Tråkigt att vara ledig när andra jobbar

Innan jag börjar: Du som ännu inte läst MMM:s senaste inlägg ang. oro för ökad inflation (som är en av huvudorsakerna bakom den för stunden surande börsen), gör't. Långt inlägg, som kan summeras i en mening någonstans från mitten: "The first rule of this situation is the same as all other situations: don’t panic, and enjoy this whole journey as a learning experience. Prices will fluctuate, and the world’s economy will adjust accordingly in the coming years. You and I will continue to prosper."

"Det är tråkigt att vara ledig när alla andra jobbar". Så föll orden i avsnitt "Pengaångest - är du en spara eller slösa" på P1:s Kropp & Själ i höstas. Programmet var väl som de flesta mediaprodukter när de ska tangera FIRE. Det snurrades på om "lagom är bäst" och "slösa bort sitt unga liv på att spara" etc. Vilket skorrade falskt givet de två intervjudobjekten där den som iklädde sig rollen som "Spara" lät gladare än den som fick symbolisera "Slösa". 

Faktum är att man till och med tog upp den gamla busshypotesen, ni vet "vad händer om man blir påkörd av en buss imorgon" (Svar: Du blir lika död som om du överkonsumerat fast fashion och löpande åkt på dussincharter). Men den panelsägning som fick mig att lystra till på riktigt var något i stil med "Hur kul skulle det vara att gå sysslolös hela dagarna när ens vänner är på jobbet?".

Det finns så många konstigheter med det uttalandet att jag blir tvungen att punkta upp dem. 

1. Vill man alltid vara tillsammas med någon?

Resonemanget utgår från att det rätta sättet att umgås med människor är att stå och hänga vid jobbdagisgrinden klockan 16:30 och vänta på sina polare. Polare i en vänskaps- och umgängeskonstellation man omöjligt kan rubba. Innan fabrikstutan ljuder är man förpassad till tv:n eller alkisgänget på torget. Tankevurpa nummer ett är att folk ens vill hänga med någon 100 procent av tiden. Min erfarenhet och mitt studium av mig själv gör gällande att så inte är fallet. Det räcker för mig gott och väl med familjen, kompletterat med dagliga vänsamtal på mobilen samt sporadiska fysiska encounters. Resten av tiden rör jag mig gärna själv eller bland folk, inte inflätad i folk. Ett exempel från en Stockholmshelg i höstas:


Här är jag på konstvisning på Waldemarsudde. Det är fredag och klockan är 11:00. Se, massor av folk. Jag pratade lite med guiden efteråt så jag fick till och med social interaktion. Skillnaden var att jag inte behövde sitta och scrolla i en Excelsnurra i ett par timmar för att få giltigt skäl att uppsöka kaffeautomaten för social skaffning, jag kunde bara gå fram och starta ett samtal. 

2. Är social interaktion meningen med tillvaron?

En annan sak med resonemanget i Kropp & Själ är att man verkar utgå från att livet enbart handlar om konversation och umgänge med andra människor. Vad hände med djur, litteratur, konst & ligatur? (vet inte ens vad det är men det rimmade). Få tid att formulera en egen tanke? Att ägna sig åt ett kreativt projekt, allt från att rensa ett förråd fritt från bråte (och lägga ut till försäljning/bortskänkes så att de kommer den informella ekonomin till godo och på så vis även miljön) eller att börja fotografera, måla olja, gå på föreläsning, gå på konsert? 



Hade jag, under ekorråren, haft sinnesnärvaro nog att gå på Mozarts Requiem en vardagskväll i november? Troligtvis inte. Jag satt där, som ensamt sällskap har du hört, jag gjorde något helt sälv, i ett publikhav i Berwaldhallen och bara rös av lycka. Se - en upplevelse som man kan ha även om man inte sitter framför en skärm mellan 08:00-16:30 varje dag. 

3. Är det vettigt att sikta på inomhusliv?

"Att jobba" innebär för de allra flesta, och för Kropp & Själs panel troligen helt säkert, att befinna sig på någon form av arbetsplats under dygnets ljusa timmar. Antingen på ett "kontor" eller på ett "hemmakontor". I det senare fallet är det viktigt att arbetsgivaren tillgodoser individens behov av social interaktion och psykosocial jadabla genom regelbunda Zoom-gatherings, quizes och annat tokroligt. 

