"13/8 2017: Ångest. Dagens notering handlar om ångest. Naturligtvis inte vanlig ångest av typen medicinerbar sådan, utan obehaget som uppstår dagen innan jobb efter en lång ledighet. Det känns som en flackande klump i trakterna kring bröstet, ett litet övergrepp mot min Persona, att från och med imorgon, med avbrott för helger, ägs min tid av Firman. Nu gäller det att tänka smart och konstruktivt, practise optimism.
1. Tänk på det som ett konsultgig som, utan större motprestation, ger X kr/dag, ink. helger.
2. Tänk på att det endast återstår tre efter-sommar-ångestar, för resten av mitt liv. Ju snabbare jag får dem överstökade, desto bättre.
3. Jag får tid att skriva bloggen.
Plus om jag lägger större fokus på kundbesök kommer jag inte att behöva vara på kontoret så mycket, kanske tre dagar i veckan. Som vanligt blir det Måndagsmöte med den vanliga dosen panik och fladder i blick. Därefter försvinner folk till land X, veckan går och plötsligt är det helg, sen höstlov och sen jul. Våren närmar sig och man planerar för sommaren. Samma ångest i augusti 2018 men då: Bara två gånger kvar! Det som är härligt är ju att börsen är på väg ner, har jag tur kan jag rida på vågen.
Trixet är att hålla styrfart åtminstone fram till januari 2018, därefter är jag halvdant home safe. Vi talar september, oktober, november och december. Tid jag ändå har uppbokade på barnlogistik. Håll god min i skådespelet på väg dit. Ha kul på vägen.
- Umgås med vänner.
- Ha kul med familjen.
- Njut av Djurgården.
- Läs böcker jag inte kan slita mig ifrån.
- Låna DVD:s på bibblan och skapa känslan av filmfestival hemma.
- Ät god mat från hela världen, lär mig nytt hela tiden.
- Fortsätt sträva mot minimalism och life hacks.
- Försök hålla kroppen och psyket intakta.
Tänk på att jag åter får tillbaka fredagskänslan igen, det är något man inte har som ledig (om än en klen tröst särskilt som fredagskänslan mest innebär att jag slipper bli trakasserad av kunden från helvetet och jobbiga kollegor). En tröst är också att jobbstarten måste kännas ännu värre för övriga populassen eftersom de till skillnad från jag inte har någon plan B."
"14/8 2017: Angående måndag kväll. Och facit är: Inte så farligt. Som med all ångest lossnar den när man konfronteras med den. Faktum är att jag känt mig riktigt uppåt idag. Kul att klä upp sig, sminka sig, sitta i möte och låtsas bry sig, ringa jobbsamtal och dona. Strategisk är jag också som gav [kollegan-från-helvetet] pratutrymme i en halvtimme samt låtsades glad att se alla. Bingo för mig att det inte verkar vara någon storbrand på gång samt att min chef och hans vapendragare är fullt upptagna med Land X. Det kan bli en riktigt trevlig höst. förutsatt att [kunden från helvetet] kan hålla sig på behörigt avstånd. Och då: Untangle, untangle!"
"27/8 2017: Söndag kväll. Se här resultatet av "arbetet": Ingen tid för reflektion. Visserligen hade jag inte så många arbetstimmar i veckan men det är en känsla av att inte äga sin egen tid eller sitt eget liv. Har varit lyckligt förskonad från [kunden från helvetet] men ej från [annan kund] även om besöket i Land Y innehöll såväl god mat som extravaganta hotell. Lönen kom in enligt plan och jag snittar 10'/månad i juli-augusti vilket är bra då jag släpar med reseräkning samt köper Romresa till nästa år. Jag har räknat en del i helgen och känner stor tillfredsställelse med det hela med gud, vad jag längtar till friheten. Bara tre månader kvar till home safe scenario...i det fall man får kicken."
28/8 2017: En fantastisk måndag i träsket! Inte en käft inne. Medhavd lunch. Meningslösa möten som engagerar noll. Jag kunde formligen känna hur degen trillade in. Efter budgetbokning Italien blev det mer än 22' sparade denna månad och kapitalet snuddar vid X. Blev upplyft av Mad Fientist-intervjun där de talar om besläktade själar inom FIRE. 'Enjoy the ride'. Och det gör jag verkligen! Vips är det jul och bara tre år kvar och dessa skall avnjutas!"
HA! Nu blev det ju bara ett halvår till av den varan, men jag ser nu att min uppsägning skedde efter mitt beräknade "home safe scenario". Jag kan också konstatera att mitt kapital vuxit med en halv mille sen dess så med det måttet mätt har det verkligen inte gått någon nöd på mig trots att det inte blev tre år till som jag trodde då. Det som verkligen, verkligen slår mig när jag läser dessa mina dagboksanteckningar är att tre år hade inte funkat. Jag kanske stundtals intalade mig att det skulle gå vägen, men lyssna på skiten: Menlösa möten, kunder och kollegor från helvetet. En bra dag var en dag då ingen var inne på kontoret. WTF? Och inte blev det bättre i min rescue plan start-upen, snarare tvärt om. Nej, det var verkligen dags för mig att lämna.
