Några tankar från jobblivet

När jag skriver det här har jag jobbat i ett kvartal. Jag minns att jag i somras pratade med en kompis om det här med jobbets vara eller icke vara och jag sa som jag kände, att jag trodde att jag inte hade det i mig längre. Att även om jag hade velat hade haft svårt att rätta mig i leden. Att jag bara skulle zooma ut och kanske resa mig upp mitt i möten om jag fick panik. 

Döm därför om min förvåning när jag med lätthet gled in i gamla mönster. Med raska steg erövrar jag kontoret, småsnackar med kreti och pleti, skrattar på rätt ställen och mina fingrar minns kortkommandona i Excel. Det enda jag känner viss osäkerhet kring är Teams, eftersom det inte fanns när jag jobbade sist. Inte för att det är svårt, men det är lite trix, särskilt om man som jag byter mellan mobilversion och dataversion under pågående möten på grund av resor till kund.

Jag hade också svårt att hantera konceptet dubbla skärmar som är standard här men som jag aldrig haft förut. Jag var tvungen att smyg-googla "Hur få över innehåll från en skärm till en annan” för att inte göra mig själv till åtlöje. IT-support hade tillräckligt roligt åt mig som det var.

Bara för ett par veckor sen var jag tvungen att skicka in ett ärende jag bara vet att de kommer att spara i fredagsmappen. Jag satt och jobbade i baksätet på kollegans bil och råkade vid ett vägbupp komma åt någon inställning i outlook som förminskade brödtexten till myrskrift. Teckenstorleken i formateringslisten var satt till standard, men på min skärm var det teckenstorlek 2p. och zoomknappen i nedre högra hörnet gjorde ingen skillnad.

Efter googling utan svar var jag tvungen att maila dem och då förstora till 40p för rimlig storlek för att se vad jag skrev plus att jag trodde att skriften skulle se liten ut även för mottagaren. Naturligtvis var det inte så, det var bara hos mig det var myrskrift (jag hade kommit åt en obskyr ond Outlook-egen zoomknapp, dold uppe i en flik till höger i verktygsfältet) och supporten fick mail där jag likt en dåre skrek i gigantiska gemener. 

En sak som faktiskt förvånar mig är hur lätt jag har att navigera i olika system. Jag trodde att 4½ år av trädgårdsskötsel (nåja) och Netflixande hade förslappat min hjärna. Istället verkar det ha blivit tvärt om. Jag har oändligt med lagringsutrymme och min hjärna suger åt sig som en svamp. Inom loppet av två veckor behärskade jag vårt affärssystem på en nivå som vissa av de mer seniora kollegorna inte gjorde. 

Företaget jag jobbar med har oändligt med artiklar, leveransmetoder och affärsområden. Jag bedömer att det kommer att ta minst ett år innan jag kommer att behärska det. Men jag har snälla, tillmötesgående kollegor och bra support varför jag inte behöver lära mig precis allt. Min taktik är att lägga in en hög växel första halvåret för att a) Ge ett kompetent intryck b) Säkra min anställning (6 månaders provanställning) för att c) Sedan kunna lägga in trean framåt sommaren. 

Det där med provanställningen tar jag på allvar, särskilt eftersom jag tidigt blev varse att de avblåste min rekrytering på grund av rädsla för sämre tider. Tanken var att en kollega som gått vidare inom organisationen skulle ha såväl min som sin nya tjänst. Man bara glömde att stämma av detta med honom och när han tvärvägrade tog man tag i rekryteringen igen vilket förklarar det tre veckor långa glappet mellan intervju ett och två. Men blir det tufft framåt våren är det inget som hindrar att de inom koncernen säger upp alla provanställningar.

Jag har ett 60-tal kunder och ingen är stor. Alltså, ingen är central, vilket jag tackar min lyckliga stjärna för. Jag råkade vara med vid ett storkundsmöte för ett tag sedan och det var som en madeleinekaka till mitt tidigare yrkesliv. Generiskt gnäll från verksamhetsfrånvända tjänstemän vars input var omöjlig att vidta åtgärder från ("Alla upplever jämt problem ...") och en del anchoringtekniker de lärt sig på förhandlingskurs (exempelvis att i fasett begära helt orimliga saker som ingen tror kommer att ske). Suck. Kan folk inte bara chilla på en frilla? 

