"Lätt för dig ja, du är ju..."

Ett återkommande tema i FIRE-sammanhang [bland dess kritiker] är motargument av typen "Lätt för dig ja, du är ju [gift/skild/ensamstående/heltidsarbetande/deltidsarbetande/clown]" etc. De personer som uttalar dessa fraser skulle jag vilja fösa in i en långtradare och köra till en avlägset belägen hangar, i vilken jag skulle fästa deras händer bakom ryggen med buntband för att därefter trycka en decimeterlång remsa silvertejp över deras förorättade små munnar. Därefter skulle jag, med för hangar lämplig högtalaranläggning förstås, sätta på episod 116 av ChooseFI podcast. Det finns ju mängder och mängder med avsnitt från denna podd som handlar om folk som är på väg mot/lyckats nå FI trots besvärande omständigheter* men det här avsnittet gjorde mig rent ut sagt lycklig. Det handlar om Wendy Mays som också har podden House of FI.

Ny lyckas jag inte hitta någon bra bild på hela hennes familj, men du får tro mig om jag säger att hon har sex (6) barn och ändå är på god väg mot FI. Två av barnen är deras biologiska och fyra är adopterade genom Child Protection Association - d.v.s. barn som annars hade fosterhemsplacerats. Jag ryser när jag hör henne berätta om hur hon, mitt uppe i en karriär som brottmålsadvokat med fyra timmars pendling om dagen och fem hemmaboende barn (tror att de äldre barnen hjälpte till med småttingarna en del) får frågan om de kan tänka sig att ta hand om lillebrodern till de övriga adopterade barnen (alla hade samma mamma) och hon och hennes man bara "Hell yeah!". Jag önskar att jag hade kunnat vara en sådan härligt barnabejakande själ. Själv låg jag i fosterställning på köksgolvet under första kvartalet med  #3 i hushållet trots att jag hade såväl Hemfrid som en barnvakt som kom när jag skulle gå på min streetdance 30+ (det var förresten då jag insåg att jag passerat 30+ eftersom jag fick en inflammation i höften jag fortfarande kan känna av).

Anyheuw, betänk det:
- Arbeta heltid (båda föräldrarna)
- Sex barn varav minst två med speciella behov
- Fyra timmars pendling per dag

Och om mina hangargäster då ger upp kränkta små läten där under tejpen låter jag dem givetvis komma till tals (jag är inget monster you guys): "Lätt för henne att säga, hon var ju advokaaaaat, jaaaaag då som aldrig pluggade vidare hur ska..." (sorry här åkte silvertejpen på igen). Vad de gjorde var:

1/ Spårade varenda liten dollar.
2/ Hittade billiga måltider och började handla på USA:s motsvarighet till Lidl
3/ Gjorde sig av med diverse ballast av typen husbil som de använde någon gång per år men som tickade dyr garagehyra resten av tiden

Samt en mängd andra saker. De gör idag nästan bara billiga aktiviteter med barnen, de reser gissningsvis inte så mycket till andra länder, genom en flytt fick de bättre hälsoförsäkringspris för mannen (som jobbade som lärare) osv. osv. gå in på hennes podd för mer info. Som Jonathan också påpekar på slutet - och detta är egentligen min poäng med detta inlägg: Populas och ibland även media, väljer att tolka FIRE som en rörelse för privilegierad vit medelklass**. Detta trots att de mer utmärkande dragen inom rörelsen är att merparten kommer med någon form av bagage. Är det inte "six figure student loan debt" så är det stor familj, fattig uppväxt, historiskt dåliga partnerval, ett consumer sucker-beteende med relaterade konsumentlån eller utbrändhet. Jag har aldrig hört någon inom FIRE-rörelsen nämna att de kommer från en asrik familj och att de glidit fram på en räkmacka mest hela livet innan de nått FI. Då är det liksom ingen resa att tala om***.

Det som skiljer medlemmar av communityn från svenne bananas är att de inte sticker hövve i sanden samt att de har över snittet bra tålamod.  Så den korrekta ordalydelsen från FIRE-kritiker borde vara:

"Lätt för dig att säga, du som vågar drömma, rannsaka din ekonomi och därtill har tålamodet att implementera en så långsiktig plan."

Så, nu drar jag av dig tejpen va. Inte ett ord vill jag höra. In med dig i trailern så kör jag tillbaka dig till MOS där jag hittade dig.

