En sak jag tycker är märklig med coronakrisen är att merparten av människorna verkar göra samma reflektioner simultant. Åtminstone om jag får döma av de poddar jag lyssnar på (primärt USA) men även i svenska veckopaneler samt bland mina vänner och bekanta. Låt mig redogöra för min bild av tankegångarna i kronologisk ordning:
1. Corona, varför så mycket ståhej, det är ju bara en influensa (t.o.m. mitten av februari).
2. Corona - WE'RE ALL GONNA DIE (efter mitten av februari)
3. Sjukvårdsapparaten framför allt.
4. Toalettpapper framför allt.
5. Men ekonomin då - är en generation av arbetslösa ett rimligt pris att betala för #3?
6. Eeh, jo, så får det typ bli. Kanske? "Vi följer utvecklingen".
7. Men vad är det för fel på alla toalettpappershamstrande människor?
8. Social distansering, skit också, jag som hade planerat en resa till X, Y Z.
9. Social distansering, ganska najs ändå. Och man kan ju faktiskt ta ett glas vin tillsammans över Zoom.
10. Corona verkar onekligen föra folk närmare varandra. Ta till exempel det som sker i mitt kvarter; X, Y, Z.
11. Vi är en global familj! Äntligen minns vi vad det är att vara människa! Eufori!
12. Eller inte...EU-länderna hamstrar munskydd i respektive land. Vaffan ska man med EU...
13. Men Chanel-sömmerskor sitter och syr munskydd åt sjukvårdspersonal...fint ändå.
14. Hmm...nu när jag detoxat från jobbet nästan en månad undrar jag om det inte finns ett alternativ till det liv jag levt fram tills nu. Tänk om man skulle ta och göra riktiga förändringar?
Anekdotiskt exempel:
Min vän A, som fram tills helt nyligen kört på enligt den svenska tjänstemannamodellen, ringde mig i helgen för att höra hur livet på landet var. "Får du intellektuell stimulans?", "Saknar du folkvimlet?", "Hur kommer ni att försörja er?". Anledning: Punkt 14: Hon har nu fått jobbet ur systemet, permitterad fram till och med juni, och har upptäckt att det är rätt härligt att vara på lantstället, hinna vara ute i naturen varje dag, rafsa i planteringarna, slow-cooking kvällstid, ha mer tid med barnen. "Alltså, jag och [man] har ju kört vd-spåret rakt uppåt/framåt de senaste femton åren. Men nu undrar jag om det inte är dags att revidera planen. Att ta det lugnare, kanske jobba deltid hemifrån, få mer tid att vara här."
De har på rekordtid gått från ord till handling vad gäller ett väsentligt steg mot ekonomiskt oberoende: House Hacking (min favorit av alla FIRE-strategier). Jag skrev för ett halvår sen ett inlägg om deras fancy pancy renovering i en av Stockholms mest exklusiva förorter och ett av resultaten var en gästvåning på bottenplan. Som det lät då "kanske det skulle kunna bli en transitstation för äldsta barnet innan hen flyttar hemifrån" (d.v.s. om runt fem år).
Men vad hände nu? Sedan en månad tillbaka hyr de ut den till en Lule-expat för närmare femsiffrigt per månad. Hennes reflektion var intressant: "Vi väntar med bävan och spänning på hur grannskapet ska reagera". För det är inte comme-il-faut att hyra ut för att dra in extra kosing i dessa kvarter. Här betalar man för privatliv och pengar är normalt inte en issue. Är pengar en issue, anses detta område vara fel val.
Inga stora grejer, men ponera att denna familj post corona väljer att börja jobba deltid, kanske med en-två dagar hemmavid varje vecka (arbetsgivare lär ha svårare att argumentera mot hemarbete nu efter etablering av Zoom som fungerande kontaktyta), mindre konsumtion för att kompensera för inkomstbortfallet och ett lifv i sus och dus. Parallellt med det fortsätter de att hyra ut. Bra för bostadsmarknaden, planeten, deras nivåer av oxytocin. Små steg mot en mer FIRE-inriktad tillvaro.
Ser du liknande i din närhet?
Mvh/
FruEfficientBadass
P.s. Ni har väl inte missat att MMM kommit med ett nytt inlägg? Längst ner nämner han en artikel han figurerat i där vinkeln är ungefär "FIRE-människorna får på nöten i krisen, får flytta hem till mamma och äta makaroner igen" där de försökt bända in MMM. Som någon säger i den efterföljande diskussionen på Twitter: "Perhaps I'm obtuse. What was the point of this article? Some people invested, retired, and then the economy tanked. They're adjusting to this change. And??"
