Börsdepp och filmyra

Tråkig börs. Jag har Avanzavägrat i flera veckor nu. Brad skriver i veckans The FI Weekly: "It’s remarkably easy to get caught up in the doom and gloom of seeing 10%+ of your net worth evaporate (on paper at least) in one month. It obviously never feels good, but we know from listening to JL Collins, that stock market corrections (10% drops from recent peaks), bear markets and even crashes are perfectly normal and expected over an investing lifetime. And while it’s impossible to know where the markets go from here, my belief in the FI Fundamentals of having a significant savings rate and continuing to purchase new shares of the Total Stock Market Index Fund at a "discount" in bad times will play out as my best bet over the long-term. Now is a good time though to take 10 minutes to listen to JL’s Guided Mediation for When the Stock Market is Dropping, which never fails to make me feel calmer and more at ease."

Jag skulle, vid sidan av Collins-meditationen, vilja flika in att Göteborgs filmfestival börjar idag vilket känns extra välgörande efter veckans Guldbaggegala där lejonparten av nomineringarna i vanlig ordning gick till barnfilm. Inget håller dig borta från säljknappen lika effektivt som kvalitetsfilm. Precis som förra året kan du streama rubbet och det till en mycket billig peng: 350 kronor. Vi loggar in från tv:n och kan se hela familjen. Och vilket program! Jag har i skrivande stund favoritmarkerat följande:

Nobody has to know (27/1)



Festivalfavoriten Bouli Lanners och Michelle Fairley (Game of Thrones) övertygar stort i bitterljuvt kärleksdrama om överraskande möte mellan två outsiders på en isolerad skotsk ö. 

The Beta Test (28/1)



Jordan Hines är snygg, framgångsrik, rejält driven och ska snart gifta sig. När han får ett stiligt, purpurfärgat, kort med en mystisk inbjudan till ett exklusivt hotellrum kan han inte motstå. Snart krackelerar både hans egen fasad och den tillrättalagda världen runtomkring – och paranoian växer.

Kupé nr 6 (29/1)



Studenten Laura har en krisande relation med den världsvana akademikern Irina, som ställer in deras planerade järnvägsresa till hällristningarna i Murmansk. Laura åker ändå, men tvingas istället dela kupé med den råbarkade och dyngrake gruvarbetaren Ljoha. Kupé nr. 6 är Finlands Oscarsbidrag och tilldelades Grand Prix vid filmfestivalen i Cannes.

Hit The Road (30/1)




Panahi den yngre levererar en cineastisk pärla och ett levande porträtt av en familj på en ovanlig utflykt genom ett vackert och bergigt iranskt landskap. Det är äldste sonen som sitter tyst vid ratten i denna originella roadmovie som framkallar både skratt och tårar och är både enkel och komplex. Hit the Road premiärvisades på festivalen i Cannes och vann priset för bästa film på London Film Festival.

What Do We See When We Look at the Sky (31/1)



Det slår gnistor när fotbollsspelaren Giorgi och farmaceuten Lisa stöter ihop på gatan i Kutaisi. Men fortsättningen kompliceras av förbannelsen som innebär att de nästa morgon vaknar upp förändrade och inte längre kan känna igen varann. Vann kritikerpriset på filmfestivalen i Berlin. 

Private Desert (1/2)




Machopolis med relationsproblem ger sig ut på en resa genom Brasilien för att söka upp sin nätflirt – och tvingas omvärdera både sina konservativa värderingar och sig själv. Private Desert är en välspelad, finstämd berättelse om ett oväntat möte som startar med chock, ilska och aggression men landar i ett känslomässigt uppvaknande och den revolutionerande insikten att kärleken kan vara gränslös.

Tillfälligheter och fantasier (2/2)




Ett oväntat triangeldrama, en misslyckad honey trap och ett möte som börjar med ett missförstånd och slutar med rollspel. Hamaguchi (Happy Hour, GFF, 2016) visar på livets stökiga oberäknelighet i tre både ljuvliga och melankoliskt cyniska små berättelser om ånger och felaktiga val, i sin tur rytmiskt indelade i tre partier vardera. Sista delen är dessutom inget mindre än en smart science fiction-artad tolkning av pandemin.

My Night (3/2)



Det är årsdagen för systerns dödsdag och Marion vet att minnet kommer att plåga henne. Mamman vill samla familjens vänner, men Marion orkar inte utan drar ut på stan med kompisgänget för att skingra tankarna och mildra den stundande sömnlösheten. Det blir ett dygn av samtal, filosoferande, klubbande och nattliga möten. Lou Lampros bär filmen på sina axlar och spås en lysande karriär – men hon understöds också av romantikens huvudstad Paris som imponerar stort i en vital biroll.

Boiling Point (4/2)



Andy är den lovande kocken vars restaurang utgör hela hans liv. Det är också hans adrenalinstinna energi som ledsagar oss i denna fantastiska kameraåkning, helt utav avbrott, mellan fine dining och personliga problem. Och till råga på allt skall hans gamla chef och en upphöjd matskribent komma och dinera. Underbara skådespelarinsatser i ett drama där skratt och allvar blir ett.

Souad (5/2)



Unga flickor hålls i schack av både religiös konservatism och sexuell objektifiering, förvärrad av sociala medier. När Souad fantiserar livfullt om Ahmed, en influencer från miljonstaden Alexandria, är det hennes självsäkra men sårbara lillasyster som, efter en chockerande händelse, söker upp honom och etablerar en diffus relation med den äldre och världsvana idolen.

