Skippa solresan, omfamna mörkret...

...och bli rik som ett troll.

I snitt lägger vi svenskar 15 600 kronor på utlandsresor varje år. Det kan ju låta lite, men då är det bara 60% som åker utomlands, så dubbla den för den resande befolkningen. Är man därtill en familj med barn är det bara att fortsätta att multiplicera för sist jag kollande är de sneaky bitchas utan inkomst hela bunten.

Vi reste för uppskattningsvis 80 000 kronor per år när det begav sig. Det innebar en resa på sommaren (tänk: Italien) och en dussincharter på vintern ("Playa de las Americas"). Om man räknar med alla merkostnader - shopping, restaurang, transfers, hyrbil etc - landade vi nog på sexsiffrigt per år.

Men det var som bekant totally worth it för ni har väl hört - man ska ju leva här och nu YOLO. Och lite måste man ju få UNNNNNNNNA sig givet att man resten av året mest ägnar sig i att fylla i compliance-rapporter inför nästa audit (finns alltid en nästa audit). Jag hade också en välutvecklad och vetenskapligt ogrundad teori om att jag personligen skulle gå under (oklart hur) om jag inte fick lite sol på min hud i december och att avsaknaden av den här solresan på något sätt skulle innebära slutet för vår familj as we knew it. Som en sorts besvärjelse: Gör vi bara resan så kommer allt att gå bra.

Det är vid dessa vidskepliga begrepp jag nu tänker stanna upp en smula. För nu är jag inne på runt nionde året utan dussincharter i midvintertid och - det ska tillstås - även om det var lite jobbigt första året (mest för att jag var nervös för utfallet - skulle jag få ett psykbryt?) har det på det stora hela gått bra. Jag och min man är fortfarande gifta. Barnen växer enligt plan. Ingen har börjat med tunga droger. Däremot har avsaknaden av dessa resor varit ett av de absolut mest avgörande fundamenten för vår frihetspott. Hundra tusen om året kan tyckas lite för en del (se bild), men för oss var det en absolut vändpunkt. Inte bara ackumulerar hundra lakan om året rätt fort en rejäl liten pengahög. Men själva avsaknaden av resor satte livet i ett annat perspektiv. Vi liksom avgiftade oss en smula från Nextopiaknarkandet. "Vad är nästa steg?", "Vi måste hitta påååå något?", ni vet de där frågorna konsumtionssamhället och Petter Stordalen så gärna vill att vi ställer oss med jämna mellanrum. De där frågorna som på ett närmast mirakulöst sätt förflyttar just dina pengar till någon annans ficka.

Fig 1. Pengar förflyttas till någon annans ficka

Med risk att låta helylle, men idag uppskattar vi de små sakerna i vardagen. Jag har ju redan talat om Himlabadet som ett helt fullgott substitut till en vecka på stranden. Jag berättade inte då att jag och min man gjorde om samma manöver för ett tag sedan, men att vi då lämnade barnen hos deras gudföräldrar i samma stad så att de fick umgås. Efter en vinlunch på badet och efter att ha utsatt min man för aufguss (han störde hela sittningen genom att högljutt knapra på is och viska till mig, till slut fick badmästaren säga till han på skarpen) möttes vi upp på stan allihop och hade en fiiika (hatar det ordet). Inget spektakulärt, bara småputtrigt mysigt och oxytocinfrämjande. Vi pratar fortfarande om hur trevligt det var och det har gått sex veckor. Stapla dessa anspråkslösa legobitar på varandra och snart har vi ett fotoalbum 2020 att nöjd titta tillbaka på.

Och mina tips till dig som fortfarande räds mörkret: Bekämpa det inte. Välkomna det. Läs Annie Rasers "The Art of Frugal Hedonism" och tänk att du riktigt ska suga musten ur vintern:

- Känn snålblåsten piska upp rosor på din kind och njut av tanken att det här nog är helt jämförbart med en dyr ansiktsbehandling.
- Brygg te i ohemula mängder (utan dussincharter har du råd att köpa lösvikt på saluhallen).
- Skaffa en pläd i underbart material som du sveper om dig när du bänkar dig framför en film eller serie.
- Bjud hem folk på anspråkslöst umgänge med soppa, hembakt bröd och rödvinsbox. Under den här årstiden är det nämligen lätt att excellera socialt. Folk har i regel gått i ide och tanken på att bjuda hem (till skillnad från under sommaren då grillsittningarna avlöser varandra) känns så övermäktig att även den enklaste av middagar upplevs som ett kärt avbrott från vardagströskandet.
- Gå minst en långpromenad i natur per vecka. Gärna upp emot två timmar. Ger dig tid att komma ikapp i tanken, mumla för dig själv och förnya dina löften mot din egen plan.
- Om du har trädgård, börja planera för våren.
- Och om du råkar vakna i gryningstid, passa på att verkligen studera en vintergryning. Den är något alldeles eget. Försiktig, dimmig och grå förvisso, men vemodigt vacker. Färgerna både i natur och stadsmiljö blir dämpade och i brunaktig sepiaskala, men har du tänkt på hur vilsamt för blicken det är?
- Och nu är vi i sportlovstider och då brukar den underbart starka vintersolen titta fram ibland. Då är mitt tips att blanda en kaffe latte i termos och ta dig ut till en plats i solen med något bra i öronen. Själv ägnade jag och barnen en rätt ansenlig del av januari åt att sy figurer av filt. Eftersom jag, uppskrämd av min kurs i upphovsrätt, inte vågar infoga bilder på min favorit-Muminfigur Mårran längre, passade jag på att sy mig en.

Jag har inte vetenskapliga belägg för det, men jag tror att man med den här infallsvinkeln tillför ungefär lika stora nivåer av tillfredsställelsehormon som vid vidlyftigt resande. Och 100 000 om året i tio år normal börsutveckling stavas som bekant semi-FI och ett slutgiltigt adjö till din traumatiska relation till det orange kuvertet.

Vad har du för knep för att överleva vintern?

Mvh/
FruEfficientBadass