Skaffa ett frugalt mindset

I somras bytte vi familjeabonnemang från Tele2 till Telia. Tele2 var en bra operatör, minus att det inte gick att ringa med dem. Försämringen skedde gradvis ungefär från det att min man blev dålig och fram tills det att vi gjorde slut med dem i slutet av juli. Då var täckningen så usel att jag överhuvud taget inte kunde ta emot samtal inuti huset utan fick rusa ut på vägen i hopp om kvarvarande ringsignal för att därefter slutföra samtalet på grannens tomt. Jag ställde till och med ut en campingstol där så att jag kunde föra de timslånga anhörigsamtalen utan att behöva få fästingbett. 


Tele2:s kundtjänst hade med stor sannolikhet gått kurs i att visa förståelse för kundens frustration. De mätte och testade och bekräftade utan knussel att vår täckning var obefintlig, för att därefter smidigt sortera ner ärendet i malpåse i hopp om att...jag vet inte...problemet skulle upphöra. Vilket det inte gjorde och efter att ha väntat i veckor och stått i telefonkö en timme gånger tre, i kombination med att campingstolen gick sönder, flyttade vi över abonnemangen till Telia. 

Eftersom vi inte har wifi utan är helt beroende av bra mobil uppkoppling för allt internetbaserat var det här ett lyckodrag. Inte bara kunde vi använda våra mobiltelefoner till att telefonera med, vi fick betydligt bättre uppkoppling med TV och datorer OCH med i paketet låg dessutom fri Netflix och C-more. Totalkostnad 1 400 kronor eller däromkring per månad, för fem abonnemang med obegränsad surf. Eftersom vi då kunde stryka Netflix kan man säga att vi betalar 1 300 kronor per månad eller 260 kronor per person för allt surfrelaterat. 

Enda smolket var att Telia försökte låsa abonnemanget i två år, trots att vi i samband med abonnemangsuppstart inte fallit för bondfångeriet ”mobiler på köpet". Och eftersom jag dagarna innan varit i kontakt med en annan medarbetare på samma firma som INTE försökte binda abonnemanget i två år, var det en lätt sak att hustla sig ur. Tips till Telia: Blås enbart kunderna konsekvent, ad hoc-tricks kan misslyckas. 

Omständlig inledning på dagens tema som är "skaffa ett frugalt mindset" med tillägget "genom att ta del av proletära skildringar". För på C-more låg en hel svensk filmskatt inklusive Elvira Madigan, Fanny & Alexander, Utvandrarna och Nybyggarna. Det var i mitten av december som jag och min man avsatte två heldagar de sistnämnda. 

Vi har precis som alla andra sett dem, det var väl det som gick på SVT när man var liten. Men det enda vi mindes var "Jag tyar inte längre Karl-Oskar" och maskar i en biff. Jag var inställd på sex timmars tristess, men fann till min förvåning att jag blev helt fängslad. Jan Troell 4 president, vilka filmer! Låt gå att det inte är högoktanig action, men det är heller inte långtråkigt (möjligen tappar Nybyggarna lite på slutet). Och vilka skådespelare! 

Det som slog mig under pågående tittning var hur bisarrt det är. Vi snackar 170 år tillbaka i tiden och Sverige var ett U-land. Om man bortser från uppenbart besvärande omständigheter av typen religionstvång, att det var legio att prygla sina anställda med gärdsgårdsstörar och att en rumsren beteckning på en bybo var "idiot", var vardagen så oerhört erbarmelig. Bara maten. I den mån det fanns någon mat. Saltad sill, potatis, korngröt.

Men sen kom torkan och då kunde man hälsa hem. Eller överdrivet regn eller köld eller ett blixtnedslag i "ängahuset" och då var det adjöss med kreaturen. Ett livslångt lidande, med den sälla evigheten som enda morot. Och det är här jag blir knäpp på riktigt. För när vi i pausen mellan Utvandrarna och Nybyggarna skulle hämta ett barn på skolan kom jag på mig själv med att på nytt bli förälskad i vår 13 år gamla Toyota. OMG! Tänk att få färdas i detta bekväma, varma färdmedel på asfalterad plogad väg istället för som K-O och Kristina skumpa fram på hästdragen skjuts över gropig leråker, utan någon som helst stötdämpning. Och jag har ultralätta kängor med fleecefoder istället för spetsiga träskor fyllda med halm. Jag skulle gå så långt som att säga att fleece ensamt ökar livskvaliteten då vs. nu med runt 100 procent. 

