Att unna sig 2:2

Innan jag börjar: Jag är lite nyfiken på ett par saker nämligen: Vem är du? Vem är jag? Levande charader. Nej men allvarligt, vem är du som läser denna blogg (förutom Morsan, Plina, Eva, Maria, Kaktus, Storugglan etc osv.): Vad har ni för könstillhörighet (ni behöver ej ange), ålder, yrke och framför allt: Hur hittade ni till denna blogg? Jag är så vansinnigt nyfiken snälla lämna en kommentar. Jag är särskilt nyfiken på märkliga alias som italienska skräckfilms-anspelningar och Meow.

Hej igen! Var var vi...jo precis, solen har sina fläckar och efter att nu ha gått igenom mina kontoutdrag sedan skolstarten (alltså inte min skolstart 1983 utan sedan 20 augusti 2018) inser jag att i princip bara lägger mina Visa-svepningar på Systemet.* Men bortsett från stora gröna apoteket dök det upp några poster som jag tänkte djupdyka i - fallande i storleksordning, mätperiod 180820-181112.

1. Alternativmedicin** 2 750 kr
Jag har som en del redan noterat en del problem med ryggen. Eller ska jag säga "hade". I våras började jag gå hos en kompetent kiropraktor som förutom att knäckeliknäcka också gav mig en del övningar att göra dagligen hemma. Andning, stärka höfter, balans etc. Under hösten har jag även på rekommendation från en i min närhet börjat komplettera med besök hos en sjukgymnast som gav sin välsignelse till dessa övningar och därutöver även la på ett par. Därtill har jag investerat i ett högkvalitativt gummiband för 250 kr. Ta i trä men för första gången på flera år känner jag att det har vänt och att jag är på väg tillbaka. Jag hade gladeligen lagt på en nolla på ovan belopp, kanske till och med två. Att bli sängliggande av att ha lyft en matkasse är inte direkt livskvalitet.

2. Julklappspennor till ett barn, 1 395kr
Våra barn, åtminstone de två äldsta, ritar mycket. Mycket = minst fyra timmar per dag. Det är faktiskt ett av barnen som gjort loggan till bloggen ink text. Efter att ha läst  detta inlägg från MMM är jag lite svag för att uppmuntra deras talanger och tydligen duger inte vanliga pennor från Rusta så dessa köpte jag på Internetz från UK.


3. Böcker 1 250 kr
Whaaaaaat?! Köpa böcker? Jag formligen hör hur ni drar efter andan. Inte bara för att jag är en hard core library lover, men också för att jag nästan fick läggas in på psyket efter min stympning av bokyllan för ett år sedan så varför börja ackumulera böcker på nytt? Anledningen till att jag skaffat just dessa böcker är att det är titlar jag ständigt återkommer till. Det är mycket frustrerande att vagt minnas något Norberg skrev om Borlaug för att inte omedelbart kunna slå upp det. På samma sätt som att jag kan bli orolig om jag inte genast får tillgång till Inès de la Fressanges tankar kring hur man bär en vit skjorta på vinterhalvåret. Så nedan titlar satt som en smäck tillsammans med Factfulness och Parisian Chic. Givetvis tar jag med mig dessa böcker när vi gör en gröna vågen och ni kan kallt räkna med på en rundgång bland dessa ämnen när jag börjar få slut på bloggidéer.



3. Stockholm filmfestival 1 270 kr***
I skrivande stund har jag sett Climax (Gaspar Noé), Monsters And Men (Marcus Green), Afghan Cycles (Sarah Menzies), Sibel (Guillaume Giovanetti & Cagla Zencirci), Piercing (Nicolas Pesce), När fjärilarna kommer (Tolga Karacelik) och Fuga (Agnieszka Smoczynska). På listan står Chelas arv (Marcelo Martinessi) och minst två kvällssittningar till denna vecka, har bara inte bestämt vilka.



Ni som följt mig ett tag vet att film är bland det bästa jag vet. Det är en av de saker jag skulle kunna ägna mig åt på heltid, se på film (hör av er ni som vill bekosta denna livsstil!) och förra veckan, då alla klagade på det grå vädret, satt jag nersjunken i biomörkret och reste över hela världen med ett saligt leende.

