Vår erfarenhet av EF Education First

Mina två äldsta barn har som jag tidigare nämnt varit på språkresa i sommar. Sjuttonåringen var två veckor i Oxford och fjortonåringen tre veckor i Saint Raphaël i Sydfrankrike. Som jag redan hintat är jag inte nöjd med EF, men jag ville ge dem chansen att besvara kritiken innan jag skriver om min upplevelse på bloggen. 

Nu har EF haft sju veckor på sig att svara på mitt mail men trots upprepade omskick med begäran om ”bekräftelse på mottagande” har jag inte fått någon respons. Det förvånar mig inte. Dels är det helt i linje med hur de svarar på mail överlag (d.v.s. efter att bokningen är genomförd och fakturan är betald: Inte alls), dels verkar de efter vad jag läser på Trustpilot få sina fiskar varma på en helt annan nivå av andra föräldrar ute i Europa. Legal actions i U.K. slår nog ett sketet klagomail från en svensk förälder.


Ett axplock av recensioner

 
Varför skriver jag om detta på bloggen? Språkresor har ju inte med sparande att göra, snarare tvärt om (vi betalade 60 000 för våra två barns resor). 

Dels skriver jag om det för att varna andra och jag har gjort sökbeskrivningarna sådana att folk som googlar EF-referenser förhoppningsvis trillar på denna min EF-recension. Dels skriver jag för att jag behöver tips på utbytesprogram som inte arrangeras av EF eller konkurrenten STS, som - otroligt nog - får ännu sämre omdömen än EF. 

Min kritik

EF är snabba på att ringa upp när du angivit dina kontaktuppgifter på deras hemsida (det måste du göra för att ladda ner en katalog). Men därefter får du sitta i 30-60 minuter långa telefonköer för att (i vårt fall) bara några dagar före avresa få svar på frågor som "Var är våra resehandlingar" eller "Var ska våra barn bo?". 

Våra oresvana barn flög själva med i ett fall alldeles för kort mellanlandning på en sträcka som erbjuder direktflyg. Det ena barnet hade fel namn på biljetten (trots att vi på förhand skickat passkopia till EF) och i kombination med övrigt kaos vid avresa (bolaget i fråga var i strejk - dock berördes inte barnets flight) samt allmänt långa köer blev det en svettig avresa.

När jag efter en åttatimmars avresedag på Arlanda satte mig i bilen på väg hem för att pusta ut med ett glas fläderblomssaft får jag ett samtal från mitt äldsta barn. Men rösten i andra änden är inte mitt barns utan rösten från en fullvuxen karl, vilket sällan är ett bra tecken. Det är passpolisen på Arlanda som ställer mystiska frågor om "Har du skickat en familjemedlem på resa idag?" och "Vad heter hen?" och det visar sig att barn som reser ensamma eller med endast en vårdnadshavare behöver ett signerat "föräldramedgivande för ensamresor", något vi varit ovetande om. EF, som researrangör med målgrupp minderåriga, borde känt till regelverket och informerat oss. Nu var polisen snäll och släppte igenom vårt barn ändå, men givet den korta tiden till avgång (på grund av tidigare nämnda namntrassel) och ett mer utdraget förfarande hos polisen hade lett till missat flyg. Något som EF med största sannolikhet inte involverat sig i (återkommer till det).

Båda barnen fick vänta i flera timmar på att bli hämtade vid ankomst på destinationerna sen kväll/natt. Det ena barnet blev skjutsat till fel stad, en timmes bilväg från destinationen. Väl framme hade värdfamiljen gått och lagt sig men lyckligtvis bodde där redan en annan student som kunde öppna.

Fjortonåringen som åkte till Frankrike bodde lång väg från skolan och skulle ta sig med tåg till skolan och buss hem. Hon fick ingen hjälp av personal på plats som förklarade för henne hur hon skulle göra vilket kostade mig många hundringar i taxipengar samt ett antal timmar på telefon för att med hjälp av Hitta Iphone och Google Maps dirigera henne rätt. 

Fjortonåringen missade således hela första veckans undervisning. Inte för att någon reagerade på det. Tvärt om fick vi först i slutet av vecka ett ett välkomstmail inför kommande vecka, vilket ger intrycket att personalen på plats inte ens visste att min dotter var på orten.