Skriver du dagbok på resans gång?
Mvh/
FruEfficientBadass
EB, jag måste arbeta med mitt arbete i fem år innan jag kan lämna det. Jag är seriös: Hur ska jag orka med det när jag upplever mitt arbete precis som du beskrivit ditt förra arbete i detta inlägg? Om jag slutar nu så kommer jag till slut inte har några pengar kvar.
SvaraRaderaOm jag biter ihop så kommer det krävas en del Valium. Vad hade du gjort, EB?
Jag har också fem år kvar. Inte så jävligt dock men känns väldigt uttråkat. Jag slits mellan hopp och förtvivlan. Å ena sidan är fem år tillräckligt länge för att vara värt att byta jobb, å andra kan jag mitt nuvarande för att ändå göra det bra med relativt liten ansträngning. Svårt att fatta beslut!
RaderaJag jobbar med nedräkning, har lagt in en datumsnurra i min excelmodell som räknar ner antalet dagar till exit samtidigt som jag ser kapitalet där växa. Hakar också på intressanta processer och bevakar med öppet sinne jobberbjudanden med jämna mellanrum.
En viktig grej för mig som ändå ger energi i nuvarande situation är att eftersom jag inte behöver överarbeta det jobb jag har och behärskar så finns det energi och tid att göra kul saker på fritiden i viss utsträckning. Något som nog skulle bli svårare om jag bytte.
Men fem år är en ganska lång tid, jag förstår verkligen dilemmat, det är lite för många dagar som man bara tänker "jag skiter i det här och drar nu".
Jag hade gjort en avvägning av plus och minus, hur mycket bidrar jobbet idag till ekonomin och fritiden jämfört med att byta. Livet får inte vara hur tråkigt som helst, då har man fem förlorade, unga och friska år som aldrig kommer tillbaka. Jag har flera gånger utvärderat detta och stannat kvar. Då har det också hjälpt för mig att öva mig på att vara tacksam för det som ändå är bra och fokusera så mycket jag kan på det.
Lycka till med beslutet.
Jag sitter i ungefär samma sits. Ska det bli FIRE så har jag ca 5år kvar, känns länge då jag inte trivs på jobbet utan längtar till något annat. Dock så har jag tillräckligt med pengar så att pensionen kommer att vara säkrad när jag är 60-65, om ca 20år. Detta kallas ibland för "coasting fI" och ger mig, om jag vill, utrymme att jobba med vad jag vill redan nu, då lönen bara behöver säkra mina månatliga utgifter. Jag tror verkligen inte att jag aldrig mer kommer jobba efter min FIRE, jag kommer bara jobba mindre och med uppgifter som för mig känns mer givande och viktiga eller bara kul. Så egentligen finns det ju inget som hindrar mig att göra detta redan nu, om jag tror att jag kommer prova baristajobbet, lärarjobbet, välgörenhetsgigget efter FIRE, så kan jag iom min coasting FI -nivå göra det redan idag, men jag tvekar. Jag inser att jag kan men trygghetsnarkomanen i mig säger att det är bättre att tvinga sig iväg till jobbet med högre lön varje dag, jobbet som jag inser, skaver i mig, dagligen. 5 år till varför?
Radera//Ola
Om jag måste äta valium för att stå ut med jobbet skulle jag försöka byta jobb.
RaderaHög igenkänning, fast på kontor i offentlig sektor. Kunder kan ersättas med tjänstemän och politiker...Har pingvinerna från Madagaskar som skärmsläckare som en påminnelse om mitt arbetsmantra "Just smile and wave boys, just smile and wave" i kombo med att fokusera på timlönen. Funkar vissa dagar. Andra dagar, när tokigheter haglar är det inte ett tillräckligt skydd. Då känner jag hur min livsenergi dräneras i takt med att jag sitter på meningslösa möten och lyssnar på alla dessa tomma ord. Och sen kommer skulden. Att jag borde vara tacksam...Tack för inspiration. Ska börja skriva, verkar terapeutiskt!
SvaraRaderaFrugala hedonisten
Bra skärmsläckare, den tar jag med mig in i denna arbetsdag =)
Radera/ P
De känslorna kan jag definitivt relatera till. Otäckt.
SvaraRaderaDagbok skrev jag inte under mina senare arbetsår. Däremot hittar jag ibland diverse anteckningar och dokument med strategier, åtgärdslistor och planer för hur jag ska först bibehålla och senare återvinna min fysiska och psykiska hälsa. De sträcker sig över en tioårsperiod. Alla ganska resultatlösa. Ganska komiskt om det inte vore så sorgligt.
