Mobili Italiani

Vad tänker du om jag säger italiensk inredningsstil? Tänker du:

Eller tänker du*:

Jag tänkte nog det förstnämnda fram tills i mitten av 20-årsåldern när en vän gifte sig italienskt och flyttade till Rom. Hon bodde tidigare i en funkisvåning på Kungsholmen, inredd på tidigt 2000-talvis med mycket vitt och trä. Döm om min förvåning när jag kom till deras italienska hem  och beskådade den dekorativa transformation hon genomgått på bara några månader. Det var laxrosa väggar, snirkligt skulpterade matsalsmöblemang, Hötorgskonst på väggarna och överlag väldigt...oengagerat. När de sedemera fick barn var det Disney-tema på det mesta, väldigt lite Bonti om man så säger. Min vän verkade också helt obrydd, hon var vansinnigt förälskad och i den takt de skaffade barn fanns varken tid eller intresse för inredning. Jag kom att tänka på min vän när jag under vår Italienresa nu i juni smög runt och fluktade in i folks hem kvällstid:

Familjen i huset vet inte att de är observerade av en medelålders kvinna

- TV på centralt belägen plats i hemmet, gärna i anslutning till middagsbordet.
- Vita tyllgardiner för samtliga fönster. Fönsterluckor på det.
- Rosa, kornblå, gula eller ockrafärgade väggar, inte sällan med målartekniker av den typ som var populära i Sverige tidigt 90-tal - svampmålade och den där svepande sopiga tekniken jag inte vet namnet på.
- Terrass- och balkongmöbler i vit formgjuten plast. Den typen du köper på OKQ8 för 149kr/st.
- Kopparkärl och eterneller assymetriskt hängda på vägg med unsatisfying avsaknad av gyllene snitt o d.

Italienskt inredningselement

- En kal och lite opersonlig känsla. Hemmen tenderar att likna varandra.
- I princip inga levande växter, förutom röda eller rosa pelargoner i balkonglådorna. Och en enkel terrakottafärgad plastkruka med basilika i anslutning till köksfönstret.
- Trädgårdarna och terrasserna är lika ostylade och enkla de. Gulnat gräs. Cypresser. Lavendel. Kanske en kruka med en pelargon i, men då sticker man verkligen ut.
- Möbler antingen snirkliga och överdekorerade, eller enkla i spånskivematerial. Gärna blandat lite huller om buller.**

- De små skymtar jag fick av köken gav av handen att här snackar vi skidstuga i Hassela, inte Valcucine, inte en endaste Teppanyakihäll i sikte. Skeva, enkla masonitskiveskåp med furuknoppar och minimala arbetsytor. Kökshanddukar med körsbärsmönster.
- Basal belysning medelst taklampa. Konceptet ljusarkitektur torde vara förbehållet milanesiska gallerier snarare än befolkningen i stort.
- Tvätt på linor utanför fönstret. Och jag menar all tvätt - håliga T-shirts, mormorstrosor av gördeltyp och fortfarande skitiga handdukar.***

Inredningsbutikerna på orten var inget att jubla över heller...

Ändock doftar det ljuvligt genom fönstren, ändå skrattar barn och ändå hörs långa haranger som, på grund av min obefintliga italienska, låter mycket intellektuella. Hur härligt måste det inte vara att leva i en tillvaro så befriad från inredningsångest. Det finns säkert mer att önska i livet som italiensk hemmafru****, men att ängsligt springa på Svenskt Tenn och leta efter det där lite mer än snittet originella kuddmönstret i syfte att positionera sig som stilsäker, står nog inte på to do-listan. För att inte tala om pengarna de italienska hushållen måste spara på att inreda med ett hopplock släktgods,  loppisfynd och ikea-kompletterat. Men mest sparsamt av allt - ett flagrant ointresse för renovering. Ett kök verkar hänga kvar så länge det går att laga mat i det. En badrum renoveras först när vattenledningarna rostat sönder och samman och givit mögelproblem. En vägg behåller sin svampmålning tills tillräckligt många generationer barn ristat på den med skarpa föremål.

Vad säger ni - har ni samma erfarenhet som jag av sydeuropeisk inredning och är det bra eller dåligt?

Mvh/
FruEfficientBadass

P.S. Kom ihåg - tänk och spendera som en student och om ett år har du FU-money tillräckligt för att kunna promenera ut från vilket jobb eller förhållande som helst. Kanske inte för livstid, men för den tid du behöver för att hamna på rätt köl igen.

* Har f ö ingen aning om vilka dessa människor är - googlade på "Italian family watching TV at dinner".
** Nej, nej, inte den där avancerade stilmix-tekniken svenska proffsinredare använder sig av för att skapa den där bric-à-brac-känslan, bara helt oavsiktliga stilmixar i syfte att uppfylla olika behov hos familjen som bor där. En bänk att ställa TV:n på, en soffa att sitta i medan man tittar på TV:n osv.
*** Jag jämför med min vän som nyligen flyttat in i hus där tvättstugan är i källaren, men de funderar på att som första prio bygga en ny tvättstuga på plan två för att slippa springa upp och ner. Det resonemanget hade troligtvis inte förekommit i Italien?
**** I den mån de fortfarande existerar givet att de italienska kvinnorna slutar föda barn och de italienska männen bor kvar hos mamma.