Värst var ändå den episod dag tre när hon, osäker på landskapet, missade att gå av vid rätt busshållplats och hamnade på ändhållplatsen en bit efter elva på kvällen. Hon ringer mig när vi är på semester i Paris och säger "Mamma, jag är strandad! Jag står vid en motorväg och när jag ringer taxi slänger de bara på luren! Vad ska jag göra?" 

Efter google mapping lyckades jag få henne till en vägkrog där en snäll servitris efter viss övertalning körde hem henne till förortskomplexet där hon bodde. Låt oss säga att jag drömde trafficking-drömmar hela den natten. Det mest obehagliga av allt är att jag är rätt säker på att EF inte hade lyft ett finger om en krissituation hade uppstått. Varför tror jag det? Se nästa stycke. 

Vid ett tillfälle var jag så desperat att komma i kontakt med EF att jag ringde det lokala nödnumret i Frankrike, ett nummer EF varit noga med att poängtera endast är till för absoluta nödsituationer av typen "rån" eller "ingen hämtar upp på flygplatsen mitt i natten" (vilket lär ha hänt enligt förälder på Trustpilot). Ingen svarar. Jag ringer upprepade gånger och talar in på engelska och franska. I skrivande stund, nio veckor senare, har jag fortfarande inte blivit uppringd. Mina tankar går till de barn och ungdomar som under sommarens resor de facto hamnat i riktiga nödsituationer, för jag ser på Yelp och Trustpilot att det är ett återkommande problem - att EF inte svarar på nödnumret vill säga.

Telefonköerna till det enda numret som finns tillgängligt i Sverige har 30-60 minuters väntetid. Ibland stängde de ner helt under stipulerad telefontid. Jag har läst om föräldrar som i jakt på svar åkt in till huvudkontoret på Strandvägen för att få tag på någon. Mail besvaras enligt min uppskattning ungefär en gång av fem. Du får inte något "ärendenummer" eller liknande vid problem, klagomål eller reklamation, utan dina mail trillar ner i ett svart hål. Det "kontaktformulär" man uppmanade oss föräldrar att använda under ett så kallat "informationsmöte" på webben (more like: säljmöte), gav aldrig svar. Alltså noll procent av gångerna.

Tips! Om du som förälder vill komma i kontakt med EF och ringer deras växel, ange att du vill köpa resa istället för att du har en pågående resa så kopplas du fram snabbare.

Under tidigare nämnda avresemöte talades vitt och brett om ett "avresepaket" som skulle komma hem till oss före avresa med "massor av information och en ryggsäck". Vi har ännu ej sett röken av dessa. Inte för att jag vill att mina barn ska gå omkring med en EF-ryggsäck, hellre hade jag givit dem Hells Angels-ryggsäckar men WTF! Basen i försäljning: Underpromise and overdeliver, inte tvärt om.

Det pris du får av säljaren när du bokar är inte ett pris utan ett estimat (ej kommunicerat utan det upptäcker du på vägen). Det innebär att summan kan komma att justeras (uppåt) fram till och med slutfakturan. Som behändigt nog kommer såpass sent att det kommer att kosta dig skjortan och halva ärmen att avboka resan i sin helhet - avbeställningsskydd eller ej. Det ena barnets resa gick upp en tusing med någon diffus valutamotivering, men jag läser på Trustpilot om föräldrar som fått 30 procent påslag med luddiga motiveringar som flygskatter, omvärldsfaktorer etc. 

Och skulle du välja att avboka inom återbetalningsbar tid är EF, enligt vad jag kan läsa på Trustpilot, o-er-hört sega med att genomföra utbetalningen. Flera vittnar om väntetider på uppåt ett halvår och det är först efter påtryckningar (i vissa fall rättsliga förfaranden) som den avtalsenliga återbetalningen skett.

Vi betalade 1 500- 1 700 kronor per barn för flygplatstransfer. I minibuss tillsammans med andra elever, så här lär de ha bra vinstmarginal. Minibussen som hämtade yngsta barnet för hemresan anlände flygplatsen 1 timme och 45 minuter innan avgång och köerna var enorma. Det var enbart tack vare att hennes flyg var försenat hon kom med. 

