Miljonär för en dag (för 185 spänn)

I min serie "Det här gör jag när du är på jobbet" har turen kommit till en lördag i slutet av augusti (du är visserligen inte på jobbet då hoppas jag), den sista på min två veckor långa husmorssemester i Stockholm.

Husmorssemester, möjlighet för utarbetade husmödrar att vila upp sig på semesterhem, 1946-1979.

Begreppet har emellertid uppdaterats sedan 1979 och den (av mig) nya definitionen lyder:

Husmorssemester, möjlighet för random kvinna som tagit hand om makes ångestproblematik i ett år samt projektlett en sommar ink. traumatiska språkresemissöden 24/7 ink. potentiell traffickingsituation, missade flyg och försvunnet bagage samt bortskämda barn som på Gotlandssemester mest legat och klagat i sina bastuvarma rum samt slagits i bil att återhämta sig minst 30 mil från familj tillsammans med väninnor intagandes ett oändligt antal glas bubbel samt obegränsat antal turer ut på Djurgården med eller utan bad.

Den här lördagen hade jag emellertid inget socialt inplanerat utan flanerade ut på stan utan särskilt mål. Vädret hade slagit om från 29 grader och sol till 23 grader och duggregn vilket var rätt behagligt och plötsligt märkte jag att jag styrde kosan mot Svenskt Tenn. Där roade jag mig med att provsitta soffor för 140 000 kronor (exklusive tyg) och försökte göra en PPA-analys (Pris Per Använding). 

Ponera att jag köper en soffa för...vad blir det med tyg...200 000? Och jag sitter i den tre gånger per dag i snitt. Fem dagar i veckan (ibland är man ju bortrest). Det blir 720 gånger per år. Och jag lever i ytterligare 44 år = 31 680 gånger vilket ger ett snittpris på sex kronor per sittning. Men den här sittningen fick jag helt gratis. Släng på de minuter jag halvlåg i en schäslong bredvid och jag fick  Svenskt Tenn-möbel-tid för en dryg tia. En avancerad form av snatteri.  


Sen struttade jag vidare till Skeppsholmen och vek in på Östasiatiska muséet, naturligtvis med fritt inträde. Jag hade muséet nästan helt för mig själv och kom på en ny rolig lek. Jag kallar den "Heist Movie" och den går ut på att jag låtsas att jag är en karaktär i en "smart-kupp-film", av typen Oceans 11, som är på muséet för att reka inför den stora stöten. Vilket gör att jag när jag kommer in i en ny sal med konstföremål ägnar dem minimalt med uppmärksamhet men istället sneglar upp mot övervakningskamerorna, som om jag var i färd med att kartlägga dem. Ibland tar jag upp mobilen och avfyrar ett foto mot kamerorna till, samtidigt som jag tittar åt ett annat håll.

Blotta tanken på att det sitter någon väktare med Avarn-emblem i en källare och ser mig reka gör mig motiverad. Men troligtvis gör det inte det. Kassören slänger väl en blick på bildskärmarna innan han låser för dagen, men med lite fantasi är det nästan så att jag känner den nervösa svetten bryta fram i pannan. Man kan ju också ha heist-musik i öronen för att komma i stämning. 

Jag måste säga att muséet överraskade positivt och det huvudsakliga skälet till det var filmen om "Kina-Gunnar" på plan två. Det vill säga den geolog som grävde fram merparten av prylarna på muséet i fråga. Filmen visade en pregnant liten historia med dramaturgisk höjdpunkt ej i Kina utan när Gunnar (Andersson?) var med på den första svenska expeditionen till Nordpolen och kom bort.

Ja, han och ett par kollegor tappade likt dagisbarn bort gruppen och fick ta skydd i någon form av stenskjul och äta pingviner (råa?) för att överleva. När de efter ett år blev återfunna trodde expeditionen att de hittat en ny människotyp, så skitiga och jävliga var de.


När jag sen var på väg mot Moderna passerade jag den evenemangslokal som tidigare hette Skeppsholmskyrkan men som numera går under beteckningen Eric Ericssonhallen. Där stod ett par män och sopade konfetti och när jag passerade undrade de om jag ville ha blommor. Vad är det för en fråga, ro hit! 

