Den där jobbige killen

Definitionen av snål är något som dyker upp då och då i ekonomibloggosfären. Kanske eftersom vi som sparar för större frihet när en rädsla för att upplevas precis som snåla. Att hålla i slantarna och att vara en ogin person är sammankopplat i de flestas ögon. Snålhet är en egenskap som nästan unisont anses vara en oattraktiv sak. Ska man vara evolutions-hobby-psykolog handlar det väl om att det var praxis att dela på bytet. Den som drog iväg inkromet till en mörk del av skogen och slafsade i sig i smyg bad om ättestupen express. Men vi lever som sagt inte på savannen idag, och när Snålcoachen berättar (mars 2014) om hur hon ställt upp som kattvakt och för kattens skull nota bene, bosatt sig i kattägarens lägenhet - för att en månad senare få elräkningen vidarebefordrad av kattens ägare - då har jag lust att återinföra ättestupan. SC - hoppas verkligen din kompis har goda kamrategenskaper i övrigt för det där var inte comme-il-faut. Jag har själv några liknande stories men det blir inte bra i bloggformat så vi tar dem i baren någon gång. Däremot tänkte jag berätta om när jag själv var snåljåpen (för att det har bara hänt en gång va? ha ha).


Året var 2016 och scenen var ett stort varuhus söder om Stockholm där det sägs att en kungs farfar en gång, olägligt nog i en kurva, förgrep sig på sin chaufför så till den grad att denne styrde bilen ner i diket. Hade samma sak hänt idag hade den gamle stöten fått #metoo upp i nyllet, men det var ju lite annat då. Jag är där med mina älsklingar C & P och vi hade haft en i vanlig ordning härlig dag med skvaller och personlig coaching (ja, de är ju inte mina barn det förstår du kanske - då hade orden "klös" och "vansinnesvrål" funnits i meningen). Vi avslutar vår play date i varuhusets snabbmatsrestaurang som ligger efter kassorna. Vi rabblade upp våra beställningar och jag satte i mitt kort, men på frågan "betalar ni tillsammans eller var för sig" svarade jag utan att blinka notera detta, "var för sig". Det var först i bilen på väg hem jag kom på mig själv. Här har jag spenderat en dag med mina bästa vänner och kan inte ens bjucka på lite knäckepizza för 20 spänn? What's wrong with me? Jag låg sömnlös över detta ett par nätter och nästa gång vi sågs bad jag om ursäkt. Inte för att de verkade ha noterat det hela (eller så är de bara snälla, telefonerna kanske gick varma efter vår träff), men jag kände att jag varit ute på riktigt hal is. Ni vet den där obehagliga känslan som verkar ligga någonstans under bröstbenet...vad kallas den nu igen....kam...sam....skum...SKAM var det ja. Det är min mest hatade känsla tellin' ya.



Som ett led i projekt Frihet skar jag ner mina löpande kostnader med nästan 8 000 kr/månad bara på återkommande utgifter. När denna vana väl var satt sparade jag alltså 96 000 kronor per år utan att behöva tänka på det. Att bjuda en vän på födelsedagsmiddag på krogen eller en grupp bekanta på en drink någon gång per år går på en tusing och det är ingenting jämfört med det resursslöseri det innebär att månad ut och månad in abonnera på dyra kanalpaket du aldrig kollar på, slöshoppa merde vid löning eller ha för vana att äta 100-kronorsluncher varje dag i veckan. Note to self är att den dagen jag väjer för min runda i baren eller inte kan ta notan i IKEAS fast food-restaurang är det dags att ta sig en funderare kring huruvida projekt Frihet inte kommit med en för hög prislapp.



Mvh/
FruEfficientBadass

17 kommentarer:

  1. Att vara snål mot sig själv är en sak, att vara det mot andra är skämmigt. Lever på liten peng och mitt vara generösmotandrakonto skulle väl egentligen gå till ett par nya byxor eller dylikt. Istället går jag med rumpan bar, riktigt så illa är det inte än men jag tänker verkligen innan jag köper något till mig själv.
    Att bjuda eller ge bort presenter inom rimliga gränser, (de får ju inte vara så att man får gå ifrån hus och hem), tror jag är bra för själen, att dela med sig gör åtminstone mig glad. Snåla och giriga människor är sig själv nock, pengar och prylar
    har mer betydelse än andra människor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men tänk så bjuckigt det varit av dig att faktiskt gå rumpan bar någon dag? Och håller helt med dig om att det bidrar till glädje att få ge, även om det låter frireligiöst att säga det. Det är på något sätt den yttersta lyxen, och det är bara att kika over seas - vad gör alla dessa aprika människor när de klättrat så långt upp de kan på Maslows behovspyramid - de ger bort pengarna? https://www.cnbc.com/2017/07/13/warren-buffett-gave-away-this-much-of-his-wealth-in-the-past-10-years.html Det gör för övrigt en del av våra svenska ditos också, ex Akelius.