En spännande bankupplevelse
Som jag tidigare nämnt läcker vårt tak. Det rör sig om cirka 300 m2 tegeltak, ålder 60-70 år, vet inte så noga. Det läcker på två ställen i anslutning till "dalrännor" (fråga inte, för jag har ännu inte fattat vad det är) och för att åtgärda dessa måste ställningar resas runt stora delar av huset och runt 25% av taket måste bytas ut för att säkra dessa "dalrännor" (jag kan inte sluta sätta citationstecken runt "dalrännor"). M a o: Vi bedömer inte detta som ett frugal style DIY-projekt eftersom jag liksom har kommit att gilla min man (det var ju ett arrangerat äktenskap, men jag lovar, efter 15 år sätter det sig) och ogärna vill se honom som en blöt fläck på marken efter att ha vipplat av taket eftersom han troligtvis skulle komma att balansera runt med ett jutesnöre mellan sig och skorstenen som säkerhetslina, gissningsvis utan ställningar.
Och samtliga fyra takläggare vi sent omsider lockat till oss för estimat (i Hudik måste man liksom arrangera ett litet bullkafferep och sjunga sirenska lockrop för att de ska kunna göra avbräck i vad-de-nu-gör för dylika aktiviteter) är eniga om att takteglet är tunt som löv och inom en 10-20 år kommer att behöva bytas oavsett. Kostnaden för att dra upp ställningarna vid två tillfällen > kostnaden att göra hela taket på ett bräde. Dessutom vill vi byta till plåttak (i tegelimitation) och då måste man göra hela eftersom det inte blir så snyggt att blanda tegel och plåt på ett och samma tak. Så vi har beslutat oss för att göra hela taket so help me god.
Eftersom jag är så ödmjuk kan jag erkänna att det kanske inte var helt optimalt att ha 95% i aktier när takrenovering stod i farstun. Hade jag varit synsk hade jag plockat ut 300 000 kr i början av året och finansierat taket med dessa pengar. Men nu är jag dessvärre inte synsk och till mitt försvar får jag säga att jag faktiskt inte förstod vidden av takproblemet. Fram tills helt nyligen har det räckt med att tömma ett litet tvättfat på vinden några gånger per år. Men i vintras eskalerade det och nu är hela vårt hobbyrum täckt i plast. Och ja, det bereder mig alltid nöje att få höra min man skandera "vad var det jag sa" apropå vårt eviga trätoämne "hur mycket ska man ha placerat" så jag bjuder på det. Jag gör som frugal weirdos gjort i alla tider: Jag anpassar mig. Jag inser vad som behöver göras: Vi behöver ta ett banklån.
Varför? Slakta fonder i detta läge innebär en alternativkostnad som med största sannolikhet är större än pengen att till 1,9% ränta ta ett lån under 3-4 år, kostar motsvarande en Kina-take-away per månad för en familj om fem, för att sedan amortera av skiten under en kortare period när börsen gått upp (?) igen. Man kan ha åsikter om detta, men så har vi valt att göra. Och nu var detta ett jättelångt intro för att komma till själva inlägget:
MÖTET MED BANKEN NÄR DU SAKNAR FAST INKOMST
Wuahahahaaa! Mitt nemesis encounter: Ögonblicket jag väntat på sen jag lämnade systemet för snart två år sen. Den brutala konsekvensen av att lämna båset i förtid. Nu har ju i och för sig min man en deltidslön och för tillfället löpande konsultarvode från sin förra arbetsgivare och efter att ha sammanställt ett Excelark med våra tillgångar tänkte vi att ett lån på ynka 300 000 kr på ett i övrigt obelånat hus (vars marknadsvärde visserligen är i Hudikmått, men säg 1,5-2 miljoner?) skulle vara en promenad i parken.
ICKE!