4. Pi-symposium Cirkus, 495 kr
27 oktober arrangerade Kungliga Vetenskapsakademien och Fri Tanke ett symposium med Anna Rosling och Steven Pinker (Åsa Wikforss i mitten). Temat var upplysningsideal, faktaresistens och vetenskap. I stort sett samma tankegods som jag redogjorde för i dessa inlägg om Roslings Factfulness respektive Gapminders DollarStreet.**** Det var härligt att sitta där och känna sig som en del i den intellektuella eliten samtiden. Nejmen allvarligt talat, den här typen av träffar är som terapi för mig. Så länge Pinker och Rosling kan le och säga att saker är på rätt väg kan jag andas ut och fortsätta med de saker jag håller på med i vardagen utan medicinering.




Så totalt 7 210 kronor lagda på annat än gul lök och rovor sedan slutet av augusti. Därutöver har jag gått åstad och splurgat även på andra saker av typen utelunch än de ovan, men dessa poster var störst. 7 210 kronor i en indexfond bla bla ger runt 45 000 den dagen jag fyller 67. Men, för att återanknyta till Magnus Schlaraffenland-liknelse:
Det viktiga är långsiktigheten och medvetenheten tror jag. Sedan måste man unna sig något ibland, annars blir livet för tråkigt. Om känslan blir att man späker sig år ut och år in för ett framtida Schlaraffenland där borta i fjärran, då är det inte rätt (för mig).
Mvh/
FruEfficientBadass

* Not till entourage: När ska ni köra intervention egentligen?
** Jag skriver så bara för att väcka min man som är skeptisk till all vård som inte bedrivs på vårdcentral.
***2 194kr om man räknar in krognotan från invigningskvällen. Herregud, jag hamnade ju bredvid en Darling-skådis i kön, och sen trillade vi in i ett gäng unga filmskapare, jag fick feeling, jag blev en sån där...vad kallas det nu för...cougar med svårartat kung-i-baren-komplex. Det var tanken på att börja morgondagen med afghansk dokumentär klockan 09:00 som till slut räddade mig från finansiell kollaps.
**** Jag skulle säga att Roslings tal var ganska exakt det jag länkar till här så där har du sparat 500 spänn vassego. Och Pinkers bok finns säkert att låna på bibblan.

Att unna sig 1:2

Ciao sucker. Innan jag börjar vill jag be er notera att jag lagt till en blogg till höger (i det fall ni läser webbversion) och det är Cosmonomics - en blogg om sparande på ungefär samma sätt som här; stort som smått. Kul med alla kvinnliga ekonomibloggare! Men det viktigaste av allt är att skribenten har en helt magisk kompetensmix: "Jag är både läkare och jurist, med fristående kurser i psykologi, rättsmedicin och kriminologi vid sidan av, och jag doktorerar för närvarande i medicin (närmare bestämt på området kardiovaskulära risk- och friskfaktorer). När jag inte är föräldraledig jobbar jag som AT-läkare". Alltså...min dröm om en alldeles egen doktor/jurist i kommentatorsfältet blev precis sann. In och läs!

Yes, ni läste rätt. Dagens inläggsrubrik lyder: "Att unna sig", ett uttryck som ligger på roterande topplacering på min lista av mina mest hatade uttryck tillsammans med "YOLO" och "guldkant"*. På sistone har jag fått en del nudges gällande min självproklamerade rättrådighet, även kallad rättskaffenhet eller redbarhet**. Min konstnärlige ledare menade att jag kanske åtminstone någon gång ibland kunde skriva ett inlägg som kunde vara relevant för vanliga dödliga svenne bananas utan ambitionen att leva på 10 000 kronor per månad och en tältutflykt till Flen som semestervision. Lilla My skrev i förrgår, apropå att jag nämnde att min spending kunde vara något fluktuerande, att det vore kul att få läsa lite om mina säsongsvarianser. Magnus gav en i mitt tycke perfekt sammanfattning i samma inlägg:
Om känslan blir att man späker sig år ut och år in för ett framtida Schlaraffenland där borta i fjärran, då är det inte rätt (för mig). Stor skillnad också på tillfälliga utsvävningar och långsiktiga kostnader. Har man låga fasta kostnader kan man både spara mycket och ibland har lite extra kul.