Här adresseras sällan elefanten i rummet nämligen att vi utan att reflektera utgår från att merparten av vår vakna tid skall tillbringas inomhus. Ok, jag är inte ute och går hela tiden. Men jag är ofta på väg från punkt A till B. Från hemmet till bibblan. Från bibblan till affären. Från affären hem till vedboden. Mellan vedboden och huset, tio gånger. Sen över till grannen. Eller som här, från samma Stockholmshelg, från Waldemarsudde till Rosendals trädgård. Den andra bilden är från Rosendal. Trädgården ligger helt öde. I butiken är det bara jag och personalen. Jag får alltså inte trängas med Stockholms alla barnvagnar som jag måste en helg. Sorgligt? Beg to differ.



För att citera Kant: Du behöver inte gå och hålla i dagissnöret för att inte villa bort dig, du klarar dig själv, som en vuxen. 

Men jag kanske är en anomali, en introvert av tredje graden. Därför är jag nyfiken på dina tankar. Är du rädd för att bli sysslolös vid ev. FI när dina kompisar är på jobbet?

Mvh/
FruEfficientBadass

42 kommentarer:

  1. Svar
    1. Bästa tipset <3<3<3

      https://invite.bestsecret.se/VZS-8D3-K3M?c=se&utm_campaign=copylink_invitation&utm_medium=copylink&utm_source=invitation&utm_content=registration

      Radera
  2. Nej men herregud - jag LÄNGTAR efter egen tid. Gjorde en lista på små "saker" (situationer etc) jag vill ha mer av i livet, och många av dem kan jag gladeligen göra ensam, ex sovmorgnar, mer träning ute, fler soluppgångar och solnedgångar, baka mer matbröd, se fler serier, laga mer mat osv, osv.
    Dessutom har jag många vänner med "konstiga" arbetstider; skiftarbete osv - dessa skulle jag ha mkt mer tid att umgås med om jag var ledig dagtid. Och en man som är brandman (o därmed jobbar nätter o helger) - tänk vad vi skulle hinna hångla om vi fick fler lediga dagar ihop! :-)
    /S

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha härligt! " fler soluppgångar och solnedgångar" - love it. Jag har också tänkt på det där med att träffa vänner när den ena är fri, så mycket enklare. Två heltidsarbetande personer med jidder på varsin sida av stan = svår lunchekvation. En heltidsarbetande person med jidder på en sida stan och en fri och flexibel person utan jidder men med geografisk mobilitet = enkel lunchekvation. Jag kilar in mig som en liten råtta i deras scheman, utan att behöva ljuga ihop tandläkarbesök för barnen.

      Radera
  3. Jag har exakt noll problem att hålla mig sysselsatt när jag är ledig, har fler intressen än vad tiden räcker till. Träna, sticka, sy, läsa, vandra, se film/tv-serier, måla, skriva... o.s.v. i oändlighet. Det mesta gör jag gärna själv, annars kan jag tänka mig att umgås med familj och vänner också för all del, men som du njuter jag av att umgås med bara mig själv. Så, skulle det vara tråkigt att vara ledig när andra jobbar? Verkligen, verkligen inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är ensambarn och funderar ibland om det kan finnas ett samband. Att man tidigt lärt sig att aktivera sig själv. Å andra sidan, tittar jag på mina barn så är det ju inte direkt så att de hänger varandra i hasorna för att umgås. Det kanske bara är ett personlighetsdrag.

      Radera
    2. Själv är jag äldst av tre syskon, så för mig saknas det sambandet. Å andra sidan lär väl äldsta barnet och ensambarn ofta vara självständigare än mellan och yngsta barnen, så det kanske finns en gemensam nämnare där ändå. :)

      Radera
    3. Jag är yngst i en syskonskara av fyra, så jag tror den teorin faller. ;-)

      Radera
    4. Håller med Fri2032. Visst är det vanligt att första barnet kollas efter i minsta detalj. Det finns foton från första matskeden äppelmos till cykelturer till simskolan. Och tappade tänder och hårlockar är sparade. Med nummer 2 (för att inte tala om 3, 4 och 5) så har föräldrarna redan gjort allt "spännande" och barnet får sköta sig själv. Visst ibland får de hänga med de äldre syskonen på köpet, men det är nog vanligare att den yngsta inte får skjuts överallt (tills syskonen tar körkort).
      Jag tror (av egen erfarenhet) att det yngsta syskonet är mer självständigt då det inte är lika påpassat av föräldrarna.

      Radera
  4. Jag har tänkt att jag inte har problem med det men faktum är att jag nog fått det - kanske övergående (who knows?). Kanske är det snarare rutiner och en fast punkt som är grejen.

