Skala Löken Del 3 - Kläder

Innan jag började spara brände jag massor av pengar på kläder. Jag har i något annat inlägg uppskattat att det rörde sig om runt 3 000 kronor per månad, men frågan är om inte det är lögn. Jag tror det var mer än så. Men strunt samma, låt oss utgå från att det rörde sig om 3 500 kronor per månad. År 2011, efter läsning av Tobias Schildtfats bok "Vägen till din första miljon" började jag syna min konsumtion och då var det ganska tydligt att jag köpte för mycket kläder och skor. Flera gånger om året åkte jag till Myrorna med klädsäckar, vilket även för en världsfrånvänd consumer sucka kändes motbjudande.


Steg 1: Minskning nya inköp kombinerat med inköp av begagnat
Under den här tiden blev jag också bättre på att göra klädscheman, d.v.s. bilder på olika outfits som jag satte på insidan av garderoben vilket reducerade mina köpimpulser. Men hittade jag ett nytt plagg jag gick igång på så köpte jag det och jag rörde mig fortfarande i butiksmiljöer. Med facit i hand skulle jag har klippt med galleriorna där och då. Att som före detta konsumtionsjunkie planlöst röra sig i butiker är ungefär lika bra som att skicka en nybliven AAA-medlem på vinprovarresa till Toscana. Och begagnat är visserligen bättre för miljön än att köpa nytt, men jag kanaliserade egentligen bara min shoppingabstinens den här vägen. Absolut 0 av de begagnade plagg jag köpte under den här perioden finns kvar i min garderob idag. Kostnad: 2 000kr/mån.


Steg 2: Kraftig minskning av nya och begagnade inköp
Efter mötet med MrMoneyMustache-bloggen identifierade jag mitt osunda förhållande till vintage och la ner det. Vidare lydde jag MMMs tips att helt enkelt undvika shoppingmiljöer, annat än när motiverat (exempelvis: barnen behöver nya stövlar). Och detta, kära ni, var det bästa tipset jag någonsin fått på sparfronten. För så länge man avskärmar sig från shoppingmiljöer (såväl fysiska som digitala) blir man heller inte sugen på att handla. I dagsläget rör jag mig ytterst sällan, och med den största motvilja, i butiker eller gallerior. Jag skulle tro att jag snittar klädinköp till mig själv på 500 kr/månad och då rör det sig mest om förbrukningsvaror av typen underkläder, handskar etc.



Så summerat kan sägas att mitt ändrade shoppingmönster tar mig till frihet tre år i förtid (det tar mig drygt tre år att spara ihop 511 000 kronor).

Dessutom slipper jag spara ihop till 520 000 kronor i min kapitalbulk för att bekosta 3 500 kronor i shopping när jag går i pension. Jag känner mig för alltid är detoxad från fast fashion. Hade jag varit anhängare av 4%-regeln hade jag sluppit dra in närmare millen i samma syfte.




Mvh/
FruEfficientBadass


PS. En märklig men härlig sak som händer en när man har en liten slant sparad, är att man inte längre känner samma behov att göra av med stålarna. Flera bloggare inom FIRE beskriver känslan av konsumtionsmättnad i samband med att de faktiskt har råd att köpa allt. Kollegorna berättar om sina charterresor till Mallis och du, trygg i vetskapen om att du skulle kunna resa en månad till Bali även i högsäsong med kort varsel, kan slappna av och bara "wow, kul för dig". DS.