Life Hack: "Jag kikar på det"

Det var länge sedan jag skrivit något i kategorin "Life Hacks" vilket troligtvis beror på att jag nått toppen av visdom och därför inte har så mycket mer att dela med mig av. Men så hände det, jag lärde mig något nytt som även kan vara dig behjälpligt i vardagen. Knepet är primärt av energisparande slag, men kommer troligtvis också att spara dig en del stålar. Så här går det till:

När någon krävande person (d.v.s. familjemedlem eller jobbrelaterad dito) pockar på din uppmärksamhet med något som personen i fråga antingen vill ha gjort av dig eller vill ha ditt godkännande att göra, säger du ja. Du kan omformulera detta "ja" i många tappningar. "Absolut", "Låter fint", "Ska ske", "Låter toppen, det kör vi på". Vad händer? Personen i fråga upplever framgång, rentutav succé, och kommer därefter med stor sannolikhet att glömma bort saken. Hade du däremot satt dig på tvären genom ett nej, exempelvis genom att komma med dina genomtänkta och logiska motargument, hade personen likt en fästing borrat sig ner djupare i frågan och inte låtit dig vara i fred förrän hen rönt framgång. Själva åtgärden/önskemålet hade gått från att vara "nice-to-have" till "akut och livsavgörande" och innan du vetat ordet av hade just den här saken legat som en av dig avskydd topprioritering på din agenda. 

Jag berättade detta för en kompis och hon sa att hon haft en korridorspolare som behärskat detta till fullo. Tjejen i fråga var tydligen rätt stökig på många sätt och kanske särskilt på det vis som är jobbigt om man ska dela kök. Men varje gång någon av de övriga boende närmade sig henne med spörsmål av typen "Kan du sluta ha mögliga matvaror i kylen" log hon och sa "Jag kikar på det". Varefter hon inte kikade på det. Ändå lyckades hon hålla sig vän med alla i korridoren under studietiden och folk upplevde henne som en rätt sympatisk person. Ponera att hon istället börjat tjafsa emot. Hon hade blivit ragata på nolltid. Dåligt exempel eftersom jag inte försvarar att ha mögliga saker i kylen, men låt mig ta några egna:

1) Min man vill montera ner takräckena på bilen eftersom de bidrar till högre drivmedelsåtgång och det låter illa när vi kör på motorväg. I sak håller jag med honom. Men jag är fortfarande svårt ansatt av rysskräck och vill ha takräckena där, redo för takboxen, ifall orcherna går på den gamla landstigningsplanen Gävle (för att dela landet i mitten och hindra arméer att förflytta sig mellan norra och södra Sverige). Då ligger vi risigt till och har inte tid att leta reda på nycklarna till takboxhållaren plus att det tar någon timme att få upp dem och på den tiden har ryssen hunit till Söderhamn. Dessutom: När vi kör på motorväg är vi i cirka 100 procent av fallen på väg till Stockholm och då behöver vi takboxen. Och visst, det drar aningen mer bensin. Men vi kör så lite i vardagen ändå, några femminuters resor hit och dit. Men istället för att läxa upp min man med ovan argument la jag mig platt och sa: "Toppen, gör det". Slut på diskussion. Takräckena sitter fortfarande på.

2) Ett barn började tjata om moppekort, trots att vanlig övningskörning (så kallad riktig övningskörning) med bil drar igång om något år. Oklart varför hon är taggad, vi kommer inte att skaffa henne en moppe och det vet hon. Men hon vill ha moppekort ändå. Jag sa inte nej. Jag sa: "Fint. Tar du reda på det praktiska då? Vilken skola du vill gå på, vilka appar som ska laddas ner, vad det kostar?". Barnet har fyra månader senare ännu inte återkommit och klockan tickar mot den tidpunkt då inte ens hon kan motivera en sådan onödig utgift.

3) Ett annat barn vill göra om sitt rum. Igen. Det var knappt ett år sedan vi målade om rummet i en mellanblå kulör. Men nu är den färgen tydligen helt fel och det ska göras om. Jag säger inte nej, jag säger: "Klart vi ska göra om ditt rum älskling, ta reda på vilken färg eller tapet du till ha så fixar vi det". Rymdtyst. 

4) Samma barn vill uppgradera sin klädstång till en garderob, gärna från ett stort fast furniture-företag. Jag säger inte nej, jag säger: "Bra mitt barn, leta upp vad du vill ha och sms:a mig bild". Väntar fortfarande. 

Det finns massor av exempel av ovan slag som jag lyckats parera på detta sätt. Tidigare hade det blivit diskussion och bråk. Nu: Glada miner och ett skönt liv för mig eftersom jag slipper genomdriva olika projekt. Nyckel är att överlämna stafettpinnen till tredje part, d.v.s. någon som inte är driftiga du. Tidigare har jag alltid varit pådrivande i att saker ska göras, även om jag egentligen är emot själva saken. Mitt gamla jag hade genast tagit med barnet i punkt tre ut i färgbutiken för att leta tapet. Eller börjat googla på moppekort och serverat en färdig lösning till barnet i punkt två. No More. 

Så var det för övrigt även på jobbet. Det var därför vi satt med samma agenda på alla måndagsmöten, för saker blev aldrig gjorda. Men folk var bra på att säga "Jag får väl kika på det då". "Jag ska ta tag i det". Vilka proffs. Tänk att jag inte fattade det då, kanske hade jag tyckt bättre om dem. Istället irriterade jag mig på deras initiativlöshet och brist på geist. När det i själva verket var de som var de riktiga levnadskonstnärerna. Tänk att lyfta hög tjänstemannalön för att sitta och förhala saker. Beautiful.

Är du bra på att förhala saker?

