Läsarmail: Oro för förlorad identitet i FIRE

Jag vill tipsa om en blogg jag börjat scrolla lite i - Västkustinvesteraren - som har en mycket bra sammanställning av indexfonder här samt mer om indexfonder här. Har lagt honom i blogglistan å.

För ett tag sedan fick jag ett mail från en läsare med den oemotståndliga ämnesraden "Jag tror att jag har FIREat". Jag väntade mig ett glatt mail, så som det brukar låta när folk adrenalinstinna och euforiska precis sagt upp sig för ett liv i sus och dus. Men det var ett mer komplext och eftertänksamt mail, och det löd:

"Jag har nyligen bestämt mig för att jag har tillräckligt med pengar för att börja designa ett liv där det inte behöver ingå så mycket arbete. Jag har ca 13-17K SEK passivt per månad enligt 4% regeln och mitt liv beräknar jag ligger på ca 10-13K SEK per månad. Jag har börjat vikariera som [arbete med rätt låg prestige] i kommunen där jag bor och det är ganska fysiskt hårt jobb men skönt eftersom det är ganska så enkelt och lite socialt. Det blir ca 3-4 dagar per månad och lite pengar som kan gå till resor eller annat roligt.

Till mitt "problem" om man nu får har det när man är FIRE ;-) Jag har en identitets-kris. Jag vill inte tappa mina uppbyggda skills (olika språk, presentera inför ledningsgrupper, leda ett team, vinna/ta hand om kunder mm.) och när jag jobbar som [arbete med rätt låg prestige] så skriker mitt ego inombords. Det känns som jag verkligen inte vill acceptera förändringen rent karriärs mässigt. Men samtidigt vill jag absolut inte ha ett 9-5 kontorsjobb.

Jag har funderat på eget företagande vilket jag har gjort i många år tidigare men är ganska osugen på det (marknadsföring). Sedan så har jag kollat på lite kvalificerade jobb men allt verkar vara 80-100%. Volontär arbete men verkar inte så avancerat mm.

Med två små barn så finns det fortfarande mycket att göra hemma och efter förskolan så jag är absolut inte uttråkad. Jag har tillräckligt med sport och hobbies, det jag vill ha är något "professionellt" där man kan jobba typ 30-40% och använda sig av sina förmågor. Om du har orkat läsa igenom fram tills hit :-) Kan du relatera till detta? några råd? kanske kan göra ett anonymt inlägg för dina läsare att kommentera på?"

Vilka råd skulle ni ge skribenten?

Mvh/
FruEfficientBadass

20 kommentarer:

  1. Min fru var i en liknande sits när vi flyttade utomlands (pga mitt jobb). Hon var VD i intressant sektor men hade gått i stå och varit nära att gå in i väggen. Genom flytten fick hon avsiktligt en chans att tänka om hur livet skulle / borse se ut. Utan att behöva förklara sig inför sitt befintliga nätverk.

    I början var det väldigt svårt att acceptera att hon inte längre hade sin professionella identitet och det såg ut som om alla relevanta möjligheter krävde minst 80% när hennes målsättning var max 50%. Hon halkade på ett bananskal in hos en startup som behövde hjälp med HR / rekrytering och insåg att detta var ett område som hon tyckte var superkul och där många mindre företag har behov av stöd. Nu har hon ett fåtal kunder som hon väljer utifrån lust / intresse istället för lön / prestige och det tuffar på bra. Marknadsföring lägger hon noll tid på eftersom det inte gör något om hon skulle ha låg eller noll beläggning under en tid.

    De skills som du nämner ovan är ju helt klart något som mindre organisationer eller avdelningar i större bolag kan behöva hjälp med. Har du funderat på att paketera dig som tränare / förändringskonsult? Där kan man med korta insatser få göra stor skillnad utan att det kräver heltidsjobb.

    SvaraRadera
    Svar
    1. "Hon halkade på ett bananskal in hos en startup" Ja herregud bananskal är bra. Det är ju knappast på Monster.se du hittar giggen. Jag kom att tänka på en sak och det är Brightmill. De hyr ju ut interimsexperter under kortare perioder. Tror iofs det är heltid (minst) under dessa kortaperioder så det kanske inte lirar så bra med skribentens liv. Men vem vet, kanske finns det en dold marknad för deltidsvik på högre positioner också.

      Radera
    2. Ja, det där bananskalet var väl egentligen resultatet av lite outreach på LinkedIn men inget allvarligare än så. Annonser funkar väl knappt för några jobb nuförtiden?

