Jag är en late bloomer. Har aldrig kunnat spara, visste inget om fonder och ännu mindre om aktier, trodde mina pengar räckte precis till mina utgifter. Första gången jag insåg jag kunde spara var när vi bokade en resa till usa och jag lyckades få ihop 30.000 i fickpengar, typ 25 år gammal. Efter det kände jag mig ekonomiskt oberoende och sa upp mig från det värsta jobbet jag varit med om (hade typ lika mycket pengar kvar när jag kom hem från usa). Jag skulle driva lite företag, plugga och jobba extra, bananskalskarriär, där jag hamnade var jag hamnade. Lämnade livet som industriarbetare och råkade bli ekonom med dubbel examen även i psykologi. Tyckte fort om det flexibla med att plugga och jobba lite här och där när jag ville, så när jag väl började jobba efter examen blev det på deltid, och har varit så sedan dess.
Att jobba deltid gjorde mig inte rik, men sen fick jag en ny inställning. Troligtvis lyssande jag på poddar likt framgångspodden och blev inspirerad till att se över mitt liv. Minns inte sen vad som kom först, troligtvis någon bok på storytel av Per H Börjesson om hur man blir miljonär, för att därifrån lyssna mig vidare till aktiepoddar och även leta mig ut bland bloggar där jag först hittade sparo och därifrån hit.
Jag hade en skuld till min dåvarande sambo på ca 150.000, i övrigt liten skuld på huset och sen en studieskuld. Så ingen skuldfälla, men ville ändå bli av med skulden till sambon för att aldrig känna att jag måste vara ihop med honom av ekonomiska skäl. Varje podd och blogginlägg byggde på och jag vågade starta en isk. Satte in några hundralappar här och där. Betade av lite på samboskulden. Kollade grafer hur lång tid det skulle ta att få ihop en miljon, testade att sätta av flera tusen i månaden till depån och fortsatte bara. Slit och systematik.
Något år efter jag påbörjade sparresan satte jag av över 100.000 om året, trots min deltidstjänst. Skulden var betald och börsen har gått fint. Efter de 50 första känns det som det bara rasslat på. Jag känner inte att jag gjort några uppoffringar, jag har rest dit jag velat och haft de intressen som ger mig glädje. Uppvuxen rätt frugalt så har aldrig levt extravagant, har bara slarvat bort pengarna tidigare.
Jag sparar i aktier på månadsbasis, har ett tiotal som jag fyller på (min absolut bästa var när jag fick för mig att sätta in några tusenlappar på fortnox när jag var ute på promenad och kom tänka på vilket bra bolag jag tyckte de var och bara ville testa lite, innan de påbörjade sin resa uppåt). Följer gärna Marcus Hernhag och hans tankar, annars håller jag mig till stora stabila företag med bra utdelning. Panikar inte utan vill bara köpa sånt jag kan ha kvar även om jag inte skulle kunna logga in på något år.
Jag hade som livsmål att gå i passion innan jag blir 50, har en excelsnurra som visar hur mycket jag kan ta ut och ska ha kvar osv som är enorm. Dock så genomgick jag en separation i våras som både ändrade de ekonomiska förutsättningarna (vilket toppenår att behöva köpa ut ett ex och bo själv i ett hus!) en hel del men också gjorde att jag tappade motivationen. Jag strävar fortfarande efter ekonomisk frihet i högre grad än jag har idag, men målet och varför är lite luddigare än vad det varit. Jag ska dock påbörja coachning (givetvis gratis eftersom coachen är under utbildning) och har påbörjat mitt ömsande av skinn inför det. Där hoppas jag kunna hitta tillbaka till mitt driv och längtan för att återuppta drömmen och målet igen.
Mina bästa spartips:
- Om du behöver något, fråga din omgivning om någon har att låna ut eller ge bort. Funkar typ varje gång och det är något otroligt tillfredsställande att åka och låna en takbox av en kompis istället för att hyra eller i värsta fall köpa en. I helgen fick jag för mig att jag ville ha en ny sorts blomma, ställde frågan på Facebook och mer än en handfull erbjöd sig inom någon timma och senare kunde jag hämta skott hos grannen.
- Lär dig njuta av ull och använd det över hela kroppen om du bor i hus. Själv ligger jag nu i mina stickade ullbyxor och raggsockor. Mysigt och energisparande!
- Lär dig förstå vad du tycker något är värt. Tycker det är lätt hänt att någon som är snål/ekonomisk tar bort allt, men om jag tycker att en café-fika är värt massor för mig ska jag ändå fortsätta med det. Är fikan värd så här många hundralappar i framtidens sparkonto? Ja, om jag avstår köttbiten ikväll och äter en lättare soppa kanske? Värdera det du gör istället för att bara på slentrian avstå.