Vilket inte hjälpte eftersom anslutningsflyget avgick 40 minuter efter det att första flyget var planerat att landa. Eftersom det var försenat missade hon anslutningen till Stockholm och fick tillbringa åtta timmar på Wiens flygplats, med en 20 Euro voucher att köpa mat för. EF var vid den här tidpunkten oanträffbara eftersom det var helg (OBS! Alla resor sker under helg varför du måste sitta posto vid datorn och kolla ankomsthallar och transfersträckor för att kunna guida ditt barn). 

Vidare tar de sina händer från flygplansstrul, strejker etc, eftersom det kan "medföra extra kostnader" vad nu det betyder. Så det är oklart vad du betalar för när du låter dem boka lågprisflyg till premiumpeng.

Det här är bara ett axplock av det jidder vi var med om och om du går in och läser de 44 procent av omdömena på Trustpilot som betygsätter EF:s produkt som "Very poor" eller "Bad" kommer du att få ta del av betydligt värre exempel. 

Slutsats

Om du väljer att skicka ditt barn på språkresa med EF så är det synonymt med att skicka ditt barn på ensamresa. Även om ditt barn är 14 år gammalt. Vänta dig ingen support, inget ansvarstagande eller någon hjälp vid eventuella problem. 

Jag tackar min lyckliga stjärna för att jag talar franska, annars hade min 14-åring med 50 procent sannolikhet blivit traffickingoffer efter sitt äventyr vid motorvägen och då hade jag behövt lära mig rumänska för att kunna umgås. EF är intresserade av att sälja, inte av att utföra. 

Det som stör mig extra mycket är att de på allabolag menar att de har en vinstmarginal på 1,25 procent. Inte ens dagligvarubranschen har så låg vinstmarginal. De gör troligtvis en klassisk skattemanöver i att skjutsa vinsten till random skatteparadis (troligtvis en del till Schweiz där grundaren bor sen drygt 20 år) under någon diffus interntransaktion av typen "Office Allocations".

Nog klagat. Nu lite ögonfröjd, ett par bilder från Oxford-barnets boende hos "en noga utvald värdfamilj":


Scenografi ur Trainspotting?

 
Nay! EF:s boende för 13 000 kronor per vecka.

Jag bör förtydliga att detta är de bilder barnet och rumskompisen tog efter det att de hjälpte värdmamman att städa och röja. De fick även handla mat. För fjortonåringen betalade vi lunchtillägg 1 800 kronor. För det fick hon under 19 dagar en sladdrig rostmacka med tonfisk. Jag har ännu inte vågat räkna styckpris för då kommer jag att gråta tonfiskspad. 

Vi lade också till 630 kronor för "Bus Pass" så att hon skulle slippa betala för lokaltrafiken på destinationen. När det senare visade sig att hon inte fått något busskort hörde jag av mig till EF och efter en timmes telefonkö (det här var vid peak shit storm föräldrar i slutet av juli) fick jag veta att det var för att hon skulle få "åka med EF:s buss på de obligatoriska utflykterna". Que? Jag har ju redan hostat upp 35 papp för resan? Vad är nästa steg - "Sanitary Fee" för att få använda toaletterna på skolan? 

Sjuttonåringen fick också betala en hundring för sin "välkomstfest". Bertil Hult vet i sanning hur man får en ungdom att känna sig välkommen. 

Woop woop


Kan ni tipsa om alternativ?

Kom gärna med tips på organisationer där man kan åstadkomma utbytesarrangemang utan att behöva involvera EF eller STS. Vi kommer inte att skicka minstingen enligt detta upplägg. 

En kompis berättade att hon som tonåring fått åka på en sorts "ungdomskonferens" med unga från hela världen och jag tror hon avsåg detta. Scouterna med sina jamborees är ju en variant men nu har samtliga tre barn slutat plus att det är jättedyrt. Har du några andra tips? Har för mig Rotary har något utbyte exempelvis. 

Mellanbarnet har uttryckt önskemål om att få åka på ett utbytesår i USA. Vi har, tack vare barnens konstnärfond, möjlighet att låta henne göra det. Men med vem? En kompis tipsade om Youth For Understanding, en ideell organisation som till skillnad från EF inte behöver bekosta sin ägares yacht. Dessvärre verkar det inte längre finnas någon svensk gren. Möjligen kan man åka via den norska organisationen. 