Mvh/
FruEfficientBadass


* Ensamstående med barn, alkohol- och drogmissbruk, fängelsestraff, migranter, barn till migranter, ekonomiskt clueless parter etc.
** Wendys familj har olika etniska rötter. Det har inte ett dugg med någonting att göra men eftersom vissa gärna vill göra identitetspolitik även av downshifting/FIRE-rörelsen så lägger jag det till protokollet.
*** Som någon så vitsigt formulerade det i kommentatorsfältet: Kul om Paris Hilton skulle proklamera FIRE.

Att använda sin hjärna

Ciao sucker. Ibland undrar jag hur stor del av min hjärna som ligger i träda. Det går så oerhört långsamt för mina polletter att trilla ner, ibland uppåt flera år.

Exhibit 1: Ta en sådan enkel sak som spraybalsam som är en hygienfaktor i vår hårömma familj. Jag hade köpt dessa balsam i säkert tio år när IGMR lite i förbifarten påpekade att det går lika bra att göra eget genom att blanda en klick balsam med vatten i den tomma balsamsprayflaskan. Jag kan bekräfta att det inte bara är beskäftigt skåneskryt, det går alldeles utmärkt. Kostnad: Cirka 2 kronor flaskan, att jämföra med Natusans dito för ungefär 30 kronor flaskan. Inte direkt rocket science, som de coola killarna sa tidigt 2000-tal, ändock ett heurekaögonblick i mitt liv. Apropå hår: Häromsistens plockade jag tillbaka en consumer sucker-ingrediens i mitt liv och det är mitt Redken All Soft-schampo och balsam. Mitt hår började efter ett tags användning av dagligvaruprodukter kännas och se ut som papper och jag måste ändå tillstå att All Soft - åtminstone för mig - is da shit. Med tanke på att jag sedan tre år inte längre går till frisör kostade jag dessutom på mig en sorts hårolja som man preppar sitt hår med natten innan man ska tvätta håret. Men det tog flera veckor innan jag fick ”snilleblixten” att blanda in en klutt All Soft-balsam och ett par pump av håroljan i den tomma balsamsprayflaskan ( och voìla, troligtvis världens bästa balsamspray). Liksom, varför tar det mig en sådan tid att tänka? Jag är RÖKT redan vid andra generationens AI hör ni det, rökt. Fler exempel på mina kognitiva handikapp:

Exhibit 2: Hårsmink (redan här förstår ni vidden av mina kognitiva handikapp). Jag är i grunden ingen fåfäng person. Jag kan gå osminkad på stan utan att falla i gråt om jag möter en bekant. Jag kan dra en Dramaten till Lidl med högburet huvud. Jag har tvättat mitt hår med hundschampo, jag underhåller ej min bikinilinje och jag klipper mitt eget hår. Men. Jag bara kan inte acceptera mitt gråa hår. Jag har det efter farmor, både att bli gråhårig vid 25 och att stadigt förneka det inför såväl sig själv som omgivningen.* Jag färgar av frugala skäl naturligtvis mitt hår själv och det gör jag ungefär var femte vecka. Ibland slirar jag på manchetten och om jag märker cirka fem minuter innan jag ska iväg på informell fashion show (exempelvis en tur till Fotografiska eller Operan där jag faktiskt inte vill ertappas med grått hår i risk att förväxlas med en batikhäxa) är det så dags att börja färga. Nej, då behövs hårsmink. Denna produkt upptäckte jag av en slump för några år sedan då Martina en ej namngiven väninna visade mig produkten och dess funktion under en flat mate experience i Berlin. Jag var helt betagen och jag kände genast att här fick göras ett undantag från den frugala huvudregeln. Märket som saluför skiten heter Colorwow och produkten kostar runt 320 spänn på Åhléns eller Kicks. Jag sprang genast iväg och skaffade en.

