onsdag 21 februari 2018

Sensoriska Synergier

Igår fick jag oförhappandes lite slack och passade då på att dra till mitt favoritstället på jorden - Prins Eugens Waldemarsudde (ja det är korrekt, jag är en 60-åring i en 41-årings kropp). Det är något oklart varför jag gillar stället - jag är inte särskilt konstintresserad - men det är något med lokalerna, då framför allt slottsdelen. Låt mig bjucka på en liten rundtur:


Det är liksom kombinationen av konst, miljö, blommor och...golv. I såväl slott som galleri finns ett alldeles magnifikt parkettgolv som nötts  i 113 år så det är helt lent och blankt. Vintertid är det dessutom okej att gå i strumplästen om man har broddar på sina uteskor vilket jag har (okej jag korrigerar - jag är en 80-åring i en 41-årings kropp). När detta broddförbud infördes för ett par år sedan förnam jag en förhöjd känsla av att hasa runt på Waldemarsudde - det var liksom trippelt bra att förena såväl estetisk fulländning som kännbart mjukblanka golv. Om ni varit där och tagit stora trätrappan upp till våning två i slottet vet ni också att det ledstångsträet är...mmm. Så förra året adderade jag ytterligare en sinnlig input nämligen ljud - jag satte på min favoritmusik under tiden jag hasade runt där i strumplästen. Underbart. Total sensorisk jackpott. Eller? Jag har ytterligare en oavfyrad raket och det är smak/lukt-sinnet som vissa menar är samma sak. Så jag började fundera på vad jag gillar mest och kom fram till att jag nästa år också ska ta med mig tefat (sura tefat - godiset) som är både underbart gott men också lite udda i sin torra, yet saftiga, konsistens. Nu börjar jag närma mig kulmen. Doft är svårare - det får ju inte vara en påträngande stark parfymdoft, utan något mer subtilt. Citronklyfta? Färsk koriander? Strävhårig taxvalp?


En liknande sensorisk synergi upplevde jag i mellandagarna då jag och en vän smusslade in en termos rödvin på Stockholms stadsbibliotek (grym byggnad). Inne i den mest ödsliga facksalen satt vi sedan och sippade Zinfandel och viskskvallrade. Bara det att sitta och viska med någon - det var eoner sedan. Och så det Asplundskt vackra mot det bäriga vinet. Perfekt upplevelse.




Innan jag ber om er input på fler sensoriska synergi-tips behöver jag er hjälp: Vilken är egentligen snyggast - Jubileumskrukan i petroblå/grönt eller den klassiska vita? Och skulle ni få för er att köpa en köper ni givetvis andrasortering - det är defekterna som gör't (billigare).




Mvh/
FruEfficientBadass

12 kommentarer:

  1. Älskar också Waldemarsudde, framför allt på våren och sommaren då man kan njuta av trädgården också. Ska dit om en dryg vecka och kolla Sigrid Hjertén-utställningen.
    Och krukan? Den vita alla gånger.
    /Anna

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja sommaren är underbar. Alla årstider är lite bättre på Waldemarsudde. Jag svishade bara förbi Hjerténutställningen (det var knökfullt av pensionärer) men det såg lovande ut.

      Radera
  2. I mitt förra hem slog vi på stort och valde bort massproducerat kakel till förmån för nordisk Offerdalsskiffer i vårt (lilla) badrum. OMG vilken känsla denna uråldriga sten gav. Nedsänkt i varmt bad och samtidigt känna på den lena sidenaktiga ytan. Ger mig rysningar av välbehag när jag tänker på det. Får väl hämta in en sparad stenplatta och strategiskt placera i vårt nuvarande fulkaklade badrum. Som dessutom saknar golvvärme, hur tänkte de förra ägarna när de renoverade?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med, badrum utan golvvärme är som säng utan madrass - det funkar men är mycket obehagligt. Är inte för överdriven komfort i övrigt med golvvärme i badrum är ett måste.

      Radera
    2. Jag har haft golvvärme i mina två senaste badrum men inte känt något behov av att ha på den. Golvet är inte kallt. I den ena drog jag på golvvärmen inför besiktning och jag kan säga att det märktes i elräkningen.

      Radera
    3. Verkligen? Screw komfort, nu åker jag hem och stänger av skiten.

      Radera
  3. Just det, krukan! Jag är en sucker för allt som är blått, men gör inte som jag gjorde i mitt förra liv (pre-Mr MM), att köpa det jag för stunden tyckte var snyggt eller som var så fint stylad i butiken. Passade allt för ofta inte in när jag kom hem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen risk, jag har utvecklat ngn sorts konsumtionens handlingsförlamning. Jag kan på min höjd fota grejerna.

      Radera
  4. Hade jag bott i Stockholm hade jag nog också besökt Waldemarsudde. I somras när vi var hemma hyrde vi cyklar och cyklade runt hela djurgården. Det var underbart! Vilken busig typ du är som smugglar in vin på bibliotek!

    SB

    SvaraRadera
  5. Var hälsad, fellow tefats-konnässör!

    Du är uppenbarligen inte bara en undercover 80-åring, utan även en 8-åring. Svårt att inte vara, när "pappret" fastnar i gommen och det sötsura sprider ut sig som en liten briserande njutningsbomb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Friss friss å det är underbart. Visst är det typ oblatpapper? Råkade svälja ett sånt under konfirmationen.

      Radera

The Art of Frugal Hedonism Del 7 - Ekonomin är en bitch

I mitten av 1900-talet var det många - däribland Keynes och president Eisenhower - som förutspådde att den genomsnittliga arbetstiden i takt...