När jag googlade råkade jag också på AFS Sverige. De verkar ha samarbete med bland annat Medborgarskolan och känns seriösa. Har du någon erfarenhet av utbyten i värdfamilj?

Mvh/
FruEfficientBadass

36 kommentarer:

  1. Vänta tills de är 18 och åka med Ucpa?

    Via universitet/folkhögskola - då kan man boka lämpliga resor själv. Passar nog bättre för franska eller utbytesår; då gymnasieexamen ofta behövs.

    https://www.folkhogskola.nu/sok-skolor/Jonkopings-lan/Sodra-Vatterbygdens-folkhogskola/Kurser/2022ht/collegelinje/

    Vill man konfirmera sig finns det ibland alternativ via församlingar som språkresa. Det är nog bättre än EF....

    Avista åkte jag med på 90-talet (då hette de språkreseförmedlarna - kul att bokstavera det i receptionen på studenthemmet...) - då var de bra.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra tips! Jag åkte själv på språkresor somtonåring. Första gången en kombinerad konfirmation/språkresa med STS till England vilket var uppstyrt och bra med buss från dörr till dörr. Bara en sån sak, idag finns bara flyg som alternativ. Sen till Frankrike med Asse, RIP. Även det bra. Kanske är hela konceptet i uppluckring, oklart varför.

      Radera
  2. Jag känner också folk som har jobbat som ledare åt EF en gång och aldrig mer. De får inte heller den support de utlovats och förväntas hantera svåra situationer med aggressiva/knarkande värdfamiljer och olyckor/sjukdomar hos elever. Ett riktigt skitföretag.
    När jag var 17 åkte jag till ett amerikanskt college och gick en sommarkurs i engelska i 10 veckor, flera colleges erbjuder dem som en förberedelse inför TOEFL-testet som man måste ta för att bevisa att man kan engelska nog för att studera. Vi bodde på studenthem och alla måltider ingick, flottigt men gott. Det college jag gick på erbjuder nu en annan sorts sommarkurser för ungdomar också, här kan du läsa om det: https://precollege.wisc.edu/badger-summer-scholars/#international-students

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också läst en del inlägg på Trustpilot, Yelp och Google från EF-personal som vittnar om dåliga arbetsvillkor och usla löner. Jag har även en nära vän som jobbat där och vittnar om hur hon själv fått hantera situationer av typen en elevs dödsfall utomlands utan någon som helst psykologisk stöttning eller ens ett enkelt tack från organisationen.

      Radera
  3. Fy fan! Jag får inombordspanik av att bara läsa detta! Aldrig att dottern ska åka med dessa.. jag kommer nog låta henne vänta och göra en utbytestermin på uni ist. De jag känner som gjort det har mer positiva erfarenheter än detta! Kemiläraren

    SvaraRadera
  4. Jag var utbytesstudent ett år med EF på 90-talet och det var samma kaos då. Man kan väl sammanfatta det som att företaget lovebombade oss med glossiga broschyrer och samtal ända tills vi hade betalat in pengarna till dem. Efter de gick de inte att få tag på och vi fick inte någon som helst hjälp med praktiska saker som att ta reda på i vilken skola vi skulle gå (!), vilka böcker vi behövde, hur vi skulle ta oss dit, vilka papper vi behövde ha med oss utomlands, vilka myndigheter vi behövde söka upp på plats för att få rätt stämplar för att vistas i landet och liknande.

    Min värdfamilj skaffade dessutom en utbytesstudent för att ha en gratis nanny till deras rätt ohängda tioåring, vilket jag insåg på plats. Jag ville absolut inte jobba som au pair och det var därför som jag betalade för ett studieår istället för att gratis åka ut som au pair med lön som många i min ålder gjorde.
    Min lokala EF-representant lyckades jag till sist få tag på och jag berättade att jag förväntades passa barn efter skolan varje dag, gratis. Hon ryckte på axlarna och sa att hon visste det men det var så svårt att få tag i värdfamiljer.