      Interimsroller är ju bra för instick några månader men då ersätter man ofta en senior roll som är heltid. Bra tips om Brightmill!

      Radera
  2. Tycker definitivt att brevskrivaren bör skapa ett bolag och jobba med att få små uppdrag till egna klienter alternativt ta konsultuppdrag. Utan större behov av pengarna räcker det ju att få ett månadslångt uppdrag per år. Till exempel. Kommer garanterat vara mer stimulerande än nuvarande extrajobb.

    Så tänker jag min egen fire.. fast som ekonomichefskonsult

    SvaraRadera
  3. Har egentligen inga tips, men kan känna igen mig helt då jag blev sjukskriven för utbrändhet. En av de största frågorna i huvudet var; om jag inte är min titel på jobbet, vem är jag då? Jag både identifierade och värderade mig efter min titel, min prestation och vad jag var uppskattad för på jobbet.
    Det tog tid att tänka om, att inse och förstå. Och att lägga mitt värde och min identitet i något annat.
    Men jag kan absolut förstå att man vill använda sina skills, ofta tycker man ju det är roligt också.
    /C

    SvaraRadera
    Svar
    1. "ofta tycker man ju det är roligt också." Exakt. Det man inte tycker är roligt är i regel att sitta av tid för att man hamnat på en sån arbetsplats. Ej heller att ägna sig åt en massa runt-omkring-dravel som utvecklingssamtal eller möten som i 90% av fallen hade kunnat inte existera.

      Radera
  4. Lite spontan feedback:
    *försök bortse från gängse bilden av vad ett lågstatus yrke är. I min umgängeskrets finns (för) många finansanalytiker, mäklartyper och annat löst finansfolk, men också ett antal som jobbar inom vården och om jag tittar på dessa i termer av värdeskapande så är det så sjukt tydligt att finansfolket generellt är galet överbetala och ickevärdeskapande, medan de som tex jobbar inom akutvården gör ett fantastiskt jobb, mer värt än allt annat. Låg och högstatus borde väntas ut och in - det gäller jobb inom vård/omsorg, skola och en hel del annat, så strunta i vad andra tycker och känn att du gör ett enormt viktigt arbete.


    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har bytt karriär och jobbar numer på förskola sen tre år tillbaka (tills jag får barn om fyra veckor). Och det spännande med detta lågstatusyrke är både, som Road skriver att det är värdeskapande men också att ju mer en jobbar desto mer komplext blir det och det finns massor av ny forskning på detta område som gör att det går att göra en djupare karriär utan att sträva uppåt i lön och hierarki. Kanske det gör det i ditt extraarbete också? Bemötande av klienter är tex ett helt enormt forskningsområde. Själv har jag också tagit med mina gamla skills att leda och organisera och föreläst om det på APT:n. Då det blir det liter tvärvetenskap av det hela. Annars håller jag med ovanstående om tipset att starta eget och hjälpa små företag.

      Radera
  5. Jag själv har i princip aldrig haft ett statusjobb trots en utbildning där många kan få status via. Själv har jag alltid tänkt mer på pengar än på karriär och om vi antar att ett lågstatusjobb är lika roligt än ett högstatusjobb så skulle jag alla dagar i veckan ta det i stället. I min värld är jag mer imponerad av städerskan som är ekonomiskt oberoende som enbart jobbar ett fåtal timmar per månad än den som är ekonomichef men som är beroende av nästa månadslön. Status för mig är att äga sin egen tid och jag bryr mig inte om vad andra tycker och tänker om det.

    SvaraRadera
  6. Nu skrev jag lite fel. Menar att jag skulle ta lågstatusjobbet om det var bättre betalt om vi antar att båda jobben var lika roliga och givande. :-)

    SvaraRadera
  7. Jag tror att en del med livet är att behovet av ens olika kunskaper och förmågor hela tiden skiftar. Jag lär väl aldrig mer få användning av det jag läste om på universitetet, men jag tänker att det där och då behövdes. Likaså mina otroligt "viktiga" kunskaper jag hade om diagnosregister (tex att DA201 var sjukdomen FORL som inte ersattes), de kommer aldrig mer behövas. Men en del av livet är att ständigt utvecklas, lära sig nya saker och acceptera att de gamla inte alltid behövs längre.

    Skulle jag plötsligt få ett enormt behov av att föreläsa om de abrahamitiska religionerna, så skulle jag helt sonika starta ett företag och lite smått marknadsföra mig gentemot skolor och företag.

