Läsarberättelse åtta

HUR BÖRJADE DET

Det började i yngre tonåren med oro för pengar. Från att ha växt upp i ett rätt så övre medelklassrikt liv med två akademikerföräldrar (i en bruksort: dvs vanlig medelklass i Stockholms-mått) så kom en skilsmässa och en mamma som fick det betydligt ekonomiskt tightare. Inte regelrätt fattigdom, men oro. Så jag började samla pengar på sparkonto vid första sommarjobben, var väldigt ekonomiskt medveten som student etc. Vågade dock inte investera på börsen (trots ett tillskott på 50 000:- från farföräldrar som trillade in när jag fyllde 18). Min storasyster hade fått samma summa pengar sju år tidigare och investerat dessa efter råd från storbanken, och sen behövt ta ut pengar när värdet sjunkit med med drygt 50%. Hon avrådde mig därmed med bestämdhet att ha med börsen att göra. Så den blev jag rädd för. Låste istället in pengarna på ett konto med lite högre ränta. En ränta som i bästa fall matchade inflationen (men det gjorde den nog aldrig).

VAD GJORDE JAG FÖR FÖRÄNDRINGAR
Jag kom ut i arbetslivet ca 2015 med ett redigt stort studielån, och insåg samtidigt att mina sparpengar knappt växt något, snarare urholkats av inflationen. Ramlade in på Claes Hembergs blogg - och det blev min ögonöppnare att välja något annat än sparkonton. Jag tog därmed ut pengar från sparkontot och började successivt sätta över på nyöppnat Avanza-konto. Globala indexfonder, Sverige-indexfonder, aldrig mer än 0,4% i förvaltningsavgift (tror Hemberg hade det som riktmärke).

Från Hemberg började jag upptäcka fler ekonomibloggar. Bara svenska. Men framförallt behövde jag hitta nya bloggar när han själv slutade skriva på sin. Där någonstans måste jag ha upptäckt FIRE, eller åtminstone Miljonärinnan30 (men då upplevde jag nog hans blogg med 50% fasa. Kändes så extrem. Har mycket mer behållning av hans blogg idag). Eftersom jag också hade börjat jobba, och insett att arbetslivet var rätt svårt och krävande, mycket pga jag valt en vårdutbildning och tyvärr är arbetsmiljön och arbetsvillkoren rätt bedrövlig i stora delar av hälso- och sjukvården. Läkare var jag ju inte heller så fanns inte utsikten att kunna jobba 50% och ändå fortsätta investera i samma takt som på nuvarande heltidstjänst. FIRE-bloggar blev min tröst och snuttefilt efter ångestfyllda och stressiga arbetsdagar. Hoppet om att jag någon gång, och innan 65-70 års åldern, faktiskt ta mig ur ekorrhjulet.

SÅ HÄR INVESTERAR JAG
Har en (ganska diffus) målbild på 6 miljoner. Når i dagsläget, borträknat pengar investerade i en brf, en tredjedel på vägen. 2/3 av mina investerade kronor är placerade på Avanza. Utspritt lite hejvilt i olika fonder men allting i hyfsat billiga och framförallt breda aktieindexfonder, med tonvikt på globala. Resten är på Lysa med konto 60/40 aktie/räntor. Ska minska räntedelen där, särskilt i och med ökad skatt på ISK.

Märks nog att efter Hamberg blev Rikatillsammans min nya ledstjärna för hur/vad jag skulle investera pengarna. Jag fick även en en stor klumpsumma in på kontot efter en mycket köra och nära persons bortgång (men fy vad jag hellre hade velat haft kvar personen i ett tiotal år till oavsett alla pengar i världen) där jag behövde komma till beslut vad göra med dessa.

MITT LIVSMÅL
Jag vill leva som att lönen inte spelar någon roll: att jag kan ta beslut baserat på lust och intresse, och inte utifrån att säkra en inkomst. Enklare sagt än gjort då min personlighetstyp innehåller en stor portion oro och katastroftänk (men det är ju också dessa drag som gjort att jag sparat så mycket genom åren, så inget ont som inte har något gott med sig osv).

Jag har dock haft en önskan om kunna säga upp mig från ett jobb och ändå klara mig under lång tid. Dit har jag nått. Huvudmålet är att inte behöva jobba alls, annat än i min trädgård, eller åtminstone inte med något jobb jag inte har lust med. Problemet är väl att oro kring ekonomi fortfarande finns kvar - så vi får se om jag någonsin kommer våga. Pengar är en sak, modet att ta stegen i praktiken något annat. Önskar jag kunde hantera Excel, tror att kunna se investeringar och utvecklingen, räkna på uttag etc skulle kunna hjälpa mig att bli lite modigare, att liksom se att pengarna med hyfsad sannolikhet kommer att räcka till.

MINA TRE BÄSTA SPARTIPS
Jag är inte den bästa på att spara men jag har nästan alltid sparat pga jag har sett det som en seger när det finns pengar kvar i slutet av månaden. Pengar som då alltid satts in på ett sparkonto. Nu för jag över pengar i samband med lönen. Hur som, mina tre:Har (nästan) slutat köpa nya kläder, Sellpy är nu min klädkedja. Enkelt och bekvämt. Klipper mitt eget hår - för känner mig ändå rätt ful efter frisörbesök.
Väldigt lite smink/hudvårdsprodukter. Ska försöka se snällt på mina gråa hårstrån och inte börja färga.

Sammanfattningsvis kan tre råden ovan bli ett: lathet och inte så stort fokus på utseende kan faktiskt hjälpa en i sparandet. Särskilt som kvinna i storstad.

Tack för din blogg och böcker FruEB! Och tack för alla läsare som lämnar kommentarer på dina och andras inlägg. Det är mitt bästa sätt att inleda arbetsdagen att läsa dessa. Det kanske egentligen är mitt tips nr 1: fortsätt ha koll på målet och hålla sig inspirerad, genom exempelvis bloggar.

Allt gott!

Hälsning,
L