    Jag är trots allt förvånad att EF fortfarande håller på så här, nästan 30 år senare, särskilt idag när kommunikationen är mycket snabbare än på min tid, när det var tio minuter på telefon en gång i veckan och brev som gällde. Likaså när det är så lätt att ge offentlig kritik.

    Skönt att dina barn inte råkade illa ut i alla fall, det låter som en mardröm. Själv skulle jag aldrig skicka ut tonåringar ensamma efter mina erfarenheter och som icke myndig med stapplande språkkunskaper har man inte riktigt verktygen för att klara upp de situationer man kan hamna i på ett säkert eller bra sätt. Det är alldeles för mycket ett lotteri om man får en bra upplevelse eller inte.
    Hellre vänta något år och åka i samband med universitetsutbildningen och slippa värdfamilj.

    /A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Märkligt. Jag trodde att nuvarande kaos delvis var coronarelaterat då de enligt en bekant har skurit ner under pandemin men "glömt" skala upp. Du menar att det var likadant för 30 år sedan? Otroligt.

      "Man kan väl sammanfatta det som att företaget lovebombade oss med glossiga broschyrer och samtal ända tills vi hade betalat in pengarna till dem." Glossiga broschyrer var ordet. Jag fick två stycken förra veckan, fantastisk fingertoppskänsla givet min feedback (som de troligtvis inte ens läst). Åkte direkt i pappersåtervinningen. Men bra på broschyrer är de, det måste man ge dem.

      Radera
    2. Det var definitivt likadant på 90-talet, men då var det svårare att komma i kontakt med andra missnöjda konsumenter, så EF körde stenhårt med att det var vårt eget fel som inte bjöd till, om vi var missnöjda med något. Som amerikanska tjejen vars värdpappa smet in och lade sig i hennes säng mitt i natten. Vet inte vad "bjud till lite" ska betyda i hennes fall.

      Jag har en släkting som åkte som ledare runt 2010. Hen hade tur och hamnade med bra ledare (ledningen gick inte att få tag på) så de lyckades lösa alla problem själva på plats.
      Hen fick dock bara fickpengar och arbetade dygnet runt sju dagar i veckan i en månad och var rätt sliten när hen kom hem. Hela upplägget känns väldigt skakigt och upplevelsen beror på tur, inte på att företaget garanterar något.

      /A

      Radera
    3. https://www.expressen.se/nyheter/deras-sprakresa-blev-en-mardrom/

      Visserligen STS, men de behövde tydligen inte Corona för att fucka till det.

      Radera
  5. Tack för informationen, man kan ju undra hur ett sådant företag får tillåtas finnas kvar. 13000 kr/vecka är ju svinaktigt dyrt dessutom tycker jag, med tanke på den standard som finns på upplevelsen och servicen. Det är väl ändå inte meningen att man som förälder själv ska ringa och hålla på, utan det ligger väl på företagets ansvar att se till att barnet kommer till och från värdfamiljen välbehållna. Så fungerar ju i princip vilken resebyrå som helst, även om de då riktar sig till vuxna som kanske har lite mer världsvana och kan leta upp rätt hotellbuss vid flygplatsen.

    Hur funkade detta företag före tiden för google maps och mobiltelefoner? Bättre eller samma skräp?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är ju det som är anmärkningsvärt, att produkten är sämre än den för vuxna människor som kan reda sig själva.

      Radera
  6. Vilken tråkig upplevelse för barnen att få sina första resor på egen hand förstörda, hoppas ändå att de fick några positiva erfarenheter. Jag har varit på en del språkresor fast som vuxen. Det. mesta har varit positivt men att som över femtio råka ut för en riktig ful gubbe som inte bara var i England för att lära sig engelska utan hade annat på sin agenda där det ingick sexuella övergrepp av en sån art att jag inte vill nämna det här, mer än att han var djurvän.
    Glad att jag inte dricker nämnvärt för han försökte supa mig full, hans intresse för mig var i överkant om man säger så. Han skröt med sina kontakter i Europa, bankchefer på toppnivå inom EU och annat "fint" folk. Han ansåg sig vara intellektuell och det var balett och opera för hela slanten. Jag kom undan med blotta förskräckelsen när vissa omständigheter avslöjade äcklet. Det som verkligen sved att han var en man med gott om pengar, jag hade hade använt min surt sparade pengar för att göra resan och han förstörde den. I o f s fick jag som kompensation en veckas vistelse på skolan året därpå, dels för att jag var gammal nog att kunna stå på mig mitt upp i allt. Stukad och med en bitter eftersmak kan jag ibland tänka på det och bli jävligt förbannad.
    Blir riktigt vred när jag tänker på hur sina barn har blivit behandlade av samvetslösa människor som inte har tagit sitt ansvar som de borde, för vad har man som barn att sätt emot när ingen god och bra vuxen finns där i ens närhet. Den där Hult borde kompensera er. Kanske du skulle vända dig till någon tidning?/Em

