"Och hur är det på jobbet då?"

Förra helgen var vi på kärt återbesök i hufvudstaden. När vi passerade Karlaplan passade vi på att titta in hos några vänner på förstaadventsfika. Detta är ett Power Couple i den bemärkelsen att de är välutbildade, smarta, snygga och åtminstone en av dem läser bloggen varför jag formulerade meningen på detta vis. Men de har ett par egenskaper som gör att de skiljer sig från ett standard-fancy-pancy-par och det är om detta jag nu vill för er berätta:

1) Kvinnan i paret svarar alltid i mobilen. Alltså: 100% av gångerna jag ringer henne svarar hon. Jag har singelkompisar som inte ens på helgen lyckas svara mer än var tredje, var fjärde gång. Den här personen har tre hyfsat små barn och driver egen juristtjofräs och svarar ALLTID. Inte bara det. Hon är alltid glad, aldrig stressad, hjälper till om man hamnat i klammeri med rättvisan behöver lite tips och råd i största allmänhet. Men det mest anmärkningsvärda av allt i deras parkonstellation är det jag nu kommer att berätta. Först en kort bakgrund:

Allt sedan jag träffade Yes-mannen* har jag vant mig vid att i den världen vi lever i** är folk väldigt tighta med sina jobb. Lika god kålsupare är väl jag. Uppskattningsvis har jag tråkat ut cirka 1 258 personer med jobbsnack genom åren. Ibland har dessa personer själv triggat mig genom att fråga "Och hur är det på jobbet då?"*** eller så har jag börjat spontan-dela-med-mig.

Men sedan en sju-åtta år pratar jag inte gärna jobb och ni som läser bloggen vet ju varför. Det är ungefär som att jag på permission från Hinseberg skulle sitta och prata om vilka uppgifter vi fått på arbetsterapin under hösten. Ointressant och ledsamt för alla inblandade.**** Men jag har ändå accepterat att det är om jobb människordjuret vill prata och ni känner ju mig - jag rättar mig i ledet. 

2) Så när vi var hemma hos Power Couple frågade jag så mannen - som har en kvalificerad och dessutom rätt intressant tjänst i ett samhällsnyttigt verk - om läget på jobbet. Jag höll bokstavligen på att trilla baklänges av förvåning (har rätt dålig balans eftersom jag nästan trillade i soffan) när han som svar på min fråga, lite i förbifarten mumlade: "Njae...jag är inte så intresserad faktiskt."

- "Ursäkta vasa?" (jag trodde på riktigt att jag hört fel).

- "Nej alltså...jag är inte så intresserad. Jag tycker inte att jobb i allmänhet är så intressant att prata om."

Okej okej, jag ska tillstå att det hänt mig en eller två gånger att någon på frågan "Och hur är det på jobbet då?" svarat undvikande. Men mer med något i stil med: "Njae, inget vidare, min chef är en idiot" [följt av en halvtimmes redogörelse för exakt varför chefen är en idiot] eller "Jorå, men jag ska nog söka mig vidare snart till nya utmaningar" [följt av en halvtimmes redogörelse för exakt vilka typer av utmaningar man kan tänka sig].

Men Power Man var helt enkelt ointresserad av att tala om jobbet. Punkt slut. Han ville hellre tala om scouting och prepping och hans åttaåring upplyste min man om att "de flesta som super ihjäl sig gör det på toaletten". Det var på det stora hela en blissful adventsfika. Men varför berättar jag en sådan här banal historia för er?

För det första: Den här bloggen bygger på banala historier och har du inte fattat det får du hitta en blogg med lite större tuggmotstånd.

För det andra: Jag reagerade så häftigt på hans uttalande just för att det är så sällsynt. Mig har det, åtminstone vad jag minns, aldrig hänt att någon förvägrat mig svar på jobbfrågan [åtminstone inte i Sverige, i Frankrike pratar man däremot ogärna om jobb men gärna om hur man bäst bakar en haschkaka eller fixar en trekant på bästa vis]. Jag ger dig nu en utmaning inför julen. Åk hem till Bygda, gå ut och häll ner dig på juldagen, och när du står där i baren på O'Learys med dina gamla högstadieragg, fråga tio [10] personer "Och hur är det på jobbet då?" och se hur många som lydigt börjar pladdra på. Ta gärna tid också på hur lång tid det tar tills de är klara (om de någonsin blir det eller om du måste avbryta ert samkväm genom att fejka ett toalettbesök). Återrapportera i januari. Jag kan sätta tre kronor på att ni inte kommer upp i 1:10 som hellre vill prata konsten och livet än att diskutera sin uppdragsgivare för tillfället.