      Radera
  2. sund inställning, jag kan vara hur snål som helst mot mig själv men när det kommer till vänner och familj så ger jag hellre till de än till någon random människa som jag inte känner. Jag umgås med likasinnade, mina vänner är så generösa så att det blir aldrig någon obekväm situation när det gäller att bjuda varandra. Jag äter inte ute varje dag och har inte dyra vanor heller så inte värt att snåla med sin vänner för jag värdesätter våran vänskap mer än en bjudlunch/fika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Verkligen, vänner kan man inte köpa on lajn liksom. Eller..?

      Radera
  3. Jag hade börjat plugga och flyttat hemifrån. En kompis till mig bodde i en annan del av landet och skulle hälsa på mig. Hon var också student och bodde hemma och hade därmed aningen bättre ekonomi än jag. Hursomhelst, ett par dagar innan hon skulle komma blir jag sjuk, sjukare än vad jag varit på mer än 10år och orkade verkligen inte gå ur sängen eller göra någonting som helst. Hade feberfrossa och var aningen "nere". Jag säger det till min kompis att det inte passar att komma, för jag orkade verkligen inte vara "host". Hon vill absolut komma.Jag säger att jag är supersjuk, nej hon ska komma. Hon har betalat tågbiljett. HON SKA KOMMA. Till slut när jag erbjuder mig att swisha för hela hennes biljett går hon med på att stanna hemma. Och det var kanske livets bästa swish, få ha sina feberfrossningar i fred.
    Jag har efter denna episod lovat mig själv att aldrig sjunka så lågt, vara ekonomisk ok, vara snål NEJ.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, vilket pajas. Jag trodde du skulle avsluta "Och det var kanske livets bästa swish, få bli av med den subban för evigt". Är ni vänner idag?

      Radera
    2. Haha nej har inte sett henne efter det. Och har inga planer på det heller. Så livets bästa swish gjorde att jag blev av med henne med ;)

      Radera
  4. Kattvaktshistorien, åh ljuva minne :)
    Tråkigt nog är vi inte vänner längre även om det beror på andra saker än den nu hädangångna katten.

    Väldigt kul inlägg för övrigt och roligt att få bli omnämnd i samma sammanhang som gnidna snåljåpar. Men jag resonerar faktiskt precis som du (även om vi nu har Netflix i familjen vilket egentligen strider mot alla sparlagar), att generositet utan problem ryms i budgeten. Och jag tror stenhårt på följande: what goes around, comes around. Jag har verkligen präntat in i ungarna att de ska vara bjussiga, generösa och hjälpsamma mot sin omgivning UTAN att förvänta sig något tillbaka. Man är generös för att det känns bra att vara en sådan person och inte för att man förväntar sig något tillbaka, punkt.

    Men samtidigt som jag säger det till dem så vet jag ju att det man får tillbaka på ett eller annat sätt. Så även om man aldrig ska ge med en baktanke så vet man ju att man i längden vinner på sin generositet och aldrig går back på att vara en givmild vän. När man rensat ut parasiterna ur bekantskapskretsen vill säga.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Belöningen i att få känna sig generös är ju i sig själsfrämjande vilket är en sorts payback. Däremot har jag svårt att bli bjuden på saker. Jag håller stenkoll och vill "betala tillbaka" med något motsvarande asap. Jag måste lära mig chilla vilket verkar vara svårt i min ålder.

      Radera
  5. Som min kompis som efter ca två dagar i USA bestämde att hon inte hade råd att betala dricks (vilket hon hade). Det resulterade i separata notor och en sjukt obekväm resa eftersom jag kände mig obekväm varje gång det kom till betalning. Det var också jag som dricksade städare i hotellrum. Tror inte vi kommer resa tillsammans igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Servis personalen i USA lever ju på sin dricks. Deras timlön är typ 2 dollar. Så ger man inte dricks bör man ha en otroligt bra anledning. Generellt ger jag alltid 20% i dricks.

      SB

      Radera
    2. Uff, lider med deg Plina! I USA får man jo virkelig høre det om man ikke gir minimum 15-20% driks.

      Det mest gjerrige jeg har opplevd, var han som var på fest hos meg og som tok med seg de tomme ølboksene sine hjem igjen etterpå (for å få panten!). Dette var vel og merke en voksen mann i bra betalt jobb. Ha ha.

      Radera
    3. Snyggt! Men man kanske får väldigt bra pant i Norge?

      Radera
  6. Jag påpekade faktumet att det är deras lön men det argumentet bet inte. Jag gjorde en snabb sorti ut ut restaurangen så fort jag dragit mitt kort. Jag behöver väl inte säga att vi aldrig åt två gånger på samma ställe.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är inte klokt med vissa. Jag var som 16-åring och hälsade på en kompis som flyttat utomlands med sin /snåle/ far. Vi skulle gå och äta buffé och han höll på och slingra sig som en orm - först försökte han få in oss som att vi var under 12 (hallå, vi var typ 176 cm långa med hela det fysiska kittet av en 16-åring), och sen ville han bara betala för en buffetallrik för oss "barn" och hade någon knäpp idé om att vi skulle gå varannan gång. Jag fattade lyckligtvis inte så mycket vad han höll på med för jag talade inte språket, men min kompis höll ju på att sjunka genom golvet.

      Radera