Varför vissa blir framgångsrika - feat. mina plåster

På min lokala loppis får man vid köp ta en bok och häromsistens valde jag en så kallad självhjälpsbok med titeln "Finn din inre styrka" av "hälsogurun"* Sanna Ehdin. Boken låg tydligen en gång bipackad med en "Må Bra" och jag är inte särskilt förväntansfull när jag öppnar den. Men se, där fanns både ditt och datt som jag tycker anstryker till såväl mitt liv som kanske ditt. Jag fastnar exempelvis för ett stycke som tituleras "Välj bort och gå förbi" och låt mig nyttja min citaträtt med följande passage:

"Den vanligaste gemensamma nämnaren hos framgångsrika människor är att de är handlingsorienterade.** [...] Erfarenheten visar att de undersöker, tar reda på vad som gäller, lär sig reglerna för framgång inom ett specifikt område innan de försöker uppnå det. [...] Två saker är speciellt viktiga här - att sortera bort det oväsentliga och att klara motgångar. Genom att sortera bort och avstå från det som är mindre värdefullt undviker du att splittra din uppmärksamhet eller distraheras av onödiga val eller sidospår. Att rensa ut och prioritera är en nödvändighet för att hitta det som är väsentligt för dig. Det kan gälla personer i ditt liv eller uppgifter på arbetet eller fritiden. Det kan handla om saker och prylar som binder din tid och tar av din uppmärksamhet i onödan. [...] Det gäller att kunna se förbi det och hålla fokus på det man vill åstadkomma."

Som ni vet är jag en stor fan av att rensa och röja. Om du går in i pc-läge och filtrerar på etikett "Städa" längst ner i etikettlistan till höger får du några hundra exempel. Bland annat gjorde jag i höstas stor sak av att göra en köksrensning med efterföljande dymo-festivitas. Man kan fnissa åt det och tycka att jag är filifjonkan etc, men lyss, för Sanna Ehdin sätter ord på det jag själv inte lyckas formulera. Samma filosofi som Riksarkivet har när de vänder sig till myndigheterna: Gallra era dokument, annars blir det bara gröt av allt. För mycket information/prylar/åtaganden/måsten och du förlorar dig själv och din väg mot målet!

Detta stod jag och tänkte på häromdagen då ett barn skrek på plåster (ni som har barn vet att det alltid blir panik när plåsterläge uppstår). Man kan välja att hantera detta med plåster på två sätt:

1) Man gör det svårt för sig

2) Man gör det lätt för sig

I första fallet ser man till att aldrig ha plåster hemma alternativt ha dem hemma, men utspridda på slumpvis valda ställen vilket är samma sak, eftersom effekten är densamma nämligen: de står ej att finna. Vidare väljer man att ha en massa överprisade specialare av typen Bamseplåster, skavsårsplåster och enligt en ännu ej känd naturlag hittar man i regel bara den plåstertyp som inte är lämpad för det aktuella uppdraget.*** 

Jag tillämpar emellertid punkt nummer två. Jag har sedan ett antal år dragit slutsatsen att den plåstertyp som är mest kompatibel med vår familj och hens genomsnittliga plåsterbehov är den som kallas "textil" och är färdigklippt.**** Vi har alltid två askar hemma. En ask på ett dedikerat ställe i badrumsskåpet där alla kan nå det. Det andra paketet ligger i en back-up-korg där vi förvarar mer avancerade förband, alsolsprit och den typen av sällan-artiklar. När badrumsskåp-asken tar slut plockar jag fram back-up:en och lägger på samma ställe. Var då? Men lyssna på mig då, på det dedikerade utrymmet längst ner i badrumsskåpet! I samma veva gör jag en notering på vårt inköpsblock, centralt placerat på en köksvägg: "Köp plåster". Om det är min mans matvecka specificerar jag: "Textil. Enskilda plåster. Röd ask", för att undvika snedköp. Inom en vecka har vi ett paket plåster i back-up-korgen. Voilà, plåster är inte längre en issue i min hjärna, jag är fri att lägga den tiden på filosofiska bryderier.

Ovan exempel är löjligt. Men överför ovan tänk på precis alla (eller åtminstone 90%) av dina vardagsnära processer (exempelvis braständare) och du kan skönja konturerna i tillvaron igen. Din hjärna får syre och du får klarsyn nog att kunna fokusera framåt, mot målet. Målet behöver förresten inte vara FI, det kan vara att bli befordrad, förbättra din akrylteknik eller få mer tid att läsa sagor för din man. Lever du i en barnfamilj är det en hygienfaktor att styra bort allt småjidder i tillvaron om du ska ha en rimlig chans att hålla ögonen på bollen. Onödigt att påpeka är kanske att detta sätt att angripa tillvaron också i regel är kostnadseffektivt. Du slipper slaskköp (tänk: "dyrt skavsårsplåster som inte kom till användnings i den utsträckning du trodde där efter nyårslöftet och de har nu torkat ihop och får slängas"), dubblettköp och annat suboptimalt. 

Ett till exempel: Sociala medier, detta odjur, som dessutom verkar lämnas av skaparna i allt större utsträckning (framför allt förbjuder de sina barn att hålla på med skiten). Ni som följer mig på Instagram vet vilken skam jag är - uppdaterar sällan och oerhört fantasilöst (ni börjar kunna mina skoputsningsrutiner och vardagsluncher nu). Inte interagerar jag heller. Privat har jag heller inga sociala medier, minus ett par Facebook-grupper jag är nödd och tvungen att ha för att se om skolan är inställd e d. Men gee, vad luft jag har i huvudet. Jag tror visserligen inte längre att det finns något samband mellan att vara en stor användare av sociala medier och minskat umgänge rent fysiskt. Men låt mig säga som så att inte hade jag satt mig och skriva ett inlägg om varför vissa blir framgångsrika en tisdagsmorgon i januari om jag varit en heavy user av FB. Att slimma ner min användning av sociala medier ger ingen bäring på min ekonomi. Men det ger ändå positiva effekter för min upplevda livskvalitet. Och som ni minns handlar FI om att leva sitt bästa liv så mission accomplie.

Om du håller med om att det finns ett samband mellan att sortera bort störningsmoment i tillvaron och en större sannolikhet att nå långsiktig framgång med dina övergripande livsmålsättningar, har du några rationaliseringar att dela med dig av? Vad har du kryssat bort från agendan på sistone?

Mvh/

FruEfficientBadass

* Jag citattecknar då hon även tangerar communityn av antivaxers och lite annat som gör att hon kanske inte anses legio i alla kretsar.

** Min kommentar: Med "framgångsrik" avser hon här människor som hittar sin egen väg till hög tillfredsställelse i livet, inte att förväxla med gängse syn på framgång som SUV, dussincharter och lång titel på LinkedIn. 

*** Kommer att tänka på en gammal kollega som - när den mellanstadiestora sonen frågade om plåster - hojtade "De står i badrumsskåpet!" innan hon rusade till jobbet. Väl hemma fann hon sonen på soffan, helt vit i ansiktet. Han hade då satt nikotinplåster på sitt blödande skavsår och känt sig yr och illamående hela dagen (gissningsvis knarkar han idag).

**** Ett tag körde jag remsa men upptäckte då hur minstingen klippte tre decimeter långa remsor och satte på sina upplevda sår, vilket drev upp plåsterbudgeten till oacceptabel nivå.