    SvaraRadera
    Svar
    1. EF (och andra språkreseföretag) har blivit kölhalade i pressen med jämna mellanrum sedan 90-talet, bland annat har Uppdrag Granskning gjort reportage. Det verkar inte påverka något alls.
      /A

      Radera
    2. Så är det nog, läste på lite om gubbskrället. Vän med kungen. Den sjunde rikaste svensken i världen med en förmögenhet på 4.1 miljarder, nu förstår man ju hur! Han har dessutom blivit "årets svensk i världen," efter en sådan utmärkelse brukar det oftast komma upp något som visar att personen ifråga inte var värd den. /Em

      Radera
    3. Hela EFs affärsupplägg är ju att alla ska jobba gratis eller till extremt låg lön för företaget. Min värdfamilj, som då ändå skulle förse mig med husrum, mat och varmvatten under ett år fick inte en krona och min områdesrepresentant som var den som skakade fram värdfamiljer fick inte en krona.
      Min flygbiljett kostade väl några tusen på den tiden, så större delen av pengarna hamnade rakt i företaget. Böcker, försäkringar och alla visum etc betalade jag själv, utöver det jag redan betalt till EF.

      Samma sak med de som arbetar som ungdomsledare på språkresor. Jag tror att de får någon ersättning i fickpengsstorlek, plus gratis boende, men verkligen inte en normal lön. De förväntas också arbeta i stort sett dygnet runt.

      Jag är rätt fascinerad över att ett företag har lyckats få så många människor att arbeta i stort sett gratis i 50 år.

      /A

      Radera
    4. "Jag är rätt fascinerad över att ett företag har lyckats få så många människor att arbeta i stort sett gratis i 50 år." En talang i sig. Men det är ju för en god yacht.

      Radera
  7. Som engelsman får ändå lite hemlängtan när jag ser bilderna av det engelska boendet :D

    SvaraRadera
  8. Wow vilken sågning. Har själv ingen erfarenhet men har kompisar som var iväg på 80-talet och de pratade mest om festande.

    Får varna min min bror som tänkt skicka iväg mina brorsbarn om ett par år.

    "Vi ska se över våra rutiner / B. Hult"

    SvaraRadera
  9. Lite nyfiken på hur mycket tex franska det pratas - med tanke på barnen som går det verkar hänga med andra (svenska?) barn, eller hur funkar det?

    SvaraRadera
  10. Haha helt riktigt, det pratas inte så mycket franska. 14-åringen kom hem och sa att hon mest sagt "Je ne sais" vilket var ett försök att säga "Jag vet inte" (fast utan ett "pas" på slutet).

    Jag ska också säga det att trots missödena som beskrivits i inlägget var barnen överlag nöjda och då framför allt med kompisarna. Sjuttonåringen har nu kompisar i Spanien och Schweiz och givet den introvärta bakgrunden sväller ju modershjärtat. Den sociala 14-åringen skaffade enligt utsago 20 nya vänner (alla från Stockholm) som hon hängt med under sommaren även efter hemkomst.

    Ovan är ett genomgående tema i recensionerna. "Jag fick en kul resa men det var inte tack vare EF utan snarare TROTS EF." Det är därför jag efterlyser andra aktörer för jag tror verkligen på att skicka ut barna sina. Men man vill ju gärna ha antydan till valuta för pengarna.