Det här är superintressant tycker jag. För fordom, när vi var consumer suckerz extra allt och drog in feta tjänstemannalöner, då var det promenad i parken. "Välkomna, låna på, låna mer, ska ni inte ha lite konsumentkreditlån när ni ändå är i farten, vavava?". Då levde vi från lön till lön och hade någon av oss förlorat vår inkomst hade vi haft klara problem att klara av ens våra räntekostnader. Idag är vår privatekonomi av ett helt annat slag. Om vi exkluderar börsplacerat skulle vi klara oss i uppskattningsvis två år, även utan min mans inkomst. Med min mans inkomst = 4 ever. Om jag dessutom börjar gigga mer, ännu mer 4 ever. Och även om börsen fortsätter ner och aldrig återhämtar sig, räknar jag med att åtminstone 1/4 finns kvar och det ger oss ännu mer slack. Säljer vi bostaden i Stockholm, även med kraftigt reducerade priser på bostadsmarknaden, är vår ekonomi oslagbar.
Detta var banken ointresserad av. Det enda vår lokale banktjänsteman ville göra var att slå in våra bruttoinkomster i sin snurra och han återkom om och om igen till samma slutsats: Vår hushållsekonomi var i moras. Enligt hans kalkyl "går vi back" dryga 3 000 kronor per månad. Jag var själv inte med vid bankmötet, men min man påpekade försynt att det var underligt, för vi upplevde inte att vi gick 3 000 back varje månad. Tvärt om, sa han, får vi rätt mycket pengar kvar varje månad efter att allt är betalt.
Om detta brydde sig banken intet. Varför lyssna på den potentielle kundens specifika scenario när du har schablonkostnader från...ja varifrån? Konsumentverket? Jag har ju tidigare skrivit om att vi som familj kostar runt fyra tusen mer än existensminimum. Och det är när vi lever vidlyftigt, skulle vi behöva kan vi dra ner ytterligare och kanske till och med hamna under existensminimum. Men det fanns uppenbarligen inget frugal weirdo mode i hans snurra.
Nu fick vi ju lånet ändå (han var förvisso tvungen att ta upp vårt fall med sin chef och göra ett undantag i regelverket) och det kommer, under loppet av fyra år, kosta oss 20 000 kronor totalt om räntorna ligger kvar runt 2% (och då står pantbrevet för nästan hälften). Så det här är ingen snyfthistoria och en vädjan till er att börja klicka på de lättklädda damerna som utgör den perfekta annonsmatchningen här på bloggen, utan bara en illustration av komiken när en FIRE-familj möter Systemet. De tog också en UC på oss. Jag undrar hur det ser ut från bankens perspektiv? Maximal kreditvärdighet (jag har själv kollat), inga UC:s så långt ögat kan nå och ett rätt fläskigt bostadslån sen tidigare parat med inkomster som skulle få en deltidsarbetande barnskötare att titta bort. Diskrepansen i bankernas finansiella analys av privatpersoner är så stor också - jag menar, vi har lån på miljonbelopp på vår stockholmsbostad men där är banken helt fine med att vi tjänar i nivå med att inte få ta ett lån på trehundra papp. Det är alltså nålsöga att komma in, men väl inne: No Questions Asked.
Vidare tycker jag att "fast inkomst" i dessa permitteringstider är ett något svajigt kriterium. Är det inte större risk att låna ut mycket pengar till ett high maintenance-hushåll utan skyddsnät än att låna ut ett litet belopp till ett frugalt hushåll med hängslen, livrem och silvertejp? Just sayin'. @Kuckelimuck bank: Ni kanske borde ta en workshop kring den där snurran.
Men det gav mig en tankeställare. Och det jag vill skicka med er i dagens inlägg är detta: Innan ni drar ur pluggen, se till att ha lånen i ordning. Är du missnöjd med kucklimuck banks låneservice (så som vi var med Swedbanks avseende stockholmsbostaden) - byt till SBAB i god tid innan för de kommer inte vara lika välvilligt inställda när du sen presenterar din inkomst på lösa antaganden om dina framtida gigg. Vet du med dig att du vill köpa ett litet torp i skogen för att ha dina getter i, skaffa det innan (såvida du inte cashar in). Större renoveringar på huset som du inte vill ta ISK:en till: Få papprena iordning. För du vill inte vända dig till något av de låneinstitut som inte kräver fast inkomst, minns inte namnet nu, men det går en reklam på TV med backslicken som hånar en tjej för att "hon inte har något riktigt jobb". Troligtvis är han ansiktet utåt för ett låneinstitut som "inte har riktigt konkurrenskraftiga räntor", då måste du till någon av de etablerade drakarna a.k.a. vanliga banker/SBAB.
