Ny lyckas jag inte hitta någon bra bild på hela hennes familj, men du får tro mig om jag säger att hon har sex (6) barn och ändå är på god väg mot FI. Två av barnen är deras biologiska och fyra är adopterade genom Child Protection Association - d.v.s. barn som annars hade fosterhemsplacerats. Jag ryser när jag hör henne berätta om hur hon, mitt uppe i en karriär som brottmålsadvokat med fyra timmars pendling om dagen och fem hemmaboende barn (tror att de äldre barnen hjälpte till med småttingarna en del) får frågan om de kan tänka sig att ta hand om lillebrodern till de övriga adopterade barnen (alla hade samma mamma) och hon och hennes man bara "Hell yeah!". Jag önskar att jag hade kunnat vara en sådan härligt barnabejakande själ. Själv låg jag i fosterställning på köksgolvet under första kvartalet med #3 i hushållet trots att jag hade såväl Hemfrid som en barnvakt som kom när jag skulle gå på min streetdance 30+ (det var förresten då jag insåg att jag passerat 30+ eftersom jag fick en inflammation i höften jag fortfarande kan känna av).
Anyheuw, betänk det:
- Arbeta heltid (båda föräldrarna)
- Sex barn varav minst två med speciella behov
- Fyra timmars pendling per dag
Och om mina hangargäster då ger upp kränkta små läten där under tejpen låter jag dem givetvis komma till tals (jag är inget monster you guys): "Lätt för henne att säga, hon var ju advokaaaaat, jaaaaag då som aldrig pluggade vidare hur ska..." (sorry här åkte silvertejpen på igen). Vad de gjorde var:
1/ Spårade varenda liten dollar.
2/ Hittade billiga måltider och började handla på USA:s motsvarighet till Lidl
3/ Gjorde sig av med diverse ballast av typen husbil som de använde någon gång per år men som tickade dyr garagehyra resten av tiden
Samt en mängd andra saker. De gör idag nästan bara billiga aktiviteter med barnen, de reser gissningsvis inte så mycket till andra länder, genom en flytt fick de bättre hälsoförsäkringspris för mannen (som jobbade som lärare) osv. osv. gå in på hennes podd för mer info. Som Jonathan också påpekar på slutet - och detta är egentligen min poäng med detta inlägg: Populas och ibland även media, väljer att tolka FIRE som en rörelse för privilegierad vit medelklass**. Detta trots att de mer utmärkande dragen inom rörelsen är att merparten kommer med någon form av bagage. Är det inte "six figure student loan debt" så är det stor familj, fattig uppväxt, historiskt dåliga partnerval, ett consumer sucker-beteende med relaterade konsumentlån eller utbrändhet. Jag har aldrig hört någon inom FIRE-rörelsen nämna att de kommer från en asrik familj och att de glidit fram på en räkmacka mest hela livet innan de nått FI. Då är det liksom ingen resa att tala om***.
Det som skiljer medlemmar av communityn från svenne bananas är att de inte sticker hövve i sanden samt att de har över snittet bra tålamod. Så den korrekta ordalydelsen från FIRE-kritiker borde vara:
"Lätt för dig att säga, du som vågar drömma, rannsaka din ekonomi och därtill har tålamodet att implementera en så långsiktig plan."
Så, nu drar jag av dig tejpen va. Inte ett ord vill jag höra. In med dig i trailern så kör jag tillbaka dig till MOS där jag hittade dig.
Mvh/
FruEfficientBadass
* Ensamstående med barn, alkohol- och drogmissbruk, fängelsestraff, migranter, barn till migranter, ekonomiskt clueless parter etc.
** Wendys familj har olika etniska rötter. Det har inte ett dugg med någonting att göra men eftersom vissa gärna vill göra identitetspolitik även av downshifting/FIRE-rörelsen så lägger jag det till protokollet.
*** Som någon så vitsigt formulerade det i kommentatorsfältet: Kul om Paris Hilton skulle proklamera FIRE.
Huvet på spiken! Att drömma är superviktigt och enorm härligt. När jag pratar om Ultradistansutövande brukar jag prata om vikten av att bestämma sig inte bara anmäla sig till ett race utan bestämma sig på riktigt. Jag kommer inte ihåg vilken av våra gamla supertjejer som konstaterade att hon inte var bättre på att sätta höga mål än någon annan, däremot var hon fantastisk på att ta konsekvenserna av målet hon satt upp. Lätt för henne att säga, eller?
SvaraRaderaExakt, lätt för henne att säga, hon kan ju prata, tänk på mig då vavavaa!
RaderaFör övrigt så visar åtminstone min sida upp en annons för att träffa afrikanska skönheter idag. Säga vad man vill om google, men matcha innehåll mot annons det kan de.