Mvh/
FruEfficientBadass

20 kommentarer:

  1. Jag har många gånger använt frasen "Jag tittar på det när jag får en lucka.". Det brukar fungera förvånansvärt bra i arbetslivet och är utmärkt att använda när man vet att en arbetsuppgift är onödig eller av mer självläkande natur.

    SvaraRadera
  2. Genialiskt om det funkar på barnen! De kommer ju i genomsnitt med fem nya krav/idéer per dag och eftersom jag är en sådan person som ogillar att förhala saker har jag en diger att-göra-lista och går alltid med andan i halsen. Bäst vore ju om detta knep funkar på megatjajtet ”jag vill ha en hund”. Ska genast testa!

    SvaraRadera
  3. Jag är värdelös på att förhala saker! Det blir ju såklart resultat istället, bevis A: vår brf. Nu måste jag lämna över till övriga i styrelsen och anstränger mig för att inte lösa allt som uppstår. Det kliar i mig, kan tilläggas.

    Ganska säker på att jag fick rådet när jag gick i KBT att lägga över ansvaret hos andra. Genialt men det är enklare när det gäller saker man själv inte tycker är viktigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Är inne på ditt spår. Jag brukar köra taktiken med att svara positivt och låta den andra personen ta reda på/kolla upp och återkomma - om det är något som är oviktigt för mig. Är det viktigt kan jag dock inte bara släppa det. Kontrollbehovet antar jag!
      /Arbetsplanen

      Radera
  4. Vilken smart ide ! tack

    SvaraRadera
  5. Det är en konst att kunna delegera.

    SvaraRadera
  6. Korridorspolaren låter och agerar som en politiker, och politiker ligger till och med sämre till än bilförsäljare, dvs absolut längst ner på förtroendelistan.

    FruEBs resonemang kan delas in i två delar; dels de som inte vill göra något utan endast vill vårda sin yta liksom politiker samt de som faktiskt kommer att göra något men vill säkerställa att frågepartern är i skarpt läge.
    Inom arbetslivet får de förstnämda snabbt dåligt rykte och det snackas mycket om dem i negativa ordalag, de blir tillfrågade i allt mindre utsträckning.
    Min respons till den andra gruppen är inom femton minuter återkomma med det som de säger sig behöva, eftersom jag är väl förberedd och vet vad jag behöver. Efter några resor inom denna sortens "förhandling" vilket innebär några veckor eller kanske någon månad så brukar kravet om man ska inkomma med uppgifter för att bevisa att man är kommittad försvinna....

    SvaraRadera
  7. Intressant och visst har man träffat på såna "levnadskonstnärer" under sin livstid som kommer undan allt genom att "gå med på allt". Sker det allt för ofta så inser ju kanske några att den här människan är opålitligt medans andra sväljer att bli strukna medhårs och viftar glatt på sina svansar för att de blir verbalt klappade av innehållslösa ord men det förstår de inte. Som människa en ganska gammal sådan inom socialsvängen ett antal år, så har jag lärt mig att de trevligaste är oftast de som man ska akta sig för. Sen givetvis krävs det en viss smidighet i det sociala samspelet men det är en helt annan sak än att agera som en lismande orm.

    SvaraRadera
  8. Jag tror du överskattar ryssens förmåga till snabbt avancemang. Du hinner garanterat få upp takboxen innan Söderhamn.

    SvaraRadera
  9. Perfekt tips jag behövde precis idag!

    SvaraRadera
  10. Att vara driftig ger en bara ännu mer jobb. Har, förstår jag efter ditt inlägg, så smått börjat göra så här. Ska försöka bli ännu bättre på detta. Otroligt det tog sådär 25 år i yrkeslivet innan insikten om hur man styr undan saker kom.

    SvaraRadera
  11. Inte så trevligt att vare sig jobba med eller leva med personer som förhalar och glider undan. Då finns det andra jag hellre spenderar tid med, dvs de som rakt och ärligt säger "nä jag kan/vill/hinner inte".

    SvaraRadera
    Svar
    1. Håller med men samtidigt har en del upplevelser erhållits där jag plöjt ner massor med tid ich arbete åt någon och vid minsta krav från motparten blev nästa fas tystnad eller kontring ned att behovet inte längre fanns av det som från början var superviktigt...

      Radera
  12. Jag avskyr människor som lovar ditten och datten men sen inte kommer/fixar det de sagt i tid (eller överhuvudtaget). Som mögliga mattanten t.ex. Men dina förslag att lämna tillbaka stafettpinnen är ju briljant! Det ska jag börja utnyttja.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ett av tecknen på passivt-aggressiv är just att förhala, lova och sen inte utföra uppgiften.

      Radera
  13. Lovar runt och håller tunt! Mögliga mattanten var ett bra epitet på den opålitliga individen. Möget!

    SvaraRadera
  14. Det extra luftmotståndet från takräckena är nog ytterst litet, man brukar säga att under 70km/h så är rullmotståndet dominerande, och den extra arean(sett framifrån) som räcket ger är väldigt liten i förhållandet till övriga bilen. Luftmotståndet räknas ut med bilens frontarea, en luftmotståndskoefficient(Cd) och hastigheten. Du sparar nog mer genom att hålla koll på att däcktrycket är korrekt

    SvaraRadera
  15. Vi har takräckena fastmonterade på takboxen, så när takboxen åker av följer räckena med =) Lika jobbigt att ta av räckena från bilen som takboxen från räckena, så då är det en smidig lösning.

    SvaraRadera
  16. Klockren strategi! Inser att jag har börjat använda mig av den mot folk i min omgivning som är vana vid att jag är den som levererar. Men dutt inlägg fick mig att inse att här finns mer att utveckla! Och ffa på jobbet! Tack!
    /Frugala hedonisten

    SvaraRadera