art, music, family, nature, culture and community."

Förutsatt att man med "minskad konsumtion" i ovan refererar till prylar - ej idéer, tjänster och innovativa lösningar - tror jag inte att någon som läser den här bloggen ryggar vid ovan Wiki-länk. Det är ju snarare en rätt lämplig beskrivning av FIRE-rörelsen, åtminstone så som den ser ut hos MMM et al. Jag tror att det här synsättet kommer att växa framgent, i takt med att privilegierade människor på nivå ett och två upptäcker att det inte fanns någon skatt i slutet av Mall of Scandinavia, ej heller i ett regelbundet renoverat villakök. Så frågan är då: Kommer vi, i detta gröna Schlaraffenland där vi sitter och byter rovor med varandra, att döda allt vad företagande heter? Kommer vi aldrig mer att få några vinstgenererande idéer eller uppfinna nytt? Var affärsidéer av typen Uber, Tradera, Repamera, VOI och Gengo bara en liten parentes i mänsklighetens historia och är vi från och med nu utlämnade till fabrikörn's goda vilja att låta oss få ta del av hans avkastning från på löpande bandet tillverkade prylbonanza? Jackson, 17:30 minuter in i ovan film:

"You can have growth without any jobs and you can have jobs without growth. [...] Ironically, that is what we have seen after the [UK] crisis. Our employement is higher than it has ever been, even though we had a declining economy. So yes, we can have jobs wothout growth. They are not necessarily manufacturing, which is all about the linear process of material into the production processs, to shops, to peoples lives to the rubish dump. They are more jobs around services, around care, around craft, around building things that last, around creativity, around expression, culture and that's the really amazing thing to me. To think about the economy in that way has much more employment in it. It's a more job rich economy. Even though it does not grow so fast."

Framstående samhällsvetare, Nobelpristagare och dyra konsultfirmor är tämligen enade i [delar av] nedan:

- Världen står inför en del rätt coola, stora förändringar som åtminstone jag är övertygad om är till det bättre för såväl miljö som mänsklig hälsa ink. vårt psyke. Man ifrågasätter på rätt bred front bruket av BNP (denna förvirrade post-industriella mätsticka) och introducerar begrepp som Genuine Progress Indicator som tar avstamp snarare i miljö/hälsa än pengar/produktion.
- Det mesta pekar mot att vi i ett ökat välstånd föredrar konsumtion av tjänster framför konsumtion av prylar.
- Vi kommer att hitta fler sätt att ta fram bättre och mer hållbara prylar.
- Tjänster är mer jobbintensiva än prylproduktion som i större utsträckning kan automatiseras.
- Folk kommer inte att svälta och världsekonomin kommer inte att stagnera och dö. Däremot kan det mycket väl hända att din indexfond kommer att innehålla färre prylproducerande bolag i framtiden.**** Men det behöver ju inte du bry dig om eftersom indexfonden är självrengörande och automatiskt byter icke-presterande bolag mot presterande.
- Det är också rätt sannolikt att din indexfond inte kommer att avkasta lika mycket imorgon som den gjort igår på grund av en dämpning av tillväxten. Med tanke på att vi i regel jämför vår avkastning mot den boost som kom efter andra världskrigets slut och fokus låg på att bygga upp ett söndrat Europa och ge alla tillgång till prylar, tycker jag att det är ganska logiskt. Inte lider jag nämnvärt av det heller (minskad avkastning) eftersom jag i dag i större utsträckning kan dra fördel av delningsekonomin och billiga tjänster (bara det som ligger i en vanlig iPhone motsvarar många hundratusentals kronor på 80-talet i värde om du då hade behövt skaffa samma funktioner på egen hand).
- FIRE är ett utmärkt sätt att förekomma ett mer lågintensivt samhälle eftersom vi redan givit fingret (eller planerar att göra det inom förhoppningsvis ett decennium) åt bullshit jobs***** och redan "aims to maximize happiness and well-being through non-consumptive means".

Så kom, låt dig svepas med i vår lilla sekt redan idag! Vi lever som dina barnbarn kommer att göra så det är så trendigt att inte ens Kairosfuture lyckats nosa upp det än. Med detta avslutar jag allt skrivande om "Men vad händer med ekonomin om alla slutar konsumera" och kommer således bara att länka tillbaka till detta inlägg om någon svenne banan irrar sig in på min blogg med detta spörsmål.

Mvh/
FruEfficientBadass


* Uppskattningsvis på andra plats efter "Vem ska bekosta välfärden om alla gör som du?" och strax före "Man kan ju bli överkörd av en buss imorgon yolo"). 
** Däremot tillkommer ju hela tiden nya tjänstetyper. Visste man på 1800-talet att det skulle finnas professionella hundtrimmare? Visste man på 80-talet att en rätt plausibel karriärväg år 2019 är att jobba med Googleannonser? Visste man år 1972 att ens barnbarn skulle bli Influencers (uttalas på Annie Lööf-vis) eller visste min morfar att man en dag skulle skicka upp medelklassakademiker till hans älskade Abiskobjörkar för att de skulle lära sig att vara utan mobila telefoner? Troligtvis ej och lika lite kan vi föreställa oss morgondagens tjänster.
*** Alltså idag kan vi kosta på oss att vara hästskitsnostalgiska om vi går på Djurgården och råkar trampa i en hödoftande 10-kiloskorv, men det var ett stort sanitärt och logistiskt problem. "Det största problemet i London i slutet på 1800-talet, var hur man skulle bli av med alla hästskit på gatorna."
**** Det är för övrigt en utveckling som pågått länge med extra emfas i den post-modernistiska eran så jag begriper ärligt inte talat varför folk målar upp trenden med bias mot tjänster som ett framtida scenario. 

***** Det är vår medborgerliga plikt att ge fingret åt bullshit jobs som inte fyller oss med mening. Genom att acceptera ett intetsägande kuckelimuckjobb av typen DPO tar vi aktiv del i den byråkratiska sörja som tillåts florera när ingen sätter ner foten.