Och tänk att, trots att kylskåpet gapar halvtomt, ha tre-fyra lunchalternativ och till och med möjligheten att åka ner på stan och köpa restaurangmat, istället för att skrapa ihop gamla sillabitar från botten av en tunna. För att inte tala om att när som helst kunna få tillgång till adekvat sjukvård om ens barn skulle få för sig att sätta i sig en balja med svällande korn. Istället för att sända efter en glosögd gumma i grannbyn vars huvudnummer är att lägga huvet på sned och uppmana till bön. 

Jag har ett annat exempel från våren, nämligen Aino Trosells Hjärtblad, berättelsen om dalkullan Hulda som på 1860-talet vandrar till Stockholm för att ta tjänst som tvätterska. Fiktion förvisso, men det känns som att Trosell vet vad hon pratar om när det kommer till levnadsvillkoren. Och efter att tidigare ha läst Magnus Västerbros Svälten - om hungeråren som formade Sverige, känns beskrivningarna riktiga. Det var ont om mat, ont om tyg, prylar, värme, kärlek, ont om allt. Utvecklingsmöjligheterna var ytterst begränsade såklart, du var en produkt av din familj och gick i dennes fotspår. Om man inte likt Hulda lyckades snärja mannen i det hus man jobbar och bli fint gift, men den chansen var väl ungefär lika stor som att skrapa fram >50 kronor på Triss. 

Jag inser att det låter såväl självklart som förnumstigt att uppmana till att "försöka uppskatta det du har". Det vet vi ju alla att vi ska. Vi vet också att vi ska försöka vara goda människor och att vi ska röra på oss mer och så vidare, men tricket är att verkligen göra det. Och då behöver man hjälp på vägen. Det här är hjälpen: Se filmer om livet förr. Läs Trosell, Ivar Lo och andra proletärförfattare. Läs Svälten. Det ger i sanning en extra dimension på tillvaron och du kommer i dagar, veckor, ja kanske månader, att på riktigt njuta av ditt luxuösa liv. 

Nu ligger ju inte en USA-resa i planeringen för oss än på ett tag. Men tanken är kittlande. Den dagen min man mår bra och vi känner oss redo, kan vi sätta oss på ett flyg som tar oss över Atlanten på sju-åtta timmar (? har dålig koll). Vi behöver inte spy oss halvdöda i tio veckor och få löss på köpet. 

Vi kan elda huset varmt och läsa jordens alla böcker och få hjälp när vi behöver och sova i varma rena sängar och äta god och näringsrik mat, oavsett hur väderleken ser ut en viss sommar. Vi behöver inte oroa oss nämnvärt för att barnen ska dö i banala sjukdomar och skulle nya sjukdomar uppstå kan vi räkna med att ett antal snillen runt om i världen slår sina kloka huvuden ihop för att lösa problemet. Och allt detta, knappt två hundra år efter helvetet. 



Och jag skäms en smula över att jag beklagat mig över att "Tele2 är sååå dåliga på kundreklamationer". Om det finns en högre makt vill jag tacka hen för att så lägligt ha placerat mitt födelseår så sent. Och på denna plats, ett Sverige som gått från bonde/klassamhälle med sockenstuga och sexårig skolgång till ett ingenjörsland på rekordtid. Så om du till äventyrs går runt med gnagande känslor av depravation och "varför-får-inte-jag"; se filmerna. Det är som att gjuta olja på nextopiavågorna. Du blir lugn, du blir fin, du blir tacksam och törs jag ens lova detta - mer lycklig?

Har du några film- eller boktips på temat?

Mvh/
FruEfficientBadass

39 kommentarer:

  1. Det kanske inte är rumsrent att kalla valfri bybo för "idiot" men på ICA Maxis parkering finner jag mig ofta i situationen att jag vill kalla samtliga där för just idioter (mig själv exkluderad naturligtvis :-)).

    SvaraRadera
    Svar
    1. "mig själv exkluderad naturligtvis" Comes without saying.

      Radera
    2. Hej och välkommen till Spotcap Global Financial Services, jag heter Claudia Klein, jag är en långivare och även finansiell konsult. Jag erbjuder alla typer av lånetjänster

      Är du i stort behov av ekonomisk förstärkning? Behöver du ett lån för olika ändamål? om ditt svar är ja, kommer jag råda dig att kontakta mitt företag via | spotcapglobalservices@gmail.com | eller skicka ett meddelande till oss på WhatsApp: +4915758108767 | och har ett lån på ditt konto inom 24 timmar eftersom vi tillhandahåller utmärkta lånetjänster över hela världen.