Självklarheter naturligtvis, och jag visste ju detta redan på förhand. Men jag skickar ut den bara, tugga i er.
Mvh/
FruEfficientBadass
Och samtliga fyra takläggare vi sent omsider lockat till oss för estimat (i Hudik måste man liksom arrangera ett litet bullkafferep och sjunga sirenska lockrop för att de ska kunna göra avbräck i vad-de-nu-gör för dylika aktiviteter) är eniga om att takteglet är tunt som löv och inom en 10-20 år kommer att behöva bytas oavsett. Kostnaden för att dra upp ställningarna vid två tillfällen > kostnaden att göra hela taket på ett bräde. Dessutom vill vi byta till plåttak (i tegelimitation) och då måste man göra hela eftersom det inte blir så snyggt att blanda tegel och plåt på ett och samma tak. Så vi har beslutat oss för att göra hela taket so help me god.
 |
| Så här ser en kostnad på 300 000 kr ut. EFTER rot. |
Eftersom jag är så ödmjuk kan jag erkänna att det kanske inte var helt optimalt att ha 95% i aktier när takrenovering stod i farstun. Hade jag varit synsk hade jag plockat ut 300 000 kr i början av året och finansierat taket med dessa pengar. Men nu är jag dessvärre inte synsk och till mitt försvar får jag säga att jag faktiskt inte förstod vidden av takproblemet. Fram tills helt nyligen har det räckt med att tömma ett litet tvättfat på vinden några gånger per år. Men i vintras eskalerade det och nu är hela vårt hobbyrum täckt i plast. Och ja, det bereder mig alltid nöje att få höra min man skandera "vad var det jag sa" apropå vårt eviga trätoämne "hur mycket ska man ha placerat" så jag bjuder på det. Jag gör som frugal weirdos gjort i alla tider: Jag anpassar mig. Jag inser vad som behöver göras: Vi behöver ta ett banklån.
Varför? Slakta fonder i detta läge innebär en alternativkostnad som med största sannolikhet är större än pengen att till 1,9% ränta ta ett lån under 3-4 år, kostar motsvarande en Kina-take-away per månad för en familj om fem, för att sedan amortera av skiten under en kortare period när börsen gått upp (?) igen. Man kan ha åsikter om detta, men så har vi valt att göra. Och nu var detta ett jättelångt intro för att komma till själva inlägget:
MÖTET MED BANKEN NÄR DU SAKNAR FAST INKOMST
Wuahahahaaa! Mitt nemesis encounter: Ögonblicket jag väntat på sen jag lämnade systemet för snart två år sen. Den brutala konsekvensen av att lämna båset i förtid. Nu har ju i och för sig min man en deltidslön och för tillfället löpande konsultarvode från sin förra arbetsgivare och efter att ha sammanställt ett Excelark med våra tillgångar tänkte vi att ett lån på ynka 300 000 kr på ett i övrigt obelånat hus (vars marknadsvärde visserligen är i Hudikmått, men säg 1,5-2 miljoner?) skulle vara en promenad i parken.
ICKE!
Det här är superintressant tycker jag. För fordom, när vi var consumer suckerz extra allt och drog in feta tjänstemannalöner, då var det promenad i parken. "Välkomna, låna på, låna mer, ska ni inte ha lite konsumentkreditlån när ni ändå är i farten, vavava?". Då levde vi från lön till lön och hade någon av oss förlorat vår inkomst hade vi haft klara problem att klara av ens våra räntekostnader. Idag är vår privatekonomi av ett helt annat slag. Om vi exkluderar börsplacerat skulle vi klara oss i uppskattningsvis två år, även utan min mans inkomst. Med min mans inkomst = 4 ever. Om jag dessutom börjar gigga mer, ännu mer 4 ever. Och även om börsen fortsätter ner och aldrig återhämtar sig, räknar jag med att åtminstone 1/4 finns kvar och det ger oss ännu mer slack. Säljer vi bostaden i Stockholm, även med kraftigt reducerade priser på bostadsmarknaden, är vår ekonomi oslagbar.
Detta var banken ointresserad av. Det enda vår lokale banktjänsteman ville göra var att slå in våra bruttoinkomster i sin snurra och han återkom om och om igen till samma slutsats: Vår hushållsekonomi var i moras. Enligt hans kalkyl "går vi back" dryga 3 000 kronor per månad. Jag var själv inte med vid bankmötet, men min man påpekade försynt att det var underligt, för vi upplevde inte att vi gick 3 000 back varje månad. Tvärt om, sa han, får vi rätt mycket pengar kvar varje månad efter att allt är betalt.