Det här var min historia, hoppas det är något att ha. Skickar med bild på det som ger njutning och motiverar mig att inte jobba varje dag.
Något år efter jag påbörjade sparresan satte jag av över 100.000 om året, trots min deltidstjänst. Skulden var betald och börsen har gått fint. Efter de 50 första känns det som det bara rasslat på. Jag känner inte att jag gjort några uppoffringar, jag har rest dit jag velat och haft de intressen som ger mig glädje. Uppvuxen rätt frugalt så har aldrig levt extravagant, har bara slarvat bort pengarna tidigare.
Jag sparar i aktier på månadsbasis, har ett tiotal som jag fyller på (min absolut bästa var när jag fick för mig att sätta in några tusenlappar på fortnox när jag var ute på promenad och kom tänka på vilket bra bolag jag tyckte de var och bara ville testa lite, innan de påbörjade sin resa uppåt). Följer gärna Marcus Hernhag och hans tankar, annars håller jag mig till stora stabila företag med bra utdelning. Panikar inte utan vill bara köpa sånt jag kan ha kvar även om jag inte skulle kunna logga in på något år.
Jag hade som livsmål att gå i passion innan jag blir 50, har en excelsnurra som visar hur mycket jag kan ta ut och ska ha kvar osv som är enorm. Dock så genomgick jag en separation i våras som både ändrade de ekonomiska förutsättningarna (vilket toppenår att behöva köpa ut ett ex och bo själv i ett hus!) en hel del men också gjorde att jag tappade motivationen. Jag strävar fortfarande efter ekonomisk frihet i högre grad än jag har idag, men målet och varför är lite luddigare än vad det varit. Jag ska dock påbörja coachning (givetvis gratis eftersom coachen är under utbildning) och har påbörjat mitt ömsande av skinn inför det. Där hoppas jag kunna hitta tillbaka till mitt driv och längtan för att återuppta drömmen och målet igen.
Mina bästa spartips:
- Om du behöver något, fråga din omgivning om någon har att låna ut eller ge bort. Funkar typ varje gång och det är något otroligt tillfredsställande att åka och låna en takbox av en kompis istället för att hyra eller i värsta fall köpa en. I helgen fick jag för mig att jag ville ha en ny sorts blomma, ställde frågan på Facebook och mer än en handfull erbjöd sig inom någon timma och senare kunde jag hämta skott hos grannen.
- Lär dig njuta av ull och använd det över hela kroppen om du bor i hus. Själv ligger jag nu i mina stickade ullbyxor och raggsockor. Mysigt och energisparande!
- Lär dig förstå vad du tycker något är värt. Tycker det är lätt hänt att någon som är snål/ekonomisk tar bort allt, men om jag tycker att en café-fika är värt massor för mig ska jag ändå fortsätta med det. Är fikan värd så här många hundralappar i framtidens sparkonto? Ja, om jag avstår köttbiten ikväll och äter en lättare soppa kanske? Värdera det du gör istället för att bara på slentrian avstå.
Det här var min historia, hoppas det är något att ha. Skickar med bild på det som ger njutning och motiverar mig att inte jobba varje dag.
Fint att få läsa om din livsresa, tycker din inställning känns sund och bra påminnelse för mig om att inte avstå allt bara för att.
SvaraRaderaTack för din berättelse. Det gäller att vara vaksam kring förhållanden, och äktenskapsförord är något man måste våga ta tag i, även om det känns hur oromantiskt som helst. Se det som en indikation på om förhållandet kommer att hålla, kan två personer inte diskutera detta utan att bli ovänner kommer det garanterat fler åskknallar på vägen framöver. Parterapi är bra och borde vara något som det snackades mer om, då Sverige har riktigt många skilsmässor, och dessa är i många fall förödande för privatekonomin. Att investera i ett förhållande torde ge väldigt god avkastning jämfört med alternativet.
SvaraRaderasamtidigt ska man undvika att ha ekonomin som en av huvudanledningarna till att förbli ihop - tycker jag
RaderaTack för bra inlägg och lycka till - bra att du tar upp det där med förhållande - dels att inte vara ekonomisk beroende av partnern rent allmänt och även att överväga om med FIRE man menar som en del av ett förhållande eller om man faktiskt klarar sig själv vid behov (tex att behöver skaffa ett tillräckligt stort boende om man har barn osv)
SvaraRaderaBra skrivet, bra jobbat, intressant resa. En extra bra grej är att du kallar pension för passion ;) Det ska jag oxå börja med...
SvaraRaderaDiskuterade förhållanden med en äldre släkting (född på 1930-talet). Hon sa något som jag inte kan glömma:
SvaraRadera"Alla människor förändras, men inte alltid till det bättre."
/Max