Veckorna går så fort när man jobbar. Som fri var veckorna som böljande hav av tid. En tisdag kunde vara en vecka lång. Jag hade tid att märka upp färgburkar och sortera skruvar. Nu hinner jag knappt få måndagskänsla (observera att jag inte använder ordet ångest för det har jag inte på det här jobbet. Men måndag är måndag) innan veckan är över. Jag vet inte om det är en bra sak. Man vill ju gärna njuta av livet, inte se det swisha förbi som landskapet utanför ett X2000 (dålig liknelse). 

Samtidigt har jag rätt kul. Jag gillar att vara på mitt jobb eftersom det finns noll backstabbing och det är rätt mysiga människor som jobbar där.

Framför allt känner jag stor tacksamhet. Att jag fick det här jobbet när jag verkligen behövde det. Att de vågade anställa en snart 50-årig kvinna med en krater i cv:t. Jag känner också tacksamhet över jobbets fria karaktär och noll krav på face time. När det nu trillar in obehagliga elräkningar, räntekrav och nyheter om ökad ISK-skatt är det så oerhört najs att ha en vanlig heltidslön. 

Med det sagt: Inte en chans att jag kommer att fortsätta på det här viset till ordinarie pensionsålder. Livet levs bäst med slack och andrum och även om mitt jobb inte är så krävande så är jag varje dag medveten om att jag följer tredje parts agenda. Jag behöver infinna mig på platser och jag kan inte spontanleva som under de fria åren. Jag återkommer på temat, rest assured.

Mvh/
FruEfficientBadass

P.s.: Bild till kommentator Linda längst ner:



20 kommentarer:

  1. Åh, jag ska inte heller vara kvar i det ordinarie arbetslivet tills jag blir pensionär.
    Som nybliven 40-åring har jag tagit det stora klivet och börjat studera på universitet till ett yrke som förvisso är ett bristyrke här hemma i Sverige men också enkelt att få validerat så när barnen nått gymnasieålder om sisådär sju år så räknar jag med att jobba utomlands ett halvår och vara ledig sommarhalvåret här hemma.

    /Sara i Värmland.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vilket yrke är det? Låter intressant!

      Radera
    2. Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i ett förhållande med Anderson i flera år gjorde han slut med mig, jag gjorde allt för att få tillbaka honom men allt var förgäves, jag ville ha tillbaka honom så mycket på grund av den kärlek jag har till honom, Jag bad honom med allt, jag gav löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en trollformler som kunde hjälpa mig att besvärja honom men jag är typen som aldrig trodde på trollformel, jag hade inget val än att prova det, jag mailade trollformlern, och han sa till mig att det inte var några problem att allt kommer att vara okej innan tre dagar, att mitt ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han förtrollade och överraskande nog den andra dagen, klockan var runt 16.00. Mitt ex ringde mig, jag blev så förvånad, jag svarade på samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag blev så glad och gick till honom. Det var så vi började leva lyckliga tillsammans igen. Sedan dess har jag lovat att alla jag känner som har problem med relationen, jag skulle vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla trollformaren som hjälpte mig med mitt eget problem. Hans e-post: {drogunduspellcaster@gmail.com} du kan maila honom om du behöver hans hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.
      1) Kärleksbesvärjelser
      2) lösning och bot mot all sjukdom
      3) Örtkur för alla sjukdomar/sjukdomar
      4) Äktenskapsbesvärjelser
      5) Graviditetsbesvärjelse
      6) Uppbrottstrollformler
      7) Dödsbesvärjelse
      8.) Du vill bli befordrad på ditt kontor
      9) vill tillfredsställa din älskare
      10) Lotteri
      Kontakta denna fantastiska man om du har några problem för en varaktig lösning
      genom {drogunduspellcaster@gmail.com}