      Vi erbjuder alla typer av lånetjänster (Personlån, Företagslån och många fler), vi erbjuder både lång- och kortfristiga lån och även du kan låna upp till 15 miljoner euro och vi ger ut lån till en låg ränta på 3 % per år. Mitt företag hjälper dig att uppnå en mängd olika mål med ett brett utbud av låneprodukter.

      Jag erkänner det faktum att att få ett legitimt lån alltid har varit ett stort problem För individer som har ekonomiska problem och behöver en lösning på det, har många människor det så svårt att få aktielån från sina lokala banker eller andra finansiella institutioner p.g.a. hög ränta, otillräckliga säkerheter, skuld i förhållande till inkomst, låg kreditpoäng eller andra orsaker

      Inga fler väntetider eller stressiga bankbesök. Vår tjänst är tillgänglig 24/7 - du kan få ett lån och slutföra dina transaktioner när och var du än behöver det

      Vi tillhandahåller 24-timmars lånetjänster i världsklass. För frågor/frågor? - Skicka ett e-postmeddelande till | spotcapglobalservices@gmail.com | eller skicka ett meddelande till oss på WhatsApp: +4915758108767 | & Få svar omedelbart

      Din familj, vänner och kollegor behöver inte veta att du har ont om pengar, skriv bara till oss så får du ett lån.

      Din ekonomiska frihet är i dina händer!!

      Radera
  2. Träffsäkert. Känns som många "det var bättre förr människor" tror att livet var ungefär som Bullerbyn/Bonderöven förr.

    Icke!

    Mvh
    Erik

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bonderöven, har jag missat en Lindgrenklassiker? Och syna även Bullerbyn i sömmarna: Laissez-faire-föräldraskap (ungarna får kasta sig på höskullen, spatsera på tak utan säkerhetsåtgärder etc), pennalistiska skomakare, äta rent socker från handelsboden utan tillstymmelse till floursköljning. Det som möjligtvis var najs var att få gosa med alla djuren.

      Radera
    2. Bonderöven aka "100% bonde" är en dansk hyperaktiv självhushållare som går att se på svt-play.

      Radera
  3. Japp! När jag tycker synd om mig själv så räcker det att tänka på min farmor år 1947: Tre av barnen (5 år, tre år, sex månader) får tuberkulos och placeras på infektionssjukhus där hon inte får hälsa på, men hon har råd nätt och jämt att ta tåget in till stan en gång i veckan för att VINKA till barnen som får lov att komma till fönstret i några minuter. Hemsk och härlig misär läses bäst i "Nässlorna blomma" och "Vägen ut" av Harry Martinsson, "Mor gifter sig" av Moa Martinsson och "Romanen om Olof" av Eyvind Johnson. Något nyare om samhällets orättvisor: "Landets hjärta" av Fay Weldon och "Ett tillfälligt möte" av Nadine Gordimer. Samt alla filmer Ken Loach någonsin gjort.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tuberkulos, det har vi helt raderat från folkminnet. Det hade vi med spanska sjukan också fram tills helt nyligen. Minnet är kort, konsten är lång (så tack för fina boktips).

      Radera
  4. Behöver bara gå till min föräldrars uppväxt. De var födda på tjugotalet. De var mycket eländes elände. Pappa var dräng efter konfirmationen och fick bo med hästarna i stallet. Mamma fick polio vid åtta års ålder och tillbringade 8 månader på vanföreanstalt. De flyttades till Stockholm och där träffades de. Det var brist på bostäder och min mamma inväntade Hjalmar Mehr (statsråd) när han kom till jobbet, då var hon skild och hade två barn, mina halvsyskon. Hon tjatade till sig en lägenhet av Hjalmar och fick slutligen en. Den enda som gick att uppbringa i hela Stockholm enligt Hjalmar Mehr så nu fick hon sluta tjata. Det var jätteont om lägenheter och när det började byggas så var det status att flytta ut till de nybyggda förorterna och slippa bo kyffigt i innerstan, idag är det tvärtom som alla vet.