Tydligen hade någon haft bröllopsjubileum kvällen före - gissningsvis någon med mycket stålar - och nu hade eventfirman mängder och mängder med snittblommor som bara skulle kasseras. Så kom det sig att jag den här dagen fick med mig ett jättefång av gladiolus hem. Kände mig som en filmstjärna när jag stegade in på Moderna med famnen full.

På Moderna hade klockan passerat tolv och min intermittent fast gjorde sig påmind, det vill säga att jag börjar äta vid tolv och var hungrig. Som jag redan tidigare gnällt över kostar utelunch skjortan och halva ärmen, men låt mig berätta om mitt Moderna-lunchknep. 


Du köper soppa för 125 kronor. Soppan för dagen var ingen favorit, jordärtskocksoppa, men den gick ner. Dessutom fick man efter eget tycke lägga i rostade jordärtkocksbitar och det gjorde jag en masse (skålen längst bort till vänster). 

Men sen - salladsbuffén, fantastisk. En grönsallad, en kimchisallad och den bästa: Fint skivad zucchini, morötter, majs, linser och bönor över vilka man kan välja två sorters dressing samt topping i form av rostade pumpakärnor och chilisesamfrön. OMG! Det är som en hel lunch? Till det bröd i olika former och flingsaltat smör samt obegränsad tillgång till bubbelvatten. Värt! 

En person med sviktande moral hade kunnat uppmana till att dela en sopp- och salladsrätt på två. Den ena går in och "tar plats" långt ner i lokalen medan den andra beställer en dagens soppa. Soppskål och salladsdito fylls till brädden och en extra sked och gaffel råkar slinka med och sen turas ni om att ha vårdnad om brickan. 

Men jag skulle aldrig drömma om att uppmuntra till ett sådant beteende, vilket hade resulterat i lunch för 70 kronor styck vilket är rena 90-talet i lunchpris. Ja, 70 kronor, för jag räknar med att ni du också beställer en "kaffe på maten" för 15 kronor vilket är halva priset. Den tar du med dig i en take-awaymugg in på utställningarna och känner dig som en normal människa.


Och apropå utställningarna har jag ju redan besökt den ordinarie (gratisutställningen) ett par gånger i år i samband med att min svägerska sålt ett verk till Moderna och jag dragit dit alla jag känner för att skryta. Men den här dagen valde jag istället att utforska Arkitekturmuseum som ligger i samma byggnad. Utställningen hade fått familjen IGMR att dregla för den handlade om Sigurd Lewerentz, landskapsarkitekten bakom Skogskyrkogården och diverse annat som Malmö Stadsteater samt Östra Kyrkogården i samma stad. 


Han har tydligen också ritat en av mina favoritbyggnader nämligen Djurgårdkanalens roddklubb (uppe till höger). Men det riktiga guldkornet på visningen var den lilla hälsningen längst ner till höger i bild, från Lewerentz till den mer kända kollegan Gunnar Asplund med vilken han bland annat gjort Skogskykogården. Så här skriver han: "Att ännu en gång taga upp den där tråkiga händelsen kan icke leda till något gott varken för Dig eller Mig. Jag tycker det skulle vara så mycket olämpligare som Du enligt Dina egna ord har ett svagt hjärta."

Men guuue, cliffhanger! Vad var det för en händelse? Backstabbing på arkitekturklubben? En förflugen kollegial kyss på after worken? Har man sagt a får man säga b har jag lust att säga men det tjänar ju ingenting till. Gunnar Asplund dog sju månader senare, bara 55 år gammal, medan Lewerentz blev hela 90 år. Han ligger för övrigt begravd på just Östra Kyrkogården i Malmö. 

Sen högg det till i consumer suckertarmen och jag tog mig till butiken och köpte med mig en replika av Walid Raads "Kicking the Dead and/or Les Louvres" från 2018. Nu hänger den över min skrivhörna här i Stockholm som ett litet minne av dagen. Jag skulle aldrig drömma om att köpa ett vykort i stort format för 30 kronor utan rotar i fyndlådan för fem kronor #frugalwin.