Om detta brydde sig banken intet. Varför lyssna på den potentielle kundens specifika scenario när du har schablonkostnader från...ja varifrån? Konsumentverket? Jag har ju tidigare skrivit om att vi som familj kostar runt fyra tusen mer än existensminimum. Och det är när vi lever vidlyftigt, skulle vi behöva kan vi dra ner ytterligare och kanske till och med hamna under existensminimum. Men det fanns uppenbarligen inget frugal weirdo mode i hans snurra.
Nu fick vi ju lånet ändå (han var förvisso tvungen att ta upp vårt fall med sin chef och göra ett undantag i regelverket) och det kommer, under loppet av fyra år, kosta oss 20 000 kronor totalt om räntorna ligger kvar runt 2% (och då står pantbrevet för nästan hälften). Så det här är ingen snyfthistoria och en vädjan till er att börja klicka på de lättklädda damerna som utgör den perfekta annonsmatchningen här på bloggen, utan bara en illustration av komiken när en FIRE-familj möter Systemet. De tog också en UC på oss. Jag undrar hur det ser ut från bankens perspektiv? Maximal kreditvärdighet (jag har själv kollat), inga UC:s så långt ögat kan nå och ett rätt fläskigt bostadslån sen tidigare parat med inkomster som skulle få en deltidsarbetande barnskötare att titta bort. Diskrepansen i bankernas finansiella analys av privatpersoner är så stor också - jag menar, vi har lån på miljonbelopp på vår stockholmsbostad men där är banken helt fine med att vi tjänar i nivå med att inte få ta ett lån på trehundra papp. Det är alltså nålsöga att komma in, men väl inne: No Questions Asked.
Vidare tycker jag att "fast inkomst" i dessa permitteringstider är ett något svajigt kriterium. Är det inte större risk att låna ut mycket pengar till ett high maintenance-hushåll utan skyddsnät än att låna ut ett litet belopp till ett frugalt hushåll med hängslen, livrem och silvertejp? Just sayin'. @Kuckelimuck bank: Ni kanske borde ta en workshop kring den där snurran.
Men det gav mig en tankeställare. Och det jag vill skicka med er i dagens inlägg är detta: Innan ni drar ur pluggen, se till att ha lånen i ordning. Är du missnöjd med kucklimuck banks låneservice (så som vi var med Swedbanks avseende stockholmsbostaden) - byt till SBAB i god tid innan för de kommer inte vara lika välvilligt inställda när du sen presenterar din inkomst på lösa antaganden om dina framtida gigg. Vet du med dig att du vill köpa ett litet torp i skogen för att ha dina getter i, skaffa det innan (såvida du inte cashar in). Större renoveringar på huset som du inte vill ta ISK:en till: Få papprena iordning. För du vill inte vända dig till något av de låneinstitut som inte kräver fast inkomst, minns inte namnet nu, men det går en reklam på TV med backslicken som hånar en tjej för att "hon inte har något riktigt jobb". Troligtvis är han ansiktet utåt för ett låneinstitut som "inte har riktigt konkurrenskraftiga räntor", då måste du till någon av de etablerade drakarna a.k.a. vanliga banker/SBAB.
Självklarheter naturligtvis, och jag visste ju detta redan på förhand. Men jag skickar ut den bara, tugga i er.
Mvh/
FruEfficientBadass
The Art of Frugal Hedonism Del 11 - Ha fokus
Avsnitt 32 i The Art of Frugal Hedonism handlar om att hålla ögonen på bollen - leva ett liv i frihet utan att bli ansatt av varesig avundsjuka gentemot gemene konsument eller att dra sig undan sociala evenemang (snarare då bjuda in vänner och bekanta till sina evenemang som kanske inte inkluderar krogshower och weekends till London utan mer picknick och äppelplockning). De nämner också ett citat av journalisten George Monbiot*:
"Had our ancestors been asked what to predict what would happen in an age of widespread prosperity in which most religious and cultural proscriptions had lost their power, how many would have guessed that our favourite activities would not be fiery political meetings, masked orgies, philosophical debates, hunting wild boar or surfing monstruous waves, but shopping and watching other people pretending to enjoy themselves? How many would have foreseen a national conversation - in public and in private - that revolves around the three R's: renovation, recipes and resorts? How many would have guessed that people possessed on unimaginable wealth and leisure and liberty would spend their time shopping for onion goggles and wheatgrass juicers? Man was born free, and he is everywhere in chainstores."