Köp festivalpass här!

Om jag inte minns fel kan man som festivalpassköpare få fortsatt tillgång till filmerna ett tag framöver. Det är ju massor av filmer som jag inte nämner ovan i festivalutbudet. Dessutom har jag för mig att man fick halva priset (d.v.s. drygt 40 kr/mån) på Draken Film efter att ha köpt festivalpass. Men det kanske var en engångsgrej vad vet jag. 

Mvh/
FruEfficientBadass

5 kommentarer:

  1. Oh yeah! Festivalpass inköpt. Minns med glädje förra årets filmer från soffan. Ett stort ljus i 2021s covid-mörker. Underbart med filmfrossa, och kul att se sånt en inte brukar hitta till annars i utbudet.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Ett stort ljus i 2021s covid-mörker." Verkligen! Är det något positivt pandemin fört med sig så är det den ökade digitaliseringen av filmfestivaler. GFF är också väldigt prisvärd jämfört med snål-Sthlm där man får betala per film alt. köpa ett ej prisvärt paket om fåtalet filmer. Nu var det ju ett pandemiglapp i november så jag såg en del film live och då känns det mer värt att betala biljettpriset.

      Radera
  2. Det finns en artikel i dn bakom betalvägg som ser intressant ut. Kanske handlar den om FIRE? Nån som läst hela artikeln? https://www.dn.se/ekonomi/varfor-lamnar-miljontals-amerikaner-sina-jobb/
    "Den stora vågen av människor som slutar sina jobb i USA är på rekordnivåer. Samtidigt som det finns 10,6 miljoner jobb att söka väljer en stor grupp bort arbetslivet."

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den handlar en del om FIRE, men inte bara. Det finns andra orsaker också som t ex usla arbetsvillkor, låga löner och att det i slutändan inte blir någon större ekonomisk skillnad på att jobba och vara hemma om man drar bort alla kostnader som jobbet för med sig (gäller ffa låginkomsttagare).

      Några citat:

      "Det går inte att ge en tydlig förklaring till varför så många valt att lämna arbetsmarknaden, enligt Ethan Kaplan, professor i nationalekonomi, vid University of Maryland.

      – Vissa slutar för att de är rädda för covid-19, andra för att hitta en bättre anställning. Vissa har gått i pension tidigare, andra tar hand om barnen. Och många hade mediokra jobb innan, säger han.
      /.../
      Statistiken visar att det framför allt är låginkomsttagare som valt att lämna sina jobb för att försöka hitta ett nytt med bättre villkor. En person som uppger sig jobba inom vården med en lön knappt över miniminivån skriver:
      ”Min chef sade att jag inte var tillräckligt flexibel när jag hade jobbat min nionde dag i rad”.
      Den allmänna minimilönen i USA är 7,25 dollar i timmen, motsvarande knappt 65 kronor.
      Omkring hälften av arbetsstyrkan som lämnat arbetsmarknaden under pandemin är personer som valt att gå i tidig pension. Den starka börsen har bidragit till möjligheten att pensionera sig i förtid, samtidigt som smittorisk kan få äldre att dra sig för att återvända till arbetsplatsen, säger Ethan Kaplan.
      /.../
      Fler kvinnor än män har lämnat sina jobb. Skolstängningar och andra inställda aktiviteter för barn kan ha gjort att kvinnors ansvar i hemmet ökat mer än mäns.
      /.../
      De största ökningarna av personer som valde att sluta skedde under november inom hotell- och restaurangbranschen, sjukvård och annan välfärd samt inom transport- och lagerarbete, enligt arbetsmarknadsstatistiken. Statliga stimulanspengar har också gjort att missnöjda har kunnat lämna jobben utan att gå i personlig konkurs.
      /.../
      Samtidigt finns en rörelse som vänder sig till personer som vill sluta jobba eller få ut mest av fritiden. I diskussionsforumet Reddits tråd ”antiwork” – anti-jobb – delas berättelser som uppmuntrar till att arbeta så lite som möjligt på traditionella jobb. Det finns också personer som vittnar om vad som kan beskrivas som meningslösa jobb, med mycket banala arbetsuppgifter. Forumet har 1,6 miljoner medlemmar.
      /.../
      Susanne Spector, chefsanalytiker på Nordea, säger att den heta arbetsmarknaden är en rimlig förklaring till den stora avgångsvågen. Med 10,6 miljoner lediga tjänster att söka (i slutet på november) finns möjlighet att klättra uppåt i karriären genom att byta jobb.
      /.../
      Under en lång period har arbetsgivare haft en fördel. Villkoren i USA har inte förbättrats särskilt mycket under de senaste decennierna och är betydligt sämre än på andra ställen. Många saknar ett skyddsnät som i Sverige.
      /.../
      Samtidigt tror hon att USA:s hårda restriktioner med omfattande lockdowns som gett tid för reflektion gjort att människor sett att det finns ett annat sätt att leva på.
      – När många människor möts för att diskutera har den här rörelsen skapats och fått ett större momentum just nu, säger Susanne Spector.
      /.../
      Att det skulle bli en våg av människor som slutar sina jobb även i Sverige finns det inga tecken på, säger Susanne Spector.
      /.../"

      //Anna

      Radera