    Ska nog börja med att skaffa ett deltidsjobb när FIRE närmar sig - alt gå ner i tid. Bygga på fritiden med egna projekt och skoj så får man se var det tar vägen.

    Allt hemmajobb i covidtider har ändå fått mig att ändra synen på detta - från underbart att ha all tid själv till att uppskatta att ha en fast punkt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Deltidsupplägget tror jag är en lyckosam väg.

      Radera
  5. Problemet som jag ser det är att jag är just introvert. Jobbet "tvingar" mig att interagera med andra människor. Jag fruktar att utan jobbet kanske jag sluter mig helt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag hade ett sabbatsår fram till för ett år sedan. Precis som jag fruktade förvandlades jag till något slags eremit. Jag trivdes visserligen med det, men nu tvekar jag ändå att löpa linan ut med total FIRE.

      Radera
  6. Aha. En tanke som aldrig slagit mig. Jag är ju, i motsats till vad många tror, rätt introvert i det att jag lätt blir urlakad vid för mycket human interaktion (särskilt när det blir intensivt). Konferensresor, huvva! Då drog jag mig tillbaka till rummet asap efter dagens mumbo istället för att hänga i jacuzzin med de andra små tjurarna. MEN å andra sidan är jag "vardagsextrovert" och gillar att konversera folk på bussar, flyg och i affärer. Och det klarar jag utan att ha av tredje part arrangerad dagverksamhet. Som med allt annat - det gäller att hitta ett upplägg som passar var och en.

    SvaraRadera
  7. Vet inte om jag kommer att uppnå FI, men jag kommer inte att lida brist på sysselsättning. Däremot är arbetslivet ett bra sätt att hålla sig á jour med samhällsklimatet och träffa en massa kul & knäppt folk man inte skulle umgåtts med annars. I min bransch också tvång på att lära sig nytt och faktiskt utvecklas. Så en deltidsmodell vore kanske att föredra - få ta på sig lilla jobbkjolen och snygga skor ibland och baxa igång ett segt projekt med otippat sällskap är inte fy skam det heller.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag saknar jobbkjolen. Inte riktigt samma sak att bära den hemma.

      Radera
  8. Av natur är jag en mångsysslare. Jag kommer inte klättra på väggarna, däremot behöver jag planera vecko/månader med projekt för att hålla uppe en viss stimulans, t.ex
    1) gallra släktens skogsfastighet
    2) gå en sotkurs och sota grannarnas skorstenar
    3) Gå en intensiv-hundkurs samt träna hunden i sök eller livräddning
    4) Skapa julstjärnor av bakplåtspapper och sälja via nätbutik

    ...osv osv osv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Klart du ska sota grannarnas skorstenar. För övrigt en sådan gedigen affärsmodell. Man har ju som eldstadsägare inte något val huruvida man vill sota eller ej, de bara dyker upp.

      Radera
  9. Självklart är de negativa på SR/SVT, där råder ju konstant vänsterblivenhet. Och det finns nog inget som skrämmer en kulturmarxist så mycket som _en människa som är helt oberoende av staten_.

    Lovar att ibland tänka på de stackars kontorsråttorna när jag möter våren i Bohuslän, fågelfri och utan bekymmer.

    SvaraRadera
  10. Senast när jag var föräldraledig (vid 40) så insåg jag att jag behöver tvingas till umgänge (=jobb) för att må bra. Jag är social men introvert när det gäller att höra av mig till folk och då känner jag mig väldigt ensam när jag inte måste gå till ett sammanhang plus att jag aldrig kommer ur mysbyxorna:-). Men att ha ett sparande som man kan leva på vore ju en underbar trygghet, önskar att jag börjat tidigare dock..

    SvaraRadera
  11. förstår inte riktigt vad de menar det är inte som om jag kan träffa mina vänner när jag jobba heller för de jobbar någon annanstans. eller utgår de från att ens kolleger är ens vänner för det är i de flesta fall inte sant.

    SvaraRadera
  12. @Ursa: Jag TROR att det de menar är att vännerna är upptagna på sina respektive jobb dagtid. Jag minns nu inte exakt vilka alla deltagare var, men skulle tippa att åtminstone de redaktionella rösterna tar 76:an hem till Söder på kvällen där de umgås med sina mediapolare inom en radie på 500 m. runt Nytorget. De tänkte nog inte på de i arbetsstyrkan som har bilavstånd till vänner.

