Den där jobbige killen

Definitionen av snål är något som dyker upp då och då i ekonomibloggosfären. Kanske eftersom vi som sparar för större frihet när en rädsla för att upplevas precis som snåla. Att hålla i slantarna och att vara en ogin person är sammankopplat i de flestas ögon. Snålhet är en egenskap som nästan unisont anses vara en oattraktiv sak. Ska man vara evolutions-hobby-psykolog handlar det väl om att det var praxis att dela på bytet. Den som drog iväg inkromet till en mörk del av skogen och slafsade i sig i smyg bad om ättestupen express. Men vi lever som sagt inte på savannen idag, och när Snålcoachen berättar (mars 2014) om hur hon ställt upp som kattvakt och för kattens skull nota bene, bosatt sig i kattägarens lägenhet - för att en månad senare få elräkningen vidarebefordrad av kattens ägare - då har jag lust att återinföra ättestupan. SC - hoppas verkligen din kompis har goda kamrategenskaper i övrigt för det där var inte comme-il-faut. Jag har själv några liknande stories men det blir inte bra i bloggformat så vi tar dem i baren någon gång. Däremot tänkte jag berätta om när jag själv var snåljåpen (för att det har bara hänt en gång va? ha ha).


Året var 2016 och scenen var ett stort varuhus söder om Stockholm där det sägs att en kungs farfar en gång, olägligt nog i en kurva, förgrep sig på sin chaufför så till den grad att denne styrde bilen ner i diket. Hade samma sak hänt idag hade den gamle stöten fått #metoo upp i nyllet, men det var ju lite annat då. Jag är där med mina älsklingar C & P och vi hade haft en i vanlig ordning härlig dag med skvaller och personlig coaching (ja, de är ju inte mina barn det förstår du kanske - då hade orden "klös" och "vansinnesvrål" funnits i meningen). Vi avslutar vår play date i varuhusets snabbmatsrestaurang som ligger efter kassorna. Vi rabblade upp våra beställningar och jag satte i mitt kort, men på frågan "betalar ni tillsammans eller var för sig" svarade jag utan att blinka notera detta, "var för sig". Det var först i bilen på väg hem jag kom på mig själv. Här har jag spenderat en dag med mina bästa vänner och kan inte ens bjucka på lite knäckepizza för 20 spänn? What's wrong with me? Jag låg sömnlös över detta ett par nätter och nästa gång vi sågs bad jag om ursäkt. Inte för att de verkade ha noterat det hela (eller så är de bara snälla, telefonerna kanske gick varma efter vår träff), men jag kände att jag varit ute på riktigt hal is. Ni vet den där obehagliga känslan som verkar ligga någonstans under bröstbenet...vad kallas den nu igen....kam...sam....skum...SKAM var det ja. Det är min mest hatade känsla tellin' ya.

Som ett led i projekt Frihet skar jag ner mina löpande kostnader med nästan 8 000 kr/månad bara på återkommande utgifter. När denna vana väl var satt sparade jag alltså 96 000 kronor per år utan att behöva tänka på det. Att bjuda en vän på födelsedagsmiddag på krogen eller en grupp bekanta på en drink någon gång per år går på en tusing och det är ingenting jämfört med det resursslöseri det innebär att månad ut och månad in abonnera på dyra kanalpaket du aldrig kollar på, slöshoppa merde vid löning eller ha för vana att äta 100-kronorsluncher varje dag i veckan. Note to self är att den dagen jag väjer för min runda i baren eller inte kan ta notan i IKEAS fast food-restaurang är det dags att ta sig en funderare kring huruvida projekt Frihet inte kommit med en för hög prislapp.



Mvh/
FruEfficientBadass