Nu började jag känna mig mätt på kulturupplevelser och tog min gladiolusbunt från garderoben och gick ner mot SL-färjan som via Slussen tog mig till Djurgården för 39 kronor. Den lyxiga kultur/utelunch/båtdagen kostade m a o 185 kronor. Hade jag delat lunch med någon hade den kostat 114 kronor. Genom att skippa båten hade jag hamnat under hundralappen. Och folk säger att man måste ha mycket pengar för att kunna göra saker silver lining etc. Va? Vavavava? 


Min absoluta övertygelse är att det inte är pengarna som är problemet utan tid och fokus. Du kan hitta huuur mycket som helst att göra till liten eller ingen peng alls. Promenader att ta, vänner att träffa, muséer att besöka, utomhusbio, kulturnätter, naturupplevelser, picknickar, båtturer till kollektivtrafiktaxa osv. Men folk har inte tid att göra dessa saker för de har fullt upp med jobb och när de inte har fullt upp med jobb behöver de prioritera återhämtning och vila alternativt en resa bort.

Och det är helt i sin ordning om man vill ha det så. Det var ju mitt upplägg i 18 år. Hemmet - jobbet - Willys, sen repeat fram till semestern. Vad med pensionspengar jag haft om jag fortsatt så. Förutsatt att jag levt till pensionsålder, det finns ju dessvärre inga sådana garantier Lex Gunnar Asplund. 

Vad jag vill ha sagt med detta inlägg är: Var och en gör som en vill, så länge det känns bra (varför fick "en" inte genomslag istället för "hen"?). Men om en tror att en behöver 20 miljoner för att gå i tidig pension (en riktig föreställning från en alfahane i vår närhet) är du nog offer för en tankevurpa. Det du däremot behöver är hjärnlugn för att tänka ut saker att ta dig för. 

En specifik fråga: Vilka mind games har du för dig i vardagen? Jag tipsade ovan om att leka heist-film. Men läsare har tidigare tipsat om "fånga-femokronor". Det är gratis och det är kul och ännu roligare att höra vad knäppt folk har för sig så ös ur dig. Om jag får många bra svar kan jag berätta om en annan lek jag har för mig som heter "Laga mat hos maffian".

Mvh/
FruEfficientBadass

33 kommentarer:

  1. Bra jobbat för 185 spänn!
    Nej jag är lite tråkig och dålig på att leka men jag brukar prata snällt med mina medtrafikanter när jag kör bil typ ”använd blinkers snälla lilla gubben” eller ”var inte det där en väldigt dålig omkörning?” eller oftast ”var är du på väg då, vet du det?”

    /skogsanna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var snällt. För många år sen var jag rätt hetlevrad i trafiken och kunde vara helt slut när jag väl kom fram till jobbet tills jag hörde någon psykolog prata om att man skulle se sin energi som förpackad i en påse på huvudet. För varje gång man ödslade energi pyste det ut lite ur påsen. Målet var att ha lite kvar i påsen vid dagens slut och märkligt nog funkade detta tankesätt på mig, troligtvis för att jag är snål. "Jag tänker inte slösa ur påsen till dig dumbass som inte använder blinkers".

      Radera
  2. Inspirerande inlägg! Låter som en ljuvlig dag. Inser att jag behöver föra in mer lekinslag i mitt liv.
    /Frugala hedonisten

    SvaraRadera
  3. När jag var (ofrivillig) singel brukade jag ta en stoooor kundvagn vid veckohandlingen, fast det hade räckt med en korg. Låtsades handla till en hel familj som väntade därhemma. Inte så att jag handlade mer än jag behövde, leken var bara i huvudet. Något deppig lek, men kanske behövde jag den då. Leker kris à la krigsransonering när jag är ute och plockar bär och svamp, elitidrottare när jag flåsar fram i skidspåret, lycra-man när jag cyklar till jobbet ( är alltså ingen lycra-man, snarare en bomullskvinna). Livet blir absolut lite roligare. Ska testa heist-leken vid något tillfälle, låter skoj!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, "Lycraman (är alltså ingen lycra-man)".

      Radera
  4. Fast om de käkade pingviner var det väl Sydpolen? Låter spännande dock, borde pallra mig iväg. Lek som jag har på stan: Gissa snittet. Jag kollar på folks kläder och räknar ut hur symönsterdelarna ser ut.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Sydpol, nordpol whatever...(du har rätt såklart).

