Sparplan 2011 fyller tio år

Jag såg nu att Sparboken - En konkret guide till ekonomiskt oberoende, nu ligger inne på Täby bibliotek. Jag har hört från flera av er som med framgång fått era bibliotek att ta hem den. Så har du inte redan gjort en beställning, kontakta ditt bibliotek och ange ISBN 9789180202817 och be dem ro hem ett ex. 

Om cirka två månader fyller min sparplan tio år. Ni som följt bloggen ett tag vet ju att jag bara varit hard core frugal weirdo i sissådär sex år, men jag tog mina första stapplande steg i juni 2011. Så här gick det till:

1. Ålder 0-35: Ett liv i sus och dus. Pengarna brände på fickan. Förutom ett dysfunktionellt pensionsspar på SEB (jag blev lovad en prenumeration på ett glossy magazine om jag började spara) bestod vår enda ackumulation av pengar av att vi i samband med charterbokning ägnade månaderna efter att betala räkningen till Tui, vilket kanske mer hamnar i kolumn ”spendera”.

2. 35 år: Det magiska händer. "Bygg din egen pengamaskin" av Tobias Schildtfat hamnar av misstag i mitt knä och på bussen hem till dussinförorten öppnar jag den. Han skriver bla bla bla ekonomiskt fri bla bla och jag kan knappt ta in budskapet. Vad snackar han om? Vadå ekonomiskt fri? Inte för mig. Däremot lockar han med scenarios av typen "Ha hundra tusen på börsen och plocka ut 5 000 om året i ren avkastning, som du kan göra vad du vill med utan att pengamaskinen i sig minskar i värde." DEN fattade jag. För då kunde jag ju varje jul ta ut 5 000 kronor och köpa en ny väska för pengarna!

Ålderskris födde sparplan?

Men det var det något som skavde. Jag var i mina bästa år (35), hade förhållandevis hög inkomst och varken jag eller min man, även han i sina bästa år (37) och med förhållandevis bra inkomst, hade något sparkapital. Like zero. Det kändes lite ovärdigt. Så jag gick igång på Tobias snack om sparande och vid en herrgårdshelg med min man förklarade jag mina intentioner. Jag avsåg att börja spara. 

Min man som fram till detta ögonblick varit vårt ekonomiska alibi i familjen tillät sig en snett leende av det slag man ger en fyraåring som säger att hin ska bli astronaut. Jag, the consumer sucker of consumer suckers, börja spara, det var en absurd tanke. Men han förstod sitt eget bästa och gav mig sitt stöd, liksom "bra bra, gör du det." 

Little did he know att jag jag i och med detta beslut kom att försegla familjens öde. För hade jag sagt till honom som det var, att han inom tio år skulle säga upp sig från en tjänstemannakarriär utan att ha ett jobb att gå till, flytta upp till en gammal bonnagård och odla skägg, hade han inte trott mig. Men här vi nu - faite accomplie. 

Sparplan dokumenterar resan

Jag kan i min Excelfil, titulerad "Sparplan 2011" följa hela min resa från de första stapplande stegen med 2 000 kronor på sparkontot. Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord. Jag skulle vilja säga att en Excelfil säger mer, åtminstone i det här fallet. Det är många siffror och flikar i den i alla fall. Några nedslag:

• 2014. Post "Linnéa" (barnflicka): 25 000 kr. Hade vi haft kurage nog att dra från jobbet i tid om dagarna hade dessa pengar i en indexfond med den börsavkastning som rått sedan dess vuxit till nästan 150 000. Och då var det inte bara ett år vi hade barnhämtning, säkert fyra-fem, så en halv mille på att visa sig duktig inför en chef man knappt minns. Knäppt.

• Under "övrigt" hittar man mycket skoj. "Drinkar bokmässan: 1 500 kr", "Skolfoto 1 000 kr" (har vi kvar en enda bild?), "Kulturama 2 200 kr" (danskursen där jag överansträngde min höft så att jag trodde att jag hade höftcancer tills besök på primärvården), "Yves Rocher 1 000 kr" OMG så dålig smak och varför sätta det under "övrigt", som att det vore en av livets nödvändigheter, så som "restskatt" eller "bilbesiktning", kunde jag bara inte tagit det inom ramen för min allokerade dagspeng? Ännu hellre: Inte köpa skiten över huvud taget. 

• Nedan en typisk kommentar: ”Yasuragi, Ikea, Hassela, 3000kr var”. Jag har egentligen inget emot vare sig Yasuragi eller Hassela, men Ikea återkommer löpande med runt en tusing per månad. Jag ser Lyxfällan framför mig när de drar upp dörren till en hangar fyllt med brokiga textilier och skrangliga fanérmöbler. ”Och här har vi alltså en kär hobby, att åka till Ikea och köpa heminredning...”.

Vändpunkt sparande när jag upptäckte MMM

Under 2012, 2013 och 2014 förbättras läget år efter år. Poster av ovan slag fasas ut och från att ha haft en sparkvot på runt 10 procent närmar jag mig 20-25. Vid ingången av år 2015 har jag den i min värld imponerande summan 250 000 kronor på börsen. Men det är i maj 2015 som skiten slår i fläkten. Fast tvärt om då, jordgubbarna slår i fläkten, jag trillar via en Tweet på Rika Tillsammans in på ett inlägg från Spar-Jesus: Mr Money Mustache och begriper följande:

Det är fullt möjligt att bli ekonomiskt oberoende genom att spara från lön. Det gagnar mig emellertid inte att sminka onödiga utgiftsposter som nödvändiga, exempelvis att på rad "Övrigt" klämma in kosmetik eller drinkar. Jag måste börja spara på riktigt.