    SvaraRadera
  11. Kan en volontärresa vara ett alternativ? Jag tror att man kanske måste vara 18, men det är ett roligt sätt att resa. Man kan tex volontära med att ta hand om djur i något spännande land. Man betalar för flygresor och en mindre avgift för uppehälle. Själv åkte jag till Kina i fyra veckor med organisationen Volontärresor.se. De var toppen att ha att göra med. Organisationen de samarbetade med på plats var också jättebra, dock helt värdelösa på att planera så de lyckades inte planera in något arbete för mig på fyra veckor. Jag fick bara alla fördelar, bl.a. resa runt i provinsen och hälsa på olika skolor. Kanske inte riktigt jämförbart med upplevelsen av en språkresa men om man tex gillar djur är det ju roligt att få jobba med vilda sådana.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Organisationen de samarbetade med på plats var också jättebra, dock helt värdelösa på att planera så de lyckades inte planera in något arbete för mig på fyra veckor. " Vilket guldupplägg! Volontärresor tål att undersökas, även om jag anar mig till den curlade 14-åringens respons på det.

      Radera
  12. Jag åkte själv med STS på utbytesår till New York för snart 40år sedan. Hade ett fantastisk år på alla sätt och vis trots STS. När mina döttrar för fem resp tre år sedan ville uppleva samma valde vi bort STS pga mina urusla erfarenheter. Jag gjorde ordentlig research på de flesta bolag. Slutvalet stod mellan EF och Explorius. Vi valde Explorius. Tack gud för det efter att ha läst era fruktansvärda erfarenheter. Vi är nöjda med Explorius. Visst råkade vi på lite problem med äldsta dottern som bodde i USA ett år. Inte med Explorius egentligen, utan de jobbar ihop med ett Amerikanskt motsvarande bolag, som inte riktigt orkade leta efter ett nytt hem när dottern vantrivdes. Då ringde jag och hotade Explorius. Jag tänkte här får vi nog tjata om ngt ska hända. Så lilla jag sa ni får ett dygn på er att prata ihop er med er syster organisation och bara lösa det. Jag kavlade upp armarna och tänkte jag ringer om ett dygn igen och igen. Till min stora förvåning tog det inte ens ett dygn innan dottern glatt ringde och sa mamma jag har flyttat! Om det va ren tur vet inte jag? Explorius agerade iallafall även om det krävdes lite hot. Lilla dottern fick en superupplevelse från början till slut. Inte en endaste incident och två riktiga toppenfamiljer. Hon delade upp året i två länder. Usa och Australien. Kanske bättre att dela upp? Dock mkt dyrare. Vet inte helt säkert men tror nog Explorius också har incidenter men är nog en av de bästa? Vet inte heller om det blivit sämre nu efter Covid pga omställningar som du skriver om? Vi föräldrar är på det hela väldigt nöjda och tacksamma. Båda tjejerna är superlyckliga och hade ett fantastiskt år vardera. Även stora dottern är jättenöjd trots att hon flyttade först i början på mars till det nya hemmet. Det nya hemmet var mer än hon någonsin önskat. Två jämngamla jättefina tvillingtjejer med världens mysigaste föräldrar boendes i ett av de finaste hemmet jag någonsin skådat. Tvillingtjejerna var här i Sverige och hälsade på för två år sedan. Jag ville knappt låta dem åka hem igen. Yngsta dotterns USA familj var inte speciellt rika, bodde inte i ngt fint hus men vilket stort hjärta. Tre mindre barn. Många djur. Hennes Australiensiska familj hade det bättre ställt. En yngre rätt bortskämd liten flicka men otroligt härlig familj. Jag inser nu att vi nog haft en jättetur med våra upplevelser. Är tacksam över det. Lycka till och hoppas ni hittar något bra för dottern.

    SvaraRadera
  13. Intressant att du skriver om Explorius. Det är en bekant till en kompis som har startat och jag har varit i kontakt med dem gällande ett framtida utbytesår för 14-åringen. Det är samma person jag haft kontakt med vid alla samtal och hon har själv varit platsansvarig i USA. Hon säger att de prismässigt ligger på samma nivå som ex. EF men skillnaden är att de har ett maxtak för antalet studenter (där gissningsvis EF:s tak är: När folk slutar köpa) och att de har en rätt solid organisation på plats. Då fick jag svar på vad det var: En samarbetspartner. Vår plan A var att hon skulle få åka efter nian men skärrade som vi är efter sommarens upplevelser (i kombination med usel börs) vill vi nog vänta tills minst efter åk 2 och då kommer vi utvärdera Explorius på nytt.