      Radera
  5. En bekant har döpt människor som betalar ohemult mycket pengar för varor från "rätt" butik till "Rosendals-nazister". Uttrycket myntades för sisådär 20 år sedan efter att han sett en "badrumshylla" (en träbit) för 500 kronor på just Rosendals Trädgård. Snubbens kommentar: 500 spänn för en liten brädlapp!

    /Max

    SvaraRadera
  6. Haha. Vilket roligt inlägg och språkbruk. Apropå att leva sig i i något. Dãremot har vi börjat leka gãster med gester bara för att skratta och se hur olika man gestaltar olika saker tex djur en katt eller sengångare. Det var efter lek med syskonbarnen som vi kom på detta vardagsskoj.

    SvaraRadera
  7. I stort sett varje gång jag är i tvättstugan (vilket kan vara den allra tristaste delen av min tillvaro) fantiserar jag om att de ringer från Svenska spel och gratulerar mig till vinsten av 600 miljoner. Medan jag hänger blöt tvätt funderar jag sedan över vilka av mina vänner som ska få pengar och hur mycket och vilka organisationer jag ska gynna. Eftersom shopping tråkar ut mig och jag är helt ointresserad av bilar och jättestora hus så blir det inte så mycket fantasier om just det. Däremot kan jag tänka mig att tågluffa ett halvår eller så.
    Jag vill väldigt, väldigt gärna läsa om att "laga mat hos maffian". Jag använder mig regelbundet av ditt knep "Soc kommer om 20 minuter". Kanske är det här lika bra/kul.
    DDT

    SvaraRadera
  8. Sigurd Lewerentz = bja. IMGR junior drogs runt Östra Kyrkogården många gånger som spädis. Skogskyrkogården besöks när vi är i närheten. Han kunde sina saker och på den tiden fans det hantverksmässiga, tid och pengar.

    Lekar har jag många. De förgyller vardagen något oerhört. Idag var jag rallyförare på väg till jobbet trots att det gick sub laglig fart ty jag transporterade mig, bil och kartläsare mellan etapper.

    SvaraRadera
  9. Okej ni får "Laga mat med maffian": Den uppstod när jag var liten och vi under ett par år hade ett lantställe i Roslagen som saknade diskmaskin. Det hände att jag anmälde mig som frivillig till disk (detta var pre iPads) och medan jag stod i köket och slabbade låtsades jag att de vuxna i rummet intill var maffian som av oklar anledning tagit mig tillfånga. Jag var alltså tvungen att diska helt perfekt för att inte få en kula i huvudet.

    Det här övergick senare (troligtvis på grund av diskmaskin) till en matlagningslek. När jag stod i småbarnsträsket och hafsade ihop middag tänkte jag att jag lagade mat till Italiens främsta maffiafamilj och att om jag misslyckades väntade ett öde värre än döden. Jag var också tvungen att vara trevlig och tillmötesgående i det fall jag fick besök av någon av medlemmarna i köket. Höll mig alert.

    SvaraRadera
  10. En annan sak jag gör är att jag pratar fejk i telefon ibland. Inte ofta, men när jag behöver resonera kring något (vilket jag ofta gör högt för mig själv eftersom jag, om ni inte redan fattat det, är en idiot) och är ute på stan eller på promenad. I med lurarna, prata på (ljudlöst läge). Kan ha hänt att jag experimenterat med olika språk också, för att imponera (alt. inte imponera, om jag försöker tyska) på mötande trafik.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan ta upp telefonen men det är mer för att slippa prata med någon jag inte vill prata med. Kanske skulle kunna krydda det med att låtsas ringa till någon viktig.

      Radera
    2. Hög igenkänningsfaktor på det beteendet 🙂

      Radera
  11. Kul inlägg som inspirerade mig. Jag som till och med gillar jordärtskockor! Språkpolisen säger också: Ingen accent på museet eller museer.

    SvaraRadera
  12. Det är så många nivåer på detta inlägg som jag måste kommentera om…
    1. Pingvinerna (som någon redan poängterat… men jag hoppar raskt över den lilla fadäsen)
    2. ÄLSKAR leken på museet.. vill själv se de där övervakningskamerorna! Så himla kul grej!
    3. Blommorna, kan man ens ha sån tur?!?
    4. Fler inlägg som dessa önskas! Så himla roligt att läsa om ditt fire Liv!

