Nya synapser

Något jag gått och grunnat på det senaste halvåret är vad en frugal livsstil gör med ens psyke. Detta blir tydligt när jag kommer i kontakt med konsumtion i någon form. För ett tag sedan var jag exempelvis hemma hos en vän i en av Stockholms mer fashionabla förorter, ni vet den där pizzabagare skjuter varandra, och det var liksom hotellstandard på sovrummet och köket såg ut som taget ur White Guide eller vad man ska använda sig av för referenser nuförti'n. Och jag kunde verkligen njuta av middagen i detta kök och känna glädje över att få ta del av det. Utan att själv dra några paralleller till mitt eget liv/kök eller känna avund/stress/FOMO.* Faktum är att jag nästan kan finna vissa frugala/praktiska lösningar estetiskt tilltalande, just för att de är frugala. OMG jag kan inte fatta att jag ska försöka förklara detta, vet knappt själv vad jag menar. Men okej, vi börjar från början:

Liz Frugalwoods, en idol. Jag kan inte riktigt sätta fingret på det, men när jag läser vissa av hennes inlägg och ser tillhörande bilder, drabbas jag av något som närmast måste beskrivas som oxytocinpåslag. Ni som har barn vet, den där nästan zonkade känslan man får när man ammar och/eller tagit Rohypnol. Ta till exempel ett av hennes inlägg om "trash finds", d.v.s. saker hon hittar på återbruket. Här fyra stolar:

Kanske inte världens trendigaste (?), vad vet jag, jag läser inte Inredningsförsäljningstidningar längre, men 100% gratis. Och nu kommer det väsentliga: Jag tycker att de är snyggare för att de är gratis. Jag vet också att Liz kommer att pyssla med dessa stolar: arrangera dem på en avskalad och lämplig plats, duka bordet mellan stolarna med fint, vintagefyndat porslin, dekorera med höstlöv och kanske sy nya överdrag till dynorna med donerat tyg. Det har gått till den gräns där jag kan tycka att en brokig samling muggar av nedan slag (också Frugalwoods) bär på mer charm än de cleant nyköpta, eftersom de är just brokiga, vintagefyndade och jag vet att de kommer att användas varje dag till deras hemmalda kaffe. Det är något med detta - återbruk som verkligen kommer till användning - som ger mig sådan känsla av tillfredsställelse.

Eller när de själva målar om sina köksskåp för i ärlighetens namn är köket fortfarande ganska trist...åtminstone i jämförelse med min väns kök.

Kom att tänka på detta när mellanbarnet skulle fylla år häromsistens. Hon hade önskat sig en godistårta till frukost och jag behövde något att skydda den med över natt. Jag mindes vagt att jag sett ett tårtfat med kupa på vår egen loppis men jag ville minnas att den var ful som stryk och dessutom sprucken. Allt stämde, den var ful och sprucken. Men den gjorde sitt jobb utmärkt: Tårtan var i mint condition när vi skulle uppvakta henne morgonen efter.

Gick att äta trots spricka.

Jag kan nästan tycka att plastskapelsen ovan är snudd på vacker nu, precis som att synapserna i min hjärna dragits om och det som förr var fult blir nu fint. Ändamålsenligt, avskalat funktionellt, gammalt, uppskattat, omhändertaget. Det ger mig sådan tillfredsställelse att jag nästan (nästan) tackat nej om någon kommit och erbjudit mig en ny dito utan kostnad, exempelvis denna för 179 kronor:

Jag postade på Instagram för länge sedan en bild på en vas från en inredningsbutik i Stockholm i form av en skalad banan. Jag var nu inte inne och kollade prislappen på den, men att döma av adressen var det nog fyrasiffrigt. Att jämföra med den kostnadsfria ljushållare jag plockade på mig under ett besök på återvinningen i somras, i form av en kronärtskocka. Jag älskar den så innerligt. Och inte bara för att det är genialiskt att utforma en värmeljushållare som en kronärtskocka eftersom kronärtskockan är så vacker, till och med vackrare än en banan. Utan för känslan av att jag tagit reda på något som annars hade gått förlorat.

Är det någon som förstår vad jag menar eller har jag fallit ner ytterligare en nivå det galenfrugala kaninhålet?

Mvh/
FruEfficientBadass


* Vilket kan bero på att det skulle ha känts ungefär lika relevant som att tro att jag skulle förvandla min tillbucklade Skoda till en glänsande Tesla. Vi spelade helt enkelt i olika ligor och med helt andra budgetar.