De sista åren finns också tappra försök till exitstrategier och diverse flyktplaner. Egendomligt att jag inte såg den självklara lösningen tidigare. Att helt enkelt arbeta för att kunna köpa mig loss med pengarna jag redan hade samlat på mig som bas.
Alltså har man längre än ett två år kvar innan FIRE och mår pyton på jobbet så kan jag nästan tycka att det är vansinne att sikta in sig på att härda ut. Vad som helst kan ju hända under dessa år. Man själv kan trilla av pinn och missa målet stort.
SvaraRaderaDet måste väl ändå vara bättre att ta tag i sin situation här och nu i stället för att drömma om FIRE. Jag gillar uppenbarligen FIRE men resan dit tycker jag också ska vara njutbar.
Kanske upptäcker man då också att det finns andra svar på ens behov än FIRE, som faktiskt kräver en hel del uppoffringar av de flesta.
I det här tycker jag att https://tidochpengar.se har en hel del av pragmatiska lösningar att erbjuda, som jag själv hade haft nytta av på min egen resa till oavsiktlig FIRE.
Här och nu ska vara åtminstone okej, annars tycker jag man ska hitta andra lösningar här och nu.
Jag känner också igen mig, men till sist valde jag en annan väg och är så otroligt glad att jag har gjort det och på sett och vis gett upp det traditionella FIRE tänket - lyncha mig inte nu... Jag tycker det är fortfarande viktigt att spara och njuta av de små sakerna i livet.
SvaraRaderaJag lämnade min chefsposition inom IT världen och började läsa till sjuksköterska. Det hade jag ju tänkt på ett tag, men jag hade även FIRE tankar. Corona plus en allvarlig händelse inom familjen fick mig att tänka om och jag började plugga. Vi har trots allt bara ett liv och det viktigaste för mig är att LEVA de dagarna jag har istället för att LIDA. Jag är så glad och känner mig fri på ett helt annat sett. En månad in i studierna kan jag inte förstå hur jag kunde spendera så mycket tid på kontoret och så mycket energi och engagemang på meningslösa möten, personalproblem och kunder på ett företag som sysslar med marknadsföring. Alltså förstår ni krocken med mina värderingar - jag sparade för FIRE medans mitt dagliga arbete gick ut på att våra kunder skulle sälja mer.
Idag är jag så stolt och det lyser om mig - speciellt när jag har varit på praktiska övningar och har bussarongen på. Jag ser framemot 5 veckors praktiken inom äldrevården. Sparandet och tidigare val av levnadsstil har gjort det möjligt för mig att börja plugga trots att vi har tre barn hemma. Det är jag tacksam över!
Mitt råd är alltså:
- siktar du på FIRE, jobbet är ok och du trivs i alla fall någorlunda så fortsätt tills du kan säga hej till friheten
- om du siktar på FIRE, men du lider dagligen och all energi går åt att motivera dig själv då är det dags att hitta en annan väg. Den nyansen saknar jag lite i FIRE communityn utan det är väldigt svart och vitt - om X antal år har du Y på ISK och då är du fri förutsättningen är att du håller ut på jobbet X år oavsett vad. Vi människor är dock olika och det passar inte alla att hålla ut hur länge som helst och en del av oss kan definitivt hoppa av tidigare och hitta en annan spännande väg!
/Lily
Grattis och bra sagt Lily!
RaderaIbland kan det ju tom vara så att det som mest gör att vi längtar till FIRE är att man sitter på fel jobb! Då torde det vara lättare för de flesta att byta jobb jämfört med att fortsätta plåga sig för att samla ihop till 300 månadsutgifter... :)
//Ola
Hmm jag tror att du har rätt Ola. Problemet för mig var att jag hade så svårt att föreställa mig att jag kunde jobba med något helt väsensskilt. Det kändes som att omskolningståget gått, så att säga. Vilket ju inte stämde. Men även i min nuvarande arbetssituation är jag glad att jag är stadd vid kassa, för det är en enorm löneskillnad och obefintlig anställningstrygghet. Jag hade inte vågat ta steget att kasta mig ut i det okända utan kapital. Sen håller jag med om att man inte behöver alls lika mycket pengar som man tror. Ett par årslöner på banken tror jag räcker för att man ska kunna skjuta ut sig, om man nu kan tänka sig att jobba även efter tjänstemanna-exit.
RaderaNaturligtvis ska man göra sitt yttersta för att komma loss från en jobbsituation som har blivit plågsam. Problemet som jag har upplevt är att jag är envis. Så när jag till fullo inser hur plågsamt mitt jobb är och att det faktiskt inte kan fixas av mig så är jag så utmattad att jag i princip inte är anställningsbar.