    Skrattade så gott till inlägget

    SvaraRadera
  13. Det är så härligt att läsa dessa inlägg! Speciellt efter en dag på jobbet när en hängt med vanliga konsumersuckers och hjärnan är lite ute på hal is och tänker tankar som ”kanske borde jag jobba lite mer för att få mer pengar” eller ”kanske också skulle köpa en sån grej” osv.

    Att läsa här är som att öppna en liten hemlig värld och genast kommer all energi tillbaka och jag börjar laga mat och städa istället för att slösurfa och råka köpa något oviktigt.

    En lek vi leker hemma är ”ship shape”, vi låstas att vi är på en segelbåt och ska hissa segel och då ropar kaptenen ship shape och då springer alla i familjen runt som galna i fem (måste vara fem, inte mer) minuter och plockar tillbaka ALLA lösa föremål, annars kommer dessa åka runt lösa på båten och ställa till med besvär. Denna lek funkar utmärkt på semester med andra familjer och barn också, eller efter en stor släktmiddag.

    SvaraRadera
  14. Lajvar normal människa varje dag när jag går till jobbet. Kan för övrigt tipsa om Arkitekturens pärlor på SVT, 8-minutersprogram om olika hus och byggnader. /M

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Lajvar normal människa varje dag när jag går till jobbet" Fniss

      Radera
  15. Haha, så kul! Min o mina kompisars lek funkar inte nu längre med mobil- och digitalkameror. Men förr, på den tiden man skickade in en filmrulle, och fick vänta någon vecka på bilderna! Om vi antog att vi kom med i utkanten av en turistbild, tex i trappan framför Sacre Coeur, gjorde vi fula grimaser. De som fotade fokuserade ju bara på motivet och tog ingen notis om några tjejer som satt bredvid. Vi såg framför oss deras förvåning när de framkallat bilderna sedan och som vi hade roligt av det i smyg. Paris 1987, härliga tider!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hahahaha, sååå kul

      Radera
    2. Fungerar fortfarande fint, jag lovar. Det är ett ändlöst nöje när jag rör mig i mitt när(turist)område. Där leker jag också ”putta turisten i kanalen utan att bli ertappad”-leken (liknar helst-leken men med mycket större personlig tillfredsställelse).

      Radera
  16. Fördriver tiden på tråkiga jobbmöten med att fantisera mig bort exakt 5 år framåt i tiden (förra året var det 6 år nästa 4, ni får själva klura ut varför). Exempel från i eftermiddags, klockan är 14.30, jag och min man har precis kommit in i fjällstugan efter en härlig färgsprakande fjälltur, kaffebryggaren puttrar och vi sätter oss och fikar och pratar om dagen. Nästa månad är vi kanske i Thailand, eller hemma i läsfåtöljen.

    SvaraRadera
  17. Jag är fascinerad av Kina-Gunnar och kollegor som överlevde i ett stenskjul i Antarktis genom att äta pingviner. Hur lyckades de?? Det lär knappast funnit mycket ved där - inga träd på Sydpolen - så höll de sig varma? Och innehåller pingviner alla näringsämnen en människa behöver?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Pingviner med C-vitamintillskott är allt du behöver. Frågan är hur många parasiter Gunnar et al hade i systemet när de kom hem?

      Radera
  18. Detta är vad som hände mellan Asplund och Lewerentz https://www.svt.se/kultur/bildade-busar-arkitektfejd-bakom-biblioteksklottret

    SvaraRadera
  19. Bra inlägg! Jag funderar ofta på hur många värdelösa beslut folk (jag?) tar just pga att hjärnan aldrig får tid att vila ordentligt. Det är nog en hel del. //Maria

    SvaraRadera
  20. I really enjoy reading your blog. It is very informative and I can always find new information that I can use. Your writing is very clear and easy to follow, which makes it a pleasure to read.
    Unabridged Birth Certificates
    Unabridged Death certificate
    Retention of South African Citizenship
    Apostilles
    Police Clearances
    Ancestrial Visas for the UK
    UK Citizenship ARD

    SvaraRadera