Factfulness

Tack vare Marknadsförar-L och hennees nätverkargeni ser jag ökad aktivitet på blögga. Om du är ny på bloggen är du också varmt välkommen att följa mig på Instagram. Hjälp mig komma över 100!

När jag fyllde år fick jag, precis som jag önskat, en bok. Men inte den bok jag önskat mig (Stefans lilla gröna) utan Roslings Factfulness.

Jag är så glad och lycklig över detta och trots att jag precis gråtit en skvätt (efterordet ink hans cirkusbegravning blev bara för mycket även för min bottenfrusna själ) känner jag mig fjäderlätt för jag har fått ytterligare några pusselbitar till att förstå världen. Inte bara på det sätt som boken primärt är avsedd för (att exempelvis förstå grundläggande demografi) utan för att jag nu börjar förstå varför fölk är så pessimistiska trots att vi lever i den bästa av världar.*

Inledningsvis beskriver Rosling hur han på 90-talet upptäckt vilken bristande och föråldrad kunskapsnivå hans studenter hade kring världens tillstånd - fattigdom etc. Han drog slutsatsen att det behövdes en uppdatering av utbildningsmaterialet och började som bekant turnera med detta material tills han slogs av det märkliga: Folk på hans föreläsningar höll fast vid en dyster och mörk världsbild, trots att han bara någon timme innan bevisat det motsatta (alltså - inte med gissningar och estimat utan utan med officiell, vedertagen statistik).

Key Learning (s. 25-26 i den inbundna svenska upplagan):

”Mina erfarenheter efter årtionden av att föreläsa, ställa frågor och lyssna till hur människor feltolkar fakta som är framför näsan på dem fick mig slutligen att inse att den överdramatiska världsbilden är så svår att förändra eftersom den beror på själva hjärnans sätt att fungera. Den mänskliga hjärnan är en produkt av miljontals år av evolution och vi är programmerade med instinkter som hjälpte våra förfäder att överleva som jägare och samlare. […] På liknande sätt leder vår snabbtänkande hjärna och vårt sug efter dramatik – våra dramatiska instinkter – till missuppfattningar och en överdramatisk världsbild.”

Lösningen från Rosling var inte att operera bort känslocentra i hjärnan, utan att uppmana människor att kontrollera intaget av dramatik, i stor utsträckning representerad av kommersiell media. ”De rädslor som en gång i tiden höll våra förfäder vid liv håller idag journalister anställda” (s. 131)

Jag kan ju inte sammanfatta hela boken utan kan bara starkt uppmuntra dig att läsa den samt att diskutera den med så många du bara kan, speciellt om du har lite större barn. Jag och 13-åringen hade intressanta samtal kring den, särskilt som hon hade fler rätt än jag på de inledande faktafrågorna vilket också belyser det faktum att de flesta vuxna har en obsolet världsbild baserad på 60-talets "vi och dom" där vissa länder av geografiska, politiska och kulturella skäl var dömda till fattigdom för all framtid. Vilket idag inte är giltigt. I stort sett alla länder har det bättre idag än de hade det för 50 eller till och med 20 år sedan. Många av de länder som vid konceptualiseringen av "I"- respektive "U"-land har lämnat "U" (ex. i princip hela Sydamerika). Tre fjärdedelar av jordens befolkning lever idag i ett medelinkomstland och de allra flesta som föds i världen idag blir vaccinerade och får gå i skolan - såväl flickor som pojkar. Man spår att analfabetismen kommer att utrotas med den generation som växer upp nu. Skolgång är också nyckel till att lyfta folk ur extrem fattigdom och en av de mäktigaste faktorerna bakom minskad förekomst av barnadödlighet. Det stämmer att våra dryga 7 miljarder ska växa ytterligare. Men i takt med att barnafödandet minskar, kommer befolkningsmassan att stabiliseras och ökningen att stanna av. Detta kommer enligt FN:s beräkningar att ske någon gång mellan 10-12 miljarder. Barnafödandet har peakat sedan flera år och är nu sakta på väg nedåt vilket pekar på att denna prognos är giltig. Det som är fascinerande är att det är fattigdom som är anledningen till stora barnkullar. När människor reser sig ur fattigdom skaffar de färre barn, oavsett var de bor, vilken religion de tillhör eller vilka traditioner de har. Jag hade rätt dålig pejl på de här sakerna måste jag säga.

Den demografiska nyckeln är alltså att fortsätta på inslagen väg nämligen att metodiskt lyfta de som fortfarande lever i extrem fattigdom. "Det kräver inga revolutionerande metoder - vi behöver bara fortsätta att göra det vi redan gör". Och i takt med att världen går mot medelklass måste vi som lever på eller över medel vässa oss och bana väg för en hållbar livsstil som övriga kan växa in i. Det kan handla om allt från att kratta banan med teknisk innovation** till krav kring hållbar produktion eller hur vi väljer att leva våra dagliga liv. De idag rikaste länderna är ju världens influencers och vi kan välja att göra detta på ett consumer suckasätt eller på ett mindre consumer suckasätt. Därutöver kan vi ju vara snälla mot oss själva och skippa konsumtion av dagligmedia. Eller åtminstone balansera denna med mer djupgående analyser och/eller böcker av typen Factfulness. Siffrorna i boken kommer att åldras, men tankeverktygen är tidlösa. Factfulness kommer att ha en given plats i mitt magra referensbibliotek, jämte Norbergs Framsteg.

En annan sak som slog mig är att jag måste investera mer i tillväxtmarknader. Rosling tar exemplet bindor. Vad händer när Afrikas framtida medelklasskvinnor kommer att kunna köpa mensskydd? Idag jobbar de stora FMCG-företagen med produktutveckling mot redan existerande målgrupper. "Kan man ta fram en binda speciellt anpassad till yoga?" istället för att vända blicken mot en helt ny kontinent. Några tips där? Tundra Frontier Africa?

Urusel Morningstar rating, närmare 3% i avgift och inte jättemycket konsument (särskilt då de avyttrade Unilever Nigeria under sommaren). Ovan jämförd med Avanza Zero (gul linje). Men jag tänker på 20-25 års sikt. Vad tror du?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s. Jag läste också de av Fanny Härgestam skrivna memoarerna - "Hur jag lärde mig förstå världen" - och den var fin och så, även om det blev en del dubblett-stories från Factfulness (eller tvärt om kanske). Om du står och väljer mellan de två, skulle jag primärt rekommendera Factfulness. D.s.

*”Nästa generation är som den siste löparen i en mycket lång stafett. Kapplöpningen att sätta stopp för extrem fattigdom har varit ett maratonlopp, där startskottet avlossades år 1800. Denna nästa generation har den unika möjligheten att avsluta verket: att ta emot stafettpinnen, korsa mållinjen och höja händerna i en segergest.”
**Exempelvis talar Rosling om en föreläsning hos Electrolux där han själv föreslog för de anställda att de skulle ta fram framtidens energisnåla, vattensnåla tvättmaskiner för låginkomstländerna. D.v.s. att inte bara produktutveckla för de existerande målgrupperna i Europa ,USA osv.