      Radera
    3. RIKTIGT BRÅDSKANDE EFFEKTIV STAVNINGSSTYRNING FÖR ATT HJÄLPA TILLBAKA EX ÄLSKAN OCH RÄDDA ÄKTENSKAP
      Hej alla mitt namn Rosalba är så överväldigad av glädje tack vare Dr.GURU. Min man lämnade mig för en annan kvinna för några år sedan och jag var väldigt förkrossad eftersom jag aldrig gjorde något fel mot honom, jag blev kvar med mina två barn och ett jobb som betalar lite. Jag höll nästan på att ge upp tills jag såg ett vittnesbörd på nätet om Dr.GURU hur han har hjälpt många människor, så jag kontaktade honom överraskande 24 timmar efter att jag gjorde det läkaren bad mig att göra. Min man kom tillbaka dagen efter besvärjelsen och tiggde. mig att förlåta honom och lovade att aldrig lämna. Min man har varit tillbaka i 6 månader nu och vi har aldrig haft några problem, jag är glad att jag inte tvivlade på Dr.GURU. Nu är jag säker på att han också kan lösa eventuella problem med snabb avlösning. Du kan också kontakta honom för hjälp nu.
      E-post: saguruu087@gmail.com eller whatsapp +12098373537

      Radera
  2. Kul att det går bra på jobbet! Jobbar du heltid? Går det att jobba några dagar på distans? Vad fick du i fast månadslön? (förstår att du inte vill säga för du är ju inte anonym). Går lönen oförkortat in i pengamaskinen, eller finns det andra hål att täppa till? SJälv längtar jag ifrån mitt nuvarande uppdrag. Det är riktigt stabilt och alla är trevliga och arbetsbelastningen är på en bra nivå, men fyrkantigheten är total. Jag trivs att få fria tyglar att göra mitt jobb, men här ska det detaljstyras och petas i varenda detalj, sånt gör mig tokig. Vet inte om jag blivit grinigare med åren bara, och vägrar ta skit. Sen har man ju en pengamaskin i ryggen som kan stå för lite "fuck-off-kapital", om så behövs.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Lönen går ICKE oavkortat in i pengamaskinen utan används för att täppa till ränte- el och slamtömningshål. Lyckas spara runt 5'/mån och dessa läggs på sparkontot i väntan på sämre tider.

      Radera
  3. Toppen att jobbet är OK och ger dig mindre negativ stress än befarat och en hel del positivt utöver pengarna.

    När jag sa upp mig från mitt näst sista jobb tog det väldigt lång tid (år!) innan jag till slut landade jobbet som blev mitt sista. Jag oroade mig en hel del inför starten där. Jag var förslöad, ringrostig och hade ytterst grunda kunskaper om den verksamhet jag skulle leda. Alla dessa farhågor visade sig obefogade. Jag gled lätt in i den nya kulturen. Upptäckte att det inte var några problem att gräva fram gamla praktiska ledaregenskaper som hade fått lega i dvala under åren av mera strategiskt ledarskap. Jag blev chockad över hur roligt jag hade på detta nya jobb. Nu varar ju inget för evigt så när åren gick blev det ju inte fullt så kul.

    För din del hoppas jag att det håller i sig! Håll dig för guds skull borta från strategiska frågor och/eller verksamhetsstyrnig/uppföljning så kommer glädjen att vara längre (imho...).

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Håll dig för guds skull borta från strategiska frågor och/eller verksamhetsstyrnig/uppföljning så kommer glädjen att vara längre" Amen.

      Radera
  4. Härligt att du fick jobb som du dessutom trivs med. Inget skoj att oroa sig för ekonomin. Hoppas allt går bra i fortsättningen.

    SvaraRadera
  5. Ser framför mig hur mottagaren fick ett Mail där du SKRIKER ditt meddelade i gigantiska bokstäver. Hysteriskt roligt!!’

    SvaraRadera
  6. Ahh! Jag dör av skratt. Väggupp, myrskrift och mail i 40p till supporten. Aahahaha!

