Åre för 400 kr skallen

I juli tog jag ett par dagar ledigt från sommarjobbet för att åka med familjen till Åre. Vi åkte söndag morgon och kom hem tisdag kväll. Det kändes som att vi varit borta en vecka på grund av alla äfventyr av slaget bestiga Åreskutan, bevittna fjälläddning av fallande stockholmare, bergbanor, fjällbäckar, svindlande höjder från öppen lift och inte minst ett av Sveriges största vattenfall med en fallhöjd på närmare 40 meter:

Så hur kunde denna magnifika resa gå på inalles 2 000 kronor undrar kanske du? Det ska jag för dig berätta:

1. Man måste ha en vän på insidan. En vän med hus. Det hade vi och det var hos hennes familj vi huserade dessa dagar. Vi åt i princip alla måltider hemma hos dem. Och än viktigare: Allt vin kom från systemet, inte från Restaurang Timmerstugan eller Werséns. 

2. Man åker dit med bil. Bensinen gick på runt 800 kr, vet inte så noga. Men det hade blivit bra mycket dyrare med tåg eller privatjet.

3. Man har en vän med aktier i Skistar. Då är liftbiljetterna 15% billigare.

4. Ens vän är frugal weirdo och gör pastasallad att ta med i backen.

Det var en helt igenom fantastisk upplevelse. Bäst av allt naturligtvis att få hänga med en vän man inte träffat pre corona och lite till, men att få vara med hela hennes familj under frukost, lunch och middag i två hela dagar. Det kändes som att vi tog igen fem år av borttappat umgänge. Dessutom hade vän bastu och medan min man på föredömligt vis tog hand om matlagningen dag två kluckade vi i oss en flaska iskallt österrikiskt riesling och pratade smink i säkert två timmar. Har nog aldrig hänt, med tanke på att vi sedan vi lärt känna varandra ständigt varit omgivna av barn i koltåldern. Men nu är de i TikTok-ålder och håller sig på behörigt avstånd. 

Men bäst av allt var Åreskutan. Först tog vi öppen lift upp till första platån (eller mellanstationen eller vad det nu heter på alpinspråk) och sen tog vi kabinlift så långt upp vi kunde komma. Sista biten gick vi längs en led och det tog runt 40 minuter. Jag, som på min höjd åker gröna backar, fick för första gången erfara den kippande känslan av att nå upp på syrefattig höjd. Det regnade ett stilla blomduschregn och låg som moln över toppen, så det var en nästintill surrealistisk upplevelse, särskilt med tanke på att det var i slutet av juli. Efter målfoto på toppen vände vi ner igen och det var då det hände: En Stöckhölmare gick off pist och föll och bröt något. Ingen i vårt sällskap dock, men det var ändå otäckt att se honom ligga där, hjälplös i väntan på räddningstjänst. 

Bilden ovan, tagen från liften på väg ner, gör inte scenen rättvisa. Det fanns en bråddjup i de här illgröna bergen som gjorde att minstingen tjöt och skrattade hela vägen ner. Och så tittade solen fram och det hela blev till en införsäljningsfolder från pingströrelsen. Barnen, till och med tweenien, var helt begeistrade. Efter en kaffe på Åre Torg, denna legendariska plats jag bara hört talas om, tog vi bergbanan från tidigt 1900-tal, upp och ner och insöp mer natur. 

Det här var, vid sidan av några enklare dagsutflykter i närområdet, vår sommars egentliga resa och det var hög ROI. Vi kom iväg hemifrån, vi fick trevligt umgänge och vi fick uppleva en del av landet vi aldrig varit i. Även vägen dit, i inlandet via skogsbrandland, var en ny upplevelse, om än inte en så naturskön sådan. 

Att hemestra har ju varit allas melodi denna sommar och det var enligt vårt värdpar betydligt fler folk i såväl backar som på torg än en vanlig juli. Grejen är att vi nog gjort den här typen av tur även en vanlig Mallis-komptibel sommar. Helt enkelt för att vi har omkalibrerat våra sinnen till att tycka att en resa av det här slaget är helt perfekt. Den hade allt. För 400kr per skalle. 

Har du gjort några frugala resor i sommar du vill dela med resten av klassen?

Mvh/

FruEfficientBadass