Sen sker magi. Mellan 2015 och 2016 ökar min ISK till det dubbla. DET DUBBLA! Bra börsår visserligen, men ändå. Sen taktar det på. Jag hade passerat the tipping point of my stupidity och löken började skalas på allvar. Ett oändligt viktigt tankeskifte ägde rum: Jag sparar inte för att jag borde och för att det är bra i största allmänhet. Jag sparar för att jag nu förstått att det är möjligt att bygga mig en tunnel ut ur det corporata till ett liv i frihet.

Vittringen av frihet nyckel till framgång i sparandet

Faktum är att jag vid här inte lät mig nedslås av att kalkylen menade att det skulle ta mig runt femton år att bli fri (jag var väldigt 4%-compliant vid tidpunkten). Bara tanken på att jag eventuellt skulle slippa ut ur ekorrhjulet innan av staten stipulerad pensionsålder gjorde mig så motiverad att det inte var några som helst problem att formligen skövla i allt vad utgifter hette. 

Smink, drinkar, frisörbesök, dans på Kulturama, väck väck. Och det gav omedelbar effekt. Inte bara i ISK:en, utan på min livskvalitet. Nybyggarandan och Projektet fyllde min tillvaro med mening. Det blåmelerade linoleumgolvet på jobbet gick från att kännas kvävande till att kännas som en våg jag surfade fram på. Om jag var tidig in på morgonen hände det att jag sprang genom korridoren i strumplästen för att glida fram likt en skridskoåkare sista metern in i mitt rum och jag minns att jag tänkte snälla tankar om golvet: TACK för att du hjälper mig med detta kära plastmatta, min medbrottsling. 

Jag blir lite tårögd när jag läser listan på utgiftsposter och finansiella mål för enskilda år: "Småtting blöjfri", "Avveckla fritids storing". Det känns som att det hände i ett annat liv. Men är jag glad att jag redan där och då, sommaren 2011, tog det beslut som BLOTT tio år senare kom att resultera i att jag nu lever en tillvaro helt befriad från arbetsångest. Måndagsångest - väck. Slut-på-semester-ångest: Väck. Tid för hobbies, studier, barn, höns: Check. 

Sliding Doors-tanken ger mig ångest

Tänk om jag INTE snubblat på Schildfats titel under Q1 2011. Hur hade mitt liv sett ut idag? Med stor sannolikhet hade jag fortfarande sprungit i ekorrhjul och försökt försvara positionerna, kryddat min LinkedIn-profil och hoppats på Nästa Fantastiska Jobb som till skillnad från Alla Andra Jobb inte skulle innehålla asjobbiga kunder, fladdriga chefer eller härskarteknik-medarbetare. Bara tanken gör mig smått illamående. 

Jag skriver detta inlägg inte primärt för att stoltsera med mina egna bedrifter (även om det är ett delmål) utan för att beskriva hur en trevande och tafflig start ändå kan mynna ut i frihet. Få som bestämmer sig för att följa "the road less travelled" kommer att glida fram på en räkmacka. Att bara bestämma sig en dag och därefter gå från klarhet till klarhet, dokumenterat i ett prydligt dokument med förutsägbar utkomst. Det kommer att vara krokigt och fullt av återvändsgränder. 

Kom igång med din sparplan

Kontentan är att BESLUTET är allt (nåja, sen tillkommer lite slit men utan beslut kommer du ingenstans). Vägen fram mot målet kommer du förr eller senare att hitta. Och det snabbare än du tror. För inte tog det några femton år innan jag och min man kastade loss. Det tog drygt tre år efter det att vi på allvar började spara. 

Men likt världsomseglaren upptäcker nya stopp på vägen mot slutmålet, kantas resan mot FIRE av kobbar av inkomst. Du behöver inte vara helt fri enligt 4%-regeln för att ta steget ut i en regnbågsglittrande enhörningstillvaro. Särskilt inte om du är lite till åren kommen och har hunnit tjäna in en del pension. Det räcker med att du under ett antal år ihärdigt och frenetiskt sätter undan ditt sparutrymme i en frihetspott, som sen får gona till sig på börsen. 

När du sen kapar förtöjningarna kommer du med stor sannolikhet att upptäcka att det trillar in pengar lite här, lite där vilket - i kombination med dina låga omkostnader - gör att frihetspotten mest fyller funktionen av en mental krockkudde, en fallskärm att lösa ut ifall saker skulle strula till sig ordentligt.

Sparplanen gör du lämpligast i Excel med en kolumn per månad och rader för in- och utgifter. Jag listade stående räkningar och en samlad pott jag kallade "månadspeng" som var de pengar som låg kvar på kontot efter det att räkningarna var betalda. 

Om du strävat mot ekonomiskt oberoende under ett antal år, har du kvar dokumentation från resans gång? Om ja, är det någon skillnad på hur planen såg ut i början och hur den senare blev?

Mvh/

FruEfficientBadass