    SvaraRadera
  13. Längtar så mycket efter att bli arbetsfri.
    Att nu få jobba hemma så mycket jag vill (är på kontoret max två dagar/månad) så känner jag ändå en blygsam befrielse. Distansjobb har verkligen varit min räddning, hade nog varit sjukskriven annars, tyvärr.

    SvaraRadera
  14. Detta är nog individuellt. Jag kan fylla 2 A4-ark med saker som jag vill göra när jag får mer tid medan min fru bara blir stressigt. Vi har inte "checkat ut" än men pratar en hel del om hur det kommer vara att vara ledig när kompisarna jobbar. Jag tror att det kan vara jobbigt för en del att ha så mycket ledig tid. Särskilt vintertid, när i alla fall vi inte kan vara så aktiva vid fritidshuset (korta dagar, frusna och hala grusvägar och promenadstigar).

    Magnus

    SvaraRadera
  15. "Det är tråkigt att vara ledig när alla andra jobbar".
    Inte alls.
    Kom att tänka på den kände brittiske författaren Jerome K. Jerome som uttryckte det:
    ”Jag älskar arbete. Det fascinerar mig. Jag kan sitta i timtal och titta på det”.
    Han framhåll också:
    ”Det är omöjligt att njuta helt av sysslolösheten om man inte har mycket att göra”.
    Robert B.

    SvaraRadera
  16. Göra ärenden när det är folktomt i butiker. Träna hemma, ta en löptur, hämta barnen tidigt. Organisera hemma och svara om alla elavtal, flytt av bosparande och annat som måste administreras. Hinna plocka undan. Baka, laga mat. Läsa. Gå ut i skogen ensam. Jobba med någon side hustle som på riktigt är rolig. Och ha energi att orka ses när vännerna vill och kan istället för att vara trött och stressad av vardagssysslor- dem har man redan utfört under sin lediga dag.

    Träffar också ibland folk som säger att det skulle vara trist att inte jobba. Inget problem säger jag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, du och jag verkat ha exakt samma lista, kul!

      //Ola

      Radera
    2. @Anoyma Ola då får vi synka våra tider så att vi inte är i butikerna samtidigt. Man vill ju inte ha en massa FIRE-folk att trängas med! Kan tänka mig att dela skogen :)

      Det dröjer några år till innan jag kan vara hemma på heltid, så det är fritt fram på vardagar än så länge för er FIRE-nördar.

      Radera
  17. Är helt chockad över hur insiktslöst och ytligt medier hittills beskrivit FIRE. Det är som om de VILL missförstå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om dom gör så i ett ämne som du råkar ha (lite) kunskap och erfarenhet av, hur gör dom i andra ämnen/ämnesområden du inte känner till och kan bedöma på samma sätt?

      Radera
    2. Exakt vad jag brukar säga/tänka! Då förstår folk att det kanske inte alltid står korrekt i 100% av allt som läses/höres/tittar på. Kritiskt tänkande behövs alltid!

      Radera
  18. Ledig när "alla" andra jobbar. Som nattjobbare har jag redan en sådan tillvaro :).

    SvaraRadera
  19. Det bästa med att vara fri är att jag får vara slö och lat när jag vill. Ligga raklång och låta tankarn fladdra, kanske somna till. Bara mojsa runt och göra ingenting.Att gå runt och skrota är härligt och välgörande. Inte göra något krävande som något avancerat trerätters utan treminuters makaroner med ketchup o korv oj så gott. Slippa klä på mig om jag inte vill på hela dagen, inte gå ut och ta en stärkande promenad eller annat nyttigt, så skönt och njutbart. Ingentingdagar kan jag unna mig som fri, tänka när jag vaknar,"nu behöver jag inte göra något på hela dagen om jag inte vill."

    SvaraRadera
  20. Jag är också extremt introvert (vilket ingen vill tro på när de träffar mig), så pass att jag insett att jag föredrar att rida ut ensam än att rida ut ihop med stallkompisar. Hm...

    Jag har aldrig förstått mig på de som älskar sina jobb och inte kan begripa hur man ska få dagarna att gå när man inte jobbar. Men jag tänker att de är en annan typ av människa än vad jag är.

    Just nu går helgerna åt alldeles för snabbt, jag motionerar hästar och lagar mat typ. Skulle verkligen vilja gå ned i tid, men med allt som blir så mycket dyrare (för min del både stallhyra och stughyra) får jag snällt vänta lite till.

    Jag tänker dock att jag börjar med att gå ned i tid, det här jobbet ger tillbaka pengar när jag köper mina receptbelagda mediciner och det är tillräckligt många tusenlappar varje år för att jag gärna skulle vilja fortsätta få den förmånen...