    Däremot kan jag inte riktigt relatera till mailskrivaren, då jag är fullständigt prestigelös och aldrig har fattat det här med att klättra på karriärsstegen. Jag är fullt nöjd att vara på golvet och det har jag alltid varit. Men för mailskrivarens skull hoppas jag att hen hittar ett sätt att känna sig mindre vilsen i livet som FIRE.

    SvaraRadera
    Svar
    1. @Fri2032: Du har träffat na (men säger inte mer än så för att inte röja identitet). Jag tycker absolut du ska starta eget och föreläsa om de abrahamitiska religionerna.

      Radera
  8. Tack för alla svar! Det har gått en tid efter att jag skrev detta email och nu börjar jag sakta hitta en ny, professionell bana. Jag har startat ett projekt som främst är non-profit men som kanske kan leda till vissa uppdrag och andra betalda projekt. Skulle det bli aktuellt så startar jag direkt ett bolag. Ska bli spännande att se vart det leder. Just nu så känns det väldigt bra att ha hittat "min grej" rent professionellt och att förhoppningsvis kunna ha positivt inflytande i världen. Jag fortsätter att jobba vissa dagar inom kommunen och känner mig mer lugn och trygg i att detta inte kommer att bli min nya identitet :-) Har förstått att det är en övergångs-fas när man slutar jobba som kan ta ett tag att komma igenom, för att skapa sin nya vardag och själv-bild.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Men hej! Låter som att du är på bana. Och minns att det som i mångt och mycket definierar framgångsrika människor (d.v.s. människor som lyckas i det de vill) är att de ägnar sig åt lustdriven aktivitet. Lust är nyckel, lönsamhet kommer ofta på köpet. Heja!

      Radera
    2. Så coolt ändå att du gör så här! Stor klapp på axeln :)

      Att vara sin egen utan att egentligen behöva det, för att sen göra det du verkligen vill och utforska den sidan. Fantastiskt!

      Radera
  9. Vad härligt att det löst sig för dig Anonym. Du får skriva en bok! :) Mvh

    SvaraRadera
  10. Eftersom jag alltid sett mig som samma person som jag var i tja femårsåldern ungefär, har jag motsatt problem. Ser det inte så mycket som ett bekymmer om jag ska vara ärlig. Men det är ekonomiskt kännbart. Jag har aldrig identifierat mig med någon annan än den person jag är och alltid varit. Därför är det konstigt att ta en yrkesroll, åtminstone delar av den ofta förväntade rollen eller någon annan roll i livet för den delen heller. Istället för "normal" karriär efter univsersitetsutbildningen har det blivit hoppande mellan olika jobb även om de alla är enbart inom min yrkessfär och jag inte absolut inte kunnat få jobben utan examensbeviset. Har slutat och bytt ofta då det är så mycket (roll)spel och kamp i arbetslivet, i synnerhet bland människor med högre utbildning. När jag som student hade "enklare jobb" såg jag betydligt mindre av detta.

    Jag uppfattar det som att det borde vara ett större bekymmer att gå åt andra hållet, från en identitet i en yrkesroll till att finna sitt vanliga jag och acceptera det. Kanske har det aldrig utvecklats överhuvudtaget, utan istället har ett pseudojag dykt upp från första början i den miljö man växt upp i och som ledde till att högre studier blev något förutsägbart redan i tidiga år. Det är väl ingen hemlighet att många universitetsstudenter, åtminstone tidigare, ofta kan vara lite efter sina jämnåriga i mognad på andra områden än de rent studiemässiga. De är redan vana vid rollspel i skolan som skötsamma, duktiga och kanske också strategiska. Skillnaden för egen del ligger nog i att jag redan i mig själv är intresserad av studier, inte för att någonsin ha haft karriärönskningar eller speciella ambitioner än att sedan göra ett bra jobb eftersom det är vad arbetsgivaren betalar för.

    Har inget råd heller men såg i tråden att det ändå löst sig. Bra!

    Tråkmånsen på arbetsplatsen

    SvaraRadera
  11. Jag tycker det här programmet på SR som heter "Är du ditt jobb?" belyser detta ämne väldigt bra. https://sverigesradio.se/avsnitt/1283587

    SvaraRadera
  12. behöver du ett lån? Har du letat efter var du kan få lån? Har du försökt få något lån? ansök sedan nu på? (christywalton355@gmail.com) om du vill få ett överkomligt lån. Lån erbjuds här till en mycket låg ränta på 2%. Kontakta oss nu om du är intresserad.

    SvaraRadera