SvaraRaderaHärligt inlägg! Lyssnade också på den podden för ett tag sedan och imponerades djupt. Kapningen av deras matkostnader var ju helt galen, var det inte från typ 3000 dollar i månaden till 500 eller något sådant? Och att bara säga "givetvis!" när telefonen ringer och de frågar om de vill ha ett barn till, det är ju... wow. Tycker också det var ett förträffligt avsnitt för att visa på vad man kan ha för situation och ändå sträva efter FIRE (och lyckas bra).
SvaraRadera"Kapningen av deras matkostnader var ju helt galen, var det inte från typ 3000 dollar i månaden till 500 eller något sådant?" Något sådant säger jag, utan att ha en aning (saknar sifferminne). Och innan slumpvis vald medborgare säger "Ja lätt för dem ja, men jag är ju vegaaaan" så säger jag "De lagade veganskt shut up."
RaderaGrymt inlägg! Håller med till punkt och pricka. Försökte nyligen få till ett blogginlägg på liknande tema men utifrån perspektivet tid. Lyssnar man runt verkar det ju som att en del personer har mindre tid än andra, men alla (givet att man är frisk och hel) borde ju ha lika många timmar under en vecka. Det handlar ju helt om vad man väljer att göra med tiden, tycker jag :P Hursomhelst, lyckades inte knyta ihop säcken till det inlägget så får se om jag lyckas i framtiden :)
SvaraRaderaTack för podtips, ska lyssna!
Mvh
The Dividend Story
"men alla (givet att man är frisk och hel) borde ju ha lika många timmar under en vecka" Det sägs ju så. Alkisen på bänken har lika mycket tid som Einstein hade osv. Det som är intressant att notera är att de omkring mig som klagar mest på tidsbrist är de som i nästa andetag rekommenderar tre serier på Netflix "jag bara måste börja följa".
RaderaHmm, här hann jag först: https://sparosverige.blogspot.com/2016/11/det-ar-ju-latt-for-dig.html
SvaraRaderaOch nu kommer jag inte till himlen heller.
Skit också. Men om regeln ska vara att du inte skrivit om ett ämne som tangerar ekonomi/curlade svenne bananas ed så får jag börja skriva en blogg om bomullsodling istället.
RaderaJa, bomullsodlingar har jag aldrig skrivit om så det är grönt ljus där :-).
RaderaWendy verkar GRYM!
SvaraRaderaAlla "r-e-a-l-i-s-t-e-r" kan bara talk to the hand. Inget i livet är lätt, för någon.
Utom för kungen. Han får dricka kaffe med cognac utan att behöva ägna sig åt GDPR.
RaderaShit tänk dig att vara kungen. Ha ett jobb med massa åtagande som du aldrig kan säga upp dig ifrån. Huuga.
RaderaHur coolt vore det inte om han abdikerade med just den motiveringen? Jag hade nog blivit rojalist på kuppen.
RaderaOm man inte är så ansvarskännande och kvalitetsmedveten så tror jag nog att man kan känna trygghet med förutsägbarheten och vetskapen att man har en upphöjd position att sitta på. Man talar ju om att man innehar en tjänst, inte nödvändigtvis att man därmed betjänar någon eller utför tjänster, än mindre gör nytta för andra än sig själv som löntagare för tjänsteinnehavet.
RaderaVäldigt upptagna personer med både så kallade ansvarsfulla eller ansvarstyngda jobb, massor med privata åtaganden (och ibland väldigt många ungar) framstår i mina ögon som de som ibland minst av allt verkar kunna möta andra med respekt, ha självdistans, utföra något med kvalitet och vara ansvarstagande. I sina egna ögon är det förtås tvärtom. Därför kan de lätt fördöma en som inte går på på liknande sätt och benämna det som bristande driv eller lathet. I värsta fall som tecken på ansvarslöshet.
Tänkte lite på det här när jag läste inlägget och när Flow-Fi nämner åtaganden som man inte lättvindigt kan säga upp sig ifrån. Men jag har inte lyssnat och ska inte alls dra slutsatsen att den familjen kör på så det ryker och många blir skadade på vägen eftersom jag inte har den minsta aning om det. (Säkert är det tvärtom!)
Uppfattar annars lätt människor med mycket på gång och ständig verksamhet som oseriösa och blinda för den skada de gör sina närmaste, sina underordnade eller medarbetare på en arbetsplats. De kan ändå vara väldigt omtyckta och högt respekterade i en yttre social krets - på ett visst personligt avstånd. Vad som syns utåt kan vara den mask som behövs för att vinna det gillande som inte fås på hemmaplan där andra dysfunktionella sidor istället förstör relationerna. Som sagt, det har säkert noll att göra med denna familj, men jag fick tanken på detta och skrev ned det.
/Eva
Du har säkert en poäng i det Eva. Och det är slående hur en nedtrappning på de där på ytan viktiga åtagandena på ett nästan magiskt sätt frigör empati och välgärning. Om än inte lukrativ sådan. Jag vill inte outa Åsa Axelssons privata förehavanden nuförti'n - det får hon berätta om själv om hon har lust - men låt oss säga att hon hjälper en random medmänniska med ett upplägg som hade varit en genomsnittlig samtidsmänniska helt främmande.