När jag läser ovan känns det lätt att fortsätta den väg jag valt. Inte för att jag vill gå på orgier eller surfa monstruösa vågor, utan för att jag värderar frihet högst. Frihet från jobb och relationer som får mig att må dåligt, frihet från dumhet. Att avstå konsumtion, en viss nivå av resande och annat, ter sig som ett billigt pris. Ni som läser denna blogg vet att jag gärna jobbar. Som en vän uttryckte det - det handlar om drivkraft. Jag har drivkraft att skriva den här bloggen och kan posta i princip varje dag. Jag har emellertid inte drivkraft att skriva ner processbeskrivningar för hur ett företag - ej ägt av mig - ska handskas med sin kundinformation i syfte att inte få böter av EU.
När jag läser Monbiots text ovan slås jag återigen av det gamla Biskop Thomas of Strängnäs-texten: Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring. Gud har dig givit sinn och själ, var hellre fri än annans träl.
På tal om Gud, hur tror du att det blev så här? Att vi, trots att vi på pappret borde vara friare än någonsin i historien, inte är särskilt fria? Är det bögarnas fel?
Mvh/
FruEfficientBadass
P.s. "Jag har aldrig träffat en person som kan göra prognoser om marknaden" (Warren Buffet). Har du? D.s.
* George Joshua Richard Monbiot (/ˈmɒnbioʊ/ MON-bee-oh; born 27 January 1963) is a British writer known for his environmental, political activism. He writes a weekly column for The Guardian, and is the author of a number of books, including Captive State: The Corporate Takeover of Britain (2000) and Feral: Searching for Enchantment on the Frontiers of Rewilding (2013). He is the founder of The Land is Ours, a peaceful campaign for the right of access to the countryside and its resources in the United Kingdom.[2]
"Had our ancestors been asked what to predict what would happen in an age of widespread prosperity in which most religious and cultural proscriptions had lost their power, how many would have guessed that our favourite activities would not be fiery political meetings, masked orgies, philosophical debates, hunting wild boar or surfing monstruous waves, but shopping and watching other people pretending to enjoy themselves? How many would have foreseen a national conversation - in public and in private - that revolves around the three R's: renovation, recipes and resorts? How many would have guessed that people possessed on unimaginable wealth and leisure and liberty would spend their time shopping for onion goggles and wheatgrass juicers? Man was born free, and he is everywhere in chainstores."
När jag läser ovan känns det lätt att fortsätta den väg jag valt. Inte för att jag vill gå på orgier eller surfa monstruösa vågor, utan för att jag värderar frihet högst. Frihet från jobb och relationer som får mig att må dåligt, frihet från dumhet. Att avstå konsumtion, en viss nivå av resande och annat, ter sig som ett billigt pris. Ni som läser denna blogg vet att jag gärna jobbar. Som en vän uttryckte det - det handlar om drivkraft. Jag har drivkraft att skriva den här bloggen och kan posta i princip varje dag. Jag har emellertid inte drivkraft att skriva ner processbeskrivningar för hur ett företag - ej ägt av mig - ska handskas med sin kundinformation i syfte att inte få böter av EU.
När jag läser Monbiots text ovan slås jag återigen av det gamla Biskop Thomas of Strängnäs-texten: Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring. Gud har dig givit sinn och själ, var hellre fri än annans träl.
På tal om Gud, hur tror du att det blev så här? Att vi, trots att vi på pappret borde vara friare än någonsin i historien, inte är särskilt fria? Är det bögarnas fel?
Mvh/
FruEfficientBadass
P.s. "Jag har aldrig träffat en person som kan göra prognoser om marknaden" (Warren Buffet). Har du? D.s.
* George Joshua Richard Monbiot (/ˈmɒnbioʊ/ MON-bee-oh; born 27 January 1963) is a British writer known for his environmental, political activism. He writes a weekly column for The Guardian, and is the author of a number of books, including Captive State: The Corporate Takeover of Britain (2000) and Feral: Searching for Enchantment on the Frontiers of Rewilding (2013). He is the founder of The Land is Ours, a peaceful campaign for the right of access to the countryside and its resources in the United Kingdom.[2]
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)