Att unna sig 1:2

Ciao sucker. Innan jag börjar vill jag be er notera att jag lagt till en blogg till höger (i det fall ni läser webbversion) och det är Cosmonomics - en blogg om sparande på ungefär samma sätt som här; stort som smått. Kul med alla kvinnliga ekonomibloggare! Men det viktigaste av allt är att skribenten har en helt magisk kompetensmix: "Jag är både läkare och jurist, med fristående kurser i psykologi, rättsmedicin och kriminologi vid sidan av, och jag doktorerar för närvarande i medicin (närmare bestämt på området kardiovaskulära risk- och friskfaktorer). När jag inte är föräldraledig jobbar jag som AT-läkare". Alltså...min dröm om en alldeles egen doktor/jurist i kommentatorsfältet blev precis sann. In och läs!

Yes, ni läste rätt. Dagens inläggsrubrik lyder: "Att unna sig", ett uttryck som ligger på roterande topplacering på min lista av mina mest hatade uttryck tillsammans med "YOLO" och "guldkant"*. På sistone har jag fått en del nudges gällande min självproklamerade rättrådighet, även kallad rättskaffenhet eller redbarhet**. Min konstnärlige ledare menade att jag kanske åtminstone någon gång ibland kunde skriva ett inlägg som kunde vara relevant för vanliga dödliga svenne bananas utan ambitionen att leva på 10 000 kronor per månad och en tältutflykt till Flen som semestervision. Lilla My skrev i förrgår, apropå att jag nämnde att min spending kunde vara något fluktuerande, att det vore kul att få läsa lite om mina säsongsvarianser. Magnus gav en i mitt tycke perfekt sammanfattning i samma inlägg:

Om känslan blir att man späker sig år ut och år in för ett framtida Schlaraffenland där borta i fjärran, då är det inte rätt (för mig). Stor skillnad också på tillfälliga utsvävningar och långsiktiga kostnader. Har man låga fasta kostnader kan man både spara mycket och ibland har lite extra kul.

Och för er obildade som undrar vad Schlaraffenland är kan jag meddela att jag googlade upp det och fann att det var ett fantasiland uppfunnit av folk på förr i tiden för att stå ut med sin miserabla, svältande vardag. I detta land flög stekta sparvar in i folks munnar och grisarna sprang - som synes - runt med knivar i ryggen redo att karvas för en delikat måltid.***Och eftersom en sidosyssla jag har här på blögga är att påminna nutidsmänniskan om hur oerhört jävla bra vi har det - om man bortser från groteska företeelser som att det ibland dröjer med snöröjningen - passar jag på att bända in en graf på temat svält och undernäring:

https://data.worldbank.org/indicator/SN.ITK.DEFC.ZS

Observera att grafen börjar vid millennieskiftet. Går vi tillbaka till 1970 var 28% av världens befolkning undernärd. Idag alltså runt 11%. Trots att vi mer än dubblat vår befolkning sedan 1970. Nej men för all del, låt oss gråta en skvätt över att världen är på väg åt helvete, by all means.

Åter till ämnet. När jag började min sparresa var jag som alkis på dekis och jag bedömer att jag befann mig på hal is de första fyra-fem två-tre åren av reviderad livsstil. Ni måste förstå, jag är uppväxt på 80-talet, formad av en konsumtionskultur och första vågens influencers. Min hjärna hade för länge sedan stelnat i sina synapser****när jag vid 35 hittade Vägen till din första miljon som sedermera ledde mig till Jan Bolmeson som ledde mig till MMM och frälsning. Ett lättsamt angreppssätt av typen "jag drar väl ner lite i största allmänhet och ser hur det går" var inte för mig, nono. Det hade jag försökt tidigare och det slutade alltid i samma sak; en överambitiös överföring till sparkontot den 25:e och en skamfylld stegvis återöverföring till lönekontot runt den 5:e månaden efter tills ingenting återstod på sparkontot. Så vad jag gjorde var att jag, vid sidan om min kontinuerliga slakt av återkommande kostnader a.k.a. räkningar, gav mig själv en "fickpeng" varje månad, motsvarande 250kr/dag*****. Dessa pengar skulle täcka alla kostnader som inte var räkningar och mat. Kläder, medicin, tandläkarbesök, saker till barnen, bio, uteluncher, ja allt. Om jag en dag inte gjorde av med hela beloppet, sköts det över till nästföljande. Ibland hade jag varit duktig och ackumulerat ett par tusen och då kunde jag göra lite större saker som att gå ut och äta eller köpa det där plagget jag gått och suktat efter. Ibland skvalpade jag ner på minussidan (även om det egentligen inte "fick" hända enligt mitt ursprungliga regelverk). Då fick jag snällt sitta still i båten några dagar tills jag var tillbaka på break-even eller plus. Den här metoden funkade mycket bra för mig och triggade en mängd sparpositiva beteenden som att gå istället för att ta buss/taxi, låna böcker istället för att köpa och naturligtvis är det vansinne att sätta sprätt på > hälften av daglig budget på en själlös utelunch när du kan ta med lunch. Det blev som ett spel, en tävling mot mig själv som pågick varje dag, vecka in och vecka ut, vilket gjorde att jag lyckades hålla ögonen på bollen. Och det var otippat tillfredsställande att köpa den där [item x] efter tio dagars snålande. Mycket roligare än tidigare då jag bara drog kortet utan att ha behövt anstränga mig en millimeter. Det var på detta sätt jag omprogrammerade min hjärna från ineffektivt slösparande till 100% badassity.

Efter några år insåg jag emellertid att jag inte behövde denna dagliga kontroll längre utan jag kunde släppa sargen och improvisera. Jag har ju inte längre några konsumtionsbehov så min spending blir vad den blir varje månad. Jag skulle tro att mina fickpengar landar på runt 6 000 kronor per månad men då inklusive allt, även barnens kläder, tågresor mm. Med det sagt; även solen har sina fläckar och eftersom ni är min flock tänkte jag öppna upp det allra heligaste i det allra heligaste för er, mitt kontoutdrag från Stora Feta Fulbanken det senaste kvartalet och redogöra för några saker som skulle kunna anses vara slösaktiga av en frugal weirdo-community.

Men nu inser jag att det här inlägget blir alldeles för långt så del två får ni imöra. Men i väntan på det - vad tror ni om upplägget att avsätta en pott per dag? Effektivt eller töntigt?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Så om ni ursäktar mig en sekund, jag måste bara springa ut i badrummet och rotborsta mina tangentfingrar med Klorin.
**Synonymer.se for president.
*** Jmfr: Vegetarisk måndag i bamba.
****Major slut shaming från medicinskt skolade läsare coming up.
***** Detta belopp drog jag senare ner till 200 kr/dag.