RaderaMagin verkar inte på alla dock. Det är nog flera som upptäckt att nypensionerade föräldrar inte alls fått mer tid eller energi för barn och barnbarn utan tvärtom gått bananas på resande och fortsatt självupptagenhet med utökat socialt engagemang som ger bekrätelse utanför familjen.
RaderaBrukar även fundera över sådant vad gäller gamla kändisar av alla de sorter. Hur var/är de egentligen bakom fasaden, hur uppfattas de av sina barn, vilket pris har kändiskapet haft, vem har betalat för framgången, för nyttan som kommit allmänheten till del? Så mycket är gömt i det fördolda av både goda och onda gärningar och allt däremellan. /Eva
I fallet 40-talisterna säger jag pass, för jag observerar samma sak som du. Kan det ha att göra med att de tar igen det de saknat under yrkeslivet? I det fall de tänkt lite mer som du; hopp av hopp på, kanske de inte hade behövt korvstoppa in ett helt livs leisure post 65?
RaderaÄr det inte ganska självupptaget att förvänta att ens föräldrar ska ägna en massa tid åt sina vuxna barn och barnbarn? Är inte just syftet med pensionen eller Fire att kunna njuta av sin frihet. Det är ju trevligt om de har mer tid över till familjen men jag tycker också många verkar förvänta att föräldrarna ska vara någon sorts alltiallo i deras liv.
RaderaPlina, så kan det vara. Men jag menade enbart föräldrar som verkligen inte vill umgås med sina barn och barnbarn annat än på julafton och vissa storhelger. Och detta fastän de har alla möjligheter till att ses då och då i vardagen men ändå inte gör det för att de prioriterar annat. De är fria att göra det, men det framstår som märkligt och snarare självupptaget av dem, inte av barn och barnbarn som faktiskt blir försummade. Men vissa över 65 kanske är lite omogna och vill ta igen sin delvis förlorade ungdomstid på grund av tidig familjebildning.
Radera/Eva
Bra skrivet.
SvaraRaderaFår mig att tänka på när jag en gång skrev en kommentar på "plånbokssmarts" instagram om att jag sparar 67% av lönen. Dagen efter var jag taggad i fler kommentarer än vad Bianca ingrosso får på sina inlägg. Majoriteten av kommentarerna var dock i stil med "du är privilegierad, tänk på oss andra småbarnsföräldrar", "alla kan inte spara så mycket som du". Det vill säga kommentarer i försvarsställning och angrepp istället för inspiration och ryggdunk med frågor om "hur gör du?, tips?, kan du så kan vi osv".
Haha, fler kommentarer än Bianca bra jobbat. Jag säger som MMM: "No, when I hear about someone who is doing something better than me, even if the details of his choices or genetic abilities differ slightly from my own strategy, I bow the fuck down and respect his innovation and acknowledge that I have so far failed to achieve his level of badassity. Then I secretly try to learn from his success."
Radera@Bagarn: på "alla kan inte spara så mycket som du" tycker jag du skulle svarat: "nej, inte med den attityden". :)
RaderaÅh. Jag var tvungen att gå in och titta vad det var för Insta. Senaste inlägget var ett om att man måste vara snäll mot varandra. Jag får ibland känslan av att många instakonton inspirerar till att köpa mer trots att det inte är syftet. Folk vill plastbanta och köper en massa nytt osv. Inte komma med en massa pekpinnar om sparande!
RaderaDet kanske är ett ryssproducerat konto som vilar i väntan på nästa val då de ska påverka svenska sparnördar till "rätt kandidat".
RaderaLivet är fullt av möjligheter! För 3 år sedan hade jag haft en 5 år lång period av deltidsarbete med mycket träning, natur, glädje, soffliggande o.s.v. Kul grejer helt enkelt. En sak jag kunde var att springa terränglöpning länge och jag deltog i ultralopp. Av någon märklig anledning valde jag att börja jobba 100%, nu tre år senare joggar jag 5 km och har ont i nacken.. och jag läste att AirBnB numera erbjuder möjlligheten att sälja upplevelser vid sidan av boende. Tänk om man vore i form och kunde sälja terränglöparguidning. Beslut: jag skall vara ledig i 6 månader sedan börja jobba deltid (3 dagar/vecka 21 h tot.) igen och sälja terränlöpningupplevelser på AirBnB =) Lätt att säga, ganska lätt att göra, kommer ta ett år att komma i form. Sedan är glädjen och lyckan och tupplurarna tillbaka.
SvaraRaderaMen rys Anonym! Klart du ska!
RaderaJag älskar när du beskriver så målande. Nästan så man får lust att göra nåt sånt IRL. ;-)
SvaraRadera