    SvaraRadera
  7. Fint att höra att det går bra på jobbet och att det tom medför ett mervärde förrutom lönen. Sköna kollegor ska verkligen inte underskattas.
    Och tack för supportstoryn- hysteriskt rolig. Du är så underbart bjussig!
    Min man gick nyligen tillbaka efter ett sabbatsår/stämplingsår och har liknande upplevelser som du.
    /Frugala hedonisten

    SvaraRadera
  8. Även jag är glad att höra att du mår bra på nya jobbet. Håller tummarna att det fortsätter så, och att din utvilade hjärna har lättare att hitta tillbaka till viloläget nu när den fått vara där mycket under dina lönearbetsfria år. Jag som varit fri drygt ett år nu är nog fortfarande under läkning, men märker att hjärnan funkar mycket bättre nu: har lättare att koncentrera mig på böcker och filmer, bättre minne, t ex kommer jag ihåg inköpslistor utan att skriva upp dem, bättre mörkerseende (!!), mer sällan behov att gå på toa på natten, bättre hörsel (hör tv:n på två snäpp lägre volym), tar in omvärlden mer (ser byggnader, människor och omgivning tydligare), är mer närvarande i det jag gör, vilket gör allt mer njutbart, t ex matlagning, plocka i och ur diskmaskinen, vika tvätt.
    Hälsningar
    Mme A

    SvaraRadera
    Svar
    1. Känner så igen din beskrivning. Livet blir liksom mer finkornigt när man inte kontamineras av jobbtankar. Ser fram emot att uppleva det igen.

      Radera
  9. Hej Fru EB, Vi ska till Paris i april med familjen och jag undrar vad du har för tips på second hand shopping för tweenies? Skulle så gärna vilja visa dem tjusningen med tjusigare second hand. Nåt annat än Sellpy, det...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart! Jag hittade min "Parisfil" som innehåller nedan stopp på temat 2nd hand (se bild i P.s. i inlägget). Jag vill på förhand säga att vintage shopping i Paris var en stor besvikelse. Inte ens Emmaus, som är franskt, var i närheten av lika bra som random loppis i Hudik. Men min föreslagna rutt nedan är trevlig på andra vis eftersom man passerar genom härliga kvarter med folkliv och kultur och jag skulle tro att tweeniesarna uppskattar konceptet "kilo shop". Det gjorde min i alla fall. Sen har du ju fyndmarknaderna av (ibland) märkeskläder vid Sacre Coeur, Metro Abesses. Där ligger ex. Chine Machine.

      - Emmaus (13 rue Léopold Bellan, öppnar 11:00).
      - Centre Pompidou (passera)
      - 69 Rue de la Verrerie
      - 20 Rue de Rivoli
      - 6 Rue de Rivoli (restaurangtips från en f.d. kollega, vi gick aldrig dit utan köpte en baguette och satte oss i foajén till fotomuséet vid StPaul då de hade AC och det var 39 grader varmt ("Maison Européenne de la Photographie").
      - 32 Rue des Rosiers (vägg i vägg med välrenommerade falafelhak "L'As du Fallafel")
      - 51 Rue des Archives (gamla tidningar, var inte där)
      - 170 Bvd St Gérmain (böcker, var inte där).

      Radera
    2. @Linda: Turen ovan tar runt 2h ink. stopp (individuella avvikelser kan förekomma).

      Radera
    3. Men wow tack! Intressant att vintage/second hand inte är lika bra i Paris. Man undrar vad de gör med alla sina snygga kläder då när de tröttnat på dem...? Tack igen för utförliga tips!

      Radera
  10. Härligt att det flyter på. Jag hade för några år sedan FIRE som mål. Jag arbetade då deltid med 5 år kvar till FIRE men erbjöds ett chefsjobb som jag hoppade på. Det jobbet har varit och är otroligt utvecklande och roligt. Ekonomiskt har jag numera ett helt annat läge och den frihet och flexibilitet som ett kapital i ryggen innebär bidrar till att jag nu tycker arbetslivet är roligare eftersom jag vågar anta fler utmaningar. Det blir mer kopplat till en inre motivation. Nu är målet snarare FI för att kunna göra skillnad och göra gott för mig och andra. /M

    SvaraRadera
  11. Det blir ALLTID roligare att jobba med stash.

    SvaraRadera