Deep Year, the Continuation

Jag nämnde ju tidigare att jag rotat fram släktens samlade korrespondens och att jag där hittat mängder av skojigheter och trauman. Jag fastnade särskilt för ett foto, taget 1942, av min mammas farmor och hennes bröder. Som jag sa bytte två av bröderna till andra efternamn och jag skickade på måfå ut lite trevare per brev, till män i 60-årsåldern bärande dessa efternamn samt i vissa fall, även ett förnamn identiskt med den presumtiva farfaderns (tänker att det var vanligt förut, att man döpte barn efter gammal släkting). 

Jag fick två napp. Dock inte av männen själva utan av deras fruar och systrar. Av någon anledning verkade just de här männen patologiskt ointresserade av sin släkt, medan kvinnorna var patologiskt superintresserade. Vet inte om det är en allmän tendens men det verkar nästan så. 

Men summerat har jag nu kartlagd en stor släktmassa med förgreningar runt hela landet, från Luleå till Hjo. Det är ju avlägsen släkt. Min mamma är syssling till ett antal, jag blir väl då typ brylling eller pyssling. Men det är inte poängen. Poängen är att jag har en massa avlägsen släkt jag inte visste om och vi delar alla samma ursprung i denna syskonkvartett som en tidig höstdag under andra världskriget ställde sig att posera i sina finkostymer utanför det hus jag nu sitter i och skriver. 

Jag får tacka Alice för inspelet om släktforskning. Jag förstår att det är ett slukhål, även om jag primärt intresserar mig för de som lever idag. Jag var emellertid inne en sväng i SCB:s husförhörslängder och det var ju kul. Där finns de, ögonblicksbilder hus för hus, socken för socken med nödvändiga anteckningar i marginalen. Exempelvis yrke (hemmansägare, torpare, jordarbetare, fattighjon), lyte (suput, idiot, krympling). Jag har exempelvis en krympling i släkten, vilket låter spännande. 

Vissa kunde kombinera olika yrken och karaktärer. Man kunde till  exempel vara både jordarbetare och idiot. Eller piga och fattighjon. Jag är inte helt säker, men jag tror inte att dessa termer lever kvar i myndighetssverige idag. Religion noterades också, även om det fanns få avvikelser. De flesta var ju bara vanliga folkhemskristna. Om denna tids folkhemsräknare (företrädesvis kyrkans män) hade vaknat upp på en GDPR-kurs 2021 hade hen nog begått harakiri. "Men hur skall jag kunna skjöta mitt ämbete om jag ej får använda korrekt terminologiae?"

Efter att ha plöjt igenom alla dessa dokument, foton och brev har jag nu en väsentligt mycket bättre bild av hur släkten ser ut. Att bläddra i de tidigare intetsägande fotoalbumen med anonyma, stela porträttbilder är nu en helt annan femma eftersom jag känner igen folk. Aha, där är ju han, som åldrats till att bli han på den här bilden! Och där står ett namn, då fattar jag att hon var dotter till henne, osv. Ett banalt vykort med ortsstämpel och en klen signatur med en intetsägande upplysning får plötsligt "body". En mängd tidningsurklipp av typen dödsrunor och födelsedagshyllningar har också bidragit stort.

Responsen har också varit fantastisk, särskilt från en syskonförgrening med många kvar på orten. Jag har alltså pysslingar vars hus jag passerar nästan dagligen, 5-10 minuter från där jag bor nu. En kvinna blev så glad när jag hörde av mig, eftersom hon tänkt försöka hitta min mamma i många år men inte vetat hur (eftersom hon bytt efternamn). Vidare har min mamma satt en släktforskarintresserad väninna på att leta bakåt med gott resultat, så nu har vi ett antal family sheets som jag ska scanna in till den nu 30-sidiga powerpoint jag gjort över släkten, komplett med foton på foton, screen shots från husförhörslängderna och kommentarer från de släktingar jag talat med. 

Jag kommer nog inte att fördjupa mig så vansinnigt mycket mer i detta utan är ganska nöjd. Jag är extra belåten med att vi gjort detta nu, eftersom mamma sitter med en del information som jag inte har. Tillsammans med hennes barndomskompis, min granne, har jag fått hjälp att lägga pusslet ytterligare, särskilt vad gäller alla de vykort från lokalbor som samlats här på gården. Vem var den där mannen som reste till Kina och skickade kort på avrättningar? Ja nu vet jag exakt vem han var, varför han skickade dessa vykort (han hade fått spons från gården) och var hans hus en gång låg. Stundtals har det varit nästan CSI-läge här på gården när jag och grannen suttit och pusslat med amerikakorrespondens. Hans till amerikat förrymde farfarsfar omnämns nämligen i en del amerikabrev som finns här från andra Hudikbor som var i New Hudik (Rockport) tidigt 1900-tal och genom att trixa ihop datumstämplarna kunde vi kasta ljus över en sak som gäckat min granne i många år. 

Ja, detta var i sanning en Deep Year-aktivitet. Så många lösa trådar genom åren, namn och platser och anekdoter som passerat över mitt huvud och som jag nu har sammanställt, redo att lämpa över på nästa generation om och när de kommer i den ålder då man tycker sådant är viktigt.  

Två frågor:

1. Hade jag haft tid, ork och intresse av att ägna mig åt ovan om jag sprungit ekorrhjul?

2. Bidrar ovan exercis till att höja kvalitén på mitt liv?

På ett svarar jag nej och på två svarar jag ja. Mitt övergripande syfte med att checka ut från jobbcirkusen var ju att få mer fast mark under fötterna, att hinna konsumera den input som redan fanns i mitt liv snarare än att dra in ännu mer data i mitt liv som inte haft tid att konsumeras. Att bringa ordning i släktmyller är en mycket jordande upplevelse. Det är väl därför folk förr eller senare (med betoning på senare) ägnar sig åt det. Nu är jag i princip klar med mitt och kan checka det från min bucket list. 

Jag inser att jag snöar in på det ena mer perifert än det andra här under mitt Deep Year. Av nyfikenhet ställer jag därför frågan. Hur spännande tycker ni att mitt liv är på en skala där 1 = intern audit och 5 = påtänd cirkusclown?

Mvh/
FruEfficientBadass