Och för er obildade som undrar vad Schlaraffenland är kan jag meddela att jag googlade upp det och fann att det var ett fantasiland uppfunnit av folk på förr i tiden för att stå ut med sin miserabla, svältande vardag. I detta land flög stekta sparvar in i folks munnar och grisarna sprang - som synes - runt med knivar i ryggen redo att karvas för en delikat måltid.***Och eftersom en sidosyssla jag har här på blögga är att påminna nutidsmänniskan om hur oerhört jävla bra vi har det - om man bortser från groteska företeelser som att det ibland dröjer med snöröjningen - passar jag på att bända in en graf på temat svält och undernäring:

https://data.worldbank.org/indicator/SN.ITK.DEFC.ZS

Observera att grafen börjar vid millennieskiftet. Går vi tillbaka till 1970 var 28% av världens befolkning undernärd. Idag alltså runt 11%. Trots att vi mer än dubblat vår befolkning sedan 1970. Nej men för all del, låt oss gråta en skvätt över att världen är på väg åt helvete, by all means.

Åter till ämnet. När jag började min sparresa var jag som alkis på dekis och jag bedömer att jag befann mig på hal is de första fyra-fem två-tre åren av reviderad livsstil. Ni måste förstå, jag är uppväxt på 80-talet, formad av en konsumtionskultur och första vågens influencers. Min hjärna hade för länge sedan stelnat i sina synapser****när jag vid 35 hittade Vägen till din första miljon som sedermera ledde mig till Jan Bolmeson som ledde mig till MMM och frälsning. Ett lättsamt angreppssätt av typen "jag drar väl ner lite i största allmänhet och ser hur det går" var inte för mig, nono. Det hade jag försökt tidigare och det slutade alltid i samma sak; en överambitiös överföring till sparkontot den 25:e och en skamfylld stegvis återöverföring till lönekontot runt den 5:e månaden efter tills ingenting återstod på sparkontot. Så vad jag gjorde var att jag, vid sidan om min kontinuerliga slakt av återkommande kostnader a.k.a. räkningar, gav mig själv en "fickpeng" varje månad, motsvarande 250kr/dag*****. Dessa pengar skulle täcka alla kostnader som inte var räkningar och mat. Kläder, medicin, tandläkarbesök, saker till barnen, bio, uteluncher, ja allt. Om jag en dag inte gjorde av med hela beloppet, sköts det över till nästföljande. Ibland hade jag varit duktig och ackumulerat ett par tusen och då kunde jag göra lite större saker som att gå ut och äta eller köpa det där plagget jag gått och suktat efter. Ibland skvalpade jag ner på minussidan (även om det egentligen inte "fick" hända enligt mitt ursprungliga regelverk). Då fick jag snällt sitta still i båten några dagar tills jag var tillbaka på break-even eller plus. Den här metoden funkade mycket bra för mig och triggade en mängd sparpositiva beteenden som att gå istället för att ta buss/taxi, låna böcker istället för att köpa och naturligtvis är det vansinne att sätta sprätt på > hälften av daglig budget på en själlös utelunch när du kan ta med lunch. Det blev som ett spel, en tävling mot mig själv som pågick varje dag, vecka in och vecka ut, vilket gjorde att jag lyckades hålla ögonen på bollen. Och det var otippat tillfredsställande att köpa den där [item x] efter tio dagars snålande. Mycket roligare än tidigare då jag bara drog kortet utan att ha behövt anstränga mig en millimeter. Det var på detta sätt jag omprogrammerade min hjärna från ineffektivt slösparande till 100% badassity.