Än durå? Pratar du mycket jobb för folk som vill och inte vill höra?

Mvh/
FruEfficientBadass

* Yes-mannen: En ung man jag träffade för många år sedan som var trainee på P&G och bara kunde prata om diskkraften hos Yes i sociala sammanhang. Tills han inom kort brände ut sig och vad jag vet inte återhämtade sig. 
** Världen vi lever i = Himmelriket Sverige där vi inte har några riktiga problem och således har möjlighet att ägna oss åt lyxfrågor av typen "vart ska vi resa på semester" och "hur ska jag lägga upp mitt utvecklingssamtal med min chef" that kind of shit.
*** Kanske den vanligaste frågan i vårt avlånga land, särskilt nu i signad juletid då man ska återförenas med nära och kära i hembygden och visa vad man åstadkommit i Staden.
**** Jag hörde någon en gång säga att "Berätta aldrig om dina drömmar. Det finns ingenting som är så ointressant som att höra om någons dröm". (Jag menar då "Inatt drömde jag...." inte "Jag drömmer om att operera in horn i pannan..."). På andra plats måste ändå infogas: "Berätta aldrig om ditt jobb (såvida du inte är cirkusartist eller terapeut med svag yrkesetik).

13 kommentarer:

  1. Vattnet jag drack medan jag läste ditt inlägg forsade ut när jag läste fotnoten om YES-mannen. Helt otroligt roligt skrivet. Undrar om YES-mannen återhämtat sig från sin utbrändhet och istället börjat prata om Skona tvättmedel?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Först läste jag att "vattnet gick medan jag läste" och blev lite nervös, man vill ju inte bli stämd.

      Radera
  2. Har under många år försökt undvika att svara på "vad gör du nu för tiden varför hör du aldrig av dig" av den enkla anledningen att vad finns det att säga om ett bankkontorsjobb? Sen är det bara att komma på vad som passar in att säga istället.

    / P

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag brukar svara "det var alldeles för längesen vi sågs" på frågan ovan.

      Radera
    2. @P: Herregud, det finns väl massor att säga om bankkontorsjobb!? Hur man säljer passivt förvaltade fonder under aktiv flagg, hur man joxar med kundernas bolån, drama vid kaffeautomaten etc. Av alla yrkeskategorier hade du varit mitt val som bordsperson på en lång sittning. Frågan är om du känt detsamma.

      Radera
    3. Bara mitt veto om "inget corporate bullshitska" gått igenom hade jag absolut tackat ja till den bordsplaceringen!

      Radera
  3. Underbart. Har själv alltid avskytt att prata om jobb - men faktiskt även tidigare som student. Jag pluggade i Lund men valde att bo i Malmö för att slippa få frågan "vad pluggar du?"

    SvaraRadera
    Svar
    1. En naturlig ödmjukhet alltså? Bara att gratulera babyIGMR till de genetiska förutsättningarna.

      Radera
  4. Just nu är det mest kul och givande att prata renovering/GDS med IGMR. I övrigt inte så mycket utbyte med kollegorna.

    Det är kul att geeka ner sig i olika ämnen (oftast ej jobbrelaterade), såsom

    - Vad getingar har för funktion i ekosystem
    - Geologi-skillnader mellan syd-nord Europa
    - Vad NPG:r kan lära sig av Coca Colas logistiksystem i Afrika
    - Scenarios om vi införde samhällspoäng i Sverige
    - På vilka sätt man kan utmana sin överlevnadsinstinkt
    - Testa på vara uteliggare i 4dygn

    osv osv osv

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är underbar bagar'n. Du får ha akronymkurs med mig vad det lider. När kör vi fyra dygn ute? Östsidan eller västsidan?

      Radera
  5. Återigen undrar jag om den frågan är ett stockholmssyndrom, i vissa kretsar. Jag och mina vänner i Gbg pratar aldrig om jobb, om det inte har hänt något särskilt. En del av mina vänner vet jag knappt vad de jobbar med, och att prata om jobb är då ointressant, och det verkar de flesta jag umgås med också tycka för den frågan kommer ALDRIG. det känns som en sån där fråga man ställer när man kallpratar med någon man inte känner så väl och inte vet vad man ska prata om

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad pratar ni om i stället? Hobbies?

      Radera