SvaraRaderaFör ett antal år sen klev jag av ett sånt jobb. Sökte aktivt nytt jobb men rekryterarna såg igenom min påklistrade energi och entusiasm. Tog två år innan jag landade ett vettigt jobb trots eftersökt kompetens och goda referenser.
Så om man väljer att hoppa så gör det i tid eller se till att flyktkapitalet är tillräckligt stort. Det är i vart fall min erfarenhet.
"Sökte aktivt nytt jobb men rekryterarna såg igenom min påklistrade energi och entusiasm." Haha, känner igen mig! Min man säger alltid att jag är så dålig på att hålla masken och det märktes nog när jag satt och kräkte ur mig rekryteringsfloskler av typen "Jag letar efter nästa utmaning" och "Jag älskar att jobba med människor". (hatar att jobba med människor, särskilt medarbetare, bortskämda små glin)
RaderaTyckte det gick lättare när jag visualiserade att chefen slände en femkrona på mig varje minut jag var på jobbet. Möten blev intressantare när jag såg mig själv fånga ena femkronan med sittandes och med högerhand, nästa minut såg jag mig själv fånga nästa femkrona ståendes och med ryggen mot chefen och handen i luften ovanför huvudet. Lyra varje gång. Det fick mig på klart bättre humör, den saken är klar.
SvaraRadera"Tyckte det gick lättare när jag visualiserade att chefen slände en femkrona på mig varje minut jag var på jobbet." Haha jag döööör! Så himla kul. Jag minns att jag hade något liknande, räknade alltid ut vad ett möte blev i ISK-avsättning. Men du har eskalerat det hela till en ny nivå med de olika infångningsmetoderna. Innovativt! Hoppas du får hög poäng på "Striving for Innovation" på nästa utvecklingssamtal.
RaderaHaha, tänkte på ditt inlägg. Jag hamnade dock i motsatt position strax därefter. Jag var hos tandläkaren för undersökning och hon sa att hon skulle ta bort tandsten. Det kostade 500 extra informerade hon om. Under de 5 minuter som det tog låg jag och kastade hundralappar på henne. :-(
RaderaHaha, älskar den bilden av fångade femkronor. När jag var konsult i egen låda hade jag verkligen den känslan, för den här dagen kan jag fakturera såhär mycket (bild av hur jag med en spade öser mynt och sedlar ner i en säck, obs även ljudet, vilket ljud ;)
SvaraRaderaHar haft flera chefsjobb med bra lön men gjort en resa från vinstjagande riskkapitalägt Mega Corp. till syftesdrivet och äntligen i linje med mina värderingar. Hade jag stannat kvar, blivit delägare osv hade vi i familjen varit FI nu men det skavde för mycket. Har större ansvar, jobbar lika mycket men till väsentligt lägre lön. Jag har kul, och sover bättre, dessutom är barnen stolta över det jag gör. När jag omvärderar min arbetssituation brukar jag tänka att jag bara har fyra år på mig, gör jag mest skillnad i den roll (givet mina styrkor och inte minst svagheter) jag har nu eller är det något annat jag borde göra?
Önskar att jag skrivit dagbok men jag orkar inte riktigt det, gör ett årsbokslut varje år där jag reflekterar över de stora sakerna som skett under året. Mycket intressant.
Dagboken var min slasktratt under företrädesvis möten. Numera skriver jag inte, annat än på årsbasis. Livet tar för mycket tid.
RaderaGoa Living a fi-vibbar på det här inlägget!
SvaraRaderaFinaste komplimangen Newman! (har emellertid ännu inte satt en tubsocka på en herrbetjänt för att simulera chef)
RaderaGlad efter att ha hoppat av karriär o högre lön till förmån för deltid, mindre pengar men mer gemenskap och trivsel på jobbet. Och tid för annat vid sidan
SvaraRaderaStarkt inlägg. Själv går det upp och ner på jobbet men så illa som det du skriver har det inte blivit ännu. Så jag tror att jag kommer att försöka härda ut.
SvaraRaderaHar dock börjat räkna ner och har enligt plan nästan exakt 4 år tills jag ska säga upp mig, jobba 3 månader ytterligare och gå i pension 2025-01-01 vid knappt 55 års ålder.
Mycket kan dock hända fortfarande, men det minskar inte behovet av en plan.
Otrolig läsning! Har mail som jag skickat till mig själv för att påminna mig om hur tiden på mitt första jobba var. Sjukt man glömmer så snabbt, men får rysningar av att lösa mina mail till mig själv 😂.
SvaraRaderaMEN DET FINNS TROTS ALLT BRA JOBB OCH ARBETSGIVARE DÄR UTE! LIDER MAN OCH TÄNKER LIDA +2 ÅR. BYT DÅ ISTÄLLET!
Asså en fröjd att läsa dina inlägg som vanligt! Tack för att du delar med dig <3
SvaraRadera