Efter några år insåg jag emellertid att jag inte behövde denna dagliga kontroll längre utan jag kunde släppa sargen och improvisera. Jag har ju inte längre några konsumtionsbehov så min spending blir vad den blir varje månad. Jag skulle tro att mina fickpengar landar på runt 6 000 kronor per månad men då inklusive allt, även barnens kläder, tågresor mm. Med det sagt; även solen har sina fläckar och eftersom ni är min flock tänkte jag öppna upp det allra heligaste i det allra heligaste för er, mitt kontoutdrag från Stora Feta Fulbanken det senaste kvartalet och redogöra för några saker som skulle kunna anses vara slösaktiga av en frugal weirdo-community.

Men nu inser jag att det här inlägget blir alldeles för långt så del två får ni imöra. Men i väntan på det - vad tror ni om upplägget att avsätta en pott per dag? Effektivt eller töntigt?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Så om ni ursäktar mig en sekund, jag måste bara springa ut i badrummet och rotborsta mina tangentfingrar med Klorin.
**Synonymer.se for president.
*** Jmfr: Vegetarisk måndag i bamba.
****Major slut shaming från medicinskt skolade läsare coming up.
***** Detta belopp drog jag senare ner till 200 kr/dag.

Aktiemacho vs. räntemes

Kaktus och Storugglan började ha sig i ett obsolet kommentatorsfält igår och eftersom jag misstänker att de flesta av er som läser inte rutinmässigt screenar alla kommentatorsfält bakåt en gång per dag (särskilt inte från ett inlägg som dateras sex veckor tillbaka) tänkte jag att jag helt enkelt lyfter upp frågan i dagens inlägg eftersom jag själv är nyfiken på ämnet*. Men innan det, låt mig klistra in introt (och ett annat lite photoinshoppat stycke) från ännu en nystartad blogg nämligen Frihetsgrader (skriven av kommentator "Frihetsgrader"). Det är en rutinerad dam som sparat sedan 90-talet och som tänker hoppa ur ekorrhjulet lagom till sommaren.
"En blogg behöver läsare och läsare behöver inlägg. Dags alltså att producera content. Spelar ingen roll att jag ofta är så trött att jag mår illa när jag kommer hem från jobbet. Det måste ju vara bättre att pressa fram några rader till bloggen än att självmedicinera med ännu en repris på ”Say yes to the dress”. Så – ett löfte till mig själv (och till den läsare som eventuellt råkar snubbla över detta): Åtminstone några rader ska publiceras här varje dag framöver. I trettio år har jag varit statstjänsteman. Mer än tjugo av dem i olika chefsroller. Det räcker nu. Jag har gjort mitt. Sju och en halv månad kvar till frihet…" 
Känn ingen press Frihetsgrader, men nu är vi några som ser fram emot dina dagliga rader. Har även lagt till dig i blogglistan till höger. Vi snackar midsommar alltså? Så spännande!

Så till dagens tema - fördelning mellan aktier och räntebärande instrument (samt bostad som portföljvärde):

  1. Varning för torra resonemang och låg nivå på FI-ambitioner. Känsliga personer varnas.
    Jag försöker få till det här med Asset allocation och cash reserve och hoppas på hjälp av communityt.
    Den amerikanska bogleheadmodellen att kontinuerligt balansera en viss fördelning (ofta 60-40 i aktietillgångar resp obl. tillgångar) är inte så bra som svenne tycker jag. Jag kommer (vill) framförallt helt enkelt aldrig få ihop så mycket räntepapper, och tror inte jag behöver det heller (bättre pension och bättre sjukvård här).
    Jag är därför inne på ungefär det som Storugglan för fram att istället ha tillräckligt i cash och obligationer för att inte behöva röra aktierna om jag inte vill (dvs när det är baisse på börsen). Jag antar levnadsomkostnad för ett visst antal månader gäller??? Men cash för fem år låter som science fiction för mig. Det är bara att gratulera Storugglan, men vi kommer inte nå dit om vi inte säljer Brf och börjar tälta. Så vad ska jag sikta på?
    Målet är att kunna jobba deltid, och då fylla på utifrån 4% regeln från aktiedepån. Hur mycket cash behöver man då ha?
    Jag och frun jobbar båda och om någon blir arblös kan vi (knappt) klara oss på en lön ett tag.
    Hit me!