    Sen ska vi inte tala om min farmor hon pissade på fötterna som liten för att de skulle bli varma och farmorsmor sparade skorna så att hon gick barnfota från tidig vår till sen höst. Visst har man det bra./M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänker Dickens, inte i Sverige men sicket elände. Älskade Oliver Twist som liten. Wilhelm Mobergs böcker. Filmen I, Daniel Blake av Ken Loach, för de människorna finns även här och jag tror vi går mot ett liknade samhälle som Storbritannien. Per-Anders Fogelström,hela stadserien beskriver verkligen hur människor levde på söder i fattigdom med löss, svält och trälarbeten./M

      Radera
  5. Mina filmtips på ekonomiområdet utspelar sig inte på 1800-talet, men för oss unga ändå för rätt länge sedan:
    https://sparosverige.blogspot.com/2020/11/filmtips.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra filmtips och håller med dig om Bergmananalysen. Jag säger bara: Jungfrukällan.

      Radera
  6. Bra att stanna upp ibland och reflektera över hur bra och lätt vi har det. Och hur svårt vi gör det ibland.

    (Såg dokumentären Ivannas liv på SVT play, om livet med 5 barn på 7 kvadrat ute på tundran i norra Sibirien, sevärd och tänkvärd)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh den såg jag också! Verkligen sevärd! Annars har Västerbro skrivit en bok om Sverige under Karl XII tid - Tyrannens tid. Enligt mannen också läsvärd!

      Radera
  7. Har precis läst 1793 av Niklas Dag och Natt, den är en kriminalroman som utspelar sig 1793 och jäklars vad jag har uppskattat min mjuka säng, att få duscha varmt, att ha tvättmaskin, att inte behöva spinna ull från 04:30 på morgonen, att slippa gå i kyrkan varje söndag och lyssna på en berusad präst som ska skydda sin flock genom att ange alla kvinnor som är ogifta för hor, att inte dö sotdöden vid 30 års ålder. Har varje kväll när jag lagt undan boken varit lite extra tacksam över mitt liv och vardag.

    Det är en bra kriminal/deckar-historia men också en bra berättelse med många detaljer om hur liten makt man hade över sitt liv, framför allt som kvinna, för dryga 200 år sedan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Å! Så GÖTT att slippa sotdöden. Noterar.

      Radera
  8. Troells film "Här har du ditt liv" baserad på Eyvind Johnsons- "Romanen om Olof" skildrar ett fattig Sverige inte så för dryga hundra år sedan.
    Vill man ha mer fattigdom finns förstås Fogelströms stadsserie.

    Och är man sugen på än mer elände finns "Ormens väg på hälleberget" av Torgny Lindgren. Widerbergs filmatisering av boken kan undvikas att se.
    Lindgrens vackraste bok om det Sverige som en gång fanns är "Merabs skönhet."
    Robert B.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes, tack för det. Vet inte varför jag drar mig för Fogelström, tycker den känns jobbig men det är helt baserat på lösa indicier. Nu är ni två som rekommenderat den.

      Radera
    2. Brukar sällan kommentera, men nu bara MÅSTE jag! ;)
      Jag vill bara säga att Fogelström är allt annat än jobbig! Ja, mer än på det sättet att man kan bli lite konstig när man ger sig i kast med Stad-sviten.
      I alla fall blev jag det. Jag levde mig med så våldsamt i alla människoöden han gestaltar att jag var tvungen att läsa minst en bok emellan innan jag gav mig i kast med nästa del. Annars vet ingen var det hade slutat.;)
      Nej, men jag klassar det som en av mina största läsupplevelser. Och jag är ännu äldre än du. Och har varit en bokslukare sedan fem års ålder. (Även om det dröjde några år innan jag gav mig kast med just Fogelström.)

      //K

      Radera
    3. Om jag ska tipsa om ytterligare en gammal död författare som skriver om gammel-Sverige, så blir det förresten Sara Lidman. Det är många år sedan jag läste henne, men jag minns att jag de första 20 sidorna var mäkta irriterad över hennes "konstiga språk."
      Sedan lossnade det, och jag insåg att hennes språk inte var konstigt, utan makalöst vackert. Och att hennes berättelser var omöjliga att lägga ifrån sig.

      //K

      Radera
    4. JA! Läs Fogelströms "Stad" serie! Det finns även föregångarna till den, "barn" trilogin. Den ska vara mer "historisk" och inte lika berättande (enligt maken igen, har inte läst barn-triologin utan bara stad serien!) men den är fantastisk!

      Radera
  9. Inte långt tillbaka i tiden, men stark drivkraft för mitt egna sparande: Majgull Axelsson, "… och dom som inte har". 1992 – 95 följde och intervjuade hon 14 människor med mycket låga inkomster. Hur lätt är det att falla mellan stolarna? Hur lång tid tar det att förlora allt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh, den boken borde många läsa....