    SvaraRadera
  21. Sysslolös....HAHAHA! Det finns ju hur mycket som helst att göra! Jag hinner inte hälften av allt jag skulle vilja och då menar jag bara mina intressen/hobbies. Utöver det finns ju alltid en massa hemmaprojekt/hushållsarbete. Jag förstår verkligen inte folk som tror att man är sysslolös för att man inte lönearbetar.

    SvaraRadera
  22. Längtar verkligen inte efter mer social interaktion. Undviker after works så långt det går, varför ska jag slösa tid på folk jag inte vill umgås med? Det var kul när jag var ung i gemeet, men nu efter +20 år är jobbet för mig enbart ett sätt att generera pengar. Det ger mig noll stimulans, noll glädje. Hemma är det full rull med fru coh barn, egentid existerar knappt, kanske när man är sjukskriven, typ två gånger om året.

    Jag gillar dock att träffa folk, umgås och ha trevligt, men det ska vara när jag själv vill det. Tvingas jag träffa folk blir jag lätt grinig. Hemma brukar jag låsa in mig i arbetsrummet för att få en timmes lugn och ro på kvällen.

    Har brottats med återkommande hjärntrötthet och enstaka ångestattacker på senare tid, kanske ett tecken på att det är dags att göra någon sorts omställning här i livet. Någon försöker nog berätta något för mig... men jag är dålig på att lyssna.

    Varför är jag kvar på jobbet? Främst pga att jag har kämpat mig till den lön och position (ganska lugnt jobb med lite ansvar, mycket teknik, bra lön 47000 kr brutto), och det känns så otroligt korkat att släppa taget om något jag kämpat så länge för att komma fram till. Men, funkar inte hjärnan som den ska, ja då kanske man ska fundera på något annat. Annars blir det bara, äh en månad till...

    SvaraRadera
  23. Hej Fru EB!
    Jag tror att jag skulle sakna min arbetsplats till viss del om jag slutade jobba helt. Men jag är rätt säker på att jag skulle hitta på andra uppgifter att göra trots det.

    Har redan en liten EF där jag testa lite olika saker, men när man redan jobbar nästan heltid och är delaktig i barnens föreningsliv så finns det inte så mycket tid för det som man vill.

    Tror dock inte att jag kommer nå FIRE men känner att FI räcker för mig. Trivs rätt bra med livet även om det inte hade gjort något om jag hade kunnat byta en del av arbetstiden om annat.

    Jag tycker ändå när jag läser kommentarerna som att det finns en del som gärna har ett jobb att gå till men inte heltidsjobb. Att kunna styra arbetstider själv osv.
    Det tror jag är något som behöver lyftas mer. Tror att många redan idag kan göra en verklighet av det.
    Istället för att spara 20-50% av lönen.Gå ner i tid, testa på att jobba mindre under 1 år. Det kanske är det som räcker. Jag vet inte, men skulle vara värt att testa tror jag.
    Vad säger ni?

    Mvh PB?
    Pappa betalar? - Bloggen om privatekonomi

    PB Surveys - Min egna panelsida, tjäna pengar på undersökningar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårigheten är nog att hitta ett heltidsjobb, alternativt få gå ner i tid utan att ha småbarn.

      Radera
  24. Nej, tänk vad många olika projekt jag skulle kunna ta mig ann. Lära mig slöjda i trä vore fantastiskt och så drömmer jag lite i hemlighet om att bli hobby astronom. Jag spanar efter stjärnfall varje år när perseiderna passerar och igår hade jag och sambon turen att se norrsken, inte så kraftigt men ändå, vi bor ju i södermanland.

    SvaraRadera
  25. Även om man skulle få tråkigt när alla andra jobbar så finns det en sak som är värre. Att jobba när alla andra jobbar. /Fluff

    SvaraRadera
  26. You never realize how anti-social you are until there’s a pandemic and your life doesn’t really change that much.

    Snart två år sedan jag lämnade ekorrhjulet och har inte längtat tillbaka. Tog ett tillfälligt jobb i höstas med löjligt bra betalt, mest för att tillfredsställa omgivningen. Tröttnade på "corporate bullshitting" efter några veckor och sa upp mej.

    Trivs bäst med andra i små portioner och inte för ofta. Skönt när andra jobbar i veckorna och är för trötta för att umgås. Då hinner jag ladda för en gemensam aktivitet under helgen för att i veckorna roa mej på egen hand/frivilligpensionär

    SvaraRadera