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Kaktus: Det handlar ju mest om psykologi. De studier som finns (på 4%-regeln) visar att det inte spelar någon roll om man har separata hinkar med aktier och räntor eller om man har en totalportfölj som man hyvlar av 4% etc från löpande (dvs även säljer aktier när de gått ned om det är vad som krävs för att få ut 4% etc samtidigt som man ombalansera till urspunglig fördelning mellan aktier och räntor).

      Avkastningen i en balanserad portfölj ökar upp till ca 80% aktier för att därefter sjunka, vill jag minnas. Så om du psykologiskt klarar av att sälja även aktier i en nedgång skulle jag maxa aktiedelen och sedan köra på med hyveln.

      Kan du inte tänka dig att sälja i nedgång och ska ha bara räntor för att övervintra så är det ju ett ganska givet antal års omkostnader du måste lägga åt sidan. Jag kan dock tänka mig två alternativ:

      1. Jobba med tre hinkar. En med räntor motsvarande ett års levnadsomkostnader. En med högutdelande aktier (svenska bolag för att slippa valutarisken?) från vilken du regelbundet fyller på första och tredje hinken med utdelningarna. En totalavkastande global aktieportfölj med övervikt Sverige från vilken du fyller på första hinken när det är möjligt utan förlust. Det blir väl lite som Miljonär innan 30 jobbar med sin portfölj. Christine Benz på morningstar.com har skrivit mycket om och testat denna modell.

      2. Se er bostad som räntedelen i portföljen. Ni kanske redan har amorterat så pass mycket att ni vid behov kan höja lånedelen för att övervintra en börsnedgång och undvika sälja aktier med förlust. Annars kanske det finns en logik i att amortera till dess ni når denna nivå.
      Radera
  2. Halloj Ugglan
    Jag vill inte behöva sälja i nedgång. Jag förstår inte första två styckena. Jag fick syntaxerror vid "det spelar ingen roll".
    Det går att höja lån, men jag vill helst inte gå över 60% belåning. Inte så mkt utrymme eftersom vi vill kunna köpa en Bostadsrätt till om något år.
    1 vad är det i tredje hinken?
    SvaraRadera
    Svar
    1. Första stycket lutar sig mot denna artikel:

      https://www.kitces.com/blog/are-retirement-bucket-strategies-an-asset-allocation-mirage/

      Ah, ytterligare en bostadsrätt. Sådant binder mycket kapital. Om det är barn som ska husera där måste jag säga att jag gillar vår kära FEB:s ansats.

      Tredje hinken (totalavkastande global aktieportfölj med övervikt Sverige) skulle jag fylla med billigaste indexfonderna global/Sverige i mixen 60-80%/20-40%.
      Radera
  3. Aha. Man kan säga att beteendet blir detsamma med de två olika metoderna eftersom man i vilket fall tar av den tillgång som går bäst för tillfället. Det är det du menar? Bra poäng. Man ska inte övertänka det här. Det ger tyvärr inte svar på "men hur mycket behöver man då?" Kanske klarnar det för oss närmaste åren. Så många variabler nu. Det beror mkt på hur våra barn fixar att bli vuxna.
    Har 100k i cash. Det får räcka så länge vi jobbar på tror jag.  Ja, mkt pengar som binds i Brf. Bra om vi kan undvika det. Vill inte amortera så mycket. 

Kommentarer? Personligen gillar jag Kaktus Key Take-Aways a) "Man ska inte övertänka" det löser sig med tiden (det sista var mitt tillägg) och b) "Det beror mkt på hur våra barn fixar att bli vuxna". Själv planerar jag att låta mina barn fixa att bli vuxna i varsin hyresetta i en förort till Gävle. Om de är snälla kan de få en varsin strykt femhundring i ett kuvert till jul (som tas från hink...en).

Mvh/
FruEfficientBadass

* F.ö undrar jag hur Storugglan kunde veta att Kaktus precis postat en kommentar riktad till honom i ett sex veckor gammalt inlägg - kan man prenumerera på svar till sina egna kommentarer eller hvad?