      Radera
  10. Jag älskar Sven Delblancs böcker, bland annat är ju serien Hedebyborna som gick på tv för herrans många år sedan grundade på dem. Sen måste jag bara säga ett stort Tack till dig för imorgon går jag i pension 62 år gammal, hade aldrig hänt om jag inte snubblat in på din och Sparos blogg för några år sedan, sedan dess började jag spara som bara f-n, så inspirerade av er. Så istället för att sitta framför datorn hela dagarna ska jag nu mocka hästskit och pussa på alla hästar i stallet, så tack från hela mitt hjärta . Hälsningar Åsa

    SvaraRadera
    Svar
    1. +1 på Delblanc och Hedebyborna. När jag läste Åminne (första delen) förstod jag för första gången vilket vackert språk svenska är.

      Grattis till målgången. Njut!

      /Max

      Radera
    2. Grattis! Vad kul att läsa!

      Radera
  11. Fogerlström alla gånger, älskar Stad-serien!

    SvaraRadera
  12. Jag brukar få samma känsla när jag ser om "Band of Brothers" (min jultradition), särskilt delarna som utspelas i Ardennerskogen.

    Det filosofiska resonemang du är inne på tror jag är en av huvudingredienserna i en lyckad (lycklig) FIRE: förnöjsamhet.

    Eller som MMM uttryckte det: "The Dalai Lama has determined that this product does NOT increase happiness."

    /Max

    SvaraRadera
  13. Kan starkt rekommendera Karolinersviten av lars Widding.

    SvaraRadera
  14. Efter att ha läst Svälten läste jag även Nödåret som var ännu mer eländigt från samma år men i Finland. Huva. Jag och barnen pratar ofta om att vi faktiskt inte vet vad det innebär att vara hungrig, på riktigt.

    SvaraRadera
  15. Jag fick precis samma känsla som du beskriver i inlägget efter att ha sett "Drottningarna" och "Min historiske pojkvän" (med Petra Mede) på tv4play. Trots att Drottningarna ändå visar upp eliten i respektive århundrade kunde jag inte annat än tänka på hur mycket sjukdom, svält och elände det var även för dem, och vilken ofattbar lyx vi har nu på många sätt.
    Båda är tips!

    SvaraRadera
  16. Vill varmt rekommendera Bernardh Nordhs bokserie om livet i fjällbygderna förr i tiden. Där kan man tala om svårt att få tag i mat och så vidare. Mysigt att sitta framför brasan med kaffekoppen och läsa.

    SvaraRadera
  17. Såg en väldigt bra tweet runt nyår.

    Tänk dig att du är född 1900
    1914 startar 1:a VK, 22 miljoner döda
    1918 härjar spanska sjukan som tar död på 50 miljoner, mestadels unga om jag minns rätt själv
    1929 "The great depression" - Återgång till misär, vem minns inte bilderna på tyskar som handlar bröd med skottkärror fulla av pengar från skolan?
    1933 - Nazisterna tar makten då övriga partier gett upp hoppet
    1939 - 2:a Världskriget startar och tar död på 60 miljoner över sina 6 år
    1952: Korea kriget
    1964-75: Vietnamkriget
    2020: Vårt största problem är att ett ehandelspaket är försenat med 24h och jordens undergång känns nära

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ganska mycket cherry picking i den tweeten, haha!

      Radera
  18. Ivar-Lo Johansson, Statarliv, Kungsgatan. Moa Martinsson, Mor gifter sig, Kvinnor och Äppelträd .Per Anders Fogelström, Vävarnas barn,stadserien. Sven Delblance, Livets ax.Vilhelm Moberg, Raskens. Harry Martinsson, Nässlorna blomma.Elsie Johansson, Näckrosträdet. Susanna Alakoski, Svinalängorna.

    SvaraRadera
  19. Det här var så fint skrivet att jag nästan fick en tår i ögat. Huvudet på spiken verkligen! /Frihetsmamman

    SvaraRadera
  20. Läste klassikern I stålregnet av Ernst Jünger nyligen. Den handlar om hans upplevelser från fronten i första världskriget. Sårad 20 gånger eller nåt sånt. Fick splitter i ena lungan men en kompis tog honom på ryggen och bar honom i säkerhet. Kompisen blev träffad och dog precis när de kom i skydd. Såna grejer. Nu om jag får en sticka i fingret kan jag tänka hur mycket Ernst skulle bry sig.

    SvaraRadera