Under vintern verkar mitt hår ha mörknat ett par nyanser ** så den ljusa hårmakeupen duger inte längre. Jag stod och grunnade ett tag och medan jag gjorde det insåg jag att Wow i allt faktiskt påminde om en vanlig ögonskugga avseende utseende, känsla, råmaterial och konsistens. Jag jämförde ingredienserna med baksidan på en rougepalett jag köpte till nedsatt pris på HM för 20kr som en "leksak" till en då åttaårig sminkbesatt flicka och mycket riktigt, huvudingredienserna är "mica" och talk.***

I ovan "face palette" hittade jag den perfekta bruna nyansen för min nya hårfärg. Hur kommer det sig att jag inte tänkte på detta från början? Jag ska inte hålla dig på halster. Det är för att vi lever i ett konsumtionssamhälle där det finns ett antal hugade producenter med marknadsföringspengar i budget som mer än gärna står till vår tjänst och påtalar vilka ännu ej identifierade behov vi har. I syfte att lyfta pengar från ditt lönekonto till deras resultaträkning. Något geni identifierade subgrupp "Gråhåriga kvinnor in denial som ibland glömmer att färga håret i tid" - låt oss paketera om en gammal trotjänare ögonskuggan och tar femdubbelt betalt.  Jag är idioten, som villigt står där med plånboken i hand, mer än villig att gå dem till mötes.

Att använda sin hjärna och hitta alternativa lösningar är i mångt och mycket en hörnsten i frugal living och the purusit of FI. Man behöver inte nödvändigtvis olika sorters glas beroende på om man dricker rött eller vitt vin. Man behöver inte en rengöring för kök och en för badrum - en blomspruta med ett par matskedar såpa blandat med vatten funkar till allt. Man behöver heller inte ha speciella julgardiner eller - som jag såg för HM Home - speciella jullakan (hur dumt?). Som Fumio Sasaki upptäckte - hur en och samma handduk funkade till allt i hushållet från kroppstork till disktork är kanske lite snubbigt men du fattar. Kan du hjälpa mig att fylla på listan med saker som du upptäckt är helt onödiga eller som går att ersätta med något annat lika bra?

Mvh/
FruEfficientBadass

*Jag fick på riktigt en chock när min farmor vid 90+ slutade färga sitt hår kastanjebrunt och blottade en helt vit kalufs. I min värld hade hon bara väldigt bra pigmentering.
** Ja ni hör ju hur självbedrägligt jag uttrycker mig - jag valde att köpa en annan ton helt enkelt. 
*** Vad är "mica"?

The magic of the FI...

...är en illusion. FI är inte det magiska pillret som kommer att göra ditt liv bättre utan det är som bekant du som måste utforma ditt liv så att du får ut maximalt av det. Din ekonomiska frihet är enbart ett smörjmedel. Jag kom att tänka på det när jag läste ett gammalt inlägg av Jillian på Montana Money Adventures (hon med helvetespastan).

"How can I invest in changes that will make our life and the lives of others better?
As soon as you pay off debt, ask this.
As soon as your saving 50% of your income, ask this.
As soon as you have a years expenses saved, ask this.
When you hit FI, ask this.

Ask at each step. Because life doesn’t start at when you hit the point of financial independence. And FI doesn’t magically change things. You change things with intention and action. Every step of the way, you can make your life and the life of others better."

För min del handlar detta om att jag pö om pö börjar fylla mitt liv med härliga, explorativa saker för såväl mig själv som andra. Inte så att jag springer runt som någon Sound of Music-karaktär på stan utan mer av typen förkovran, massivt med film och natur och att vara andra behjälpliga med saker. Att gå från att vara i en statisk bubbla till att börja anpassa mig efter min omgivning satte igång i samma veva som jag bestämde mig för FI-spåret år 2015. Jag var så illa tvungen, eftersom rätt många av mina aktiviteter av typen "lära mig klippa mitt eget hår" eller "göra egen sushi" inbegrep ett visst mått av artisanal kompetensutveckling av jaget. Och jag gillar det verkligen, att vara mer av en DIY:er. Att sen kunna hjälpa andra med såväl ekonomisk planering som barnpassning har adderat visst värde till mitt liv och fått mig att känna mig mer som en del av mitt fysiska närområde. 

Vad jag vill ha sagt är egentligen att Jillian har rätt. Det kommer inte att ske magi den dagen du når ditt FI-nummer. Magin inträffar i resan. Om du befinner dig på just denna resa, vilken magi har du erfarit om någon?

Mvh/

FruEfficientBadass

P.s. Bagarn påminde mig igår om att lyssna på Frihetsmaskinen som intervjuades i P3. Alltså, jag blir lite småkär i "Peter". Jag uppskattar också reporterns beskrivning av "pengamaskinen" tio minuter in i avsnittet. Det låter som att hon beskriver något mycket exotiskt och unikt. Men jag klagar ej! The FIRE is spreading! D.s.