    Jag försökte för övrigt mjölka henne på branschskvaller om EF sist vi talades vid men hon hade den goda smaken att avstå från att spä på mina pejorativa uttalanden.

    SvaraRadera
  14. Huvaligen! Själv fick jag bo hos släktingar på mina språkresor och språkkurs på lokala skolor för 20 år sedan. Kanske inte fullt lika stort kulturellt utbyte. Men då inga andra svenskar fanns på orterna fick jag vänner från andra europeiska länder. Och föräldrar som kunde sova tryckt om natten. Hänger ju tyvärr på att man har släkt eller vänner utomlands vilket alla nog inte har.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Förhoppningsvis sov föräldrarna tryggt (inte tryckt)...

      Radera
  15. Min man åkte till Lindau ca 2005 med Avista och var mycket nöjd (han var då 15 år), och vi båda hittade våran spanskaskola o quito, Ecuador där vi läste spanska i 3 veckor 2012, supernöjda! Betalade 8000 kr per person för boende i värdfamilj, frukost, middag och 4 h spanska per dag med en privat lärare. Allt är visserligen billigt i Sydamerika men ändå. Om jag hade varit själv och tonåring kanske quito hade varit att ta i, men det finns ju många andra ställen . Värt att kolla upp iaf!? (Det har ju gått ett tag sedan vi åkte med dom så vet ju inte säkert hur det är nu). https://avista.nu/

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi hittade spanskaskolan via Avista menade jag!

      Radera
  16. Mina föräldrar var med AFS i USA när dom var 17-18 år och var nöjda, därför åkte även jag med AFS för 25 år sedan till USA året efter första ring. Även min syster åkte med AFS, men till Venezuela.
    Väldigt bra arrangemang, först hade vi ett läger på kursgård i Sverige med alla som skulle till USA med div info och pepp mm. Alla samlades även i USA i olika grupper och träffade alla andra utbytesstudenter som bodde i samma stat/region.
    Jag opererade knät dessutom i USA efter en skid crash, fungerade utan problem med försäkringar mm. Nu var jag med i skollaget så jag var även försäkrad via skolan + AFS. Alla hamnade i bra familjer som tog emot svenskar för att dom ville inte för att dom fick betalt. Vet inte ens om dom fick betalt, tror min familj fick lite stöttning för dom hade det inte skit fett. Vi var 4 utbytesstudenter i den skolan jag gick på, alla hade bra familjer.

    Jag kan rekommendera AFS.

    SvaraRadera
  17. Men alltså, det här är ju helt fruktansvärd läsning? Hur kan detta bolag fortfarande existera? Jag blev illa berörd på riktigt.
    /Susanne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag håller med dig! Illa berörd. Och är det inte EF som sponsrar dyra segelbåtar i olika regattor?!

      Radera
  18. Snälla, kan du skriva om valresultatet, att 1/5 av Sveriges befolkning ròstat på SD. Hur du tror det kommer påverka ditt och dina barns liv såväl på landet som i storstaden? Samt din mans sjukskrivning.

    SvaraRadera
    Svar
    1. buuhuuu sveriges befolkning tycker inte som jaaaaaag! Om du oroar dig för sjukskrivningar så ska du vara glad att sossarna inte sitter vid makten längre. Men fakta har ju aldrig stått högt i kurs i Sverige hos vänstern. Huvudsaken är vad du känner.

      Radera
  19. Usch va hemskt. Har en kompis där barnets vanliga skola har olika vänskolor utomlands. Så det barnet hat åkt på flera utbyten med skolan. Det är kanske bara vissa skolor som ordnar sånt.

    SvaraRadera
  20. Hej!

    Kan detta vara något? https://m.facebook.com/story.php?story_fbid=pfbid02N8Ty7gnCbHt9ALi8WvZBF2CH2yHY8e74pRcev4wsvS4iG3dzpxXWnN5D8TaZkUy3l&id=100064111181268

    SvaraRadera